Av Anders Hallberg
Tro inte att whiskyprovningen har slutat i och med att glasen är tomma. Denna upptäckt gjorde jag av en slump – eller rättare sagt en kväll då markservicen utgått p g a sömnbrist. Ganska snart som jag blivit en Single Malt Whisky Admirer kom behovet att lära känna vad som händer whiskyn när den lagras. Efter att studerat Systembolagets sortiment var valet givet. Bowmore box innehållande 5 flaskor om vardera 20 cl med skilda lagringsåldrar: Legend, 12-, 15-, 17-, 21-årig. Likt en glad liten skolgrabb som just fått sin första cykel löstes Bowmore-boxen ut en fredag eftermiddag. Ja, tro nu inte som jag att box betyder låda eller ask. Nej, Bowmore box är en hink med ett käckt snöre till handtag. Efter kvällens sedvanliga ritualer med middag o s v var det så äntligen dags för den emotsedda lektionen. Under tiden den medföljande ”Tasting Notes” noga lästes igenom radades de fem flaskorna upp snyggt och prydligt. Den yngsta, Legenden längst till vänster och därefter i stigande ålder med varsitt provglas framför. Medföljande ”Tasting Notes” är väldigt utförlig och följdes slaviskt med swirl-ande av glasen och sip-ande av whiskyn. Provningen av whiskyn ger att den rökiga/tjäriga smaken/doften avtar med stigande ålder medan fat- och träkaraktären tilltar med stigande ålder. När väl alla fem glasen är tomma och provningen avslutats visar det sig att jag är ensam vaken i hemmet. Likt katten som vill visa vilken duktig jägare den är genom att släpa hem sin fångst av råttor beslutar jag mig för att allt skall stå framme till dagen efter. Detta för att visa min livskamrat vilken trevlig provning hon gått miste om. Innan även jag går till kojs doftar jag igenom alla de tomma glasen. Noterar att det luktar kraftigt med rök och tjära i glaset som innehållit Bowmore Legend. Denna doft avtar med stigande ålder och är helt borta någonstans mellan 15 och 17 år. Från whiskyn mellan 17 och 21 år kunde ingen doft noteras över huvud taget.
Det är inte förenat med någon större svårighet att vara först upp på en lördag- eller söndagmorgon i vårt hem. Tur är väl det, för annars hade säkert mina provglas åkt i disken och devisen ”låt glasen stå” varit okänd för mig. När jag morgonen därefter vaknade står glasen och småflaskorna kvar på bordet, detta som ett trevligt minne av provningen kvällen innan. I väntan på att resterande del av familjen skall vakna doftar jag åter i glasen. Noterar nu till min stora förvåning att doften är tvärt om. Från de glas som kvällen innan doftat rök och tjära dofter det nu ingenting medan de glas där ingen doft kunde noteras doftar det nu fat och trä. Doften av fat och trä tilltar med stigande ålder.
Denna upptäckt har lärt mig att genom upprepade gånger dofta i de tomma glasen lättare hitta aromer som annars är svåra att finna. Detta då aromerna kommer en efter en under en längre tid mot en normal provning då man endast får någon minut på sig att urskilja alla aromerna. Denna upptäckt har också gjort att jag numer märker varje provglas med vilken whisky som provats i det. Detta görs genom att låta buteljen till den whisky som provats stå bakom respektive provglas. Skulle någon av TWAANG:s medlemmar titta förbi mitt hem någon tidig lördag eller söndagsmorgon och whiskyflaskorna stå framme på bordet. Ja, då vet ni orsaken och slipper misstänka mig för missbruk av Uisge Beatha.
Låt glasen stå!
