Denna majprovning börjar med dold provning där deltagarna genom åren insupen kunskap ska försöka fastställa dess ursprung och namn. En förförisk mustig whisky eller whiskey då vi ej visste vad glasen innehöll och vart det kan komma ifrån, röster hördes om irländsk whiskey någon utropade Miltonduff. Från provet kunde vi notera en del frukt, torrt hö mindre blommor än frukt samt färsk tobak och krutrök ifrån KA5 övningsområde kanske. Vit choklad gick också att finna. En välbalanserad whisky med lite rök och diskret sötma, vad är det vi sätter i strupen?
Spritkassören gav efter en tid lite ledtrådar i form att det på etiketten gick utläsa ”whisky” vilket skulle leda oss in på skotts whisky. Snart fick vi också veta att det var en 40% blandwhisky vars oförändrade originalrecept var sedan 1910. Ytterligare ledtråd var att säljstarten för whiskyn skedde det år då whiskyklubben Twaang grundades, alltså 1993.
Efter lite olika förslag kom så äntligen rätt sort på någons läpp, Ballantine’s Finest. En av de första förslagen, Miltonduff, var alltså inte så illa då den till stora delar ingår i blandningen Ballantines och kanske också ett bra betyg att misstas som en single malt.

Prov Nr1: Balllantine’s Finest, 40% Nr: 404, 259 kr
Säljstart:1993-10-01
George Ballantine startade en livsmedelsaffär 1827 i Edinburgh. I sortimentet fanns även en del vin och spritsorter. Hans tre söner hade börjat arbeta i familjefirman och 1865 öppnades en ny affär i Glasgow. Det är under denna tid som George har möjlighet att koncentrera sig mer på att blanda egen whisky. 1895 erhöll man ”Royal Warrant ” av drottning Victoria. Ballantine’s Finest lanserades 1910 och originalreceptet används fortfarande.
Poängen med kvällens fortsatta provning var att försöka identifiera tre av Ballantine’s grundmalter, Glenburgie, Miltonduff och Glentauchers. Spännade, ska det lyckas?

Prov Nr2: Glenburgie 15Y (Speyside), 40% Series No: 001, Nr: 911, 399 kr
Säljstart 2017-12-01
Glenburgie är en singel malt som har lagrats 15 år på first fill och refill bourbon fat och är tillsammans med Miltonduff ryggraden i världens näst mest sålda Scotch blended, Ballantines. Glenburgiedestilleriet grundades 1810 och ägs idag av Chivas Brothers (Pernod Ricard).
Whiskyn har en viss komplexitet. Vi finner också inslag av malt och viss fruktighet som aprikoser äpplen samt inslag av vit sparris. Färska fat och trä, en viss nötighet och Tarragona choklad.
Så till frågan, går det att ta ut en av Ballantine’s grundpelare, Glenburgie?
Ja, visst går det. Ballantine’s fruktighet går att härröra till Glenburgie.

Prov Nr3: Milltonduff 15Y (Speyside), 40% Series No:002, Nr:318, 399 kr
Säljstart 2018-06-01
Återigen en Singel malt och denna är lagrad 15 år på fat av amerikansk vit ek.
Med sina dryga 5 miljoner liter per år, är Miltonduff (grundat år1824) det näststörsta destilleriet i Chivasgruppen efter Glenlivet. Tillsammans med Glenburgie, anses whiskyn från Miltonduff vara den viktigaste för Ballantines karaktär. Från 1964 till 1981 fanns här även ett par så kallade Lomondpannor och den speciella whiskyn från dessa fick namnet Mosstowie och går fortfarande att få tag på med lite tur.
En välbalanserad whisky med toner av saltlaktris från start. Inslag av bananer, torkade äpplen och mer blommor här än i Glenburgien. Lite oangenäm doft, ingen rök här heller men en del honung med söt doft en del röda bär och med en kryddig avslutning.
Och även här går det tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Miltonduff.

Prov Nr:4 Glentauchers 15Y (Speyside), 40%, Series No:003, Nr82425, 449 Kr
Säljstart 2018-10-08
De två viktigaste destillerierna som brukar nämnas när det gäller Ballantines blended scotch är Glenburgie och Miltonduff. Glentauchers är det tredje och faktum är att hela produktionen går in i denna blend. Ägarna, Chivas Brothers, har aldrig brytt sig om att släppa någon officiell buteljering.
På Glentauchers görs allt arbete fortfarande för hand. En av anledningarna är att behålla de traditionella kunskaperna, vilket kan komma till pass om något oförutsett skulle hända på något av de mer modernt utrustade anläggningarna. Alla teammedlemmar skolas regelbundet i Glentauchers destilleri.
Denna Singel malt är den tredje i Ballantines serien och har lagrats 15 år på så kallade ”traditional casks” vilket menas att det är amerikanska bourbonfat.
Även denna en fin och trevlig maltwhisky med inslag av citrus, lime och med rund sötma i smaken, blommig nyans i doft.
Även här går det, men inte lika tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Glentauchers.

Sammanfattning:
Miltonduff 15 Years utsågs till aftonens mest prisvärda whisky, den tar också hem spelet i kategorin ”samma pris” ex 200 kr/buteljen. Avslutningsvis ansågs alla provade whiskys vara bra som bjudwhisky.

Text: Anders Hallberg/ Kjell Lindståhl
Fota: Anders Hallberg

Kvällens provning började med att spritkassören utropade japaner, japaner, japaner, japaner vilket var temat för aftonens provning. Med utropet japaner fyra gånger menades att fyra whiskys från Japan skulle provas samtidigt som det var en hyllning till det oslagbara fotbollsreferat av Sven Jerring, japaner, japaner och de lika oslagbara japanerna både vad gäller fotboll men särskilt vid detta tillfälle, whiskyproduktion.

Spritkassören inledde med en historisk tillbakablick av den japanska whiskyn som började med att Masataka Taketsuru gav sig år 1918 ut på en fyra månader lång färd mot Skottland. Där han i det avlägsna landet skulle lära sig hemligheterna kring skotsk whiskytillverkning.

Taketsuru kom från en Sake bryggar familj och hade blivit intresserad av whiskytillverkning och bestämde sig för att inrikta sig helt på detta och räknas nu som den japanska whiskyns anfader. Väl i Skottland påbörjades studier på universiteten i Glasgow där han läste kemi. Som den första japanen någonsin fick han även chansen att studera whisky som lärling då han gjorde praktik på destillerierna och blev med tiden master blender. Han kom att studera whiskytillverkning vid Longmorn och senare Bo’ness Distillery, där blev han särskilt intresserad av graintillverkning i Coffeypannor. Året därpå arbetade han även vid Hazelburn i Campbeltown.

År 1920 återvänder Masataka Taketsuru till japan med sin nyblivne fru Jessie Roberta (Rita), vilken han träffat i Skottland. Väl tillbaka i Japan anställs Takesuru av Shinjiro Torii vid nuvarande Suntory med ambitioner att producerar whisky enligt skotska traditioner vilket också sedan räknas som japans första whisky.

Med tiden vid Suntory går meningarna isär mellan Takesuru och Shinjiro vilket gör att Takesuru startar Nikka Whisky 1934 med det första egna destilleriet Yoichi i Hokkaido. Efter en framgångsrik etablering och utveckling grundas sedan 1969 även destilleriet Miyagikyo som inledningsvis går under namnet Sendai.

Under senare år har, genom genialisk marknadsföring, intresset för japansk whisky ökat så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att få tag i äldre buteljeringar och de få som finns till försäljning river stora hål i lädret.

Du som är mer intresserad av det japanska whiskyundret kan läsa en trevlig och lärorik artikelserie i Allt om Whisky, nummer 6-2018, 1-2019 och 2-2019. Du kan också botanisera i japansk whiskyfakta på Symposion AB webbplats http://www.symposionhot.com

Prov Nr1: Miyagikyo RUM Wood Finish, 46%
Miyagikyo är det största av Nikkas destillerier. Det byggdes 1969 och används i dag både för att producera maltwhisky och grainwhisky. Bland annat tillverkar man whisky i en unik Coffeypanna, som ger en mycket fruktig och elegant smak.

Vårt prova av Miyagikyo Single Malt Rum Wood Finish är buteljerad 2017 och har efter avslutad lagring, i huvudsak på ex sherryfat samt en mindre andel nya amerikanska ekfat, legat för ytterligare 12-månaders slutlagring på karibiska romfat. Detta har resulterat i en elegant och smakfull whisky med toner av citrus, mogna frukter och en insmickrande stillsam romsötma. Whisky från Miyagikyo är alltid Orökt.

Prov Nr2: Yoichi RUM Wood Finish 46%
Yoichi ligger en bit från Sapporo på den Japanska Nord – Ön Hokkaido, -och beläget just vid havet. Byggt av tegel och med ett rött tak är det mycket estetiskt tilltalande. Det produceras endast Single Malt Whisky på Yoichi vilken alltid utgörs av ett lätt rökigt destillat, men även kraftigare rökt.

Tillgången till en underjordisk källa och direkteldade pannor är några beståndsdelar i tillverkningen av det som åtskilliga gånger blivit utnämnt till ”Världens bästa destilleri” Yoichi har sitt eget fatmakeri där de skapar och renoverar fat från ny ek, Sherryfat och Bourbonfat.

Prov Nr3: Miyagikyo Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

Prov Nr4: Yoichi Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

• 

• 

Sammanfattning:
Fyra whiskys i absolut världsklass där för kvällen de två sista sherrylagrade proverna ansågs mest tilltalande. Och till aftonens absoluta favorit alla kategorier valdes prov Nr 3 Miyagikyo Sherry Wood Finish. En uppmaning till alla whiskykonnässörer (kanske en dum sådan för risken blir att sällsynta buteljer blir ännu mer sällsynta samt ekonomiskt oöverkomlig för min lilla platta plånbok) är att köp all den japanska whisky du ser och kommer över.

Källa: Allt om Whisky och Symposion AB

Foto/Text: Anders Hallberg

Temat för mars månads möte var whisky-nyheter i systembolaget ordinarie sortiment. Möte som för övrigt lockade 20 medlemmar kunskapstörstande medlemmar.

1: Koval Malt (USA), Single Barrel 40% Nr: 301, 599 Kr
Först ut för kvällen var en lite ovanlig bekantskap, Single Malt från Chicago. Kanske inte riktigt en nyhet längre då säljstarten var 2018-06-01.
Koval Distillery startade 2008 som första destilleri Chicago sedan mitten av 1800-talet. Avsikten var att producera organiska destillat från grunden (Grain- To Buttle). De började med att kontraktera lokala odlare. Idag mäskar, destillerar, buteljerar samt etiketterar de alla drycker på egendomen. All whisky lagras som ”single barrel” i numrerade kolade ekfat om 30 gallon (113,55 liter).
Jämfört med en i Skottland traditionellt produceras single malt whisky så presenterar denna en helt egen doft och smakupplevelse, inte alls fel utan bara annorlunda. En trevlig bekantskap som tål att provas ute i stugorna.

2: Glen Moray Classic Peated Single Malt (Speyside), 40% Nr: 446, 299 Kr
Känslan är att alla destillerier vill ha en rackarrökare i sortimentet, och Glen Moray är inget undantag. Glen Moray,s röktolkning med säljstart 2018-12-01, Classic Peated Single Malt har legat på bourbonfat i ungefär 7 år och för att få upp rökigheten så har Graham Coull, Master Destiller, använt rökmalt. För den som gillar rökig whisky är detta en bra avvägning mellan pris och prestanda men den skall inte för den delen jämföras med Islay whiskys.
Glen Moray ligger precis i utkanten av Elgin och är perfekt för ett besök om man övernattar i staden. Elgin är beläget mitt i Speyside och kan ses som whiskyns ”Mekka”, en central plats inom Skottlands whisky, här finns flera destillerier inom ett par kilometers omkrets för att inte tala om den ikoniska Gordon & MacPhail-butiken. Du som passerar Elgin och underlåter dig att avsätta tid för att penetrera Gordon & MacPhail,s butik gör sig skyldig till grovt tjänstefel.

3: Inchmurrin 12Y (Speyside), 46%, Nr: 485, 379 Kr
Denna Whisky, med säljstart 2018-12-01, har fått sitt namn efter ön Inchmurrin som är den största ön i sjön Loch Lomond.
Inchmurrin Single Malt 12 YO är destillerad i de unika Lomondpannorna (straight neck pot stills) för maximal fruktighet för att sedan lagras på en kombination av amerikanska 1st fill-, 2nd fill- och nyrostade, återanvända bourbonfat minst 12 år.
Loch Lomond uppfördes 1965 och är ett av de yngre destillerierna i Skottland. Det byggdes vid sydspetsen av den berömda sjön med samma namn. Loch Lomond är en udda fågel i whiskyfaunan och är bland whiskyns förståsigpåare ingen höjdare. Dess egenheter är många, det enda destilleri som har samma namn som sin vattenkälla. Det är det enda destilleri som producerar både malt- och grainwhisky i samma anläggning. Det är det enda destilleri som renodlat sin försäljning till lågprismarknader och stormarknader. Och kanske den största egenheten av alla, kopparpannorna. De fyra pannorna vid Loch Lomond är konstruerade i ett försök att kombinera traditionell pot-stilldestillering med kolonndestillering. Pannorna saknar svanhalsar och spriten tappas istället av i olika silbottnar i kolonnerna där avledning sker i skilda våningar. På så sätt kopieras olika längd och lutning på traditionella pannhalsar. Flera sorters whisky kan alltså kokas samtidigt vid Loch Lomond. Med denna konstruktion kokas åtta olika destillat.
Denna 12-åring är inte alls så dålig som expertis vill göra gällande, tål mycket väl att stå i whiskyskåpet som volymwhisky.

4: Tomintoul Peaty Tang (Speyside), 40%, Nr: 327, 299 Kr
För kvällen sist ut och även den med senaste säljstart, 2019-03-01 Tomintoul Peaty Tang. Tomintoul grundades 1964 och är ett av två destillerier som ägs Angus Dundee Distillers vars huvudsakliga affärsidé är att blanda whisky på beställning från olika kunder, inte minst i Fjärran Östern. Tomintoul Distillery ligger utanför samhället Tomintoul som har omkring 300 invånare och är ett av Skottlands högst belägna samhällen. Vintrarna i Tomantoul kan som i Sverige bli kallt och snörikt. Den höga höjden och det kalla klimatet ger speciella förutsättningar för att lagra whisky.
Denna röktolkning känns inte lika väl hopskruvad som den för kvällen tidigare provade Glen Moray. Vi får en känsla av löst eftermonterad rök och torvsmak.

Sammanfattning:
Troligen blir många whiskyförståsigpåare förvånad när Inchmurrin 12 Years utsågs till aftonens mest prisvärda whisky men att den också tar hem spelet i kategorin ”samma pris” ex 300 kr/buteljen. Den som appellerade minst var Tomintoul Peaty Tang då torv och rökkaraktären uppfattades som löst monterat extratillbehör. Amerikanaren, Koval Malt, var en spännande bekantskap, väl värd en avsmakning.

Text/Foto: Anders Hallberg

Oktobers månadsmöte lockade 25 medlemmar där temat för kvällen var ”Pearls of Scotland”.

Det oberoende bolaget Gordon & Company är ett fristående företag som specialiserar sig på inköp och tappning av högkvalitativ whisky från skotska destillerier. Det vill säga en ”independent bottler”. Denna serie av tappningar lanseras under namnet ”Pearls of Scotland” och är alltid cask strength (ej nedvattnad). Företaget arbetar även med andra produkter från de brittiska öarna.

Gordon & Company är ett familjeägt företag baserat i utkanten av Glasgow. Företagets grundare Jim Gordon har spenderat över 30 år i whiskyhandeln och är glad över att genom ”The Pearls of Scotland” getts möjlighet att dela sin passion för single cask Scotch Whiskey med distributörer och konsumenter över hela världen.

”The Pearls of Scotland” är ett ständigt varierande utbud av exklusiva single cask-flaskor från några av Skottlands finaste destillerier. Whiskyn buteljeras icke kylfiltrerade i fatstyrka, utan tillsats av färg. Varje flaska är märkt med detaljer som visar månader och år av destillation och tappning, cask nummer och styrka hos whiskeyn. Dessutom är varje flaska individuellt numrerad.

På Gordon och Company tror de att ”The Pearls of Scotland” utbud av cask-styrka whiskyer verkligen återspeglar en pärlas skönhet och sällsynthet.

Glen Spey (Speyside), 56,1% Nr: 87565, 1595 Kr
Glen Spey Distillery byggdes 1885 vid bäcken Rothes av James Stewart. 1969 byggdes destilleriet om och kapaciteten utökades till fyra kittelpannor. Vattnet hämtas från bäcken Doonie Burn och maltet röks lätt. Destilleriet har varken besökscentrum eller visningar. Huvuddelen av destillatet används till blended whisky. Framför allt i J & B. Gordon & Company har specialicerat sig på att nosa upp bra och gammal/mogen caskwhisky hos olika destillerier där denna whisky anses platsa under beteckningen Pearls of Scotland.

Detta prov är destillerat i augusti 1991 och har därefter fått mogna på bourbonfat innan den tappades på flaska i augusti 2015.

Littlemill (Lowland), 53,7% Nr: 87997, 1895 Kr
Littlemill grundades mest troligt 1772 och låg vid foten av Kilpatrick Hills en bit utanför staden Bowling.
Som brukligt för lowlanddestillerier så trippeldestillerade de sin whisky vilket man slutade med på 1930-talet. Littlemill låg i malpåse mellan 1984 – 89. 1994 lades all verksamhet ned och utrustningen monterades ner 1996 och 2004 brann det mesta av byggnaderna ned.

Littlemill buteljerades officiellt som åtta år men oberoende buteljerare har olika åldrar.

Eftersom Littlemill inte längre tillverkas kommer den troligtvis att bli eftertraktad som samlarobjekt så här är det köpläge för den som finner en pava som är till försäljning.

MacDuff (Speyside), 54,4%, Nr: 84847, 1195 Kr
Officiellt grundades Macduff distillery 1962. Det är endast den whisky som tappas av ”independed bottlers” som får kallas Macduff. All annan whisky från destilleriet säljs under beteckningen Glen Deveron.

Destillatet får mogna på bourbon och sherryfat. En del nya och en del refill. Vissa fat bränns även av i den egna tunnbindarverkstaden för att ge en rostad vaniljkaraktär.

Blair Athol (Highlands), 52,5%, Nr: 84769, 1395 Kr
En handfull destillerier är vad skottarna kallar ”spiritual homes” för den blended whisky som deras single malt ingår i. För Blair Athols del är det Bells som är den utan jämförelse mest sålda whiskyn i Storbritannien. Blair Athol ingår sedan 1949 i Bells blended.

Destilleriet uppfördes under 1825 och togs i drift 1826 under ledning av John Roberson. Destilleriet ligger i byn Pitlochry. Närmsta granne är Edradour – ett av Skottlands minsta (och mest välbesökta) destillerier.

Whisky som säljs som single malt lagras i destilleriets egna lagerhus i american barrels och sherry hogsheads. Den whisky som ska ingå i blended whisky lagras på andra platser. Buteljering sker i Leven och Glasgow.

Sammanfattning:
Fyra riktigt bra malter lagrade som single casks där priset i klassen ”Pris Prestanda” gick hårfint till prov nr: 3 MacDuff tätt följd av prov nr 2 Littlemill och nr 4 Blair Athol som båda fick samma antal röster.

I det fallet buteljerna betingat samma kostnad ex 200 kr/buteljen så gick vinsten åter till prov nr: 2 Littlemill med endast två rösters marginal till prov Nr 1 Glen Spey.

Rekommendation:
I Systembolagets beställningssortiment finns ett ansenligt antal olika tappningar av ”The Pearls Of Scotland”. Gör som Twaang, prova dem alla.

Källa: http://www.granqvistbev.se

Text/Foto: Anders Hallberg

Spritkassören berättade om kvällens whisky, som hämtats från Jura-destilleriets Travel retail–serie. Denna serie omfattar 5 tappningar, alla lagrade på Pedro Ximénez Sherry casks. Varje tappning har fått namn som kopplas till ön Jura (som betyder Hjort) på olika sätt och speglar en resa runt ön
Den här reseexklusiva kollektionen är tänkt att karaktärisera en oförglömlig resa runt Jura. Serien finns bara att inhandla på taxfreebutiker.
Gemensamt för serien är att whiskyn har lagrats på amerikanska bourbonfat och förhöjts med en slutfinish från sherryfat som tidigare hållit, beroende på tappning, femton till trettio år gammal Pedro Ximénez.
Jura själv beskriver whiskyn som: Antik guld i färg med aromer av rostade hasselnötter, apelsin och lönnsirap; följt av karamellkola, svart skogsfrukt och mjölkchoklad i eftersmaken.
Twaang provade hela kollektionen förutom ”The Bay” vilken ger anledning att återkomma i ämnet.

Prov nr 1: The Sound
The Sound skall under resan runt Jura påminna om ljudet från malströmmens (corryvreckan) vattenvirvlar.

Styrka: 42,5 %, färg: Koppar, pris ca 540 sek/100 cl. Lagrad på Px 15-fat (sherry lagrad i 15 år). Balans av knappt märkbar rök och intensiv sötma, hasselnöt, apelsin och kola..

Prov nr 2: The Road
The road ska associera till att det finns bara en ända väg på ön vilken slingrar sig fram från färjeläget till destilleriet och vidare ut i vildmarken efter kustlinjen.

Styrka: 43,6 %, färg: Gammalt Guld, pris ca 700 sek /100 cl. Lagrad på Px 20-fat (sherry lagrad i 20 år). Svag doft av ananas, hasselnöt, apelsin och kola.

Prov nr 3:
The Loch ska ge en smak av att du går upp på berget bakom destilleriet så kommer du till en liten sjö som heter loch a’bhaile-mhargaidh eller förkortat Market Loch. Där ligger den mörk och tyst, 300 meter över havet och dess betydelse för vår whisky kan inte överdrivas. Detta rena vatten är källan till allt. En gåva från ön, värdesätt av öns människor i århundraden, ger dessa vatten liv till whiskyn.

Styrka: 44,5 %, färg: Koppar, pris ca 850 kr /70 cl. Lagrad på
Px 30-fat (sherry lagrad i 30 år). Balanserad med en lätt rökig smak, russin, citrus. karamell, sirap. Kryddig eftersmak av malen peppar.

Prov nr 4: The Paps
I hjärtat av Jura hittar du Det Heliga berget, Bergets berg och Guldberget. Dessa är The Japs Paps som tornar upp sig över landskapet, som möts av respekt både från öbor och resenärer.
The Paps är resekollektionens slutstation där du i hjärtat av ön hittar dem: Det heliga berget, ljudets berg och guldberget. Dessa är de legendariska Paps of Jura som tornar över landskapet flera kilometer runtom. De inbringar respekt från både öbor och resenärer – precis som whisky gör.
Bergen, Paps of Jura, brukar också av öborna likna med siluetten av ett par kvinnobröst.

Styrka:45,6 %, färg: Amontillado Sherry, pris ca 1000 kr /70 cl. Lagrad 19 år på amerikansk vit ek, slutlagrad på Px 40-fat (sherry lagrad i 40 år). Smak av ingefärskakor, vanilj, rostad valnöt. Slutlagringen har gett ett tydligt, kanske för någon ett övertydligt inslag av sherry.

Sammanfattning:
Aftonens mest prisvärda whisky ansågs The Road vara tätt följd av The Loch. Utan hänsyn till priset så tar The Paps hem ronden.

Här finner du mer information om Jura

Text: Hans Lennart Westin
Foto: Anders Hallberg

 

Augusti månadsmöte lockade dryga 40 talet personer och öppnades traditionsenligt av ordförande Lennart Helsing som hälsade alla välkomna till denna för höstterminen lite tidiga start. Speciellt välkomnades Whiskyexperten och journalisten Henrik Aflodal som skulle lotsa oss genom VM-kvalet i SHERRIED-klassen.

Henrik tog oss på en mycket intressant en och halvtimmes lång whiskyresa som närmast kan beskrivas whiskyinformation från ax till limpa. Till och med andra fatlagrade produkter avhandlades, då i form av surströmming.
Henrik berättade lättsamt om whiskyproduktion och historia runt destillerier som ingick i aftonens kval, dock utan att röja vad som provades.

Du kan läsa mer om upplösningen av kvalomgången här.

Foto/Text: Anders Hallberg

Glenallachie var det inte så länge sedan vi provade, då för att täppa luckor bland våra provningsprotokollet, nu för att utröna hur fattyper och lagringstider påverkar slutresultat.

Glenallachie Distillery är ett ungt destilleri och uppfört så sent som 1967. Chivas Brothers (som ägs av Pernod Ricard) marknadsför endast en officiell buteljering som bara säljs på Chivas egna destillerier. Största delen av produktionen används som en av de viktigare beståndsdelarna i Clan Campbell, en blend som placerar sig strax under topp tio på försäljningslistan, men som är mycket populär i Frankrike.

Prov nr 1: Glenallachie Hepburn 9y, 46%, nr 85935, 699 kr
Buteljerad 2014 av Hunter Laing & Co som även är hemvisten för Langside Distillers som är den officiella buteljeraren. Man har under 2014 skapat ett varumärke med namnet Hepburn’s Choice. Namnet Hepburn är ett gammalt släktnamn. William Hepburn var diplomat som rest mycket och var en konnässör av Scotch Whisky.
Under detta märke buteljerar man whisky som är lite yngre än de som buteljeras i serien Old Malt Cask. Oftast från single fat och vanligtvis vid 46%. Alltid utan färgjustering och aldrig kylfiltrerade. Denna whisky är en single cask sherry butt vilka rymmer ca 500 liter.

Prov nr 2: Glenallachie Bourbon 17Y, 57,5%, nr 87413, 943 kr
Buteljerades 2013 av A.D. Rattray, som grundades 1868 då Andrew Dewar Rattray började att handla som importör av franska viner, italienska spritsorter och dito olivolja. Firman har etablerat sig som specialist inom blandning och lagring av malt- och kornwhisky.
Detta prov är destillerat 1995-12-12, tappad på butelj 2013-04-17 och lagrad på bourbon hogshead fat vilka normalt rymmer ca 250 liter. Fat nummer 93 som gav totalt 213 buteljer.

Prov nr 3: Glenallachie 21Y, 50,7%, nr 85036, 1298 kr
En single cask som destillerats 1993-11-04, tappad på butelj 2015-10-19 och lagrad på bourbon barrel vilka rymmer ca 180 liter. Fat nummer 101752 som gav totalt 182 buteljer.

Prov nr 4: Glenallachie 24Y, 50%, Nr 85348, 1459 kr
En buteljering som kommer från Hunter Laing & Co där Andrew Laing har startat sin egen whiskyserie för lite mer sällsynta och exklusiva whiskys och som till viss del riktar sig till whiskysamlarna.
Åter igen en single cask destillerad 1992, tappad på butelj 2016 och lagrad på borboun barrel med referensnummer HL 12308 vilken gav 125 buteljer.

Sammanfattningsvis fyra riktigt bra malter lagrade som single casks där prov nr 3 utsågs till kvällens bästa malt. Detta både i jämförelse om alla hade samma pris eller varje buteljs faktiska kostnad.

Text/Foto: Anders Hallberg

Återigen årsmöte som startade med att ordförande hade en utläggning om dagens press och deras förmåga att för det mesta skriva om ”dåliga nyheter” och mer sällan på de goda. Ordförande förklarade också att han numera borde anses vara en fornlämning i whiskyklubben och med det slippa bli vald till ordförande ytterligare ett år. Valberedning hade också noterat detta men menade att fornlämningar inte får inte rubbas vilket resulterade i omval på ett år.
Så tid för provning och denna gång dold sådan. Kvällens prov presenterades i fyra maskerade tuber så det inte skulle känna igen flaskorna. Spritkassören talade om att alla fyra sorterna har det gemensamma att de är ung whisky och att tre av dem kommer ifrån samma region.
De tre första proverna visade sig vara privata buteljeringar av Glenglassaugh. Med lite tur och skicklighet var det en av deltagarna som kunde gissa sig till de två första proverna. Dels är han själv ägare till prov nr 2 samt att han bytt till sig några buteljer av prov nr 1 och därmed haft tillfälle att avsmaka dropparna. De två senare proverna var det ingen som riktigt hade koll på.
En mycket intressant och unik provning på det viset att destillatet i de tre första proven är den samma medan lagringarna skiljer sig åt. Vi har under årens lopp fått höra olika uppgifter från gästföreläsare om att faten (typ och storlek) ger mellan 60 till 80% av whiskyns slutliga karaktär och smak. Något som vi efter denna provning kan skriva under. Visserligen framgår släktskapet rätt bra dem i mellan men samtidigt är det tre helt olika whiskys, spännande.

Glenglassaugh destilleri startade 1873 men har öppnat och stängts ett antal gånger sedan dess. Whiskyn från Glenglassaugh har traditionellt använts vid framställning av Blended whisky, såsom Cutty Sark och The Famous Grous. Under 1900-talet har destilleriet inte varit i gång mer än det lite dryga 30 åren. Ingen trodde någonsin att destilleriet skulle återuppstå när det stängdes och avrustades 1986. Men så år 2008 hände det som ingen trodde, Glenglassaugh hamnade i holländsk ägo. En grupp investerare under namnet ”Scaenf” köpte destilleriet och ägnade flera månader åt en genomgående restaurering innan destilleriet kom igång i december samma år. Det viktigaste i början var att bygga upp ett lager eftersom bara 400 tunnor whisky ingick i köpet. Under perioden närmast efter köpet buteljeras äldre whisky från det lager som fanns kvar i lagerhuset, bl.a 30 och 40 åriga whiskys.
Fram till det att destilleriet släpper sin första 3 åriga whisky 2011 erbjuds whiskykonnässörer inköp av mindre fatfyllningar ”The Octave Cask”. Faten rymmer ca 50 liter och varifrån de för kvällen tre första proverna har sitt ursprung.

Prov nr 1
Glenglassaugh Twaang Cask SC102 53%
Första doldisen var 6 år, destillerat 2009 och buteljerat 2015.
En något komplex whisky med pepprig start, inslag av lösningsmedel samt smak av kumquat (dvärgapelsin) noterades. Lövkoja och mer blommor än frukt denna gång. På benet ”tung doft” finns det inslag av läder som påminner om läderklädseln i en Jaguar E-type. Som avslutning hittar vi toner av choklad och Sherry.

 

Prov nr 2
Glenglassaugh Lindstahl & Lindgren SC106 53,5%
Exakt samma datum för destillering och buteljering på denna som prov nr1.
Mindre peppar och sötare än tidigare prov. Möjligen är detta ett renodlat Bourbonfat viskades det runt. En mer tydlig maltton här och banan och citrus. Vildros, viol och nyponros talades det om samt att det måste vara färskt nytt trä i detta fat. Milka-choklad (den med kossa på) och trofé-kola som avslut.

Prov nr 3
Glenglassaugh Norberg, Jarl, Lennestal SC90 52,5%
Denna whisky är ca 1 år äldre än den två första dvs 7 år. Denna startar rätt intensivt men mindre komplex, torkad frukt noterades, ljungblommor och ”gräsklipp”. Mer honung och läder här, lätta svaveltoner. Kakao och ingefära registrerades och avslutningsvis gasades det på med mer fat o trä. Dessa tre sk. systerfat skiljer sig inte så mycket åt trots allt.

 

Prov nr 4
Den för kvällen fjärde doldisen var en Port Charlotte An Turas Mo (gaeliska för den stora resan) 46% (Bruichladdich Destilleri) Avslutningsvis förflyttar vi oss från Speyside till Islay, det var de flesta överens om eller kunde det vara något annat?? Edradour och deras rökiga Ballechin kanske. Alltid spännande med blindprovningar. Rök känner vi när vi stoppar ner näsan för doft, men rätt mild ändå. Sunkig jordkällare och mycket torv och böckling. Boukum riff och Greve Hamilton tobak noterades. Även en touch av nytuggade Faber Castell pennor. Nytt trä i faten sk. American Oak casks. Denna whisky ska vara en mix av PC 5,6,7 och 8 (5-8 årig) whisky så då betyder det väl att den är minst 5 år. Några droppar vatten ändrade inte mycket i dess smak så den kan man passa på.

De tre första gav alla en liknade Speyside stjärna och nr 4 som väntat en mer Islay inspirerad stjärna, i vart fall på benet torvinslag. Vem som tog hem ”guldmedaljen” ikväll var osäkert men ska ni fråga undertecknad så vet ni nog svaret.

Vi tackar den avgående Styrelsen för 2017 och hälsar den nya styrelsen välkommen och ser fram emot 2018. Även ett tack till Spritkassören som än en gång levererade en spännande och intressant provning.

Text: Kjell Lindståhl/Anders Hallberg
Foto: Anders Hallberg

Understundom uppstår ett behov av att täppa till luckor som trots allt finns bland våra provningsprotokoll. Denna kalla och snörika februarikväll tillfredsställdes ett
sådant behov. De single malts som nu var aktuella finns sällan i destilleributeljering utan vi var hänvisade till obereonde buteljererare, som givetetvis hade plockat ut de ”bästa” faten.

Prov nr 1
Allt-A-Bhainne, 19 Y, 56,1%, nr 84312, Pris 1 578 kr
Destillerad 1999 och buteljerad 2011 av Malts of Scotland, MoS, av Thomas Ewers i den tyska staden Paderborn som ligger ca 10 mil söder om Hannover.

Allt-A-Bhainne (Olt-a-Vain) är ett Speysidedestilleri som grundades 1975 av Chivas Brothers, ett dotterbolag till Seagrams. Det är ett av de minst kända destillerierna och ägarna har aldrig släppt en officiell buteljering från destilleriet. Det byggdes som en modern anläggning för att producera maltwhisky till blendningsindustrin. Sedan något år består hälften av produktionen av en lätt rökig malt.

Destilleriet har fyra pannor, två wash stills och tvåspirit stills. Pernod Ricard tog över destilleriet 2001 och året därpå lades det i malpåse. År 2005 startade produktionen igen.

Prov nr 2
Allt-A-Bhainne, Part Nan Angelen, 21 Y, 46,2%, nr 40160, Pris 799 kr
Folke Anderssons 17:e utgåva av Part Nan Angelen släpptes den 19 januari 2018. De 770 numrerade flaskorna från två fat lär ha tagit slut på en halvtimma.

Om whiskyn berättar Folke så här på Magni Spirits hemsida:
”Det är ett lika känt som hjärtskärande faktum att whisky dunstar. Närmare två procent av den ädla drycken försvinner för varje år den lagras i sitt fat. Denna dyrbara kvantitet som så beklagligt förflyktigas har sedan urminnes tider gått under benämningen ”Änglarnas andel”. Änglarnas andel eller Part Nan Angelen som det heter på gaeliska, är också namnet på vår exklusiva serie whisky. Jag hoppas att du uppskattar den whisky vi räddat undan änglarnas lystmäte!”

Prov nr 3
Glendullan (Speyside), 13Y, 55,5%, nr 84944, Pris 1062 kr
Buteljerades 2015 av den oberoende firman Hart Brothers, som grundades 1964 av bröderna Donald och Alistair. På programmet finns förutom single malts även blended malts, single grain samt en serie som kallas Legend.

Glendullan byggdes så sent som 1972 och ersatte då ett tidigare destilleri från 1800-talet. Glendullan har fått nytt liv som single malt de senaste åren genom lanseringen av Singleton of Glendullan – ett märke som framförallt är avsett för den amerikanska marknaden. Glendullan är en viktig del av Old Parr, en blended som är populär i Japan och Sydamerika. Glendullan är ett av Dufftowns sex producerande destillerier och är vackert belägen vid floden Fiddich.

Prov nr 4
Glenallachie (Speyside), 17 Y, nr 87413, Pris 943 kr
Buteljerades 2013 av A.D. Rattray, som grundades 1868 då Andrew Dewar Rattray började att handla som importör av franska viner, italienska spritsorter och dito olivolja. Firman har etablerat sig som specialist inom blandning och lagring av malt- och kornwhisky.

Glenallachie Distillery är ett ungt destilleri och uppfört så sent som 1967. Chivas Brothers (som ägs av Pernod Ricard) marknadsför endast en officiell buteljering som bara säljs på Chivas egna destillerier. Största delen av produktionen används son en av de viktigare beståndsdelarna i Clan Campbell, en blend som placerar sig strax under topp tio på försäljningslistan, men som är mycket populär i Frankrike.

Sammanfattningsvis fyra bra malter. Om alla hade samma pris så vann prov nr 3, Glendullan överlägset.

Oavsett pris så blev det jämt skägg mellan Part Nan Angelen och Glendullan, även om vi trots allt måste framhålla Folke Anderssons eminenta förmåga att ta fram njutningsbar whisky.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Blackadder
Blackadder är en oberoende buteljerare av single malt Scotch whisky. Företaget grundades 1995 av Robin Tucek och John Lamond, och namnet härstammar efter en historisk skotsk biskop, John Blackadder. Företagets butelljeringar kommer generellt från ”Single Casks”, ingen kylfiltrering eller färgning av whiskyn och den buteljeras i ofärgade glasflaskor, så att presumtiva kunder kan se den naturliga färgen på whiskyn.
Serierna av buteljeringar som erbjuds av Blackadder inkluderar standard ”Single Cask Single Malt Whisky”, den begränsade utgåvan av ”Sherrycask Old Man of Hoy”, ”Auld Edinburgh” -serien, och två alternativa etiketteringar som används av Blackadder: ”Aberdeen Distillers” och ”The Clydesdale Original Scotch Whisky Co. Ltd.”
Efter år 2000 offerar Blackadder även ”Raw Cask” serien, (två av inslagen i kvällens provning , ett av proven innehåller whisky destillerad vid Fettercairn Destillery) buteljerad direkt från ”the cask” utan någon som helst mekanisk filtrering. Man använder sig av en speciell buteljerings-process som gör att varje flaska innehåller sin egen del av fatets sediment och naturliga oljor och fetter för att säkerställa att största möjliga antalet naturliga smaker finns i varje enskild butelj.
År 2014 introducerade Blackadder en serie av whisky som kallas” Black Snake”. Denna serie produceras med hjälp av ett Solera system (spanska för hur faten staplas på varandra), där lagrad single malts placeras antingen i Oloroso- eller PX Sherry- fat för vidare åldring. När satsen anses vara klar, buteljeras 2/3 av fatet och fatet återfylls med single malt för vidare åldring. Varje teckning av en buteljering blir unik, och anses som en gåva.
Blackadder Whisky finns representerad i ett flertal länder ,speciellt i Japan, Taiwan och Europa, till USA importeras Blackadder Whisky av Purple Valley Imports, USA.

Källa :https://en.wikipedia.org/wiki/Blackadder_(whisky_bottler)

Benromach

Benromach Destillery ligger i Forres, Speyside, och ägs sedan 1993 av Gordon & MacPhail.
Duncan MacCallum och F.W. Brickmann grundade Benromach Distillery Company år 1898. Duncan MacCallum hade tidigare arbetat på Glen Nevis Distillery i Campbeltown och FW Brickmann var en distributör av spritdrycker i Leith, Edinburgh. Uppbyggnaden av Benromach Distillery startade år 1898 men produktionen kom inte igång förrän år 1900 på grund av depressionen inom den Skotska Whiskyindustrin, men stängde samma år på grund av brist på kapital.
År 1911 förvärvades Benromach av det Londonbaserade företaget Harvey McNair & Co, som återupptog destilleringen fram till första värlskrigets utbrott. Efter kriget förvärvades Benromach av Benromach Distillery Ltd och drevs av det nya privata bolaget fram till år 1925. År 1938 övertogs Benromach av Associated Scottish Distilleries Ltd som senare blev en del av Scottish Malt Distillers Ltd. Mellan åren 1966 och 1974 moderniserades distilleriet och produktionen fortsatte fram till 1983 när destilleriet stängdes officiellt och lades i ”malpåse ” för en period på 10 år
År 1993 tog Gordon and MacPhail över platsen och restaureringen av distilleriet startade 1997. Designen ändrades så att produktionen kunde styras av få operatörer, och återöppnades slutligen 1998 av Charles, Prince of Wales Buteljering av maltwhiskyn startade 2004.
I tävlingen World Whisky Awards 2014, vann “Benromach 10 Years Old”guld i klassen ”Best Speyside Single Malt – 12 Years and Under”.

Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Benromach_distillery

Prov Nr1: Fettercairn 23 Y, Blackadder Raw Cask, 46,3 % (Nr 85004), Pris 1263 Kr.
Destillerad 1989 och buteljerad 2012, butelj Nr 176 av 210. Lagrad på Oak Hogshead Cask no 1348.
Färg: Gammalt guld.

Inslag av malt, honung, ljung, peppar, hasselnötter vanilj. Lite spritig med viss sötma med inslag av ektoner. Grumlig bottensats, eftersom den tappas direkt ur fat utan mekanisk filtrering. Välbalanserad smak, något söt och kryddig, tål en del vatten. Lätt rökig, eftersmaken stannar kvar en stund, klingar sakta av med något beskt inslag.

Prov Nr2: Blairfindy 16Y, Blackadder Raw Cask, 56,2 % (Nr 84720), Pris 1154 Kr 
Destillerad 1997 och buteljerad 2013, butelj Nr 249 av 271. Lagrad på Bourbon Cask, ref BF 2013-3.
Färg: Gammalt guld

Blairfindy är en Single malt från det enda familjeägda destilleriet på Speyside på Marypark, Ballindalloch. Av juridiska skäl kan Blackadder aldrig namnge det faktiska destilleriets namn på etiketten. Blackadder använder namnet Blairfindy eftersom det här är namnet på gården som ägaren, Grants, kom ifrån och som historiskt kallas ”Blairfindy Grants”.
Googlar du lite, vilket Twaang gjort, så finner du att vissa på nätet påstår att Blairfindy whisky kommer från Glenfarclas.
Doft av jäst, malt, skalliknande, choklad, läder och honung . Grumlig bottensats, eftersom den tappas direkt ur fat utan mekanisk filtrering Välbalanserad smak, något söt och kryddig, tål en del vatten.

 

Prov Nr3: Benromach 10 år, 43 % (Nr 855559), Pris 488 Kr
Färg: Halmstrå
Lagring: Fylls på fat vid 63,5% ABV. 80% Bourbonfat + 20% Oloroso sherry fat I 9 år. Gifts sedan ihop och lagras ytterligare 1-2 år I first fill Oloroso Sherryfat.Lagrad 9 år på 80 % bourbon- och 20% oloroso-fat, sista 2 åren på first fill olorosso-fat.
Smak: Lätt rökig, fruktigt inslag av äpple, apelsin, doft av vanilj, lakrits, kokade grönsaker, lätt kryddig doft av ingefära, angenäm smak.
Sammanfattning: Prov Nr 3 Benromach 10 år, blev kvällens favorit tätt följd av prov Nr1 , Fettercairn Blackadder Raw Cask. Om priset varit lika för alla 3 proven, hade förhållandet varit det omvända.

Text/Foto: Hans Lennart Westin
Foto: Anders Hallberg