Dagens provtema var lucktäppning, dvs. att prova whisky som ej finns protokollförda på vår provningssida på internet och således täppa till luckor.

Innan detta så presenterade spritkassören det nya vackra Gröna Bandet i form av en kokard med Twaangs logga. Det Gröna Bandet har funnits i åtminstone två tidigare upplagor. Oavsett antalet så har det varit försvunnet i flera år. Reglerna är dock desamma. Den som under en blind provning prickar in rätt whisky, är i närheten, säger något allmänt klokt eller något likvärdigt erhåller det Gröna Bandet, som med stolthet må bäras till nästkommande dolda provning.

På det vidtog just en blindprovning av en whisky som vi provat tidigare detta år. Efter diverse funderande och gissande efter det att protokollet var ifyllt kunde det Gröna Bandet få en bärare, då våravslutningen på Lungön prickades in och då kunde det inte vara något annat än Edradour.

Så till lucktäppningen. Denna bestod av trenne sorter från två oberoende buteljerare.

Signatory Highland Malt Inchmurrin som destilleras av Loch Lomond Destillery, som i sina Lomondpannor framställer sju olika malter. Förutom Inchmurrin finns även Old Rhosdhu. Resten går till blandningsindustrin. Inchmurrin är döpt efter den största ön i sjön Lomond. Whiskyn var 17 år gammal, lagrad på Oaks Hogshead och styrkan angavs till 43%. Whiskyn destillerades den 23 mars 1989, lagrades på fat 350 och buteljerades den 5 februari 2007 på den 37:e buteljen av sammanlagt 308. Priset var 460 kronor.

Prov nummer två kom också det från Signatory och bestod av Lowlandswhiskyn Littlemill, 16 år. Destilleriet som låg i byn Bowling är nedlagt och rivet. Ägarna byggde 1965 destilleriet Loch Lomond. Littlemill var lagrat på Hogsheadfat. Enligt uppgifter från buteljen så var den destillerade den 15 oktober 1990, buteljerad den 14 februari 2007 och kom från faten med numren 2994 och 95. Buteljen var nummer 375 av 654. Styrkan var 43% och priset 449 kronor.

Det tredje provet kom från Cadenhead och bestod av Ben Nevis 16 år. Ben Nevis ägs sedan 1989 av japanska Nikka. Ben Nevis huvudsakliga produktion går idag till Japan, men den är också omtyckt av blandningsindustrin. Uppgifterna på buteljen var något sparsammare, men det framgick att den var lagrad på Bourbonfat, hade destillerats 1990 och buteljerats i maj 2007. Antalet buteljer angavs till 720 och priset uppgick till 625 kronor.

Stjärnorna i provprotokollen var denna gång svåra att få till. Det var inga lätta sorter att karaktärisera. Ben Nevis kunde möjligen uppfattas som kvällens vinnare, men alla var mycket trevliga bekantskaper.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Provningen var denna kväll öppen och bestod av följande fyra prov:

The Famous Grouse Port Wood finish, 40%, 299 kronor, The Famous Grouse Port Wood Finish har slutlagrats på portvinsfat från regionen Douro i Portugal.

The Famous Grouse Malt 12 yo, 40%, 334 kronor, en till 100% blended malt, där en stor andel av malten enligt spritkassören skulle kunna vara Glenturrent med tanke på att deras besökscenter heter The Famous Grouse Experience, men även The Macallan och Highland Park ingår.

The Famous Grouse Malt 18 yo, 43%, 499 kronor. Även denna är en 100% blended malt med inslag av The Macallan och Highland Park.

Tomatin, 12 yo, single malt whisky, 40%, 295 kronor.

Tomatin är det destilleri i Skottland som har den största produktionen och där huvuddelen går till blandningsindustrin. Endast en liten del saluförs som single malt. Tomatin var det första destilleriet i Skottland som kom att ägas av japaner.

Vid provningen av Tomatin uppstod en tidvis mycket livlig diskussion vad Tomatin var för något och om det var värt att spendera 295 kronor på en single malt som inte stack ut åt något håll. Den var inte dålig, men den saknade karaktär. Åsikterna var som vanligt delade.

Kvällens bästa whisky var utan någon större tvekan 18- åringen från The Famous Grouse.

För mer läsning
www.famousgrouse.com
www.tomatin.com

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg