Spritkassören herr Hallberg inledde dagens provning med ett bildband i modern teknisk tappning. Temat var destillationsprocessen. Smaken på whiskyn härrör sig från ett antal variabler och där mäsk- och spritpannan vardera står för 10%. Hälften av dessa värden kan härledas till pannornas storlek och form. De tre vanligaste typerna av pannor är Onion Still, Boiling Ball Still och Lantern Still. Till dessa ska också läggas den idag ovanliga typen Lomond Still som används av Scapa. Som kuriosa kan nämnas att det vid Loch Lomonds destilleri används en helt egen typ av panna som ger sex olika maltwhiskies; Inchmurrin. Old Rhodshu, Glen Douglas, Croftengea, Inchmoan och Craiglodge, samt dessutom en ordinär grainwhisky.
 Onion Still |
 Boiling Ball Still |
 Lantern Still |
 Lomond Still |
Till pannorna får väl också räknas Coffey Still som med kontinuerlig drift framställer grainwhisky och som också är den typ av panna som används för framställning av vanligt hederligt brännvin.
Olika destilleriers pannor förevisades och det kunde konstateras att skillnaderna var ganska stora även om det rörde sig om samma grundtyp av panna. Pannornas höjd, bredd och svanhalsens utformning ger olika karaktärer på slutprodukten liksom Stillmans påverkan av processen. Pannorna form avgör också hur den s.k. refluxen inverkar på karaktären. Reflux innebär att ångarna stiger uppåt genom uppvärmning – avkyls uppe i pannans hals – faller ner – värms upp osv. Refluxens omfattning avgör i vilken koncentration de olika smak- och doftämnena tillförs spriten.
Destilleringen består minst av två steg. I det första steget destilleras mäsken i mäskpannan som ger s.k low wine och som håller en alkoholstyrka på c:a 25%. Det andra och sista steget sker i spritpannan där ”lågvinet” destilleras till en färdig sprit med en styrka av c:a 70%. Denna metod kallas dubbeldestillering och är också den vanligast förekommande metoden. Ett skotsk destilleri (Auchentoshan) använder sig liksom irländarna av trippeldestillering. Detta innebär destillering i mäskpanna, mellanpanna och spritpanna. Spriten blir med denna metod ytterligare renad och ger en högre alkoholstyrka, c:a 80%.
Sedan finns också ett mellanting mellan dessa båda som innebär att huvuddelen destilleras två gånger medan den s.k svansen från mäskpannan genomgår tre destilleringar, dvs en två och en halv (2,5) destillering.
Temat för provningen var just 2,5. De sorter som provades var:
Mortlach 15 yo, 40%, i Gordon & McPhails tappning, 699:-
Rosebank destillerad 1989 och buteljerad 2003, dvs 14 yo, 40 %, Connoisseurs Choise av Gordon & McPhail, 695:-
Benrinnes destillerad 1981 och buteljerad 2001, 50%, Old Malt Cask av Douglas Laing & Co, 50%, ej kylfiltrerad, ej färgad, 987:-
Mortlach och Benrinnes var från Speyside, medan Rosebank kom från Lowland. Rosbank är nedlagt sedan 1993. Mortlach smakade som den luktade, dvs mycket bra. Rosebank var också en mycket bra whisky, men inte riktigt i samma klass som Mortlach. Den ofärgades Benrinnes var mörk som mahogny, luktade och smakade sherry så det bara skrek och blev med detta relativt svårbedömd. Provprotokollens stjärnor kunde uppvisa tre karaktärsfulla whiskies som i smakhänseende låg långt över genomsnittet med Mortlach som kvällens höjdare.
Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg
