2000-06-18   Omoget inslag eller kanske "varför skola människor träta"

Av Bengt-Olof Åström

En ständigt återkommande katalysator för engagerade diskussioner i 
samband med våra whiskyprovningar, är begreppet omoget inslag. Om 
kvällen i övrigt varit under kontroll så börjar den kontrollen tappas 
en smula just vi detta moment. 

För så här ligger det till: 

Vi använder oss av "stjärnmodellen" vid provningar. Hur den ser ut och 
i vilken ordning vi analyserar gudadryckerna syns ifall ni laddar ned 
provningsprotokollet under sidan provningar. Vi försöker med hjälp av 
denna modell att ge ett så objektivt omdöme om provningen som möjligt. 
Bättre eller sämre överlåter vi åt var och en att bedöma, klubben står 
inte för något samlat omdöme kring sorterna i sig. 

Så till begreppet omoget inslag: 
Eftersom jag står som fadder till rubriken omoget inslag så skall jag 
försöka förklara vad som menas med just omoget inslag. Whiskyn i sig 
är ju som alla vet i allra högsta grad omogen när den tappas på 
flaska. Och det är just det som är meningen, så mycket biprodukter som 
möjligt skall med, fast under rigoröst kontrollerade former 
naturligtvis. Man behandlar Congac och Grappa på samma sätt. Först 
efter en minimimognad på fat av tre år så får whiskyn säljas under 
benämningen whisky, då först har acceptabelt mycket av biprodukterna 
lyckats döljas av de nya smak och doftämnena som "sugits ur" tunnan 
istället. Som ni säkert förstår så måste begreppet omoget inslag 
finnas kvar, eftersom det i de allra flesta fall finns ett stråk av 
finkel i whiskyn, allt annat är dikt och förbannad lögn… Om än inte 
lika mycket finkel som i de taffliga försök till vinifiering av socker 
jäst och vatten som jag försökte mig på i tidig ungdom, den lagrades 
minsann inte på fat utan dracks direkt ur jäskärlet, vilket Gud 
förbjude att det någonsin sker igen. Nej länge leve begreppet Omoget 
inslag, jag vet precis hur det smakar och doftar.