Dagens provning var dold. Det var en kollektionsprovning med tre sorter och efter provet ville spritkassören att vi skulle tala om vilken typ av whisky det var och vad destilleriet heter. De tre proven varierade i färg och smak och styrka. De två sista var mycket starka saker och med en tydlig doft av aceton. Ingen av dem kändes direkt angenäm. Det tredje provet hade inledningsvis en elak smak, men allteftersom nivån i glasen sjönk så smakade den trots allt lite bättre.

Ingen hade direkt någon bra idé om vad det kunde vara för något vi provat. Efter en vandring runt större delen av jordklotet hängde frågan fortfarande i luften. Att det var fråga om maltwhisky stod dock klart.  Spritkassören berättade att destilleriet startade 1995, att det öppnade igen 2003 efter att ha varit stängt i två år när ett kompisgäng köpte det. Idag finns två heltidsanställda som sköter produktionen. Fortfarande kunde ingen pricka in destilleriet, så spritkassören var tvungen att avslöja att Gröna Bandet inte behövde delas ut denna gång, då det handlade om produkter från Sullivans Cove från Tasmanien utanför Australien.

De tre proven bestod av:

Sullivans Cove Bourbon & Port Oak där whiskyn lagrats lika lång tid på varje fattyp. Ålder var ej angiven. Styrka 40% och till ett pris av 695 kronor.

Sullivans Cove Bourbon Maturation, flaska 95/211 och fat HH0252 med en alkoholstyrka av 60%, utan åldersbestämning och med ett pris av 799 kronor.

Det tredje provet bestod av Sullivans Cove Port Maturation, flaska 138/427 och fat HH0548. Även denna hade en styrka av 60%, saknade angiven ålder och med priset 799 kronor.

Det torde väl inte bli någon rusning till inköpsstället, men det kunde konstateras att det var en annorlunda och spännande erfarenhet att få prova en maltwhisky från Tasmanien. För intresserade kan ytterligare upplysningar inhämtas frånwww.tasmaniadistillery.com.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg