Så är äntligen Twaang,s hösttermin 2019 igång, hurra!

Denna afton skulle whisky provas och bedömas utan påverkan av etikettens budskap. Hur går då det till kan vän av ordning tänka?
Detta göres enklast genom Twaang,s eminenta och vedertagna metod, dold provning. Denna gång var upplägget att parvis avsmaka kvällens whiskys, där prov nr 1 ställs mot prov nr 2 för att därefter ställa prov nr 3 och nr 4 mot varandra.

1: Three Ships 10Y (Sydafrika), 46,3%, Viking Line, 399 Kr
För kvällen första provet ut var en för våra breddgrader en sällsynt uppenbarelse i form av en tioårig single malt från Sydafrik, Three Ships 10Y. Pavan inköptes på Viking Lines Whisky Fair 2019 för det facila priset av 399 kr.
Historian med sydafrikans whisky startar redan på mitten av 1800-talet med en ensam pionjär, Kapten James Sedgwick seglade mot Godahoppsudden. Han startade J. Sedgwick & Co nio år efter det och blev hovleverantör av sprit, tobak och cigarrer.
Mellan 1989 – 1991 flyttades företagets whiskyproduktion från R & B Distillery i Lyndoch, Stellenbosch, till destilleriet i Wellington och fick sitt nuvarande namn först 2003.
Three Ships Whisky, Sydafrikas enda Single Malt, lanserades i November 2003 med en upplaga på 6000 flaskor vilka sålde slut på bara ett halvår. Denna 10-åriga whisky är en kreation av master distiller Andy Watts som jobbar på The James Sedgwick Distillery i Wellington vilket också är hemmet för whiskyn i flaskan. Den är lagrad på amerikanska ekfat och har en alkoholhalt på 43 %.

Three Ships beskriver sin 10-åring enligt följande, vilket Twaang till stora delar kan hålla med om:
Doft: Mycket malt i doften inledningsvis som sedan följs av gräsiga toner och blommiga toner av honungsljung. Frukter som päron och plommon ligger i bakgrunden.
Smak: Söt, mjuk och len smak med mycket maltighet och honungsinlagda aprikoser rullade i kokos. Friska gröna äpplen med karamell går sedan över i lite gummi-, tobaks- och lätta röktoner.
Finish: Något eldig men mjuknar snabbt upp i en avtagande trä-gräs-tobaks-äppleton.

2: Paul John SWF (Indien), 55%, 979 Kr
För kvällen andra dolda provet som SWF tillsammans med Symposion erbjudet en buteljering med indiska Paul John. Paul John har de senaste åren seglat upp som en ny pärla på den indiska whiskyscenen.
Paul John drog igång i början av nittiotalet med mera traditionell indisk melassbaserad whisky. Tillverkning av singel malt startade 2007 och man släppte 2012 den första single-malten och har framförallt blivit kända för singel-fatsbuteljeringar.
Den provade whiskyn är baserad på en blandning av fat baserad på Paul Johns Select Cask concept. Whiskyn är inte rökig och utvald av SWF:s buteljeringsgrupp utifrån sampel från Michael D´Souza, Master Distiller på Paul John.

3: Glencadam 13Y (Highland, östra), 46%, Nr: 40364, 689 Kr
För kvällen tredje dolda provet vars säljstart på systembolaget var 2019-02-15. Angus Dundee Distillers, som förutom Glencadam även äger Tomintoul, bygger sin affärsidé på att göra whisky på beställning och många av deras största kunder finns i Fjärran Östern. Åtskilliga av dessa sorter är ganska enkla och har sällan lagrats i mer än 3 år. Men på senare år har de ansträngt sig när det gäller lanseringen av single malt från sina båda destillerier. Bara från Glencadam har det kommit åtta nya produkter de senaste fyra åren där en 10-åring och en 15-åring utgör basen.
Glencadam hade legat i malpåse i tre år då det privatägda företaget Angus Dundee Distillers köpte det 2003. De har nu lanserat en trettonåring som hyllar återuppvaknandet ifråga: ”The Re-Awakening”. Det handlar om limiterad upplaga på totalt 6 000 numrerade flaskor, och av dem har TOMP Beer, Wine & Spirits lyckats få hit till Sverige och Systembolaget så många som 1 200 stycken vilket måste ses som beaktansvärt.

SMAK: Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av päron, citrus, ljunghonung, ceder, marsipan, färska örter och vanilj (enligt systembolaget).

4: Port Charlotte 2011, 64,3%, Whiskykalendern, 895 Kr
Fjärde och för kvällen sista dolda provet var en Port Charlotte som funnit vägen till Twaang via Whiskykalendern och Eskilstuna Whiskykultur.
Som medlem i Whiskykalendern fick vi erbjudande om att köpa kvarvarande buteljer av Port Charlotte 2011 och som tagits fram för Eskilstuna whiskykultur vilken är en sektion av föreningen Eskilstuna Ölkultur. Pavan av Port Charlotte är destillerad 2011och buteljerad 2017 med en alkoholstyrka av 64,3% till det facila priset av 895 kr, mums och tack för erbjudandet.
Bruichladdich är destilleriet för Port Charlotte och som älskar att se sig själva som whiskybranschens bad boy, inte minst tack vare ägaren Mark Reynier som alltid gjort sig känd för att gå sina egna vägar och deklarera vad han tycker om alla andra i branschen. Producerade oregelbundet under 1980- och 90-talen men sedan Reynier tog över 2000 har det varit i bruk utan avbrott. Ett stort antal nya buteljeringar lanseras varje år och man delar in sortimentet i tre varianter; Bruichladdich som är lätt rökig, Port Charlotte som är medelrökig och Octomore som är kraftigt rökig.

Våra vänner i whiskykultur beskriver den så här:
En söt och lite småskitig rökighet, väl inlindad av rökta charkuterier, mineraliska torra toner, väl inlindad av rökta charkuterier, mineraliska torra toner, gröna syrliga äpplen och vaniljsöta bourbontoner. Smaken är oljigt rund, rökigheten gör sig påmind utan att ta över och tillåter söta smaker av frukt och rökt korv att komma fram. Söt och balanserad rökig pepprighet i eftersmaken. Den här whiskyn lämnar ingen oberörd!

Sammanfattning:
Troligen blir många förvånad när indiern Paul Johns Single Malt utsågs till aftonens bästa whisky, snuskigt tätt följd av Port Charlotte. Glencadam som vi i tidigare provningar prisat når inte riktigt upp till förväntade höjder medan Sydafrikanen Three Ships levererar över förväntan, en spännande Single Malt väl värd ett inköp. Men till priset av 399 kr lär inte återkomma på länge då vi på Whisky Fair 2019 fick förklaringen om en lapsus i prissättningen.
Det finns framstående röster inom whiskyvärlden som menar att indierna kommer eller har redan erövrat den japanska whiskyboomen. Bättre whisky till ett lägre pris med utlovade leverans lär vara vägen till framgång och detta gäller ju som bekant inte bara whisky. Den som lever får se.

Text/Foto: Anders Hallberg

Denna majprovning börjar med dold provning där deltagarna genom åren insupen kunskap ska försöka fastställa dess ursprung och namn. En förförisk mustig whisky eller whiskey då vi ej visste vad glasen innehöll och vart det kan komma ifrån, röster hördes om irländsk whiskey någon utropade Miltonduff. Från provet kunde vi notera en del frukt, torrt hö mindre blommor än frukt samt färsk tobak och krutrök ifrån KA5 övningsområde kanske. Vit choklad gick också att finna. En välbalanserad whisky med lite rök och diskret sötma, vad är det vi sätter i strupen?
Spritkassören gav efter en tid lite ledtrådar i form att det på etiketten gick utläsa ”whisky” vilket skulle leda oss in på skotts whisky. Snart fick vi också veta att det var en 40% blandwhisky vars oförändrade originalrecept var sedan 1910. Ytterligare ledtråd var att säljstarten för whiskyn skedde det år då whiskyklubben Twaang grundades, alltså 1993.
Efter lite olika förslag kom så äntligen rätt sort på någons läpp, Ballantine’s Finest. En av de första förslagen, Miltonduff, var alltså inte så illa då den till stora delar ingår i blandningen Ballantines och kanske också ett bra betyg att misstas som en single malt.

Prov Nr1: Balllantine’s Finest, 40% Nr: 404, 259 kr
Säljstart:1993-10-01
George Ballantine startade en livsmedelsaffär 1827 i Edinburgh. I sortimentet fanns även en del vin och spritsorter. Hans tre söner hade börjat arbeta i familjefirman och 1865 öppnades en ny affär i Glasgow. Det är under denna tid som George har möjlighet att koncentrera sig mer på att blanda egen whisky. 1895 erhöll man ”Royal Warrant ” av drottning Victoria. Ballantine’s Finest lanserades 1910 och originalreceptet används fortfarande.
Poängen med kvällens fortsatta provning var att försöka identifiera tre av Ballantine’s grundmalter, Glenburgie, Miltonduff och Glentauchers. Spännade, ska det lyckas?

Prov Nr2: Glenburgie 15Y (Speyside), 40% Series No: 001, Nr: 911, 399 kr
Säljstart 2017-12-01
Glenburgie är en singel malt som har lagrats 15 år på first fill och refill bourbon fat och är tillsammans med Miltonduff ryggraden i världens näst mest sålda Scotch blended, Ballantines. Glenburgiedestilleriet grundades 1810 och ägs idag av Chivas Brothers (Pernod Ricard).
Whiskyn har en viss komplexitet. Vi finner också inslag av malt och viss fruktighet som aprikoser äpplen samt inslag av vit sparris. Färska fat och trä, en viss nötighet och Tarragona choklad.
Så till frågan, går det att ta ut en av Ballantine’s grundpelare, Glenburgie?
Ja, visst går det. Ballantine’s fruktighet går att härröra till Glenburgie.

Prov Nr3: Milltonduff 15Y (Speyside), 40% Series No:002, Nr:318, 399 kr
Säljstart 2018-06-01
Återigen en Singel malt och denna är lagrad 15 år på fat av amerikansk vit ek.
Med sina dryga 5 miljoner liter per år, är Miltonduff (grundat år1824) det näststörsta destilleriet i Chivasgruppen efter Glenlivet. Tillsammans med Glenburgie, anses whiskyn från Miltonduff vara den viktigaste för Ballantines karaktär. Från 1964 till 1981 fanns här även ett par så kallade Lomondpannor och den speciella whiskyn från dessa fick namnet Mosstowie och går fortfarande att få tag på med lite tur.
En välbalanserad whisky med toner av saltlaktris från start. Inslag av bananer, torkade äpplen och mer blommor här än i Glenburgien. Lite oangenäm doft, ingen rök här heller men en del honung med söt doft en del röda bär och med en kryddig avslutning.
Och även här går det tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Miltonduff.

Prov Nr:4 Glentauchers 15Y (Speyside), 40%, Series No:003, Nr82425, 449 Kr
Säljstart 2018-10-08
De två viktigaste destillerierna som brukar nämnas när det gäller Ballantines blended scotch är Glenburgie och Miltonduff. Glentauchers är det tredje och faktum är att hela produktionen går in i denna blend. Ägarna, Chivas Brothers, har aldrig brytt sig om att släppa någon officiell buteljering.
På Glentauchers görs allt arbete fortfarande för hand. En av anledningarna är att behålla de traditionella kunskaperna, vilket kan komma till pass om något oförutsett skulle hända på något av de mer modernt utrustade anläggningarna. Alla teammedlemmar skolas regelbundet i Glentauchers destilleri.
Denna Singel malt är den tredje i Ballantines serien och har lagrats 15 år på så kallade ”traditional casks” vilket menas att det är amerikanska bourbonfat.
Även denna en fin och trevlig maltwhisky med inslag av citrus, lime och med rund sötma i smaken, blommig nyans i doft.
Även här går det, men inte lika tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Glentauchers.

Sammanfattning:
Miltonduff 15 Years utsågs till aftonens mest prisvärda whisky, den tar också hem spelet i kategorin ”samma pris” ex 200 kr/buteljen. Avslutningsvis ansågs alla provade whiskys vara bra som bjudwhisky.

Text: Anders Hallberg/ Kjell Lindståhl
Fota: Anders Hallberg

Kvällens provning började med att spritkassören utropade japaner, japaner, japaner, japaner vilket var temat för aftonens provning. Med utropet japaner fyra gånger menades att fyra whiskys från Japan skulle provas samtidigt som det var en hyllning till det oslagbara fotbollsreferat av Sven Jerring, japaner, japaner och de lika oslagbara japanerna både vad gäller fotboll men särskilt vid detta tillfälle, whiskyproduktion.

Spritkassören inledde med en historisk tillbakablick av den japanska whiskyn som började med att Masataka Taketsuru gav sig år 1918 ut på en fyra månader lång färd mot Skottland. Där han i det avlägsna landet skulle lära sig hemligheterna kring skotsk whiskytillverkning.

Taketsuru kom från en Sake bryggar familj och hade blivit intresserad av whiskytillverkning och bestämde sig för att inrikta sig helt på detta och räknas nu som den japanska whiskyns anfader. Väl i Skottland påbörjades studier på universiteten i Glasgow där han läste kemi. Som den första japanen någonsin fick han även chansen att studera whisky som lärling då han gjorde praktik på destillerierna och blev med tiden master blender. Han kom att studera whiskytillverkning vid Longmorn och senare Bo’ness Distillery, där blev han särskilt intresserad av graintillverkning i Coffeypannor. Året därpå arbetade han även vid Hazelburn i Campbeltown.

År 1920 återvänder Masataka Taketsuru till japan med sin nyblivne fru Jessie Roberta (Rita), vilken han träffat i Skottland. Väl tillbaka i Japan anställs Takesuru av Shinjiro Torii vid nuvarande Suntory med ambitioner att producerar whisky enligt skotska traditioner vilket också sedan räknas som japans första whisky.

Med tiden vid Suntory går meningarna isär mellan Takesuru och Shinjiro vilket gör att Takesuru startar Nikka Whisky 1934 med det första egna destilleriet Yoichi i Hokkaido. Efter en framgångsrik etablering och utveckling grundas sedan 1969 även destilleriet Miyagikyo som inledningsvis går under namnet Sendai.

Under senare år har, genom genialisk marknadsföring, intresset för japansk whisky ökat så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att få tag i äldre buteljeringar och de få som finns till försäljning river stora hål i lädret.

Du som är mer intresserad av det japanska whiskyundret kan läsa en trevlig och lärorik artikelserie i Allt om Whisky, nummer 6-2018, 1-2019 och 2-2019. Du kan också botanisera i japansk whiskyfakta på Symposion AB webbplats http://www.symposionhot.com

Prov Nr1: Miyagikyo RUM Wood Finish, 46%
Miyagikyo är det största av Nikkas destillerier. Det byggdes 1969 och används i dag både för att producera maltwhisky och grainwhisky. Bland annat tillverkar man whisky i en unik Coffeypanna, som ger en mycket fruktig och elegant smak.

Vårt prova av Miyagikyo Single Malt Rum Wood Finish är buteljerad 2017 och har efter avslutad lagring, i huvudsak på ex sherryfat samt en mindre andel nya amerikanska ekfat, legat för ytterligare 12-månaders slutlagring på karibiska romfat. Detta har resulterat i en elegant och smakfull whisky med toner av citrus, mogna frukter och en insmickrande stillsam romsötma. Whisky från Miyagikyo är alltid Orökt.

Prov Nr2: Yoichi RUM Wood Finish 46%
Yoichi ligger en bit från Sapporo på den Japanska Nord – Ön Hokkaido, -och beläget just vid havet. Byggt av tegel och med ett rött tak är det mycket estetiskt tilltalande. Det produceras endast Single Malt Whisky på Yoichi vilken alltid utgörs av ett lätt rökigt destillat, men även kraftigare rökt.

Tillgången till en underjordisk källa och direkteldade pannor är några beståndsdelar i tillverkningen av det som åtskilliga gånger blivit utnämnt till ”Världens bästa destilleri” Yoichi har sitt eget fatmakeri där de skapar och renoverar fat från ny ek, Sherryfat och Bourbonfat.

Prov Nr3: Miyagikyo Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

Prov Nr4: Yoichi Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

• 

• 

Sammanfattning:
Fyra whiskys i absolut världsklass där för kvällen de två sista sherrylagrade proverna ansågs mest tilltalande. Och till aftonens absoluta favorit alla kategorier valdes prov Nr 3 Miyagikyo Sherry Wood Finish. En uppmaning till alla whiskykonnässörer (kanske en dum sådan för risken blir att sällsynta buteljer blir ännu mer sällsynta samt ekonomiskt oöverkomlig för min lilla platta plånbok) är att köp all den japanska whisky du ser och kommer över.

Källa: Allt om Whisky och Symposion AB

Foto/Text: Anders Hallberg

Temat för mars månads möte var whisky-nyheter i systembolaget ordinarie sortiment. Möte som för övrigt lockade 20 medlemmar kunskapstörstande medlemmar.

1: Koval Malt (USA), Single Barrel 40% Nr: 301, 599 Kr
Först ut för kvällen var en lite ovanlig bekantskap, Single Malt från Chicago. Kanske inte riktigt en nyhet längre då säljstarten var 2018-06-01.
Koval Distillery startade 2008 som första destilleri Chicago sedan mitten av 1800-talet. Avsikten var att producera organiska destillat från grunden (Grain- To Buttle). De började med att kontraktera lokala odlare. Idag mäskar, destillerar, buteljerar samt etiketterar de alla drycker på egendomen. All whisky lagras som ”single barrel” i numrerade kolade ekfat om 30 gallon (113,55 liter).
Jämfört med en i Skottland traditionellt produceras single malt whisky så presenterar denna en helt egen doft och smakupplevelse, inte alls fel utan bara annorlunda. En trevlig bekantskap som tål att provas ute i stugorna.

2: Glen Moray Classic Peated Single Malt (Speyside), 40% Nr: 446, 299 Kr
Känslan är att alla destillerier vill ha en rackarrökare i sortimentet, och Glen Moray är inget undantag. Glen Moray,s röktolkning med säljstart 2018-12-01, Classic Peated Single Malt har legat på bourbonfat i ungefär 7 år och för att få upp rökigheten så har Graham Coull, Master Destiller, använt rökmalt. För den som gillar rökig whisky är detta en bra avvägning mellan pris och prestanda men den skall inte för den delen jämföras med Islay whiskys.
Glen Moray ligger precis i utkanten av Elgin och är perfekt för ett besök om man övernattar i staden. Elgin är beläget mitt i Speyside och kan ses som whiskyns ”Mekka”, en central plats inom Skottlands whisky, här finns flera destillerier inom ett par kilometers omkrets för att inte tala om den ikoniska Gordon & MacPhail-butiken. Du som passerar Elgin och underlåter dig att avsätta tid för att penetrera Gordon & MacPhail,s butik gör sig skyldig till grovt tjänstefel.

3: Inchmurrin 12Y (Speyside), 46%, Nr: 485, 379 Kr
Denna Whisky, med säljstart 2018-12-01, har fått sitt namn efter ön Inchmurrin som är den största ön i sjön Loch Lomond.
Inchmurrin Single Malt 12 YO är destillerad i de unika Lomondpannorna (straight neck pot stills) för maximal fruktighet för att sedan lagras på en kombination av amerikanska 1st fill-, 2nd fill- och nyrostade, återanvända bourbonfat minst 12 år.
Loch Lomond uppfördes 1965 och är ett av de yngre destillerierna i Skottland. Det byggdes vid sydspetsen av den berömda sjön med samma namn. Loch Lomond är en udda fågel i whiskyfaunan och är bland whiskyns förståsigpåare ingen höjdare. Dess egenheter är många, det enda destilleri som har samma namn som sin vattenkälla. Det är det enda destilleri som producerar både malt- och grainwhisky i samma anläggning. Det är det enda destilleri som renodlat sin försäljning till lågprismarknader och stormarknader. Och kanske den största egenheten av alla, kopparpannorna. De fyra pannorna vid Loch Lomond är konstruerade i ett försök att kombinera traditionell pot-stilldestillering med kolonndestillering. Pannorna saknar svanhalsar och spriten tappas istället av i olika silbottnar i kolonnerna där avledning sker i skilda våningar. På så sätt kopieras olika längd och lutning på traditionella pannhalsar. Flera sorters whisky kan alltså kokas samtidigt vid Loch Lomond. Med denna konstruktion kokas åtta olika destillat.
Denna 12-åring är inte alls så dålig som expertis vill göra gällande, tål mycket väl att stå i whiskyskåpet som volymwhisky.

4: Tomintoul Peaty Tang (Speyside), 40%, Nr: 327, 299 Kr
För kvällen sist ut och även den med senaste säljstart, 2019-03-01 Tomintoul Peaty Tang. Tomintoul grundades 1964 och är ett av två destillerier som ägs Angus Dundee Distillers vars huvudsakliga affärsidé är att blanda whisky på beställning från olika kunder, inte minst i Fjärran Östern. Tomintoul Distillery ligger utanför samhället Tomintoul som har omkring 300 invånare och är ett av Skottlands högst belägna samhällen. Vintrarna i Tomantoul kan som i Sverige bli kallt och snörikt. Den höga höjden och det kalla klimatet ger speciella förutsättningar för att lagra whisky.
Denna röktolkning känns inte lika väl hopskruvad som den för kvällen tidigare provade Glen Moray. Vi får en känsla av löst eftermonterad rök och torvsmak.

Sammanfattning:
Troligen blir många whiskyförståsigpåare förvånad när Inchmurrin 12 Years utsågs till aftonens mest prisvärda whisky men att den också tar hem spelet i kategorin ”samma pris” ex 300 kr/buteljen. Den som appellerade minst var Tomintoul Peaty Tang då torv och rökkaraktären uppfattades som löst monterat extratillbehör. Amerikanaren, Koval Malt, var en spännande bekantskap, väl värd en avsmakning.

Text/Foto: Anders Hallberg

Oktobers månadsmöte lockade 25 medlemmar där temat för kvällen var ”Pearls of Scotland”.

Det oberoende bolaget Gordon & Company är ett fristående företag som specialiserar sig på inköp och tappning av högkvalitativ whisky från skotska destillerier. Det vill säga en ”independent bottler”. Denna serie av tappningar lanseras under namnet ”Pearls of Scotland” och är alltid cask strength (ej nedvattnad). Företaget arbetar även med andra produkter från de brittiska öarna.

Gordon & Company är ett familjeägt företag baserat i utkanten av Glasgow. Företagets grundare Jim Gordon har spenderat över 30 år i whiskyhandeln och är glad över att genom ”The Pearls of Scotland” getts möjlighet att dela sin passion för single cask Scotch Whiskey med distributörer och konsumenter över hela världen.

”The Pearls of Scotland” är ett ständigt varierande utbud av exklusiva single cask-flaskor från några av Skottlands finaste destillerier. Whiskyn buteljeras icke kylfiltrerade i fatstyrka, utan tillsats av färg. Varje flaska är märkt med detaljer som visar månader och år av destillation och tappning, cask nummer och styrka hos whiskeyn. Dessutom är varje flaska individuellt numrerad.

På Gordon och Company tror de att ”The Pearls of Scotland” utbud av cask-styrka whiskyer verkligen återspeglar en pärlas skönhet och sällsynthet.

Glen Spey (Speyside), 56,1% Nr: 87565, 1595 Kr
Glen Spey Distillery byggdes 1885 vid bäcken Rothes av James Stewart. 1969 byggdes destilleriet om och kapaciteten utökades till fyra kittelpannor. Vattnet hämtas från bäcken Doonie Burn och maltet röks lätt. Destilleriet har varken besökscentrum eller visningar. Huvuddelen av destillatet används till blended whisky. Framför allt i J & B. Gordon & Company har specialicerat sig på att nosa upp bra och gammal/mogen caskwhisky hos olika destillerier där denna whisky anses platsa under beteckningen Pearls of Scotland.

Detta prov är destillerat i augusti 1991 och har därefter fått mogna på bourbonfat innan den tappades på flaska i augusti 2015.

Littlemill (Lowland), 53,7% Nr: 87997, 1895 Kr
Littlemill grundades mest troligt 1772 och låg vid foten av Kilpatrick Hills en bit utanför staden Bowling.
Som brukligt för lowlanddestillerier så trippeldestillerade de sin whisky vilket man slutade med på 1930-talet. Littlemill låg i malpåse mellan 1984 – 89. 1994 lades all verksamhet ned och utrustningen monterades ner 1996 och 2004 brann det mesta av byggnaderna ned.

Littlemill buteljerades officiellt som åtta år men oberoende buteljerare har olika åldrar.

Eftersom Littlemill inte längre tillverkas kommer den troligtvis att bli eftertraktad som samlarobjekt så här är det köpläge för den som finner en pava som är till försäljning.

MacDuff (Speyside), 54,4%, Nr: 84847, 1195 Kr
Officiellt grundades Macduff distillery 1962. Det är endast den whisky som tappas av ”independed bottlers” som får kallas Macduff. All annan whisky från destilleriet säljs under beteckningen Glen Deveron.

Destillatet får mogna på bourbon och sherryfat. En del nya och en del refill. Vissa fat bränns även av i den egna tunnbindarverkstaden för att ge en rostad vaniljkaraktär.

Blair Athol (Highlands), 52,5%, Nr: 84769, 1395 Kr
En handfull destillerier är vad skottarna kallar ”spiritual homes” för den blended whisky som deras single malt ingår i. För Blair Athols del är det Bells som är den utan jämförelse mest sålda whiskyn i Storbritannien. Blair Athol ingår sedan 1949 i Bells blended.

Destilleriet uppfördes under 1825 och togs i drift 1826 under ledning av John Roberson. Destilleriet ligger i byn Pitlochry. Närmsta granne är Edradour – ett av Skottlands minsta (och mest välbesökta) destillerier.

Whisky som säljs som single malt lagras i destilleriets egna lagerhus i american barrels och sherry hogsheads. Den whisky som ska ingå i blended whisky lagras på andra platser. Buteljering sker i Leven och Glasgow.

Sammanfattning:
Fyra riktigt bra malter lagrade som single casks där priset i klassen ”Pris Prestanda” gick hårfint till prov nr: 3 MacDuff tätt följd av prov nr 2 Littlemill och nr 4 Blair Athol som båda fick samma antal röster.

I det fallet buteljerna betingat samma kostnad ex 200 kr/buteljen så gick vinsten åter till prov nr: 2 Littlemill med endast två rösters marginal till prov Nr 1 Glen Spey.

Rekommendation:
I Systembolagets beställningssortiment finns ett ansenligt antal olika tappningar av ”The Pearls Of Scotland”. Gör som Twaang, prova dem alla.

Källa: http://www.granqvistbev.se

Text/Foto: Anders Hallberg

Spritkassören berättade om kvällens whisky, som hämtats från Jura-destilleriets Travel retail–serie. Denna serie omfattar 5 tappningar, alla lagrade på Pedro Ximénez Sherry casks. Varje tappning har fått namn som kopplas till ön Jura (som betyder Hjort) på olika sätt och speglar en resa runt ön
Den här reseexklusiva kollektionen är tänkt att karaktärisera en oförglömlig resa runt Jura. Serien finns bara att inhandla på taxfreebutiker.
Gemensamt för serien är att whiskyn har lagrats på amerikanska bourbonfat och förhöjts med en slutfinish från sherryfat som tidigare hållit, beroende på tappning, femton till trettio år gammal Pedro Ximénez.
Jura själv beskriver whiskyn som: Antik guld i färg med aromer av rostade hasselnötter, apelsin och lönnsirap; följt av karamellkola, svart skogsfrukt och mjölkchoklad i eftersmaken.
Twaang provade hela kollektionen förutom ”The Bay” vilken ger anledning att återkomma i ämnet.

Prov nr 1: The Sound
The Sound skall under resan runt Jura påminna om ljudet från malströmmens (corryvreckan) vattenvirvlar.

Styrka: 42,5 %, färg: Koppar, pris ca 540 sek/100 cl. Lagrad på Px 15-fat (sherry lagrad i 15 år). Balans av knappt märkbar rök och intensiv sötma, hasselnöt, apelsin och kola..

Prov nr 2: The Road
The road ska associera till att det finns bara en ända väg på ön vilken slingrar sig fram från färjeläget till destilleriet och vidare ut i vildmarken efter kustlinjen.

Styrka: 43,6 %, färg: Gammalt Guld, pris ca 700 sek /100 cl. Lagrad på Px 20-fat (sherry lagrad i 20 år). Svag doft av ananas, hasselnöt, apelsin och kola.

Prov nr 3:
The Loch ska ge en smak av att du går upp på berget bakom destilleriet så kommer du till en liten sjö som heter loch a’bhaile-mhargaidh eller förkortat Market Loch. Där ligger den mörk och tyst, 300 meter över havet och dess betydelse för vår whisky kan inte överdrivas. Detta rena vatten är källan till allt. En gåva från ön, värdesätt av öns människor i århundraden, ger dessa vatten liv till whiskyn.

Styrka: 44,5 %, färg: Koppar, pris ca 850 kr /70 cl. Lagrad på
Px 30-fat (sherry lagrad i 30 år). Balanserad med en lätt rökig smak, russin, citrus. karamell, sirap. Kryddig eftersmak av malen peppar.

Prov nr 4: The Paps
I hjärtat av Jura hittar du Det Heliga berget, Bergets berg och Guldberget. Dessa är The Japs Paps som tornar upp sig över landskapet, som möts av respekt både från öbor och resenärer.
The Paps är resekollektionens slutstation där du i hjärtat av ön hittar dem: Det heliga berget, ljudets berg och guldberget. Dessa är de legendariska Paps of Jura som tornar över landskapet flera kilometer runtom. De inbringar respekt från både öbor och resenärer – precis som whisky gör.
Bergen, Paps of Jura, brukar också av öborna likna med siluetten av ett par kvinnobröst.

Styrka:45,6 %, färg: Amontillado Sherry, pris ca 1000 kr /70 cl. Lagrad 19 år på amerikansk vit ek, slutlagrad på Px 40-fat (sherry lagrad i 40 år). Smak av ingefärskakor, vanilj, rostad valnöt. Slutlagringen har gett ett tydligt, kanske för någon ett övertydligt inslag av sherry.

Sammanfattning:
Aftonens mest prisvärda whisky ansågs The Road vara tätt följd av The Loch. Utan hänsyn till priset så tar The Paps hem ronden.

Här finner du mer information om Jura

Text: Hans Lennart Westin
Foto: Anders Hallberg

 

Augusti månadsmöte lockade dryga 40 talet personer och öppnades traditionsenligt av ordförande Lennart Helsing som hälsade alla välkomna till denna för höstterminen lite tidiga start. Speciellt välkomnades Whiskyexperten och journalisten Henrik Aflodal som skulle lotsa oss genom VM-kvalet i SHERRIED-klassen.

Henrik tog oss på en mycket intressant en och halvtimmes lång whiskyresa som närmast kan beskrivas whiskyinformation från ax till limpa. Till och med andra fatlagrade produkter avhandlades, då i form av surströmming.
Henrik berättade lättsamt om whiskyproduktion och historia runt destillerier som ingick i aftonens kval, dock utan att röja vad som provades.

Du kan läsa mer om upplösningen av kvalomgången här.

Foto/Text: Anders Hallberg

Glenallachie var det inte så länge sedan vi provade, då för att täppa luckor bland våra provningsprotokollet, nu för att utröna hur fattyper och lagringstider påverkar slutresultat.

Glenallachie Distillery är ett ungt destilleri och uppfört så sent som 1967. Chivas Brothers (som ägs av Pernod Ricard) marknadsför endast en officiell buteljering som bara säljs på Chivas egna destillerier. Största delen av produktionen används som en av de viktigare beståndsdelarna i Clan Campbell, en blend som placerar sig strax under topp tio på försäljningslistan, men som är mycket populär i Frankrike.

Prov nr 1: Glenallachie Hepburn 9y, 46%, nr 85935, 699 kr
Buteljerad 2014 av Hunter Laing & Co som även är hemvisten för Langside Distillers som är den officiella buteljeraren. Man har under 2014 skapat ett varumärke med namnet Hepburn’s Choice. Namnet Hepburn är ett gammalt släktnamn. William Hepburn var diplomat som rest mycket och var en konnässör av Scotch Whisky.
Under detta märke buteljerar man whisky som är lite yngre än de som buteljeras i serien Old Malt Cask. Oftast från single fat och vanligtvis vid 46%. Alltid utan färgjustering och aldrig kylfiltrerade. Denna whisky är en single cask sherry butt vilka rymmer ca 500 liter.

Prov nr 2: Glenallachie Bourbon 17Y, 57,5%, nr 87413, 943 kr
Buteljerades 2013 av A.D. Rattray, som grundades 1868 då Andrew Dewar Rattray började att handla som importör av franska viner, italienska spritsorter och dito olivolja. Firman har etablerat sig som specialist inom blandning och lagring av malt- och kornwhisky.
Detta prov är destillerat 1995-12-12, tappad på butelj 2013-04-17 och lagrad på bourbon hogshead fat vilka normalt rymmer ca 250 liter. Fat nummer 93 som gav totalt 213 buteljer.

Prov nr 3: Glenallachie 21Y, 50,7%, nr 85036, 1298 kr
En single cask som destillerats 1993-11-04, tappad på butelj 2015-10-19 och lagrad på bourbon barrel vilka rymmer ca 180 liter. Fat nummer 101752 som gav totalt 182 buteljer.

Prov nr 4: Glenallachie 24Y, 50%, Nr 85348, 1459 kr
En buteljering som kommer från Hunter Laing & Co där Andrew Laing har startat sin egen whiskyserie för lite mer sällsynta och exklusiva whiskys och som till viss del riktar sig till whiskysamlarna.
Åter igen en single cask destillerad 1992, tappad på butelj 2016 och lagrad på borboun barrel med referensnummer HL 12308 vilken gav 125 buteljer.

Sammanfattningsvis fyra riktigt bra malter lagrade som single casks där prov nr 3 utsågs till kvällens bästa malt. Detta både i jämförelse om alla hade samma pris eller varje buteljs faktiska kostnad.

Text/Foto: Anders Hallberg

Återigen årsmöte som startade med att ordförande hade en utläggning om dagens press och deras förmåga att för det mesta skriva om ”dåliga nyheter” och mer sällan på de goda. Ordförande förklarade också att han numera borde anses vara en fornlämning i whiskyklubben och med det slippa bli vald till ordförande ytterligare ett år. Valberedning hade också noterat detta men menade att fornlämningar inte får inte rubbas vilket resulterade i omval på ett år.
Så tid för provning och denna gång dold sådan. Kvällens prov presenterades i fyra maskerade tuber så det inte skulle känna igen flaskorna. Spritkassören talade om att alla fyra sorterna har det gemensamma att de är ung whisky och att tre av dem kommer ifrån samma region.
De tre första proverna visade sig vara privata buteljeringar av Glenglassaugh. Med lite tur och skicklighet var det en av deltagarna som kunde gissa sig till de två första proverna. Dels är han själv ägare till prov nr 2 samt att han bytt till sig några buteljer av prov nr 1 och därmed haft tillfälle att avsmaka dropparna. De två senare proverna var det ingen som riktigt hade koll på.
En mycket intressant och unik provning på det viset att destillatet i de tre första proven är den samma medan lagringarna skiljer sig åt. Vi har under årens lopp fått höra olika uppgifter från gästföreläsare om att faten (typ och storlek) ger mellan 60 till 80% av whiskyns slutliga karaktär och smak. Något som vi efter denna provning kan skriva under. Visserligen framgår släktskapet rätt bra dem i mellan men samtidigt är det tre helt olika whiskys, spännande.

Glenglassaugh destilleri startade 1873 men har öppnat och stängts ett antal gånger sedan dess. Whiskyn från Glenglassaugh har traditionellt använts vid framställning av Blended whisky, såsom Cutty Sark och The Famous Grous. Under 1900-talet har destilleriet inte varit i gång mer än det lite dryga 30 åren. Ingen trodde någonsin att destilleriet skulle återuppstå när det stängdes och avrustades 1986. Men så år 2008 hände det som ingen trodde, Glenglassaugh hamnade i holländsk ägo. En grupp investerare under namnet ”Scaenf” köpte destilleriet och ägnade flera månader åt en genomgående restaurering innan destilleriet kom igång i december samma år. Det viktigaste i början var att bygga upp ett lager eftersom bara 400 tunnor whisky ingick i köpet. Under perioden närmast efter köpet buteljeras äldre whisky från det lager som fanns kvar i lagerhuset, bl.a 30 och 40 åriga whiskys.
Fram till det att destilleriet släpper sin första 3 åriga whisky 2011 erbjuds whiskykonnässörer inköp av mindre fatfyllningar ”The Octave Cask”. Faten rymmer ca 50 liter och varifrån de för kvällen tre första proverna har sitt ursprung.

Prov nr 1
Glenglassaugh Twaang Cask SC102 53%
Första doldisen var 6 år, destillerat 2009 och buteljerat 2015.
En något komplex whisky med pepprig start, inslag av lösningsmedel samt smak av kumquat (dvärgapelsin) noterades. Lövkoja och mer blommor än frukt denna gång. På benet ”tung doft” finns det inslag av läder som påminner om läderklädseln i en Jaguar E-type. Som avslutning hittar vi toner av choklad och Sherry.

 

Prov nr 2
Glenglassaugh Lindstahl & Lindgren SC106 53,5%
Exakt samma datum för destillering och buteljering på denna som prov nr1.
Mindre peppar och sötare än tidigare prov. Möjligen är detta ett renodlat Bourbonfat viskades det runt. En mer tydlig maltton här och banan och citrus. Vildros, viol och nyponros talades det om samt att det måste vara färskt nytt trä i detta fat. Milka-choklad (den med kossa på) och trofé-kola som avslut.

Prov nr 3
Glenglassaugh Norberg, Jarl, Lennestal SC90 52,5%
Denna whisky är ca 1 år äldre än den två första dvs 7 år. Denna startar rätt intensivt men mindre komplex, torkad frukt noterades, ljungblommor och ”gräsklipp”. Mer honung och läder här, lätta svaveltoner. Kakao och ingefära registrerades och avslutningsvis gasades det på med mer fat o trä. Dessa tre sk. systerfat skiljer sig inte så mycket åt trots allt.

 

Prov nr 4
Den för kvällen fjärde doldisen var en Port Charlotte An Turas Mo (gaeliska för den stora resan) 46% (Bruichladdich Destilleri) Avslutningsvis förflyttar vi oss från Speyside till Islay, det var de flesta överens om eller kunde det vara något annat?? Edradour och deras rökiga Ballechin kanske. Alltid spännande med blindprovningar. Rök känner vi när vi stoppar ner näsan för doft, men rätt mild ändå. Sunkig jordkällare och mycket torv och böckling. Boukum riff och Greve Hamilton tobak noterades. Även en touch av nytuggade Faber Castell pennor. Nytt trä i faten sk. American Oak casks. Denna whisky ska vara en mix av PC 5,6,7 och 8 (5-8 årig) whisky så då betyder det väl att den är minst 5 år. Några droppar vatten ändrade inte mycket i dess smak så den kan man passa på.

De tre första gav alla en liknade Speyside stjärna och nr 4 som väntat en mer Islay inspirerad stjärna, i vart fall på benet torvinslag. Vem som tog hem ”guldmedaljen” ikväll var osäkert men ska ni fråga undertecknad så vet ni nog svaret.

Vi tackar den avgående Styrelsen för 2017 och hälsar den nya styrelsen välkommen och ser fram emot 2018. Även ett tack till Spritkassören som än en gång levererade en spännande och intressant provning.

Text: Kjell Lindståhl/Anders Hallberg
Foto: Anders Hallberg

Understundom uppstår ett behov av att täppa till luckor som trots allt finns bland våra provningsprotokoll. Denna kalla och snörika februarikväll tillfredsställdes ett
sådant behov. De single malts som nu var aktuella finns sällan i destilleributeljering utan vi var hänvisade till obereonde buteljererare, som givetetvis hade plockat ut de ”bästa” faten.

Prov nr 1
Allt-A-Bhainne, 19 Y, 56,1%, nr 84312, Pris 1 578 kr
Destillerad 1999 och buteljerad 2011 av Malts of Scotland, MoS, av Thomas Ewers i den tyska staden Paderborn som ligger ca 10 mil söder om Hannover.

Allt-A-Bhainne (Olt-a-Vain) är ett Speysidedestilleri som grundades 1975 av Chivas Brothers, ett dotterbolag till Seagrams. Det är ett av de minst kända destillerierna och ägarna har aldrig släppt en officiell buteljering från destilleriet. Det byggdes som en modern anläggning för att producera maltwhisky till blendningsindustrin. Sedan något år består hälften av produktionen av en lätt rökig malt.

Destilleriet har fyra pannor, två wash stills och tvåspirit stills. Pernod Ricard tog över destilleriet 2001 och året därpå lades det i malpåse. År 2005 startade produktionen igen.

Prov nr 2
Allt-A-Bhainne, Part Nan Angelen, 21 Y, 46,2%, nr 40160, Pris 799 kr
Folke Anderssons 17:e utgåva av Part Nan Angelen släpptes den 19 januari 2018. De 770 numrerade flaskorna från två fat lär ha tagit slut på en halvtimma.

Om whiskyn berättar Folke så här på Magni Spirits hemsida:
”Det är ett lika känt som hjärtskärande faktum att whisky dunstar. Närmare två procent av den ädla drycken försvinner för varje år den lagras i sitt fat. Denna dyrbara kvantitet som så beklagligt förflyktigas har sedan urminnes tider gått under benämningen ”Änglarnas andel”. Änglarnas andel eller Part Nan Angelen som det heter på gaeliska, är också namnet på vår exklusiva serie whisky. Jag hoppas att du uppskattar den whisky vi räddat undan änglarnas lystmäte!”

Prov nr 3
Glendullan (Speyside), 13Y, 55,5%, nr 84944, Pris 1062 kr
Buteljerades 2015 av den oberoende firman Hart Brothers, som grundades 1964 av bröderna Donald och Alistair. På programmet finns förutom single malts även blended malts, single grain samt en serie som kallas Legend.

Glendullan byggdes så sent som 1972 och ersatte då ett tidigare destilleri från 1800-talet. Glendullan har fått nytt liv som single malt de senaste åren genom lanseringen av Singleton of Glendullan – ett märke som framförallt är avsett för den amerikanska marknaden. Glendullan är en viktig del av Old Parr, en blended som är populär i Japan och Sydamerika. Glendullan är ett av Dufftowns sex producerande destillerier och är vackert belägen vid floden Fiddich.

Prov nr 4
Glenallachie (Speyside), 17 Y, nr 87413, Pris 943 kr
Buteljerades 2013 av A.D. Rattray, som grundades 1868 då Andrew Dewar Rattray började att handla som importör av franska viner, italienska spritsorter och dito olivolja. Firman har etablerat sig som specialist inom blandning och lagring av malt- och kornwhisky.

Glenallachie Distillery är ett ungt destilleri och uppfört så sent som 1967. Chivas Brothers (som ägs av Pernod Ricard) marknadsför endast en officiell buteljering som bara säljs på Chivas egna destillerier. Största delen av produktionen används son en av de viktigare beståndsdelarna i Clan Campbell, en blend som placerar sig strax under topp tio på försäljningslistan, men som är mycket populär i Frankrike.

Sammanfattningsvis fyra bra malter. Om alla hade samma pris så vann prov nr 3, Glendullan överlägset.

Oavsett pris så blev det jämt skägg mellan Part Nan Angelen och Glendullan, även om vi trots allt måste framhålla Folke Anderssons eminenta förmåga att ta fram njutningsbar whisky.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg