Dold provning på årsmötet 2018

Återigen årsmöte som startade med att ordförande hade en utläggning om dagens press och deras förmåga att för det mesta skriva om ”dåliga nyheter” och mer sällan på de goda. Ordförande förklarade också att han numera borde anses vara en fornlämning i whiskyklubben och med det slippa bli vald till ordförande ytterligare ett år. Valberedning hade också noterat detta men menade att fornlämningar inte får inte rubbas vilket resulterade i omval på ett år.
Så tid för provning och denna gång dold sådan. Kvällens prov presenterades i fyra maskerade tuber så det inte skulle känna igen flaskorna. Spritkassören talade om att alla fyra sorterna har det gemensamma att de är ung whisky och att tre av dem kommer ifrån samma region.
De tre första proverna visade sig vara privata buteljeringar av Glenglassaugh. Med lite tur och skicklighet var det en av deltagarna som kunde gissa sig till de två första proverna. Dels är han själv ägare till prov nr 2 samt att han bytt till sig några buteljer av prov nr 1 och därmed haft tillfälle att avsmaka dropparna. De två senare proverna var det ingen som riktigt hade koll på.
En mycket intressant och unik provning på det viset att destillatet i de tre första proven är den samma medan lagringarna skiljer sig åt. Vi har under årens lopp fått höra olika uppgifter från gästföreläsare om att faten (typ och storlek) ger mellan 60 till 80% av whiskyns slutliga karaktär och smak. Något som vi efter denna provning kan skriva under. Visserligen framgår släktskapet rätt bra dem i mellan men samtidigt är det tre helt olika whiskys, spännande.

Glenglassaugh destilleri startade 1873 men har öppnat och stängts ett antal gånger sedan dess. Whiskyn från Glenglassaugh har traditionellt använts vid framställning av Blended whisky, såsom Cutty Sark och The Famous Grous. Under 1900-talet har destilleriet inte varit i gång mer än det lite dryga 30 åren. Ingen trodde någonsin att destilleriet skulle återuppstå när det stängdes och avrustades 1986. Men så år 2008 hände det som ingen trodde, Glenglassaugh hamnade i holländsk ägo. En grupp investerare under namnet ”Scaenf” köpte destilleriet och ägnade flera månader åt en genomgående restaurering innan destilleriet kom igång i december samma år. Det viktigaste i början var att bygga upp ett lager eftersom bara 400 tunnor whisky ingick i köpet. Under perioden närmast efter köpet buteljeras äldre whisky från det lager som fanns kvar i lagerhuset, bl.a 30 och 40 åriga whiskys.
Fram till det att destilleriet släpper sin första 3 åriga whisky 2011 erbjuds whiskykonnässörer inköp av mindre fatfyllningar ”The Octave Cask”. Faten rymmer ca 50 liter och varifrån de för kvällen tre första proverna har sitt ursprung.

Prov nr 1
Glenglassaugh Twaang Cask SC102 53%
Första doldisen var 6 år, destillerat 2009 och buteljerat 2015.
En något komplex whisky med pepprig start, inslag av lösningsmedel samt smak av kumquat (dvärgapelsin) noterades. Lövkoja och mer blommor än frukt denna gång. På benet ”tung doft” finns det inslag av läder som påminner om läderklädseln i en Jaguar E-type. Som avslutning hittar vi toner av choklad och Sherry.

 

Prov nr 2
Glenglassaugh Lindstahl & Lindgren SC106 53,5%
Exakt samma datum för destillering och buteljering på denna som prov nr1.
Mindre peppar och sötare än tidigare prov. Möjligen är detta ett renodlat Bourbonfat viskades det runt. En mer tydlig maltton här och banan och citrus. Vildros, viol och nyponros talades det om samt att det måste vara färskt nytt trä i detta fat. Milka-choklad (den med kossa på) och trofé-kola som avslut.

Prov nr 3
Glenglassaugh Norberg, Jarl, Lennestal SC90 52,5%
Denna whisky är ca 1 år äldre än den två första dvs 7 år. Denna startar rätt intensivt men mindre komplex, torkad frukt noterades, ljungblommor och ”gräsklipp”. Mer honung och läder här, lätta svaveltoner. Kakao och ingefära registrerades och avslutningsvis gasades det på med mer fat o trä. Dessa tre sk. systerfat skiljer sig inte så mycket åt trots allt.

 

Prov nr 4
Den för kvällen fjärde doldisen var en Port Charlotte An Turas Mo (gaeliska för den stora resan) 46% (Bruichladdich Destilleri) Avslutningsvis förflyttar vi oss från Speyside till Islay, det var de flesta överens om eller kunde det vara något annat?? Edradour och deras rökiga Ballechin kanske. Alltid spännande med blindprovningar. Rök känner vi när vi stoppar ner näsan för doft, men rätt mild ändå. Sunkig jordkällare och mycket torv och böckling. Boukum riff och Greve Hamilton tobak noterades. Även en touch av nytuggade Faber Castell pennor. Nytt trä i faten sk. American Oak casks. Denna whisky ska vara en mix av PC 5,6,7 och 8 (5-8 årig) whisky så då betyder det väl att den är minst 5 år. Några droppar vatten ändrade inte mycket i dess smak så den kan man passa på.

De tre första gav alla en liknade Speyside stjärna och nr 4 som väntat en mer Islay inspirerad stjärna, i vart fall på benet torvinslag. Vem som tog hem ”guldmedaljen” ikväll var osäkert men ska ni fråga undertecknad så vet ni nog svaret.

Vi tackar den avgående Styrelsen för 2017 och hälsar den nya styrelsen välkommen och ser fram emot 2018. Även ett tack till Spritkassören som än en gång levererade en spännande och intressant provning.

Text: Kjell Lindståhl/Anders Hallberg
Foto: Anders Hallberg