Warehouse 24, kvällens tema, är det lagerhus där The Balvenie lagrar deras finaste whisky (The warehouse there we keep some of our very special malts). Provningen omfattade 3 whiskies hämtade från just detta lagerhus.

De sorter som dukades fram under temat Warehouse 24 var:
– Balvenie Doublewood 12Y, nr 10477, 419 Kr
– Balvenie Golden Cask 14Y, 500 Kr
– Belvenie Port Wood, nr 10464, 899 kr

Den av de tre provade som stack ut mest var den 21 åriga portwood lagrade whiskyn. Priset till trotts så var det provningens minst älskade whisky av de tre. På punkten mest prisvärda av de tre ansågs den 12 åriga Doubelwood vara. Både Golden Cask, som slutlagrats på fat som under en tid innehållet Karibisk rom och Portwood som slutlagrats på portvinsfat har ett aromutstick som inte appellerar alla whiskyläckergommar. Men smaken är som bekant delad, se Twaang,s eminenta och oberoende konsumentupplysande stjärnbedömning.

Speyside destilleriet The Balvenie:
The Balvenie ligger i princip vägg i vägg med Glenfiddich invid floden Fiddich i Dufftown. William Grant startade Balvenie1892 endast fem år efter det att han grundat Glenfiddich. Genom att använda befintliga byggnader och begagnad pannor kom destilleriet i gång väldigt snabbt, knapp ett och ett halvt år tog det innan de första dropparna pressades fram. Orsaken till det forcerade bygget var den stadigt ökade efterfrågan av whisky från blendedmarknaden.

Det är först en bit in på 70-talet som The Balvenie börjar säljas som Single Malt. The Balvenie lagras vanligen på bourbonfat eller sherryfat. The Balvenie var tidigt ute och erbjöd whiskies med så kallas slutlagringar, Doubelwood, Golden Cask och Portwood är några exempel.

Buteljering sker numer oftast central, antingen i Glasgow eller Edinburgh. Tack vare närheten till Glenfiddich så tappas, på ort och stället, den störta delen av Balvenie på flaska i Glenfiddich buteljeringsanläggning.

Balvenie används som ingrediens i Grant´s, Clan Macgregor. Balvenie säljs inte vidare som single malt till någon oberoende buteljerare. Den färdiga whiskyn som inte går som single malt blandas istället med en skvätt Glenfiddich och säljs till blandindustrin under namnet Burnside . Burnside används bl a av Johnny Walker.

Text/Foto: Anders Hallberg

Provningen var på temat ”Två lucktäppning och ett läxförhör!”, dvs. fylla igen två av luckorna i vårt gedigna provningsarkiv samt en kontroll att våra läckergommar håller en hög och jämn standard. I vårt provningsarkiv finns nu över 260 stjärnbedömningar. Varje stjärnbild är ett samlat intryck av ett 20-tal medlemmars bedömning. Som en kvalitetssäkring av bedömningarna genomförs lite då och ett läxförhör. Alltså bedöma en redan tidigare stjärnbedömd whisky och då får ju stjärnbilden inte glida allt för mycket.

Att observera när du studerar resultaten av provningarna är det faktum att resultatet inte är ett mått på kvalitet. Vi har istället försökt att hitta ett objektivt sätt att beskriva hur sorten smakar. Vi inbillar oss att vi i och med detta mera rättvist ger information av ”konsumentkaraktär”. Och det är ju det som det egentligen handlar om, hur kan whiskyn tänkas smaka?

Som lucktäppare hade Fettercairn 13Y och Glen Keith 33Y valts, båda tillhörande serien Old Malt Cask från den oberoende buteljeraren Douglas Laing & Co Ltd. Till läxförhöret valdes Gordon & MacPhails ST Magdalene 33Y från serien Rare Old.

Först ut till provning var Fettercairn 13Y destillerad 1991 och buteljerad 2005. Byn Fettercairn ligger i det bördiga området How of Mearns vid foten av Campianbergen. Destilleriet räknas in i regionen östra högländerna och grundades 1824. Fettercairn ägs idag av Whyte & MacKay och är inte speciellt vanlig som Singel Malt.

Numro två var Glen Keith 33Y destillerad 1973 och buteljerad 2007. Destilleriet räknas till regionen Speyside och ligger i staden Keith. Destilleriet byggdes delvis i en gammal kvarnbyggnad och stod klart 1958, mitt emot på andra sidan gata ligger för övrigt Strathisla Distillery. Dåvarande ägarna Seagrams byggde destilleriet i syfte att trippeldestillera whisky för deras blendedsorter med sedan 1970 dubbeldestilleras whiskyn. Vid denna tidpunkt ägde inte Seagrams några destillerier på ön Islay men använde rökig whisky som stomme i flera av deras blendedsorter. Av den anledningen försökte man under 1970 talet att tillverka rökig maltwhisky vid Glen Keith och Benriach för att se om de gick att ersätta den med whisky inköpt från Islay. Först 1994 börjar Glen Keith säljas som Single Malt, då som en 10 åring. En stor del av whisky hamnar i Chivas blendedsort. Destilleriet lades under hösten 1999 i malpåse.

Numro tre och läxförhöret var ST Magdalene 33Y, destillerad 1975 och buteljerad 2008. Destilleriet grundades 1795 av Sebastian Henderson, såldes vidare 1797 till Adam Dawson ägare till destilleriet Bonnytoun i Linlithgow. Destilleriet stängdes för gott 1983 och är delvis rivet. Resterande byggnader är K-märkt och kan ses strax öster om järnvägsstationen i Linlithgow. ST Magdalene tillhörde regionen Lowlands. Normalt är en whisky från lågländerna trippeldestillerad men unik nog är både ST Magdalene och Glenkinchie dubbeldestillerad.
Byn Linlithgow är känd för att ha varit en medeltida handelsplats vars marker var historiska långt innan destilleriet uppfördes. Det första kända destilleriet på markerna runt Linlithgow startade 1750 och dessförinnan lär det ha funnits många lönnbrännerier i området.

Stjärnorna i provprotokollen var denna gång inte så svåra att få till. Alla tre sorterna tar ut svängarna rejält. Diskussionernas vågor går alltid höga när frukt och blommor skall avgöras, så även denna gång. Att kvalitén på våra bedömningar håller en hög och jämn nivå bevisas av läxförhöret som med bara små avvikelser skiljer mot tidigare provning, Guldstjärna i kanten.
Tre mycket bra whiskies med Glen Keith 33Y som klar vinnare.

Sorter som provades:
Fettercairn 13Y, 839 Kr
Glen Keith 33Y, 1599 Kr
ST Magdalene 33Y, 2295 Kr (inköpt på whiskykryssningen med Cinderella)

Text/Foto: Anders Hallberg

Temat för provningen beskrivs enklast med ”När det är slut är det slut”.

–         Alltså (1) whiskyn för kvällen kom alla från destillerier vilka är nedlagda och helt eller delvis rivna

–         Alltså (2) dricks dessa gudadropparna upp så är det slut när det är slut

Ett alternativt tema hade lika gärna kunnat vara ”Det förbannade året 1983”

Först ut på banan för kvällen var en Dallas Dhu från 1982 lagrad och buteljerad 2007 av Gordon & MacPhail (Pris 759 kr).

Dallas Dhu Distillery startade sin produktion 1899 och som så många andra destillerier startades det på grund av blendedinsdustrins stora behov av maltwhisky. Dallas kommer från det gaeliska ordet för dal och vatten, Dalais. Dhu betyder svart och härstammar från dhub. 1983 stängs destilleriet för gått.1988 gjordes Dallas Dhu om till ett museum. Där kan man på ett väldigt bra sätt se hur man gör whisky. Museet, som ligger utefter ”Whisky Trail”, ser ut som ett fullt fungerande destilleri, men med undantaget att man inte gör whisky.

Alla som har det minsta av whiskyintresse bör göra en tur med bil eller motorcykel utefter ”Scotland´s Malt Whisky Trail”, hoppa dock Glenfiddich (rena turistfällan).

Som en dans kom prov numer två fram. En alldeles underbar Banff från 1976 också den lagrad och buteljerad av Gordon & MacPhail, denna gång anno 2008 (Pris 1340 kr).

Banff är mig veterligen, om inte mest, så i vart fall en av de mest olycksdrabbade destillerierna i Skottland.

Olycka 1:       1877 drabbades Banff av en häftig eldsvåda som förstörde allt utom lagren och mältningsavdelningen.

Olycka 2:       På eftermiddagen den 16 augusti 1941 bombade ett tyskt bombplan destilleriet. Planet fick en fullträff i lagerhuset. Enligt uppgifter i lokalpressen sågs ekfat flyga högt i luften och tusentals liter whisky förstördes då den antingen brann upp eller rann ned i marken. En av brandmännen som försökt rädda undan en del whisky åt sig själv med hjälp av sin brandhjälm åtalades efter händelsen. Det rapporterades även om stora mängder tamboskap och vilda djur syntes berusade efter olyckan. Lantbrukare påstod att korna inte kunde mjölkas eftersom de inte kunde stå på benen. I en krigskommuniké som utgick från Berlin dagen efter händelsen rapporterades inte utan viss stolthet att Luftwaffe i en lyckad aktion lyckats träffa och förstöra ett större ammunitionsupplag i Skottland

Olycka 3:       Under destilleriets ”silent season” år 1959 inträffade en våldsam explosion. Denna gång då man svetsade i en av spritpannorna. Som genom ett under skadades ingen person.

Olycka 4:       Banff,s absolut största olycka med en mycket tragisk utgång. Destilleriet stängs och avrustades 1983. Destilleribyggnaderna rivs två år senare och de sista kvarvarande resterna av Bannf destillery jämnades med marken 1991. (R.I.P.)

Prov numro tre är också den som de två föregående, en rar raritet. Rariteten denna gång var en Port Ellen från 1982 lagrad och buteljerad 2007 av Gordon & MacPhail (Pris 2050 kr).

Port Ellen grundades 1825. Driften misskötes och konkursen var snart ett faktum. Driften av destilleriet togs över 1840 av parlamentsledamoten och affärsmannen John Ramsay.

Ramsay var en föregångsman på många områden. Bl a medverkade Ramsay till att regler infördes om särskilda tullnederlag där whisky som skulle exporteras kunde förvaras skattefritt. Ramsay var också med att förbättra konstruktionen av det nya spritskåpet ”Spirit Safe” som tagits i bruk av skattemyndigheterna 1825.

Port Ellen hölls stängt mellan 1929 och 1967. 1967 utökades pannhuset med två till totalt fyra kittelpannor varefter whiskyproduktionen åter startade. Detta eftersom efterfrågan på maltwhisky hade ökat. 1972 installerades en mekanisk mältningsavdelning och från det året betjänade Port Ellen både Lagavulin och Caol Ila med färdigt malt. Tre år senare började också Ardbeg köpa färdigt malt från Port Ellens mälteri.

Destilleriet lades i malpåse 1983 och stängdes helt 1987 på grund av produktionsöverskott. I ett försök att rädda jobben kvar på Islay skrevs ett historiskt avtal 1987 om att Port Ellen Central Maltings skall leverera malt till alla destillerier på Islay.

Alla tre provade whiskies är riktiga höjdare. De flesta rösterna föll dock på Banff mycket tätt följd av Port Ellen och Dallas Dhu.

Källa: Per Ellsberger Allt om Whisky

Text/Foto: Anders Hallberg

Först ut var Port Charlotte PC 8. Bruichladdich Distillery började 2001 tillverka två rökigare whiskysorter, Port Charlotte (40 ppm) och Octomore (80 ppm). Dessa fanns för många år sedan som egna destillerier men är numera nedlagda sedan decennier tillbaka. Den whisky man nu återskapar på Bruichladdich skall förhoppningsvis visa hur dessa smakade. Tidigare har vi sett tre olika tappningar av Port Charlotte, PC5, PC6 och PC6 (5, 6 och 7 åriga). Den fjärde och sista i Bruchladdichs Port Charlotte-serie, 8 -åriga PC8, av årgång 2001 släpptes den 15:e december 2009. Totalt släpptes 30 000 numrerade buteljer värld över varav endast 228 hade letat sig till Sverige och Systembolaget. PC8 är lagrad på amerikanska ekfat med en rökighet av 40 ppm i rökighet och en alkoholstyrka av 60,5%. Port Charlotte Distillery, tidigare känt som Lochindaal destilleri, var ett specialbyggd destilleri som överlevde fram till 1929 då produktionen upphörde. Byggnaderna har dock överlevt och används bl som garage för ett vandrarhem. De gamla lagerbyggnaderna används av Bruichladdich destilleriet

Ut som numro två var Glentauchers 30Y. Glentauchers Destillery grundades av James Buchannan 1898. Namnet kommer från gården Tauchers där destilleriet byggdes. De valde platsen på grund av att det fanns goda vägförbindelser, järnvägspår och god vattentillförsel i form av floderna Isla och Spey. Syftet med destilleriet var framför allt att förse den egna populära blendedsorten Black & White med maltwhisky. Den butelj som provades köptes in på whiskymässan ombord på Cinderella till priset av 930 kronor. Den finns också att köpa på systembolaget med då till priset av 1240 kr (86127). Whiskyn destillerades 1979 och tappades, av Gordon & MacPhail Exlusive, på flaska år 2009 för Malmöföretaget Symposions räkning.

Det tredje och för kvällen sista provet ut var Teerenpeli 6Y. Teerenpeli är som namnet avslöjar en finsk whisky och den liksom Glentauchers inköpt till priset av 713 kr på whiskymässan ombord på Cinderella. Det började med en restaurang i staden Lahti vilken fick namnet Teerenpeli (teerenpeli kan översättas till flirt på svenska). Sedan följdes det av flirtrestauranger i både Helsingfors och Tampere. Ägarfamiljen startade 1995 ett mikrobryggeri i Teerenpelirestaurangen i Lahti som producerade öl, och man gjorde det framgångsrikt också. De har utnämnts till Finlands bästa mikrobryggeri och fått medaljer vid Helsinki Beer Festival tre gånger. Det nya Teerenpeli Brewery & Distillery öppnades i augusti 2002 i ytterligare en familjeägd restraurang som dock inte heter flirt utan Taivaanranta, det vill säga ”Skyline”. Anläggningen har en årlig kapacitet om 15 000 liter whisky. Destilleriet beskrivs som ett traditionellt potstill-destilleri.

Port Charlott var den whisky som för kvällen ansågs bäst tätt följd av Glentauchers. Detta till trots att någon enda i lokalen inte gillar rökig whisky vilken protesterade högljutt och pratade om motorsågar och gud vet vad som ryker och lukter illa. Den finska Teerenpeli kan inte dölja sin ungdom och är lite kantig i smaken men kan mycket väl bli en fin whisky vad tiden lider.

Text/Foto: Anders Hallberg

Detta ordinarie oktobermöte den 11 november embarkerade ett drygt 25-tal medlemmar en buss med destination Box destilleri i Ådalen. Efter att ha stärkt oss med en färdknäpp i form av Old Rhosdu och macka med öl fick vi vidare information om kvällens program.

Så småningom anlände vi i höstmörkret till Box och mottogs av Anders Jonasson. Box ligger på en udde på nordöstra sidan i den havsvik som kallas Ångermanälven i närheten av Marieberg, Bjärtrå, Kramfors kommun ungefär två mil från Högakustenbron Väl inne i de än så länge relativt tomma lokalerna fick vi smaka på en Box Vatted Malt, 47% och som kostar 559 kronor i specialsortimentet. Anders berättade om anläggningens historik där ursprunget i början av 1900-taletvar en fabrik som tillverkade lådämnen för export till Storbritannien varav namnet så småningom blev Box. Efter lådorna blev Box ett ångdrivet kraftverk som levererade elektricitet till timmersorteringen i Sandslån. Efter att ha stått övergivet i många fungerade Box som en konsthall med en skulpturpark i den närmaste omgivningen.

Anders visade sedan på hur anläggningen skulle komma att se ut, berättade att byggnationer snart skulle börja, att pannor var beställda, om det hälsobringande vattnet från fru Wibergs källa, planer på ett besökcentrum, en del om finansieringen, samarbetet med partnern John McDougall, lite om tunnornas storlek och att man huvudsakligen skulle satsa på Bourbonfat med mera, med mera innan färden gick vidare till Länsmansgården i Lugnvik, som numera är familjen Jonassons bostad.

Denna pampiga byggnad uppfördes 1909 som bostad och tjänsteställe till landsfiskalen Anselm Borin. I stora salen stod bordet dukat och vi kunde avnjuta en gulaschsoppa med älgkött och bacon tillsammans med hembakat bröd och starköl från lagret i bussen. Kaffe med whiskychokladtryffel avrundade måltiden.

Efter detta vidtog provning av Box Utvalda Single Malt. Dessa är utvalda i samarbete med John McDougall och består av single casks som ej är kylfiltrerade och utan tillsatser.

Följande sorter provades:

Bowmore 1999 Single Cask, en åttaåring med en styrka av 61%, pris 815 kronor.

Royal Lochnagar 1996 Single Cask, lagrad på fino sherryfat, 59,5%, pris 849 kronor.

Longmorn 1996 Single Cask, 54,8%, 879 kronor.

Tullibardine 1989 Single Cask, refill sherryfat, 19 år, 57,2%, 967 kronor.

Under provningen fortsatte informationen, frågor och diskussion och efter vederbörlig avtackning kunde vi så äntra bussen för återfärd till Härnösand.

För ytterligare information om Box, bilder m.m. hänvisas till www.boxwhisky.com
Text: Thomas Normark

Temat för provning kan beskrivas som naturprodukter. Provningen omfattade tre whiskies från Speyside.

Först ut var Glenlivet Nàdurra där ordet Nàdurra betyder naturlig, 16 år gammal, Natural Cask Strength, lagrad på first fill bourbonfat, ej kylfiltrerad med en styrka av 57,6% och till ett pris av 469 kronor.

Glenlivet var det första destilleri i Skottland som blev lagligt år 1824. Kring floden Livet fanns i början av 1800-talet fler än tvåhundra illegala destillerier. När Glenlivet blev lagligt, väckte detta ont blod i bygden och man ansåg att Glenlivets ägare, George Smith, var en svikare och han blev hotad till livet. För att skydda sig bar George Smith under flera år två pistoler i bältet. Granndestillerier som också ansökt om licens blev utsatta för smugglarna vrede. En blev svårt misshandlad och en annan innebränd på sitt destilleri. Glenlivet ägs idag av Pernod Ricard och produktione har stadigt ökat. Glenlivet är nu på andra plats efter Glenfiddich.

Numro två var Aberlour a´bunadh, där Abelour ska betyda babblande flodmynning och a´bunadh originalet. Denna var lagrad på first fill olorosofat, ej kylfiltrerad och med en styrka av 60,4% och till ett pris av 599 kronor. Ålder var ej angiven.

A’bunadh har tagits fram i ett försök att göra en whisky som den tillverkades och lagrades för 200 år sedan av grundaren James Fleming. Aberlour valde att följa dåtidens sed att inte ange någon ålder, att lagra den på spanska ekfat och att buteljera i naturlig styrka dvs Cask Strength och icke kylfiltrerad. Utgåvan består av en mix av uppemot 80 fat med olika ålder. Den ges ut i olika omgångar vilket gör att styrkan varierar mellan utgåvorna.

Sist ut var Glendronach Allardice18 år. Glendronach lär betyda björnbärsdalen. Denna var Straight from the Cask, lagrad på olorosofat, ej kylfiltrerad med en styrka av 46% och till en kostnad av 689 kronor.

I en avskild plats I Aberdeenshire, inbäddad i de rullande kullarna i East Highland, finns GlenDronach Distillery. Destilleriet grundades redan 1826 av den udda och excentriske James Allardice och räknas som ett av de äldsta i Skottland.

Enligt mångas åsikt är det ett av de mest oförstörda destillerierna i Skottland och produktionen sköts i stora drag på samma sätt som 1826. Man gör samma ursprungliga mycket sherrylagrade single malt whisky som destilleriet gjorde från början.

Nämnas kan att John Duff  som byggde BenRiach och Longmorn, arbetade på Glendronach I början av sin whiskybana. Han lämnade Glendronach för att ge sig ut i världen och försöka starta destillerier i både Sydafrika och USA, detta utan framgång, innan han återvände och fullföljde sin vision med BenRiach och Longmorn.

The Glendronach Distillery köptes av The BenRiach Distillery Company Ltd från Pernod Ricard i augusti 2008. BenRiach Distillery Company Ltd bildades 2004 efter förvärvandet av BenRiach (även det från Pernod Ricard) och är privatägt av tre personer – whiskyveteranen och master blender Billy Walker och de två sydafrikanska whiskyentrepenörerna Geoff Bell och Wayne Kieswetter.

Sammantaget var det tre mycket bra whiskies som stod på menyn. Om priset vore detsamma för alla tre var Glendronach vinnaren. Mest prisvärd var nog Glenlivet Nàdurra, medan det kan konstateras att Aberlour a´bunadh var betydligt bättre än den vanliga 10-åringen trots att den provade nog var yngre.

Källor: Per Ellsberger, www.whiskyguiden.se, www.mynewsdesk.com

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Det finns ett annat TWA(A)NG, åtminstone om vi ska tro en medlem som för tillfället befinner sig i förskingringen borta i Bourbonlandet i väst. Det kom ett paket som innehöll en liten flaska märkt TWANG. och ett medföljande delvis förklarande brev.

Emellertid visade sig att denna tyvärr inte innehöll whisky utan något helt annat. Under devisen Lick the TWANG – Drink the Beer uppmanas konsumenten att salta sitt öl! Flaskan innehåller nämligen salt som är smaksatt med citron och lime.

Så här beskriver Twang själva sin produkt: ”Inspired by the long-standing Mexican tradition of garnishing beer with lime, this Twang original has been loved by beer drinkers for more then 20 years. The tangy combination of natural lemon-lime and salt adds an exciting new twist to the drinking experience. With unique, eye catching packaging, this flagship product remains our top seller.”

Tror ni oss inte – kolla denna länk: www.twang.com