ÄNTLIGEN! Ropade vi alla, Covidgreppet har släppt sitt pandemiska järngrepp och Twaang,s utomordentligt, för whiskyvärlden, betydelsefulla arbete kan återgå till den normala mötesfrekvensen. Det är i dagarna ganska precis ett år sedan senaste whiskyprovningen. Nu tillbedjes pandemigudarna att inte surfar vidare med våg fem, sex osv. och att vi därmed nödgas återgå till torra strupar.
Så till aftonens provning som till viss del inspirerats av AoW Nr 4 2020 varifrån fyra åldersbestämda whiskys ur GlenAllachies (GA) serie valts. Detta samtidigt som vi skulle i efterhand se om vi i smak och dofthänseende var samstämmig med skribenten David Mortimer-Hawkins.

Kanske har du inte tidigare sett och/eller fått tillfälle att prova GlenAllachie som Single Malt. Det är inte så konstigt då destilleriet varit mycket tystlåtet vad gäller att torgföra sina produkter som Single Malt. Det mesta har gått till blandningsindustrin där sorter som Passport, Glen Campell och 100 pipers kan nämnas.
GlenAllachie är i skotsk whiskytideräkning ett ungt destilleri som grundades så sent som 1967. De första dropparna destillat lämnade svanhalsarna tidigt 1968. Destilleriet är lokaliserat i Speyside strax utanför Aberlour.

1985 köps GlenAllachie av Invergordon Distillers som lägger destilleriet i den berömda malpåsen. Fyra år senare 1989 förvärvas destilleriet av Campbell Distillers och produktionen återupptas som till dags dato, dryga 30 år senare, varit oavbruten produktion.

2017 köps GlenAllachie av ett team privat ägare under ledning av Billy Walker och destilleriet får ett rejält uppsving under hans guidning. Bara någon månad efter köpet lanserades de första Single Malt buteljeringar av från destilleriets stora lager.

Som Single Malt har GlenAllachie tidigare bara funnits att tillgå via oberoende buteljerare. Undantaget var 2005 då Chivas Brothers lanserade en Glenallachie Single Malt whisky som en del av Cask Edition Series. Det var en 15 år gammal whisky som legat sherryfat och som destillerats 1989.
Vi ska tacka importören/oberoende buteljeraren Selected Malts som tar pavorna från GlenAllachie till Sverige, hatten av!

1: GlenAllachie 10Y Batch 3, 58,2%, Nr 86579, Pris 876 kr
Finns nu en 10Y Batch 6 (Nr 53463) till det facila priset av 888kr

Så här beskriver David Mortimer-Hawkins i AoW Nr:4 2020 dropparna från den 10-åriga GlenAllachie.

Citat ”Doft: Att lägga sin »standardbuteljering« i core-rangen på fatstyrka strax över 58 % vittnar om att man riktar sig till en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare. Trots den höga styrkan nyper alkoholen inte till i doften, och det är en snyggt kryddig, kaffedriven doft initialt. Kakao och russin fyller på, och även om det saknas information om fat-typer är det inte långsökt att tänka sig en del PX eller Olorososherryfat här.

Smak: Russin och sherrytoner kliver fram tydligare och den höga alkoholstyrkan värmer snarare än blir skarp. Med några droppar vatten och ett par minuter i glaset får whiskyn skarp-are drag av mandel och nötighet. Eftersmaken är kraftig och drar mot ett kryddigt avslut. En bedrift att få en så kraftig whisky att inte slå över i alkohol och tanninfest.”

Kvällens provningspanel från Twaang prickar detaljrikt otäckt nära Davids beskrivning. Att vi från Twaang tillhör en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare råder det inget tvivel om, på vår webbplats kan du botanisera bland ca 500 st dokumenterade provningsstjärnor. Slå det den som kan!

Kvällens whiskybeundrare pratade om ganska hög faktor av intensitet och eftersmak utan att alkoholstyrkan för den delen tar överhand, kryddig/pepprig med viss komplexitet. Sedan hittade mycket av torkade frukter i form av russin m fl, tydliga toner av sherry, choklad och vanilj.

2: GlenAllachie 12Y, 46%, Nr 81801, Pris 663 kr
Även för den 12-åriga versionen sammanfaller Twaang,s smakupplevelser med Davids vilken citeras här.

”Doft: En försiktigare whisky än den uppkäftige 10-åringen, som tar en stund på sig att öppna upp. Men, för att citera ett väldigt stort danskt ölbryggeri: det är »worth waiting for«. Med ett par minuters luft i glaset framträder snygga kolatoner, mjölkchoklad och honung i doften. Sådana toner i sig vittnar om bourbonfat, men här finns ett djup och tre-dimensionalitet i doften som är både vrålsnygg och imponerande.

Smak: Honungen träder fram, men smörkolan ackompanjerar den som hand i välskräddad handske. Bakom kolan dyker russin och pekannöt upp i snygg balans. Varefter whiskyn dör ut går tonvikten mer mot sherrytonerna och hänger kvar snyggt. En gjuten kandidat i whiskyhyllan för vardagswhisky.”

Twaang,s omdöme kan kort sammanfattas med -are på alla smakstjärnans ben. Alltså påfallande lik den 10-åriga whiskyn men lite mer av allt som, mer -sherry, -torkade -frukter, -choklad -sötma etc.

3: GlenAllachie 15Y, 46%, Nr 80410, Pris 896 kr
Inget undantag här inte, förutom halleluja toner om Fru Fortuna går det knappt att skilja Davids smaknoter mot det whiskybeundrarna från Angemannia frambringar.

Citat ”Doft: Här slår sherrytonerna ut i full blom – mörk smörkola, russin och nymalda kaffebönor och en ton av marsipan. Överlag en ren, väldefinierad doft – här finns inga svavel eller gummitoner i bakgrunden som ofta kan skönjas från den här typen av fat.

Smak: Hade Fru Fortuna gjort whisky tror jag det här hade varit resultatet. Balansen är perfekt. För att ta en extremt smal musikreferens: den här skulle kunna ha mixats av Andy Wallace (har ni hört Jeff Buckley sjunga Halleluja har ni hört Andy Wallace mixa). Kaffe, pekannöt, russin och kakao samsas med mörk citrus och honung. Eftersmaken är konsekvent och hänger i länge. Givet att det står närmare 50 000 fat på GlenAllachie måste man beundra Billy Walker och teamet för att hitta riktiga guldkorn. En ruskigt snygg whisky.”

Twaang,s lite mera återhållsamma tongångar säger att vi här hittar mycket av mycket. Mycket av Nougat, choklad, rostat, smörkola, sherry, torkade frukter etc. På en punkten vaniljinslag noterar vi lite mindre än för kvällen tidigare prov.

4: GlenAllachie 18Y, 46%, Nr 82463, Pris 1291 kr
Fullt hus! Detta då även kvällens sista provning tydligt går i samklang med Davids noteringar.

Citat”Doft: Mot alla odds är det en något mer anonym doft som möter näsan i artonåringen. Här finns toner man känner igen från tidigare buteljeringar, men försiktigare i anslaget. Visst, det är snygga drag av vaniljstång, russin och kola, men de är alla lite tillbakadragna och blyga i glaset.

Smak: Trots att, för att citera den briljante rapparen Erik Lundin, »whiskyn har blivit myndig« är den ung och förvisso vital i smaken. Honungssötma, kola uppbackad av russin blandas snyggt men hade lätt kunna tas för en 12-årig whisky om man provat blint. Vad vet jag, det kanske vittnar om en genial blendingnäsa att kunna hålla äldre fat vitala och vibrerande? Eftersmaken är medellång och går mot vaniljsötma i karaktären. En förvisso god whisky som inte skulle skadas av lite mer säregenhet.”

Mycket intressant är att Twaang under detta prov kom att tala om när whiskyn börja pika, alltså när tilltagande lagringstid försämrar slutresultatet. Vi tyckte nämligen att 18-åringen i förhållande till 15-åringen började blekna i smakupplevelsen, eller på idrottsspråk vika ned sig. David uttrycker det som att den blir lite mer anonym. Ja, vi menar samma sak men med andra ord. Absolut ingen dålig whisky men 15-åringen ger i jämförelsen en bättre smakupplevelse i vart fall i Twaang,s läckergommar.

Sammanfattning:
Av provningen har vi åter fått del av fyra mycket angenäma whiskys samt ett mycket intressant test om Twaang,s läckergommar upplever samma smak och doft referenser som whiskyexpertisen vilket med svaret är ett genljudande JA. Skillnaden ligger i att Twaang aldrig poängbedömer whisky utan att vi försöker så sanningsenligt det går beskriva upplevd smak och doft. Om det sedan är en god och bra whisky avgör du.

Spritkassören brukar avsluta provningen med en rundfråga om vilken av provade pavor föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP) och denna kväll gick båda utmärkelserna till 15-åringen.

PS. Håll ut, vi återkommer inom kort med en part II av GlenAllachie provning, då med spännande slutlagringar. DS.

Text/Foto Anders Hallberg