Spritkassören inledde provningen med att beskriva det olika beståndsdelarnas inverkan vid framställning av whisky. Där han denna gång satte fokus på mältningen av kornet. Uppslaget till provningen var en snilleblixt (nåja) som enligt egen utsago inträffade klockan 15:10 på julafton. Det framkom i samband med det bildspel som spritkassören visade att mältningen är en viktig del i whiskytillverkningen. Vi fick oss till livs en teknisk genomgång av mäskning: golvmältning, saladinlådor, centrala mälterier, mäskpannor, torv, torvbrytning (olika slag av torv). Vi slutar aldrig att imponeras av ”Spritkassörens oändliga kunskap om whisky”.

Dagens provning skulle ge oss en kunskap att känna igen doften av malt och slutligen försöka oss på att känna om vi kunde finna malt i de whiskies vi provade, och dessa var.

Craigellachie 14 y 40 % pris 500:- Destilleriet grundat 1891 av Glenlivet distillery med delägarna Alexandr Edward och Peter Mackie. Produktionen startade 1898. Firman får nya ägare1916 då Mackie & Company tar över. Tyvärr avlider Peter Mackie 1924 och destilleriet byter namn till White Horse Distillery. Ny ägare efter uppköp 1927 blir DCL.

I början av 1960 så sker en tillbyggnad av destilleriet och två nya pannor köps in för att då bli fyra styckna. 1998 säljer United Distillers & Vintners Craigellachie som tillhör denna firma då tillsammans med flera andra märken till Bacardi Martini. År 2004 kommer den första officiella 14 åringen som ersätter UDV,s Flora & Fauna. samtidigt så släpps en 21 årig cask strength på ¨Craigellachie Hotel”.

An Cnoc 12y 459:- Whiskyn producerad på destilleriet Knockdhu. Grundat 1893 av DCL. Arkitekter var Gordon & Macbey från Elgin. Man startar produktionen 1894. Skötseln av destilleriet överförs till Distillery Agency 1924. Produktion tas över 1930 av SMD. År 1931 så stänger man Knockdhu för att åter öppnas 1933. Sedan följer ett 50 –årigt öppethållande innan destilleriet åter stängs i mars1983.

Iver House köper Knockdhu från United Distillers 1988 och produktionen återupptas den 6 februari 1989. Första officiella buteljeringen sker 1990 och 1993 så kommer An Cnoc. Det nya namnet tillkommer för att det inte ska ske förväxling med Knockando. Inver House köps upp av Pacific Spirits (Great Oriole Group) för 85£ million. Resten är nutidshistoria.

Old Pulteny 12Y 295:- Producerad av Pulteney. Grundat av James Henderson. Destilleriet är för övrigt ett av få som fått namnet av en person, Sir William Johnstone Pulteney. Destilleriet köps av James Watson 1920, för att säljas till Buchanan – Dewar 1923. B D blir 1925 en del av DCL. Fem år senare upphör produktionen för åter starta 1931 efter att ha köpts av advokaten Robert Cumming som samtidigt köper Balblair. Cumming säljer destilleriet 1955 till James & George Stodart som är ett dotterbolag till Hiram Walker & Sons.

År 1958 så byggs Pulteney om. Året efter upphör mältningen. Allied Breweries köper 1961 James & George Stodart Ltd. Allied Breweries ändrar namn 1981 till Allied Lyons som ett led i uppköpet av J Lyon 1978. Allied Lyon köper Pedro Domecq 1994 och byter åter namn, nu till Allied Domecq. AD säljer till Inver House 1995. I denna köp och säljkarusell så byter destilleriet åter ägare 2001. Nya ägare blir Pacific Spirits (Great Oriole Groupe) som köper Inver House för £852 millon.

Till provningen som också innehöll en överraskning.

Glas 1. Namned The Surprise, vilket det också var. Det visade sig vara en whisky från Indien – hör och häpna! Nämligen en AMRUT single malt whisky ingen årgång, till det facila priset av 500:-. Whiskyn kom från Bangladore i Indiens ”Silicon Valley”. Destilleriet grundat 1948.

Glas 1. Färg: 24 karat, doftar apelsin, clementiner och lite gräsklipp. Tung doft – ja det fanns inslag av honung och lönnsirap. Lagrad på amerikansk ek därav spår av vaniljdoft. Angels share är 10-15% och år p.g.a. den höga luftfuktigheten. Någon sade att detta var en typisk ”tjejwhisky”. Det doftar som i en parfymbutik.

Glas 2. Craigellachie 14 y var lite torrare i smaken med mer intensitet. Diskussionen fastnade på det återkommande fruktighet och blommighet. Det kom fram att frukten var åt äpplen (Granny Smith) alltså mycken syrlighet och citrushållet. Vidare så hittades under tung doft spår av honung, lite svavel etc. Någon kände doft av torr choklad och Arrak. Mer whisky än den föregående var det samfällda intrycket.

Glas 3. An cnoc 12 y färgen åt halmstrå kanske 24 karat en viss oenighet rådde. Relativt komplex smak med medelintensitet. Växlar i doft och smak. Det doftar urkokta ärtor med inslag av citrus, äpplen och lite torkade plommon. Även doft av mer spektakulära inslag hittades – finnes senare att läsa i mötesprotokollet. Fat och trä – här nämndes gammal teakdörr (ej inoljad). Det fanns även sherry i doften.

Glas 4. Old Pulteney 12 Y vackraste flaskan av alla i provningen. Färgen drog åt gammal ”Sauternes”. Låg intensitet – komplexitet – det kommer lite efter ett tag. Doftar kanderade violer och smakar lite av bränt socker. Omdömet om denna whisky var att den passar många. Priset är ju lågt för en maltwhisky – det indikerar att den är gjord för att många ska tycka om den. Inget sticker ut på denna whisky – möjligen då lite söt sherry.

Hur gick det då med malten? Kände vi någon malt? I några av exemplaren kunde man känna maltdoft. Indiern var verkligen en överraskning. Gissningarna om ursprungsland var många. Några kände ganska omgående doften av Östern. Japan som ursprungsland föreslogs men även USA, Australien, Irland och Spanien nämndes

Det var en synnerligen intressant provning som vår spritkassör bjöd på som alltid ska sägas.

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg