ÄNTLIGEN! Ropade vi alla, Covidgreppet har släppt sitt pandemiska järngrepp och Twaang,s utomordentligt, för whiskyvärlden, betydelsefulla arbete kan återgå till den normala mötesfrekvensen. Det är i dagarna ganska precis ett år sedan senaste whiskyprovningen. Nu tillbedjes pandemigudarna att inte surfar vidare med våg fem, sex osv. och att vi därmed nödgas återgå till torra strupar.
Så till aftonens provning som till viss del inspirerats av AoW Nr 4 2020 varifrån fyra åldersbestämda whiskys ur GlenAllachies (GA) serie valts. Detta samtidigt som vi skulle i efterhand se om vi i smak och dofthänseende var samstämmig med skribenten David Mortimer-Hawkins.

Kanske har du inte tidigare sett och/eller fått tillfälle att prova GlenAllachie som Single Malt. Det är inte så konstigt då destilleriet varit mycket tystlåtet vad gäller att torgföra sina produkter som Single Malt. Det mesta har gått till blandningsindustrin där sorter som Passport, Glen Campell och 100 pipers kan nämnas.
GlenAllachie är i skotsk whiskytideräkning ett ungt destilleri som grundades så sent som 1967. De första dropparna destillat lämnade svanhalsarna tidigt 1968. Destilleriet är lokaliserat i Speyside strax utanför Aberlour.

1985 köps GlenAllachie av Invergordon Distillers som lägger destilleriet i den berömda malpåsen. Fyra år senare 1989 förvärvas destilleriet av Campbell Distillers och produktionen återupptas som till dags dato, dryga 30 år senare, varit oavbruten produktion.

2017 köps GlenAllachie av ett team privat ägare under ledning av Billy Walker och destilleriet får ett rejält uppsving under hans guidning. Bara någon månad efter köpet lanserades de första Single Malt buteljeringar av från destilleriets stora lager.

Som Single Malt har GlenAllachie tidigare bara funnits att tillgå via oberoende buteljerare. Undantaget var 2005 då Chivas Brothers lanserade en Glenallachie Single Malt whisky som en del av Cask Edition Series. Det var en 15 år gammal whisky som legat sherryfat och som destillerats 1989.
Vi ska tacka importören/oberoende buteljeraren Selected Malts som tar pavorna från GlenAllachie till Sverige, hatten av!

1: GlenAllachie 10Y Batch 3, 58,2%, Nr 86579, Pris 876 kr
Finns nu en 10Y Batch 6 (Nr 53463) till det facila priset av 888kr

Så här beskriver David Mortimer-Hawkins i AoW Nr:4 2020 dropparna från den 10-åriga GlenAllachie.

Citat ”Doft: Att lägga sin »standardbuteljering« i core-rangen på fatstyrka strax över 58 % vittnar om att man riktar sig till en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare. Trots den höga styrkan nyper alkoholen inte till i doften, och det är en snyggt kryddig, kaffedriven doft initialt. Kakao och russin fyller på, och även om det saknas information om fat-typer är det inte långsökt att tänka sig en del PX eller Olorososherryfat här.

Smak: Russin och sherrytoner kliver fram tydligare och den höga alkoholstyrkan värmer snarare än blir skarp. Med några droppar vatten och ett par minuter i glaset får whiskyn skarp-are drag av mandel och nötighet. Eftersmaken är kraftig och drar mot ett kryddigt avslut. En bedrift att få en så kraftig whisky att inte slå över i alkohol och tanninfest.”

Kvällens provningspanel från Twaang prickar detaljrikt otäckt nära Davids beskrivning. Att vi från Twaang tillhör en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare råder det inget tvivel om, på vår webbplats kan du botanisera bland ca 500 st dokumenterade provningsstjärnor. Slå det den som kan!

Kvällens whiskybeundrare pratade om ganska hög faktor av intensitet och eftersmak utan att alkoholstyrkan för den delen tar överhand, kryddig/pepprig med viss komplexitet. Sedan hittade mycket av torkade frukter i form av russin m fl, tydliga toner av sherry, choklad och vanilj.

2: GlenAllachie 12Y, 46%, Nr 81801, Pris 663 kr
Även för den 12-åriga versionen sammanfaller Twaang,s smakupplevelser med Davids vilken citeras här.

”Doft: En försiktigare whisky än den uppkäftige 10-åringen, som tar en stund på sig att öppna upp. Men, för att citera ett väldigt stort danskt ölbryggeri: det är »worth waiting for«. Med ett par minuters luft i glaset framträder snygga kolatoner, mjölkchoklad och honung i doften. Sådana toner i sig vittnar om bourbonfat, men här finns ett djup och tre-dimensionalitet i doften som är både vrålsnygg och imponerande.

Smak: Honungen träder fram, men smörkolan ackompanjerar den som hand i välskräddad handske. Bakom kolan dyker russin och pekannöt upp i snygg balans. Varefter whiskyn dör ut går tonvikten mer mot sherrytonerna och hänger kvar snyggt. En gjuten kandidat i whiskyhyllan för vardagswhisky.”

Twaang,s omdöme kan kort sammanfattas med -are på alla smakstjärnans ben. Alltså påfallande lik den 10-åriga whiskyn men lite mer av allt som, mer -sherry, -torkade -frukter, -choklad -sötma etc.

3: GlenAllachie 15Y, 46%, Nr 80410, Pris 896 kr
Inget undantag här inte, förutom halleluja toner om Fru Fortuna går det knappt att skilja Davids smaknoter mot det whiskybeundrarna från Angemannia frambringar.

Citat ”Doft: Här slår sherrytonerna ut i full blom – mörk smörkola, russin och nymalda kaffebönor och en ton av marsipan. Överlag en ren, väldefinierad doft – här finns inga svavel eller gummitoner i bakgrunden som ofta kan skönjas från den här typen av fat.

Smak: Hade Fru Fortuna gjort whisky tror jag det här hade varit resultatet. Balansen är perfekt. För att ta en extremt smal musikreferens: den här skulle kunna ha mixats av Andy Wallace (har ni hört Jeff Buckley sjunga Halleluja har ni hört Andy Wallace mixa). Kaffe, pekannöt, russin och kakao samsas med mörk citrus och honung. Eftersmaken är konsekvent och hänger i länge. Givet att det står närmare 50 000 fat på GlenAllachie måste man beundra Billy Walker och teamet för att hitta riktiga guldkorn. En ruskigt snygg whisky.”

Twaang,s lite mera återhållsamma tongångar säger att vi här hittar mycket av mycket. Mycket av Nougat, choklad, rostat, smörkola, sherry, torkade frukter etc. På en punkten vaniljinslag noterar vi lite mindre än för kvällen tidigare prov.

4: GlenAllachie 18Y, 46%, Nr 82463, Pris 1291 kr
Fullt hus! Detta då även kvällens sista provning tydligt går i samklang med Davids noteringar.

Citat”Doft: Mot alla odds är det en något mer anonym doft som möter näsan i artonåringen. Här finns toner man känner igen från tidigare buteljeringar, men försiktigare i anslaget. Visst, det är snygga drag av vaniljstång, russin och kola, men de är alla lite tillbakadragna och blyga i glaset.

Smak: Trots att, för att citera den briljante rapparen Erik Lundin, »whiskyn har blivit myndig« är den ung och förvisso vital i smaken. Honungssötma, kola uppbackad av russin blandas snyggt men hade lätt kunna tas för en 12-årig whisky om man provat blint. Vad vet jag, det kanske vittnar om en genial blendingnäsa att kunna hålla äldre fat vitala och vibrerande? Eftersmaken är medellång och går mot vaniljsötma i karaktären. En förvisso god whisky som inte skulle skadas av lite mer säregenhet.”

Mycket intressant är att Twaang under detta prov kom att tala om när whiskyn börja pika, alltså när tilltagande lagringstid försämrar slutresultatet. Vi tyckte nämligen att 18-åringen i förhållande till 15-åringen började blekna i smakupplevelsen, eller på idrottsspråk vika ned sig. David uttrycker det som att den blir lite mer anonym. Ja, vi menar samma sak men med andra ord. Absolut ingen dålig whisky men 15-åringen ger i jämförelsen en bättre smakupplevelse i vart fall i Twaang,s läckergommar.

Sammanfattning:
Av provningen har vi åter fått del av fyra mycket angenäma whiskys samt ett mycket intressant test om Twaang,s läckergommar upplever samma smak och doft referenser som whiskyexpertisen vilket med svaret är ett genljudande JA. Skillnaden ligger i att Twaang aldrig poängbedömer whisky utan att vi försöker så sanningsenligt det går beskriva upplevd smak och doft. Om det sedan är en god och bra whisky avgör du.

Spritkassören brukar avsluta provningen med en rundfråga om vilken av provade pavor föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP) och denna kväll gick båda utmärkelserna till 15-åringen.

PS. Håll ut, vi återkommer inom kort med en part II av GlenAllachie provning, då med spännande slutlagringar. DS.

Text/Foto Anders Hallberg

Pandemin fortsätter att hålla oss i ett järngrepp. Precis när vi såg en ljusning på pandemihimlen och provningarna åter, dock i liten skala, kommit igång så drar mörkret åter in över oss. Mellan de mörka pandemimolnen har Twaang ändå lyckats klämma in november månads whiskyprovning till vilken 25 tappra admirers vågat ta sig till. Denna kväll skulle Twaangs whiskykonnässörer få avsmaka fyra whiskys från Tomatin.
Tomatin har från att varit sällsynt som Single Malt nu under det senaste årtiondet byggt upp en ordentlig portfölj av Single malts. Under kvällen skulle tre femtedelar ur serien ”Five Virtues Series” provas och som avslutning skulle också spökwhiskyn Tomatin Cù Bòcan avnjutas.
För några år sedan lanserade Tomatin serien ”Five Virtues Series” vilken är en ytterst begränsad serie om fem whiskys som var tänkt som en hyllning till den urgamla destilleringskonsten. De två första, Tomatin Limited Wood Edition och Tomatin Limited Fire Edition släpptes i Systembolagets beställningssortiment den första juni 2017 för 649 kronor styck. Dessa två ingick inte i kvällens provning.
Med serien vill Tomatin framhålla att världsalltet enligt de gamla filosofierna bygger på några få element och att samma sak så klart även gäller whisky. Men även ur ett vetenskapligt perspektiv finns där fem element som förutom den mänskliga handen i hantverket verkar i symbios med varandra och som avgör hur en whisky till slut ska smaka. Trä, eld, jord, metall och vatten kombineras i en nästan alkemisk process för oss som nu räknar en god whisky som flytande guld.
I Tomatin Five Virtues series har man tagit fram en whisky för var och en av dessa element. Man bad också den skotska konstnären Eva Ullrich tolka de fem elementen. Det resulterade i fem konstverk där konstnären dels tagit hänsyn till elementen, men hon har också mycket tydligt fångat det skotska höglandets natur och känsla.

Läs mer om detta på https://www.tomatin.com/5virtues

1: Tomatin Earth, 46%, Nr 82447, Pris 895 kr
För kvällen första provet ut var Tomatin Earth som ska hylla det tredje elementet i serien, jorden. En utgåva rik på intensiva och för Tomatin ovanliga torvsmaker. Whiskyn har framställts på torvrökt malt och lagrats på refilld hogsheads.
Whiskyn är mycket intensiv i munnen medan eftersmaken inte är lika påminnande. Här finns en viss komplexitet med inslag från malt, frukt och blommor. Det finns också inslag av ljungsötma och vanilj. Det du kommer att minnas från denna whisky är den för Tomatin ovanliga saltiga rökighet. En whisky som är väl värd att provas. Men passa på innan lagren är slut. Hela serien om ”Five Virtues Series” finns bara i en upplaga om 6000 pavor per element. Whisky är också en så kallad NAS-whisky (No Age Statment), alltså ej åldersbestämd whisky.

2: Tomatin Metal, 46%, Nr 87012, Pris 895 kr
Det fjärde elementet representeras av Tomatins tolv vackra kopparpannor, genom vilka varje droppe Tomatin-sprit flyter. Pannornas unika form och storleken ska ge whiskyn dess egna, unika särdrag. Tomatin har matchat Metal med klassiska förstfyllda bourbonfat vilket ska gen den klassiska Tomatin-stilen.
Denna whisky är inte lika fullt så intensiv och komplex i smaken som Earth. Här finner vi fruktiga inslag, toner av citrus och krämig vanilj med söt choklad och inslag av nötter. Alltså en ganska typisk Tomatin som är mjuk, söt och lätt med mjuka krämiga vanilj och choklad -smaker.

3: Tomatin Water, 46%, Nr 87740, Pris 895 kr
Det femte elementet representeras av naturligt rent och mjukt vatten som hämtas från vattenkällan Alt-na-Frith. Till denna utgåva används vinterdestillerad sprit vilket enligt Tomatin ger en mindre kontakt i kopparpannor och som då resulterar i en rikare och djupare karaktär.
Här finner vi inslag av härligt mogna, fruktiga smaker. Inslag av choklad, honungssötma och mjuk toffee som kompletteras med en ganska lång och oljig finish. Denna whisky är lagrad på en kombination av sherry butts och bourbonfat.

4: Tomatin Cù Bòcan, 46%, Nr 85626, Pris 549 kr
Först 2013 lanseras den allra första rökiga whiskyn från Tomatin. Under några av årets sista veckor produceras whisky som rökts till 40 ppm.
Denna upplaga är uppkallade efter den mytomspunna spökhunden Cù Bòcan som i århundraden förföljt byn Tomatin.
Denna whisky har lagrats på en kombination av nya ekfat, bourbon och sherry fat vilket gett den härliga inslag av citrusfrukter, kokos och vanilj. Över dessa inslag sveper angenäma toner av rök och torv med lätt stänk av sälta.

Här kan du lyssna till historien om den mytomspunna Cù Bòcan.

Sammanfattning:
Av provningen har vi fått del av fyra mycket angenäma whiskys. Five Virtues Series är mycket intressant, synd bara att vi ännu inte kunnat prova de två första i serien, Tomatin Limited Wood Edition och Tomatin Limited Fire Edition. På den punkten har vi något att se fram mot.
Av kvällens whiskys blev det dött lopp mellan Tomatin Earth och Tomatin Metal som båda utsågs till mest prisvärda whisky.

Text:Foto: Anders Hallberg

Pågående coronapandemi har resulterat i dryga halvåret av ofrivilligt uppehåll i Twaangs livsviktiga syssla, provning och förkovring i whiskyns universum. Efter styrelsens ytterst noggranna riskanalys av läget, såväl i stort som smått kunde det utläsas att verksamheten åter men dock i liten skala går att återupptas. Lika noggrant skulle också evenemanget följas upp vad gäller pandemirisker inför det eventuella fortsatta sippandet av whisky. Till septembers månadsmöte samlades 28 törstande whiskykonnässörer där fyra whiskys från Isle of Jura skulle avnjutas.
Några av Juras trotjänare, Bl a Willie Taite och Willie Cochrane har av åldersskäl lämnat Jura och frågan är vad som händer med whiskyn nu när nya krafter tar vid. Blir whiskyn bättre eller sämre? I vilket fall blir det spännande att följa den fortsatta utvecklingen av den excellenta Jura-whiskyn. Aftonens provning är tänkt att delvis ge svaret på första kapitlet i denna förändring.
Den som är intresserad att ytterligare botanisera om Jura och dess excellenta whisky gör det bäst här på Twaang,s webbsidor.

1: Jura 18Y, (Travel Exclusive), Viking Line, 42% 899 Kr
Artonåring har lagrats i arton år på ex-bourbonfat gjorda av amerikansk vitek. Därefter får whiskyn en slutfinish på Premier Grand Cru Classé Bordeaux fat.
Jura 18Y finns numer även att tillgå på Systembolaget.

Utmärkande ben i provstjärnan är framförallt tung doft där vi hittar sötman i forma av honung men också toner av läder. Det finns också en hel del fruktighet och blommighet samt toner av vanilj. Även inslag av kanel finns att finna. Denna whisky ger lite av det mesta på provstjärnans ben. En spännande whisky som bör provas för egen uppfattning av slutlagringens resultat.

2: Jura, Tastival 2017, Viking Line, 51% 1099 Kr
Varje år under Feis Isle-festivalen lanserar Jura whisky en ny flaska i begränsad upplaga. I augusti 2017 webblanserades Jura Tastival 2017 i Sverige av Systembolaget till det facila priset av 1185 kr.
Ålder på whiskyn vet vi inte mer än att lagring skett på både nya fat av amerikansk vitek samt äldre bourbonfat och slutlagrats på utvalda Graham’s Port-pipes från Dourodalen i Portugal.
Tastival 2017 ger ganska stora utslag på provstjärnans flesta ben. Här hittar vi bl a inslag av apelsinzest, nötter, vit choklad, svartvinbär, lakrits. En whisky väl värd att ge sig i kast med att införskaffa. Räkna dock med besvär att hitta pavor som är till försäljning samt att det kan ge en rejäl reva i lädret.

3: Jura, One for The Road, Viking Line, 47%, 1299 Kr
One for the Road är en hyllningsutgåva framtagen till minne av Willie Cochrane som efter 39 års trogen tjänst lämnade destilleriet för pensionering. Utgåvan är lagrad på ex-Bourbonfat där spriten fått en slutfinish på ex-Pinot Noir fat. Whiskyn är 22 år gammal och buteljerad med alkoholhalt på 47 %. Utgåvan är också en så kallad Exlusive small batch vilket innebär att 5000 pavor fanns till försäljning, alltså när det är slut är det slut!
Även denna whisky levererar på de flesta av provstjärnans ben. Här finner vi en viss doft av nybakat bröd, valnöt, vanilj samt inslag av mörk choklad. Av smakerna finns inslag av bl a ingefära, persika, citrus, och körsbär. Slutlagringen på rödvinsfaten gör sig hörd, bra eller dåligt är en smaksak. Även här blir det en rejäl reva i lädret när du väl finner någon rest av batchen.

4: Jura, One and All, Viking Line, 51%, 1399 Kr
Jura One and All är en komposition gjord av 20 år gammal whisky med syftet att hylla öns tajta samhälle, från de sagolika öbor ’Diurachs’ till destilleriarbetarna som är ansvariga för att tillverka den ofta prisbelönta whiskeyn. Denna singelmalt är skapad av Richard Paterson och är blandad av whisky som lagrats på amerikanska ex-bourbonfat, sherryfat, mousserande Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Pinot Noir fat.
Denna utgåvan är också den en så kallad ”Exlusive small batch” vilket innebär att 5000 pavor fanns vid lanseringen att tillgå. Har du turen med dig så finner du ett exemplar för inköp.
Inget undantag här, whiskyn levererar i princip på alla provstjärnans ben.
Doften och smak är blommig med en aning apelsin, marsipan och vaniljkola. Inslag av sirapsaktig sötma, tobak och pepparkakor.

Sammanfattning:
Vad anbelangar slutlagring av whisky på vinfat går åsikterna isär. Från whiskykonnässörer som varit med länge hörs inga stora hurra och jubelrop, mer att det var bättre förr. Rent generellt kan sägas att slutlagring på gamla vinfat lätt ger känslan av ej sammanhängande dofter, smaker och färg. I fallen för kvällen provade whiskys får vi ett intryck av en yta av vininfluenser vilka inte riktigt gift sig med whiskyns kropp. Även färgen ger ett skimmer av lössläppta röda toner. Slutsatsen är att whisky slutlagrad på vinfat är lite av en vattendelare, så Twaang,s starka rekommendation är att du skaffar dig en egen erfarenhet i ämnet.
Fyra mycket spännande whiskys som kan vara svåra att sinsemellan rangordna men kvällens panel var ändå stenklara i korandet av Bäst i Test (BIT) och Bäst för Samma Slant (BSS). Alltså om du bortser från prisskillnaden, vilken av de fyra greppar du först.
För både BIT och BSS utnämndes Jura, Tastival 2017.
Och som vanligt gör du bäst i att följa Twaang,s inköpsavdelning, köp för säkerhets skull alla fyra provade whiskys.

Text/Foto: Anders Hallberg

Nutidens världsomfattande farsot är så långtgående och allvarlig att denne även tränger in i den fabulösa whiskyklubben Twaang,s göromål. Påverkan av Corona och annat resulterade i att den sedan tidigare till fornlämning förpassade ordförande snabbt fick dammas av.
Ordförande inledde lite dammig med att rekapitulera världsläget innan aftonens väsentligheter iscensattes, medlemsmöte med insprängt årsmöte och den sedvanliga avsmakningen av whisky uppdelat i två akter, före och efter årsmötet.
Aftonens whisky är sedvanligt inhandlat på legala vägar, denna gång via det Malmöbaserade familjeföretaget Symposion. Symposion som har en uttalad strategisk ambition att förse dryckesintresserade svenskar med smakupplevelser i världsklass vilket vi i Twaang tackar särskilt för, Tack.
Samtliga fyra prover är hämtade från den legendariska oberoende buteljeringsföretaget Gordon & MacPhail. Gordon & MacPhail grundades som en livsmedelsaffär 1895 av James Gordon och John Alexander MacPhail i Elgin där snart alla slags livsmedel från hela världen som te, kaffe, vin och whisky fanns att tillgå. Har du vägarna förbi Speyside och Elgin, glöm inte bort att besöka butiken, ta med lädret också!
Inköpen gjordes vid en webblansering den 19 september 2019. Som alltid vid webblanseringar gäller det att hänga på låset enär som i detta fallet endast 72 pavor av respektive sort fanns till beställning.

Första paret ut var Linkwood som grundades 1821 i närheten av Elgin och fick sin licens 1824. I whiskykretsar är Linkwood känt som spindeldestilleriet. Lite tillspetsat har denna historia sitt ursprung hos den excentriske destillerichefen Roderick MacKenzie som kom till Linkwood vid krigsslutet 1945. Under de 18 år som han var på posten lär han inte ha tillåtit den minsta förändring, inte ens inköp av nya maltspadar eller städning, allra minst att ta bort spindelnät ur lagerhusfönstren. Mackenzie gjorde dock affärer med Gordon & MacPhail redan vid 1960-talets början och precis som en rad andra av traktens destillerier så fick Gordon & MacPhail ansvaret för att buteljera destilleriets singelmalt.

1: Linkwood 15Y, 43%, Nr 40619, Pris 1055 kr
Denna sherrylagrade whisky ger en fruktig smak och doft. Effekten från sherrylagringen gör att den upplevs lite torr med en stor och fin fruktighet. Smaken är intensivt söt med kryddiga inslag. Här hittar vi också inslag av citrus, päron, banan och växthusliknande dofter. En trevlig whisky som är väl värd att provas.

2: Linkwood 25Y, 43%, Nr 40374, Pris 2454 kr
Denna whisky liknar mycket den 15 åriga upplagan av Linkwood fast med lite mer av allt, extra allt är den snabba beskrivningen. På benet fruktighet hittar vi mycket av dadlar, fikon och russin utstickande är också vinösiteten med angenäma inslag av sherry, nöt och choklad. En pava väl värd att ingå i din whiskysamling.

För kvällen andra paret ut, Mortlach som grundades 1823 i Dufftown. Mortlach som under lång tid haft nära band till Gordon & MacPhail där mängder av fat gjort den korta resan mellan Dufftown och lagerhusen i Elgin. Kombinationen av Gordon & MacPhails importerade sherryfat och Mortlachs mustiga rådestillat har blivit en klassiker. Redan under 1960-talet buteljerade Gordon & MacPhail Mortlach whisky i sin berömda Distillery Label serie.
Mortlach var det första av Dufftowns berömda sju destillerier (Mortlach, Dufftown, Glenfiddich, Balvenie, Kininvie, Glendullan, Pittyvaich och Convalmore).
Mortlach är sällsynt som Single Malt men tappas för det mesta som Single Malt av Gordon & MacPhail och/eller i serien av Flora & Fauna. Först 2002 släppte destilleriet sin första officiella tappning, en 19 år gammal ”Manager’s Dram”.

3: Mortlach 15Y, 43%, Nr 40620, Pris 1055 kr
Denna Mortlach 15 år är rikt fruktig med fylliga toner av sherry, nötter citrus, gröna äpplen, russin och fikon. Munkänslan blir lite torra toner av fat och sherry. Sammantaget en på alla sätt en mycket angenäm whisky.

4: Mortlach 25Y, 43%, Nr 40373, Pris 2575 kr
Precis som med Linkwood ger denna upplaga av Mortlach en känsla jämfört med 15 åringen, extra allt. 25 åringen bjuder på mustig sherry, crème brûlée, apelsinmarmelad, sultanrussin, mörk choklad och ek. Eftersmaken kommer med rostad ek, kakao och en behaglig sötma. Ett måste i vilket whiskysamling som helst, mums.

Sammanfattning:
Fyra mycket fina whiskys som kan vara svåra att sinsemellan rangordna men kvällens panel var ändå klar i korande av Bäst i Test (BIT) och Bäst för Samma Slant (BSS). Alltså om du bortser från prisskillnaden, vilken av de fyra greppar du först.
Som BSS utnämndes Mortlach 25 Y och priset BIT gick till Linkwood 15Y. Bäst gör du som Twaang gjort, köp för säkerhets skull alla fyra whiskys.

Text/Foto: Anders Hallberg

Decenniets första provning hade temat The Dalmore där vi skulle få ett smakprov från delar av The Dalmore,s produktportfölj. The Dalmore Distillery är känt för att lagra sin whisky på sherryfat men till denna provning hade spritkassören grävt fram sorter som går utanför gängse ram. Provningen skulle komma att avslutas med ett test huruvida utsagan om att Dalmore,s malter gifter sig tillsammans med en chokladbit. En himmelsk njutning sades det från Dalmor,s monter på Whisky Fair 2019.
Dalmore Distillery grundades 1839 av Alexander Matheson. Alexander hade blivit förmögen som delägare av Hong Kongbaserade företaget Jardine Matheson & Co, som handlat med te, opium och även whisky. Namnet Dalmore sägs var en blandning av gaeliska och fornnordiska och ska betyda ”de stora ängsmarkerna”.
Hjorthuvudet som pryder Dalmores flaskor är familjen Mackenzies släktvapen vilka genom Mackenzie Brothers förvärvade Dalmore 1867. Dalmore var också föregångsmän genom att redan 1870 starta export av whisky till bl a Australien.
År 1960 fusionerades Dalmore Distillery med Whyte & MacKay som är dess nuvarande ägare. Det mesta av Dalmore,s produktion går till blandwhisky från Whyte & MacKay. Som tur är avsätts några välsmakande droppar till single malt.

1: Dalmore 12Y, 40%, Nr 87510, Pris 499 kr
Dalmore,s 12 åring är först lagrad i nio år på Amerikanska ex-bourbon fat. Därefter delar man upp whiskyn så att hälften av den fortsätter med bourbonlagringen medan den andra hälften lagras på 30-åriga Matusalem Olorosso sherry fat.
The Dalmore 12 Y är både kraftfull och elegant på samma gång med en balanserad komplexitet. Utmärkande ben i smakstjärnan är fruktighet och vinösitet. Här finner vi tydliga inslag av citrus, torkade frukter, choklad, sherry och vanilj. En perfekt whisky att njuta till.

2: Dalmore Regalis, 40%, Viking Line, Pris 699 kr
Regalis som betyder kunglig är en NAS-whisky (No Age Statement) som har lagrats på fat av amerikansk vitek och fått sin avslutning i Amoroso sherry fat. Utmärkande ben i smakstjärnan är blommighet och fat-trä. Här framgår också maltwhiskyns grundsten, malten, ganska tydligt. Whiskyn ger en viss sötma av ljunghonung samt toner av nötter vanilj och choklad som troligen tillkommit under slutlagringen.

3: Dalmore Valour TR Exclusive, 40%,Viking Line. Pris 699 kr
Valour har fått sin karaktär från tre olika fatlagringar. Amerikansk vitek inleder lagringen som sedan flyttas till 30 år gammal Matusalem Oloroso Sherry för att sedan slutlagras på portvinsfat.
Whiskyns namn, Valour, betyder något i stil med ”mod, tapperhet, djärvhet” vilket understryker karaktären för denna whisky. Smak och doft skiljer sig mot gängse skotska maltwhiskys och som av många kan upplevas som oangenäm. Detta trots utmärkelser från IWSC 2017.
Här hittar du smaker av ananas, choklad och mogna plommon, med en yta av svart skogsbär, kokos och fikon. Du som vill testa något lite annorlunda, här har du chansen.

4: Dalmore King Alexander III, 40%, Viking Line, 150 euro systembolaget 1899 kr
Dalmor King Alexander III är en special utgåva av olika åldrade whiskys som har legat på en blandning av fat tidigare använda till franska viner, madeira, sherry, marsala, port och till slut bourbon. Som ett resultat, har man skapat ett av världens enda whiskyn som legat på sex olika fat.
En whisky med ganska stor komplexitet med hög intensitet och lite kryddig eftersmak. Doft/smak av malt, citrus, blomhonung, torkade fikon, rostade nötter, och choklad. Fatblandning har gett whiskyn en bred palett av smaker och dofter. Riktigt angenämt men till ett lite högre pris.

Sammanfattning:
Att whisky från Dalmore kan avnjutas till en bit choklad bekräftade kvällens panel, det lär funka bra med fler whiskys lagrade på sherryfat.
Till provningens alla kategorier bästa whisky utsågs The Dalmore 12Y. Övriga whiskys håller visserligen hög standard men varför betala mer för något som inte är lika bra som originalet. Jo, av ren nyfiken så bör du testa alla Dalmore-sorter, det har Twaang gjort.

Text/Foto: Anders Hallberg

November månads whiskyprovning var lite av en blandad kompott och fick av den anledningen temanamnet ”Gamla och nya godingar”. Till provningen hade 25 förväntansfulla whiskybeundrare anmält sig.
Två första proverna, Glenrothes och Tamnavulin, har kommit till försäljning på Systembolaget under 2019 medan Lagavulin och Ardbeg är gamla kända rackarrökare. Att Tamnavulin provades var extra roligt eftersom den hitintills inte funnits med i Twaang,s eminenta samling av provningsprotokoll (smakstjärnor). En händelse som kallas lucktäppning på Twaangspråk. Samlingen med smakstjärnor är nu uppe i det otroliga 471 st protokollförda provningar, uppslag för Guinness rekordbok kanske?

1: The Glenrothes 12Y (Speyside), 40%, Nr: 4673, 399 Kr
Säljstart 2019-09-02
Glenrothes är kanske det mest olycksdrabbade destilleriet i Skottland. Under de första dryga 40 åren eldhärjades destilleriet inte mindre än tre gånger. Därefter dröjde det 40 år, fram till 1962 innan nästa brandolycka.
Destilleriet startades 1879 och fick namnet efter byn Glen Rothes och ganska snart skrevs destillerinamnet ihop till Glenrothes.
Första tiden drogs Glenrothes med ekonomiska bekymmer. Lättare blev det 1884 när det enligt domstolsbeslut blev tillåtet att använda ordet ”Glenlivet” tillsammans med sitt namn, detta förutsatt att man använde ett bindestreck. Efter att man började använda namnet Glenrothes-Glenlivet gick verksamheten allt bättre. Idag är Glenrothes en erkänt bra whisky och behöver ingen draghjälp av Glenlivet. Glenrothes ingår ofta som basmalt och toppdressing i flera olika blended whiskys, ex Cutty Sark och Famous Grouse.
Denna upplaga av The Glenrothes 12 år är en mycket angenäm bekantskap, en komplex whisky med inslag av torkade och färska frukter, söta ljungtoner, vanilj och mjuka toner av vinösitet, smaker som under lång stund hänger kvar i munnen.

2: Tamnavulin (Speyside), 40%, Nr: 81900, 349 Kr
Säljstart 2019-02-11
Speysidedestilleriet Tamnavulin startade 1966 och fick namnet efter byn som heter Tomnavulin. Hur sedan det blev ett a istället för o i destillerinamnet har vet man inte.
Tamnavulin är en sällsynt uppenbarelse som single Malt, vi har sett den tidigare utgiven av oberoende buteljer men inte direkt av destilleriet, spännande.
Produktionskapacitet är på cirka 4 miljoner liter om året, men det mesta går till Whyte & MacKays olika blends.
Tamnavulin Double Cask har mognat i amerikanska ekfat med en slutfinish i sherryfat. Här finner du mycket frukt, torkade frukter, äpplen och citrus. Söta ljungtoner och en fin avslutning smörkola där effekter från slutlagringen signalerar. En whisky som du ska prova. Detta då vi inte vet hur länge det dröjer till det Tamnavulin gör nästa Single Malt, passa på nu!

3: Lagavulin 16Y (Islay), 43%, Nr: 400, 699 Kr
Säljstart: 1995-05-15 senast provad av Twaang 2000-05-19
Lagavulin grundades 1816 av John Jonston och är ett av Skottlands äldsta destillerier. Under 1980-talet när många skotska destillerier lades i malpåse eller stängdes helt gick Lagavulin på knapp halvfart. Detta gjorde att man 2001 inte hade tillräckliga lager av gammal whisky för sextonåringen vilket gjorde att Lagavoulin 16 år drogs in 2002 på hela 43 marknader. Vi i Sverige kunde dock fortsatt köpa Lagavulin på systembolaget men understundom gapade hyllorna även här tomma.
Denna 16-åring gör ingen rök-konnässör besviken, den levererar på alla smakstjärnans ben. Rejäl intensitet och eftersmak med hög komplexitet, inslag av såväl torkade frukter som färska citrusfrukter, nötter, choklad och smörkola. En riktig höjdare efter en dags vinterfiske.

4: Ardbeg Kelpie (Islay), 46%, Nr: 40052, 999 Kr
Säljstart: 2017-06-09 kl 10.00.
Den mytomspunna ön Islay ligger längst ut i kustbandet väster om Skottland. Islay har goda förutsättningar att producera bra whisky. Bra tillgång till bra vatten och även möjlighet att odla korn men kanske det mest berömda är torven som innehåller höga andelar av vitmossa vilken ger en söt och fet rökighet till malten.
Denna Ardbeg Kelpie är en specialutgåva i begränsad upplaga inspirerad av Svarta havets djup och hemligheter. Whiskyn är lagrad på nya ekfat gjorda av rysk ek från Svarta havets kust. Riktigt vad denna ryska ek ska tillföra Ardberg whiskyn är lite oklart men klart är att det som vanligt när det gäller Ardbeg är en smaskig bekantskap.
Här precis som i fallet med Lagavulin görs ingen rök-konnässör besviken. Även denna version av Ardbeg levererar så det förslår, intensitet och eftersmak samt komplexitet slår näst intill i taket. Kelpien har en stor dos av rök och tjära som mjuknar i inslag av söt ljunghonung. Vidare finner vi en god portion av torkade frukter. Alltså, är du en whiskyvän som gillar rökig whisky så får du inte missa denna begränsade upplaga av Ardbeg.

Sammanfattning:
Kanske ändå lite överraskande utsågs Tamnavulin Double Cask till provningen mest prisvärda whisky. Till det facila priset av 349 kr så får du mycket whisky för pengarna och på köpet får du en mycket bra bjudwhisky som du inte alls behöver skämmas för att ställa fram på bordet till gäster.
Till bästa i test utsågs den gamla hederliga Laggen. Jodå den nöp första platsen från Ardbeg. Lagavulin 16 år känns rak och ärlig, inga krusiduller med mystiska namn med fatlagring hit och dit. Utan bara en bra Islay whisky när den är som bäst!

Foto/text: Anders Hallberg

Så hade vi kommit till oktober månads whiskyprovning. Denna afton skulle Ådalens stolthet provas, Box whisky eller som det numer ska heta High Coast Whisky. Därav temat för dagen ”Ådalswhisky när den är som allra bäst!”. Till provningen hade 28 tappra och förväntansfulla whiskybeundrare möt upp.
Under punkten 300 sekunder hade det uppdragits till spritkassören Anders Hallberg att kasta ljus över de whiskytrender som kommer och går.

Från 1900-talets början och fram till 1970-talet var det blended whisky som dominerade. Därefter var det maltwhisky som blev den nya trenden. Från Twaangs grundande 1993 och fram till idag har trenderna bestått av olika årgångar, olika fatlagringar, special editions och under den sista tiden NAS = No Age Statement.

Framåt såg Anders fyra trender; att locka till sig nya unga konsumenter via kändisar och nya serier riktade till nybörjare, en skotsk rågfluga med lagring på fat som innehållit rågwhisky, microdestillerier som växer upp snabbt och som säljer råsprit samt en fortsättning av experimenten med mognad på allehanda tänkbara fat.

Under punkten provning inledde Spritkassören med filosofin som The High Coast whisky säger sig jobbar utefter och frågan var om vi kunde efter provningen betyga detta. Om The High Cost Whisky filosofi kan du läsa mer om här.

1: High Coast (Box) TWAANGETT, 61,9% Pris: Mins vi inte!
Detta är en ”Private Bottling” för whiskyklubben TWAANG som tidigare erbjudits till klubbens medlemmar. Enligt alla klubbens läckergommar en utsökt whisky med stort mått av intensitet/eftersmak och komplexitet. Tydliga inslag av spannmål och fruktighet där citrus är en framträdande ingrediens. På benet Fat-Trä är inslaget av vanilj tydligt. Riktigt mumsig whisky.
Recept: Unpeated Bourbonfat, (40 liter ankare)
Filled: 2014-05-27 Bottled: 2018-07-04 (4år)

2: High Coast Älv, 46%,Nr 85021-01, Pris 499 kr
Serien The Origins, där Ålv ingår som en av fyra, ska vara en hyllning till The High Coast Whisky ursprung vid Ångermanälvens strand, där älven möter havet och timmer flottats i generationer mellan Höga Kustens dramatiska berg.
Den 6 maj 2019 lanserades Älv i Origins-serie. ÄLV – är en whisky som inte har lika stor intensitet/eftersmak och komplexitet som tidigare provad TWAANGETT. Här hittar vi också mjuk angenäm vaniljkaraktär med inslag av choklad.

3: High Coast Timmer,48%, Nr 33615. Pris 499 kr
TIMMER ingår också den i serien The Origins och är en lite rökigare whisky, som ska minna om timret som flottades på Ångermanälven och det hårda och farliga arbete som de som en gång levde och verkade på platsen. Åter en whisky med stor intensitet/eftersmak och komplexitet. Ben som i provningsprotokollet står ut är torvinslag, tung doft (honung, läder och tobak) och Fat-Trä (vaniljsötma och rostat).

4: High Coast 63. 63%, Nr 40534, 863 Kr
63 är en spännande och underfundig skapelse som till stora delar kan härröras till talet 63.
63 består till 100 % av rökig whisky (63 ppm) som har lagrats på 63 liters bourbonfat. I 63 månader. 63 decimeter ovan marken. 63 är tappad på 63 % ABV. Samt att High Coast Distillery är beläget på 63:e breddgraden. En fantastisk skapelse som har karaktär på provningsprotokollets alla ben, en rund och lång rökkaraktär med angenäma inslag av frukt, blommor, söt ljunghonung och vanilj. En oslagbar kombo, mums.

Sammanfattning:
Helt klart kan Twaang vittna om att High Coast Distillery uppfyller deras filosofin som ska borga för kvalitet, noggrannhet och ge förutsättningar för whisky i världsklass, bra jobbat!
Kvälles utan tvekan mest omtyckta whisky var High Coast 63 men att klubbens TWAANGETT inte är allt för långt efter.

Text/Foto: Anders Hallberg

Så är äntligen Twaang,s hösttermin 2019 igång, hurra!

Denna afton skulle whisky provas och bedömas utan påverkan av etikettens budskap. Hur går då det till kan vän av ordning tänka?
Detta göres enklast genom Twaang,s eminenta och vedertagna metod, dold provning. Denna gång var upplägget att parvis avsmaka kvällens whiskys, där prov nr 1 ställs mot prov nr 2 för att därefter ställa prov nr 3 och nr 4 mot varandra.

1: Three Ships 10Y (Sydafrika), 46,3%, Viking Line, 399 Kr
För kvällen första provet ut var en för våra breddgrader en sällsynt uppenbarelse i form av en tioårig single malt från Sydafrik, Three Ships 10Y. Pavan inköptes på Viking Lines Whisky Fair 2019 för det facila priset av 399 kr.
Historian med sydafrikans whisky startar redan på mitten av 1800-talet med en ensam pionjär, Kapten James Sedgwick seglade mot Godahoppsudden. Han startade J. Sedgwick & Co nio år efter det och blev hovleverantör av sprit, tobak och cigarrer.
Mellan 1989 – 1991 flyttades företagets whiskyproduktion från R & B Distillery i Lyndoch, Stellenbosch, till destilleriet i Wellington och fick sitt nuvarande namn först 2003.
Three Ships Whisky, Sydafrikas enda Single Malt, lanserades i November 2003 med en upplaga på 6000 flaskor vilka sålde slut på bara ett halvår. Denna 10-åriga whisky är en kreation av master distiller Andy Watts som jobbar på The James Sedgwick Distillery i Wellington vilket också är hemmet för whiskyn i flaskan. Den är lagrad på amerikanska ekfat och har en alkoholhalt på 43 %.

Three Ships beskriver sin 10-åring enligt följande, vilket Twaang till stora delar kan hålla med om:
Doft: Mycket malt i doften inledningsvis som sedan följs av gräsiga toner och blommiga toner av honungsljung. Frukter som päron och plommon ligger i bakgrunden.
Smak: Söt, mjuk och len smak med mycket maltighet och honungsinlagda aprikoser rullade i kokos. Friska gröna äpplen med karamell går sedan över i lite gummi-, tobaks- och lätta röktoner.
Finish: Något eldig men mjuknar snabbt upp i en avtagande trä-gräs-tobaks-äppleton.

2: Paul John SWF (Indien), 55%, 979 Kr
För kvällen andra dolda provet som SWF tillsammans med Symposion erbjudet en buteljering med indiska Paul John. Paul John har de senaste åren seglat upp som en ny pärla på den indiska whiskyscenen.
Paul John drog igång i början av nittiotalet med mera traditionell indisk melassbaserad whisky. Tillverkning av singel malt startade 2007 och man släppte 2012 den första single-malten och har framförallt blivit kända för singel-fatsbuteljeringar.
Den provade whiskyn är baserad på en blandning av fat baserad på Paul Johns Select Cask concept. Whiskyn är inte rökig och utvald av SWF:s buteljeringsgrupp utifrån sampel från Michael D´Souza, Master Distiller på Paul John.

3: Glencadam 13Y (Highland, östra), 46%, Nr: 40364, 689 Kr
För kvällen tredje dolda provet vars säljstart på systembolaget var 2019-02-15. Angus Dundee Distillers, som förutom Glencadam även äger Tomintoul, bygger sin affärsidé på att göra whisky på beställning och många av deras största kunder finns i Fjärran Östern. Åtskilliga av dessa sorter är ganska enkla och har sällan lagrats i mer än 3 år. Men på senare år har de ansträngt sig när det gäller lanseringen av single malt från sina båda destillerier. Bara från Glencadam har det kommit åtta nya produkter de senaste fyra åren där en 10-åring och en 15-åring utgör basen.
Glencadam hade legat i malpåse i tre år då det privatägda företaget Angus Dundee Distillers köpte det 2003. De har nu lanserat en trettonåring som hyllar återuppvaknandet ifråga: ”The Re-Awakening”. Det handlar om limiterad upplaga på totalt 6 000 numrerade flaskor, och av dem har TOMP Beer, Wine & Spirits lyckats få hit till Sverige och Systembolaget så många som 1 200 stycken vilket måste ses som beaktansvärt.

SMAK: Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av päron, citrus, ljunghonung, ceder, marsipan, färska örter och vanilj (enligt systembolaget).

4: Port Charlotte 2011, 64,3%, Whiskykalendern, 895 Kr
Fjärde och för kvällen sista dolda provet var en Port Charlotte som funnit vägen till Twaang via Whiskykalendern och Eskilstuna Whiskykultur.
Som medlem i Whiskykalendern fick vi erbjudande om att köpa kvarvarande buteljer av Port Charlotte 2011 och som tagits fram för Eskilstuna whiskykultur vilken är en sektion av föreningen Eskilstuna Ölkultur. Pavan av Port Charlotte är destillerad 2011och buteljerad 2017 med en alkoholstyrka av 64,3% till det facila priset av 895 kr, mums och tack för erbjudandet.
Bruichladdich är destilleriet för Port Charlotte och som älskar att se sig själva som whiskybranschens bad boy, inte minst tack vare ägaren Mark Reynier som alltid gjort sig känd för att gå sina egna vägar och deklarera vad han tycker om alla andra i branschen. Producerade oregelbundet under 1980- och 90-talen men sedan Reynier tog över 2000 har det varit i bruk utan avbrott. Ett stort antal nya buteljeringar lanseras varje år och man delar in sortimentet i tre varianter; Bruichladdich som är lätt rökig, Port Charlotte som är medelrökig och Octomore som är kraftigt rökig.

Våra vänner i whiskykultur beskriver den så här:
En söt och lite småskitig rökighet, väl inlindad av rökta charkuterier, mineraliska torra toner, väl inlindad av rökta charkuterier, mineraliska torra toner, gröna syrliga äpplen och vaniljsöta bourbontoner. Smaken är oljigt rund, rökigheten gör sig påmind utan att ta över och tillåter söta smaker av frukt och rökt korv att komma fram. Söt och balanserad rökig pepprighet i eftersmaken. Den här whiskyn lämnar ingen oberörd!

Sammanfattning:
Troligen blir många förvånad när indiern Paul Johns Single Malt utsågs till aftonens bästa whisky, snuskigt tätt följd av Port Charlotte. Glencadam som vi i tidigare provningar prisat når inte riktigt upp till förväntade höjder medan Sydafrikanen Three Ships levererar över förväntan, en spännande Single Malt väl värd ett inköp. Men till priset av 399 kr lär inte återkomma på länge då vi på Whisky Fair 2019 fick förklaringen om en lapsus i prissättningen.
Det finns framstående röster inom whiskyvärlden som menar att indierna kommer eller har redan erövrat den japanska whiskyboomen. Bättre whisky till ett lägre pris med utlovade leverans lär vara vägen till framgång och detta gäller ju som bekant inte bara whisky. Den som lever får se.

Text/Foto: Anders Hallberg

Denna majprovning börjar med dold provning där deltagarna genom åren insupen kunskap ska försöka fastställa dess ursprung och namn. En förförisk mustig whisky eller whiskey då vi ej visste vad glasen innehöll och vart det kan komma ifrån, röster hördes om irländsk whiskey någon utropade Miltonduff. Från provet kunde vi notera en del frukt, torrt hö mindre blommor än frukt samt färsk tobak och krutrök ifrån KA5 övningsområde kanske. Vit choklad gick också att finna. En välbalanserad whisky med lite rök och diskret sötma, vad är det vi sätter i strupen?
Spritkassören gav efter en tid lite ledtrådar i form att det på etiketten gick utläsa ”whisky” vilket skulle leda oss in på skotts whisky. Snart fick vi också veta att det var en 40% blandwhisky vars oförändrade originalrecept var sedan 1910. Ytterligare ledtråd var att säljstarten för whiskyn skedde det år då whiskyklubben Twaang grundades, alltså 1993.
Efter lite olika förslag kom så äntligen rätt sort på någons läpp, Ballantine’s Finest. En av de första förslagen, Miltonduff, var alltså inte så illa då den till stora delar ingår i blandningen Ballantines och kanske också ett bra betyg att misstas som en single malt.

Prov Nr1: Balllantine’s Finest, 40% Nr: 404, 259 kr
Säljstart:1993-10-01
George Ballantine startade en livsmedelsaffär 1827 i Edinburgh. I sortimentet fanns även en del vin och spritsorter. Hans tre söner hade börjat arbeta i familjefirman och 1865 öppnades en ny affär i Glasgow. Det är under denna tid som George har möjlighet att koncentrera sig mer på att blanda egen whisky. 1895 erhöll man ”Royal Warrant ” av drottning Victoria. Ballantine’s Finest lanserades 1910 och originalreceptet används fortfarande.
Poängen med kvällens fortsatta provning var att försöka identifiera tre av Ballantine’s grundmalter, Glenburgie, Miltonduff och Glentauchers. Spännade, ska det lyckas?

Prov Nr2: Glenburgie 15Y (Speyside), 40% Series No: 001, Nr: 911, 399 kr
Säljstart 2017-12-01
Glenburgie är en singel malt som har lagrats 15 år på first fill och refill bourbon fat och är tillsammans med Miltonduff ryggraden i världens näst mest sålda Scotch blended, Ballantines. Glenburgiedestilleriet grundades 1810 och ägs idag av Chivas Brothers (Pernod Ricard).
Whiskyn har en viss komplexitet. Vi finner också inslag av malt och viss fruktighet som aprikoser äpplen samt inslag av vit sparris. Färska fat och trä, en viss nötighet och Tarragona choklad.
Så till frågan, går det att ta ut en av Ballantine’s grundpelare, Glenburgie?
Ja, visst går det. Ballantine’s fruktighet går att härröra till Glenburgie.

Prov Nr3: Milltonduff 15Y (Speyside), 40% Series No:002, Nr:318, 399 kr
Säljstart 2018-06-01
Återigen en Singel malt och denna är lagrad 15 år på fat av amerikansk vit ek.
Med sina dryga 5 miljoner liter per år, är Miltonduff (grundat år1824) det näststörsta destilleriet i Chivasgruppen efter Glenlivet. Tillsammans med Glenburgie, anses whiskyn från Miltonduff vara den viktigaste för Ballantines karaktär. Från 1964 till 1981 fanns här även ett par så kallade Lomondpannor och den speciella whiskyn från dessa fick namnet Mosstowie och går fortfarande att få tag på med lite tur.
En välbalanserad whisky med toner av saltlaktris från start. Inslag av bananer, torkade äpplen och mer blommor här än i Glenburgien. Lite oangenäm doft, ingen rök här heller men en del honung med söt doft en del röda bär och med en kryddig avslutning.
Och även här går det tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Miltonduff.

Prov Nr:4 Glentauchers 15Y (Speyside), 40%, Series No:003, Nr82425, 449 Kr
Säljstart 2018-10-08
De två viktigaste destillerierna som brukar nämnas när det gäller Ballantines blended scotch är Glenburgie och Miltonduff. Glentauchers är det tredje och faktum är att hela produktionen går in i denna blend. Ägarna, Chivas Brothers, har aldrig brytt sig om att släppa någon officiell buteljering.
På Glentauchers görs allt arbete fortfarande för hand. En av anledningarna är att behålla de traditionella kunskaperna, vilket kan komma till pass om något oförutsett skulle hända på något av de mer modernt utrustade anläggningarna. Alla teammedlemmar skolas regelbundet i Glentauchers destilleri.
Denna Singel malt är den tredje i Ballantines serien och har lagrats 15 år på så kallade ”traditional casks” vilket menas att det är amerikanska bourbonfat.
Även denna en fin och trevlig maltwhisky med inslag av citrus, lime och med rund sötma i smaken, blommig nyans i doft.
Även här går det, men inte lika tydligt att ta ut Ballantine’s släktskap till Glentauchers.

Sammanfattning:
Miltonduff 15 Years utsågs till aftonens mest prisvärda whisky, den tar också hem spelet i kategorin ”samma pris” ex 200 kr/buteljen. Avslutningsvis ansågs alla provade whiskys vara bra som bjudwhisky.

Text: Anders Hallberg/ Kjell Lindståhl
Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning började med att spritkassören utropade japaner, japaner, japaner, japaner vilket var temat för aftonens provning. Med utropet japaner fyra gånger menades att fyra whiskys från Japan skulle provas samtidigt som det var en hyllning till det oslagbara fotbollsreferat av Sven Jerring, japaner, japaner och de lika oslagbara japanerna både vad gäller fotboll men särskilt vid detta tillfälle, whiskyproduktion.

Spritkassören inledde med en historisk tillbakablick av den japanska whiskyn som började med att Masataka Taketsuru gav sig år 1918 ut på en fyra månader lång färd mot Skottland. Där han i det avlägsna landet skulle lära sig hemligheterna kring skotsk whiskytillverkning.

Taketsuru kom från en Sake bryggar familj och hade blivit intresserad av whiskytillverkning och bestämde sig för att inrikta sig helt på detta och räknas nu som den japanska whiskyns anfader. Väl i Skottland påbörjades studier på universiteten i Glasgow där han läste kemi. Som den första japanen någonsin fick han även chansen att studera whisky som lärling då han gjorde praktik på destillerierna och blev med tiden master blender. Han kom att studera whiskytillverkning vid Longmorn och senare Bo’ness Distillery, där blev han särskilt intresserad av graintillverkning i Coffeypannor. Året därpå arbetade han även vid Hazelburn i Campbeltown.

År 1920 återvänder Masataka Taketsuru till japan med sin nyblivne fru Jessie Roberta (Rita), vilken han träffat i Skottland. Väl tillbaka i Japan anställs Takesuru av Shinjiro Torii vid nuvarande Suntory med ambitioner att producerar whisky enligt skotska traditioner vilket också sedan räknas som japans första whisky.

Med tiden vid Suntory går meningarna isär mellan Takesuru och Shinjiro vilket gör att Takesuru startar Nikka Whisky 1934 med det första egna destilleriet Yoichi i Hokkaido. Efter en framgångsrik etablering och utveckling grundas sedan 1969 även destilleriet Miyagikyo som inledningsvis går under namnet Sendai.

Under senare år har, genom genialisk marknadsföring, intresset för japansk whisky ökat så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att få tag i äldre buteljeringar och de få som finns till försäljning river stora hål i lädret.

Du som är mer intresserad av det japanska whiskyundret kan läsa en trevlig och lärorik artikelserie i Allt om Whisky, nummer 6-2018, 1-2019 och 2-2019. Du kan också botanisera i japansk whiskyfakta på Symposion AB webbplats http://www.symposionhot.com

Prov Nr1: Miyagikyo RUM Wood Finish, 46%
Miyagikyo är det största av Nikkas destillerier. Det byggdes 1969 och används i dag både för att producera maltwhisky och grainwhisky. Bland annat tillverkar man whisky i en unik Coffeypanna, som ger en mycket fruktig och elegant smak.

Vårt prova av Miyagikyo Single Malt Rum Wood Finish är buteljerad 2017 och har efter avslutad lagring, i huvudsak på ex sherryfat samt en mindre andel nya amerikanska ekfat, legat för ytterligare 12-månaders slutlagring på karibiska romfat. Detta har resulterat i en elegant och smakfull whisky med toner av citrus, mogna frukter och en insmickrande stillsam romsötma. Whisky från Miyagikyo är alltid Orökt.

Prov Nr2: Yoichi RUM Wood Finish 46%
Yoichi ligger en bit från Sapporo på den Japanska Nord – Ön Hokkaido, -och beläget just vid havet. Byggt av tegel och med ett rött tak är det mycket estetiskt tilltalande. Det produceras endast Single Malt Whisky på Yoichi vilken alltid utgörs av ett lätt rökigt destillat, men även kraftigare rökt.

Tillgången till en underjordisk källa och direkteldade pannor är några beståndsdelar i tillverkningen av det som åtskilliga gånger blivit utnämnt till ”Världens bästa destilleri” Yoichi har sitt eget fatmakeri där de skapar och renoverar fat från ny ek, Sherryfat och Bourbonfat.

Prov Nr3: Miyagikyo Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

Prov Nr4: Yoichi Sherry Wood Finish, 46%, Viking Line, 1890 kr
Buteljerad 2018 och slutlagrad på ex sherry butts.

• 

• 

Sammanfattning:
Fyra whiskys i absolut världsklass där för kvällen de två sista sherrylagrade proverna ansågs mest tilltalande. Och till aftonens absoluta favorit alla kategorier valdes prov Nr 3 Miyagikyo Sherry Wood Finish. En uppmaning till alla whiskykonnässörer (kanske en dum sådan för risken blir att sällsynta buteljer blir ännu mer sällsynta samt ekonomiskt oöverkomlig för min lilla platta plånbok) är att köp all den japanska whisky du ser och kommer över.

Källa: Allt om Whisky och Symposion AB

Foto/Text: Anders Hallberg