November månads möte var trots jubileumsåret ett helt vanligt dito!

Provningen bestod av en blindprovning och två öppna under temat A- nyheter, slutlagring – sherry.

Den blinda kunde härledas till Skottland som en single malt och där en medlem slutligen lyckades pricka in Arran, vilket belönades med Gröna Bandet. Produkten var inte åldersbestämd och kostade 329 kronor. Enligt uppgift från destilleriet så har den mognat på sherryfat. Den var inte helt oangenäm.

Nästa prov var en Auchentoshan. Efter 10 år på bourbonfat hade den fått sin finish via ett år på Olorosofat och slutligen sex månader på Pedro Ximenez fat. Denna mahognyfärgade whisky var således en dubbeltrea, dvs. trippeldestillerad och lagrad på tre fattyper. Priset uppgick till 469 kronor. Omdömena var inte helt positiva. Den var insmickrande, men det blev lite för mycket av sherryn. Slutfinishen hade tagit död på den ursprungliga Auchentoshan.

Sisten ut var Ardbeg. Denna var lagrad 13 år på sherryfat, Det har här varit fråga om ett enda fat som givit världen 403 buteljer á 695 riksdaler. Whiskyn hade den mörkaste färgen hittills i våra provningar; den kunde fastställdas till mörk sirap. Smaken då? Ja, inte alls dumt om man gillar rökig whisky, men flera tyckte att sherryn inte blev ett komplement till röken utan snarare en konkurrent och att dessa två storheter tog ut varandra.

Provningen visade sig frambringa stjärnbilder i våra provprotokoll av sällan skådat slag.

Diskussioner om slutlagring följde på provningen. Blir whiskyn bättre, är det ett försäljningstrix, vill producenterna hitta nya nischer och nya kunder, är det nya vägar i en pågående produktutveckling som prövas, kommer det att bli en återgång till basics, kommer maltwhiskytrenden att ersättas av en ny trender var frågor som stöttes och blöttes.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg