Nya whiskydestillerier dyker upp lite här och där i världen. Man vill gärna vara lite skeptisk till maltwhisky från udda länder, men vi med åren fått lära oss att det inte är bara Skottarna som kan.
Ett bra exempel är kvällens tre whisky från Brasilien och destilleriet Lamas. Destilleriet ligger beläget i inlandet i Belo Horizonte i regionen Minas Gerais ca 40 mil norr om Rio de Janiero. Destilleriet grundades 2019 av 3 bröder som tidigare producerat cachaca (rom gjord på sockerrör). 2010 började de i liten skala som en hobby, men det växte snart till ett professionellt företag.
Förutom whisky producerar man även vodka, rom, gin och likör. Destilleriet använder 2 klassiska pot stills och följer skottarnas produktionsmetoder. Whiskyn tillverkas helt av mältat korn som destilleras två gånger.
I deras rökiga whisky sorter så är kornet rökt med odlat eucalyptusträ. Enligt Brasilianska regler så är det tillåtet att sälja whisky som är endast 2 år. Men Lamas skyndar långsamt och siktar på kvalité.
Det unika med Lamas är faten som whiskyn får ligga och mogna i, eller slutlagras i kortare eller längre tid. Naturligtvis används klassiska bourbon fat och även portvinsfat. Men det intressanta är faten av diverse Sydamerikanska träslag.
På grund av att många Sydamerikanska träslag är väldigt smakrika så lagras whiskyn först på bourbon- och portvinsfat innan de slutlagras på fat av amburana (balsaträ), putumuju, angico, camuru och Brasilianskt rosenträ mfl. Änglarnas andel ligger på ca 6-7% och skyndar på mognaden. Ingen kylfiltrering eller tillsatt färg. Att Lamas inte kylfiltrerar sin whisky är lite udda med tanke på att man då inte brukar buteljera whiskyn på lägre styrka än 46%.

De tre Lamas whisky vi provar ligger alla på 43%.

1: Lamas Verus, 70cl, 43%, NAS , Pris 819kr
Brasiliansk Single Malt
Verus – (latin för autentisk) är lagrat 5 till 6 år på bourbon fat och sedan slutlagrad 6 månader på europeiska portvinsfat.
Doft: Söt och blommig med inslag av honung och mandel.
Smak: Balanserad med tydliga tanniner, kakao och söta kryddor, samt vinösa toner som påminner om portvinslagringen.
Eftersmak: Lång och len med toner av ek, vanilj och ljung.

2: Lamas Caburé: 70cl, 43%, NAS , Pris 879kr
Brasiliansk Single Malt
Caburé – (balsaträ på lokalspråket tupi) lagras i 200 liters bourbonfat i 5 till 6 år och sedan i portvinsfat 6 månader för att därefter slutlagras i Bàlsamofat i några veckor.
Bàlsamo trä ger örtiga och kryddiga toner. Det blir upp till 30 meter högt med en diameter på stammen på ca 90 centimeter.
Doft: Kraftig med färskt gräs samt kryddor och kokosnöt.
Smak: Fyllig, torkade frukter, kryddnejlika, stjärnanis, mycket kanel och vanilj.
Eftersmak: Färskt gräs och en lätt ton av rök.

3: Lamas Putumuju, 70cl, 43%, NAS , Pris 879kr
Brasiliansk Single Malt
Putumuju (även kallad araribá) är också lagrad på bourbonfat i 5 till 6 år för att därefter slutlagras på fat av brasilianskt Araribá-trä i några veckor. Trädet blir upp till 30 meter högt och en stam på 40 – 50 centimeter i diameter. Ett rödaktigt hårt träslag som ofta används till möbler, men även till parfym och vissa mediciner. Putumuju betyder på lokalspråket “Arornas träd” eftersom det är ett av papegojornas favorit träd och ofta är fullt av färggranna fåglar.
Doft: Kola, vanilj, grönt te, choklad, peppar, marsipan, mandel och mörk choklad.
Smak: Något torr i smaken med toner av kola, vanilj, torkad frukt och en viss sälta.
Vi kan även ana smak av blåbär och röda frukter.
Eftersmak: Medellång till lång med eftersmak av apelsin, kryddnejlika, tanniner, rostad jordnöt, vanilj och mörk choklad.

4: Ledaig 10, 70cl, 46,3%, 599kr
Skottsk Single Malt
1797 ansökte John Sinclair om att få arrendera 57 hektar i området som kallades Ledaig ute på ön Mull för att bygga bostäder och ett destilleri. Han fick endast tillstånd att starta ett bryggeri. Han gav inte upp och ett år senare var destilleriet etablerat. Från 1837 så var destilleriet stäng innan det återstartades 41 år senare. På 30 talet sjönk efterfrågan på whisky igen på grund av depressionen och destilleriet stängdes. Det tog åter igen drygt 40 år innan det startades igen 1972. 1983 var det dags igen på grund av krisen inom whiskyindustrin, nu tog det dock endast 10 år innan det öppnade igen.
Under åren det var stängt så såldes deras lagerhus ut och blev ombyggda till bostäder. Därför lagras den allra största delen av faten hos destilleriet Deanston på fastlandet.
Destilleriet hette från början Ledaig, men bytte 1979 till Tobermory efter byn det ligger i. Ledaig är idag det övergripande namnet på deras rökiga Whiskyreleaser och de icke rökiga använder namnet Tobermory. Man varvar med att destillera icke rökig och rökig whisky vardera 6 månader per år. När man går från den rökiga till den icke rökiga så kan det ta upp till två veckors intensiv rengöring av utrustningen innan produktionen kan återupptas igen. Deras orökta whisky används i både Skottish Leader och Black Bottle, 2 väldigt vanliga blended whiskys i Skottland.
Doft: Rökig och söt, Rostade mandlar och valnötter. Florsocker, karamell, mogna äpplen och gula frukter.
Smak: Lätt oljig och sammetslen. Söt karamell, toffee, ljung och torvrök med en viss sälta. Här finns en viss pepprighet också.
Eftersmak: Medellång med mycket rök, kryddig peppar, färsk ingefära och söt lakritston.

Sammanfattning:
Till kvällens provning hade 14 medlemmar samlats. Alla något förvånade över att hitta inte bara en, utan tre whisky från Brasilien.
På våravslutningen brukar vi skoja till det med whisky från hela världen som lite kuriosa och motvikt till den stabila Skottska whiskyn. Men frågan är hur länge vi kan titta snett på och skratta åt whisky från olika delar av jordklotet. Indien levererar till stor del fantastisk whisky och till och med kina har börjat producera, om inte fantastisk så i alla fall riktigt bra whisky.
Kvällens omröstning på bästa whisky delades upp i två moment. Först Brasilianarna för sig och sedan Brasilien och Skottland tillsammans. Första rundan slutade oavgjort mellan Caburé och Putumuju med 7 röster vardera. När Skotten släpptes in och omröstningen gjordes om så vann Ledaig 10 överlägset med 10 röster mot 2 vardera för Caburé och Putumuju.

Text/Foto: Hans-Ove Wiklund

I Amerika så håller Bourbon ledar flaggan. Men produktion och försäljning av Rye whisky har ökat snabbt sedan början på 2000-talet. I slutet på 1700 talet fanns det mer än 2200 Rye destillerier bara i Kentucky och i hela USA i början på 1800-talet ca 14- till 20-tusen. Anledningen till att råg whiskyn härskade på den tiden var att rågen var tåligare och enklare att odla. Men efter förbudstiden i USA så glömdes den nästan helt bort. Med ny teknik så fick man fram härdigare och billigare grödor av annat slag, som dessutom var enklare och billigare att destillera.
En bit in på 2000-talet fick den dock en renässans, detta på grund av att drinkar blev populära igen. Till flera av drinkarna så behövdes en kryddigare och mer markant whisky än den sötare bourbon whiskyn. Drinken Manhattan t.ex. innehåller råg whisky.
Efter det så har det dykt upp rågwhisky från flera destillerier världen över. I kvällens provning så finns exempel på detta från både Sverige och Danmark.
Från 1934 så finns det strikta regler för vad som får kallas Straight Rye.
Före regelverket så betydde Straight Rye att den kom ”straight out of the barrel”, alltså buteljerad som den var, direkt ur fatet.

Det som gäller numera är:

1. Den måste innehålla minst 51% råg.
2. Destillerad till högst 80% alkoholstyrka.
3. Måste läggas på nya kolade ek fat.
4. Får inte innehålla färg-, smakämnen eller annan alkohol.
5. Måste lagras på faten i minst 2 år.
6. Om det lagras kortare än 4 år så måste exakt ålder anges på flaskan.
   Till kvällens provning samlades 15 tappra medlemmar för att prova Rye whisky.

1: Spirit of Hven: Hvenus, 50cl, 45,6 %, NAS, Pris 487kr
Lagrad på Amerikansk vitek.
Destilleriet startade 2008 som ett av världens minsta pot still destilleri med allt från mäskning till jäsning, destillering samt ekfatslagring och buteljering sker under samma tak. Destilleriet ligger på ön Hven i sundet mellan Sverige och Danmark. De arbetar med långa jästider som ger en blommigare whisky. Rågen växer på fälten intill destilleriet.
Varje batch består av 42 fat sammangifta, syresatta och filtrerade innan buteljering vid 45,6 %vol. Inga färgämnen eller kolfiltrering används.
Slutgiltigt sädesrecept efter sammanblandning av de fyrtiotvå faten med fyra olika recept är; 78,6% råg, 11,9% vete, 4,8% majs och 4,8% korn. Faten har fått mogna mellan tre och sex år, delvis i lagerhus med kontrollerade klimatförhållande.

En lite sötare rågwhisky. I doften en del mörk choklad och vanilj. Intensivt pepprig i början. Vi hittar både torkad mango och söta russin och även skumbananer, citrus och Trocadero. Den tonar ut ganska snabbt.

2: Stauning Rye Whisky, 70cl, 48 %, Pris 700kr
Startades 2005 av 9 vänner. En doktor, en kock, en slaktare, en lärare, en helikopterpilot och 4 ingenjörer. Destilleriet är beläget på Danska västkusten. De startade i väldigt liten skala med egenutvecklad teknik och en produktion på 200 till 400 liter whisky om året. 2018 byggde de ett ultramodernt destilleri med 24 små direkt eldade pot stills. Man ville inte skala upp till större pannor och riskera att förlora sin särprägel. All säd odlas lokalt kring destilleriet och man golvmältar själva. Upp till 10 ton åt gången.

En helt annan doft på denna. Torr dammig gråsten. Smakar lite besk grapefrukt och syrlig citrus samt rabarber. Även här en del kryddor, peppar och kanel. Vingummi med smak av röda och svarta vinbär.

3: Michter’s US 1 Single Barrel Kentucky Straight Rye, 70cl, 42,4 %, Pris 649kr
Lagrad på fat av ny Amerikansk vitek.
Michter’s startade under ett annat namn redan 1753 i Pennsylvania. 1989 gick företaget i konkurs och de nya ägarna flyttade produktionen till Kentucky där verksamhet finns där på 3 olika platser.
Själva destilleriet, The Shively Distillery, där whiskyn produceras och buteljeras ligger i utkanten av Louiseville. I centrum av Louiseville ligger The Fort Nelson Building som företaget köpte 2011 och renoverade fram till 2019. Det är deras stora besökscenter med en bar, samt ett fungerande destilleri i mindre skala med rundturer för turisterna. De äger även en farm på 205 hektar i närheten av Springfield där grödorna odlas.

Betydligt trevligare doft på denna. Söt och inbjudande. Intensiv och kryddig med en viss sötma, ligger även kvar en stund. Här hittar vi som i så många andra Rye whisky inslag av hö och torrt gräs men även dadlar och andra torkade frukter. Vidare hittar vi sötsyrliga äpplen och syrlig citrus. I eftersmaken dyker smörkolan fram efter en stund.

4: Rittenhouse Rye Bottled-In-Bond, 70cl, 50 %, Pris 449kr
Lagrad på fat av ny Amerikansk vitek.
Denna whisky började produceras 1934 av The Continental Distillery Corporation i Philadelphia. Från början en 2 årig whisky med namnet Rittenhouse Square Straight Rye Whisky. Efter andra världskriget så återintroducerades whiskyn, men nu lagrad i 4 år och med namnet Rittenhouse Straight Rye Bottled in Bond. Destilleriet stängde 1982 och efter ett antal ägarbyten så flyttades produktionen till Bardstown i Kentucky. Receptet ändrades då till 51% råg, 35% majs och 14% mältat korn.

För att få sätta ”Bottled in Bond” på etiketten på flaskorna så måste följande regler följas:

1. Spriten måste tillverkas på ett destilleri och av en destillatör genom hela processen.
2. Den måste destilleras under en säsong, antingen Januari – Juni eller Juli – December.
3. Whiskyn måste lagras i minst 4 år i ett ”Bonded Warehouse”, ett låst lager under skattemyndighetens översyn.
4. Den måste buteljeras vid exakt 50% alkoholstyrka (100 Proof).

Även här en trevlig doft, kanske något syrligare. Rätt intensiv och kryddig, ligger kvar på tungan ett tag. Smakar syrlig citron och söt apelsin samtidigt. Torkade frukter, aprikoser, fikon och vanilj. Det finns även en tydlig ton av mint.

Sammanfattning:

Straight Rye borde väl egentligen bara innehålla råg. Straight antyder ju det i en översättning till Svenska, ren eller rak. Nu kan det ju finnas både ekonomiska och produktions mässiga anledningar till att så inte är fallet. För att få igång jäsningen av rågen till exempel så måste det finnas med en del mältat korn. Den borde enligt Skottarnas regler kallas blended whisky men Amerikanerna har ju egna traditioner och regler att följa.
Flera av kvällens deltagare fick säkert lite vidgade vyer i och med denna provning. Ett stort plus i kanten är väl att för en gångs skull så finns allt vi provat också att köpa på Systembolaget. Kvällens omröstning gav Michter’s 10 röster och Rittenhouse 3.

Text/Foto: Hans-Ove Wiklund

Kvällens provning snuddar vid några av de destillerier och whisky som dykt upp under de senaste 10 till 12 åren. Ett helt nytt destilleri, två som återuppstått och en som inte är ett destilleri, utan en oberoende buteljerare. Det finns ca 150 aktiva destillerier i Skottland idag.
I och med att efterfrågan på whisky exploderat under 2000-talet så har även antalet nya och återupplivade destillerier ökat från år till år.
Under många år så har ägandet av destillerier koncentrerats till de stora drakarna, Diageo, Pernod Ricard, Beam Suntory med flera. Men numera så öppnas fler och fler privatägda destillerier igen, Lindores Abbey och Wolfburn är exempel på detta.
Trevligt i sig för oss som har ett whiskyintresse, men frågan är väl hur länge boomen håller i sig. Marknaden kan inte växa i all framtid. Med det utbud som finns idag och som växer från år till år så måste väl efterfrågan snart slå i taket och då är vi tillbaka i whiskykrisens 80 tal.
Men nog med pessimism. Det som är väldigt trevligt med alla nya och nygamla destillerier är att det finns alltid en anledning att besöka Skottland igen och igen. De allra flesta av de nya destillerierna är mer turistvänliga, det är ju en del av deras affärs idé. Förr så var destillerierna industrier och inga turistattraktioner. Nya destillerier är ofta vackert belägna och ritade av någon topparkitekt. Undantaget där är väl kanske Wolfburn. Vem som helst skulle väl kunna rita en stor fyrkantig svart låda till destilleri byggnad.
Till kvällens möte hade 22 medlemmar samlats.

1: Lindores Abbey: MCDXCIV (1494), 46%, NAS, Pris 719kr
Första officiella releasen från destilleriet som lagrats på bourbon, vin och sherryfat.
Man använder lokalt odlat korn, odlat på marker som tillhörde klostret.
Detta måste definitivt vara det äldsta destilleriet som återuppstått!
Klostret där destilleringen pågått byggdes 1191 av Benediktiner munkar.
1494 gjorde kung James IV den första skriftliga beställningen på whisky (aqua vitae), den finns noterad i skatterullar från det året. Kungen beordrade munken John Cor att tillverka ”8 bolls of malt” (ca 500kg malt) vilket gav ca 350 liter färdig aqua vitae. 1559 stoppades klostrets verksamhet på grund av religiös förföljelse. 1585 började byggnaderna rivas.
Destilleriet ägs idag av Drew och Helen McKenzie Smith. Det ligger på andra sidan vägen mitt emot ruinerna av klostret. Byggstart 2016 och första destillering gjordes 2017. Under utgrävningar av ruinerna så fann man en grop där klostrets destillations panna stått.
Räknat från 1494 till nystarten har det gått 532 år! Och då har produktionen av alkohol säkert varit igång några hundra år ytterligare innan det dokumenterade beviset.
Söt och fyllig doft av vanilj, gula päron, ljung och honung. Ganska intensiv smak som ligger kvar i gommen en stund. Vi hittar söta gula plommon, grapefrukt, pomelo och bananer här, samt en ton av kryddor.

2: Kingsbarns: Dream to Dram, 46%, NAS, 559kr
Lagrad på 90% first fill bourbon fat samt 10% på first fill STR barrique fat.
Även denna är första officiella releasen från destilleriet.
Destilleriet ligger nära golfbanan St Andrews och grundades av en före detta golf caddie, Douglas Clement. Byggstart 2014 och första destillering skedde i November 2015. Det är beläget i en ombyggd lantbruksegendom som till större delen revs och byggdes om, men vissa delar sparades som till exempel duvslaget. Första fatet som fylldes står i duvslaget.
Kingsbarns betyder bokstavligen Kungens lador. Spannmålet som skördades i området lades i lokala lador innan det fraktades vidare till Kungens egendom, Falklands Palace.
En behaglig doft av vanilj, syrlig citrus, och syrliga gröna äpplen. Det finns även en touch av godis, kanske svartvinbärs vingummi? Smaken följer doften med citrus, syrliga äpplen samt gråpäron och röda vinbär. Vi hittar även vanilj, samt en lätt kryddighet.

3: MAC-Talla: PX Limited Edition, 52,8%, NAS, 899kr
Lagrad på first fill PX sherry butts och refill PX sherry hogsheads.
MAC-Talla betyder eko på Gaeliska. Detta är inte ett destilleri utan en produktserie som tagits fram av företaget Morrison Scotch Whisky Destillers. Familjen Morrison har varit i whisky branschen i över 5 generationer. De har tidigare ägt Bowmore, Glen Garioch och Auchentoshan men sålde dessa till Beam Suntory 1994. 2017 startade familjen upp ett nytt eget destilleri Arberargie på sin egendom strax söder om Perth. Men det är inte från sitt eget destilleri som MAC-Talla serien kommer. De olika varianterna av whiskyn, Terra, Mara, Strata, Flora med flera kommer från Islay. I all reklam så ser man bilder från byn Bowmore,s runda kyrka och krabburar på kajen mm. Man kan därför bli lurad att tro att de köper sin whisky till denna serie från just Bowmore, men icke. De köper från olika Islay destillerier för att få fram olika uttryck av MAC-Talla. Naturligtvis hemligt från vilka. Grundserien påminner om High Coasts serie Älv, Skog, Berg och Timmer. I Morrisons tappning: Terra för jord, rökig och fruktig. Mara för havet, lite råare saltare. Strata för berggrunden, en 15-årig bourbon och sherry lagrad.
I kvällens MAC-Talla PX så lovar doften storverk. Denna kan man sitta och dofta på en hel kväll. Tyvärr så håller det inte när vi smakar på den. Inte den fylliga söta PX lagring man förväntar sig. Ganska tunn och inte så komplex.
Fin färg, ända uppe vid Madeira på skalan. Fantastisk doft av alla torkade söta frukter man kan tänka sig, nästan en överdos. Amerikansk fruktkaka och en rökighet som döljs lite av sötman. Intensiv i smaken men känns tunn i förhållande till vad doften lovade. Söta torkade frukter av alla de slag, mörk choklad, sälta och kryddor.

4: Wolfburn: Morven, 46%, NAS, 586kr, Nr 8006501
Wolburn Morven är lagrad på ex-bourbon fat ochdestilleriet Wolfburn är uppkallat efter sin vattenkälla, en å som rinner bakom destilleriet. Det ursprungliga destilleriet låg 350 meter från dagens destilleri men på samma tomt. Vilket är ett krav för att få återanvända destilleriets namn. Det ursprungliga destilleriet var i drift från 1821 fram till 1860 med kortare avbrott. 2012 kom uppbyggnaden igång, det fanns inte en sten kvar från det ursprungliga destilleriet. Bakom det stod Andrew Thompson som sålt sitt IT-bolag och satsade pengarna på Wolfburn. 2013 startades driften upp igen. Det var till fram till för några år sedan det nordligaste destilleriet på fastlandet, men nu finns både 8 Doors och North Point något längre norr ut.
Destilleriet är definitivt inte något av de vackrare, bara en stor fyrkantig plåt låda. I början finns det inte ens en skylt som ledtråd till vad som fanns innan för väggarna. Numera så finns där både skyltar och en vacker skulptur av deras varg.
Lätt rökighet i doften. Vanilj, vindruvor, ljung och sälta. Smakar gröna äpplen, salt och rök. Det finns även inslag av nötter. Något intensiv och ligger kvar på tungan ett tag.

Postludium:
Med facit i hand efter provningen så kan vi konstatera att även nya destillerier kan leverera kvalitets whisky. Även om en del av det vi provar i klubben inte längre finns att köpa så kanske man kan få upp ögonen för nya destillerier och vidga sina vyer.
Kvällens omröstning gav att MAC-Talla PX gav mest pang för pengarna med 13 röster. Tvåa kom Kingsbarn Dream to Dram med 5 röster, trea Wolfburn Morven med 3 röster och Lindores 1494 fick nöja sig med endast en röst.

Text och foto: Hans-Ove Wiklund

Highland Park har under ett flertal år snöat in på Vikingar, med ett stort antal serier och releaser. I och för sig inte så konstigt med tanke på vart destilleriet ligger och öns historia. Det går nästan inte att ta ett steg på Orkney utan att snubbla på något fornminne.
Listan går att göra hur lång som helst. Ett besök på Skara Brae är dock ett måste om man är på Orkney. En stenålders by från 3100 före Kristus som blåste fram under en kraftig storm 1850. Maeshowe är ett annat måste. Det är ett gravmonument från ca 3000 före Kristus där vikingarna har klottrat runor inne på väggarna. Ön i sig är mer än väl värd att besöka och destilleriet hör också till ett av de man bör besöka om man är intresserad av whisky.

Man uppger att destilleriet är grundat 1798, vilket i och för sig stämmer. Men då var det inget lagligt destilleri, de fick inte sin licens förrän 1826.
De firade 225 års jubileum 2023, men om de skulle följa de flesta andra destillerier som räknar från året de fick licens, så borde Highland Park egentligen fira 200 år i år.
Destilleriet siktar på att bli klimatneutrala 2045. Redan till 2030 hoppas man kunnat minska sina utsläpp med 50%. De har lyckats gå från att använda 300 ton torv om året till mellan 80 och 150 ton, och ändå behålla samma rökighet.
Orkney har en speciell torv med större inslag av ljung än övriga Skottland. Den ger en mjukare och sötare rök vid torkning av kornet. Det spekuleras i ett förbud i Skottland mot att använda torv för whiskyproduktion. Destilleriet har därför börjat experimentera med att använda enbart ljung i tork processen. Redan på 1800-talet testade man att blanda torv och ljung för att ge whiskyn en honungs- och blommig rökighet.
Till kvällens årsmöte med tillhörande whiskyprovning hade 28 medlemmar samlats.

1: Valknut, 46,8%, NAS, Pris 599kr
Lagrad på Sherryfat av Amerikansk vitek. Den ingick i serien Valkyrie, Valknut och Valfather. Rökigheten ökades på i steg från Valkyrie upp till Valfather. Valknut som betyder ”knut av de som är slagna i strid” släpptes 2018 och innehöll en del lokalt odlat Tartan korn. Symbolen med tre sammanflätade trianglar återfinns bland annat på Gotland på Tängelgårdstenarna från 600 talet.
Mycket vanilj i doften samt ljung och arrak. Ovanligt mycket svavel. Ligger högt upp på intensitet och eftersmak. Mer eftersmak är intensitet. Ljungen återkommer i smaken tillsammans med citrus och kryddor. En viss besk ton samt en tydlig rökighet.

2: Sigurd, 43%, NAS, 1299kr
Lagrad på Sherryfat av Amerikansk och Europeisk ek. Den ingick i krigarserien Sigurd, Ragnvald och Thorfinn. Sigurd har vi provat tidigare, i Mars 2017. Notera att smakstjärnan då till formen är väldigt lik den från dagens provning.
Samma betyg på denna i intensitet och eftersmak som Valknut, men här är det mer intensitet än eftersmak. Det här benet i smakstjärnan kanske borde delas i två? Vi hittar lavendel och honung i doften samt vingummi. Smakar citrus, russin, mörk choklad och syrliga frukter. Även här hittar vi den mjuka klassiska Highland Park röken.

3: Cinderella Whiskyfair 10th Aniversity release, 59%, 14 år, 1299kr
Lagrad på 1st fill Sherryfat av Amerikansk ek och är en av 594 flaskor från fat 3824. Förmodligen en sherry butt. Det finns inte mycket information i övrigt om denna release.
En betydligt sötare ton i doften på denna, en klar sherry lagring. Ljunghonung, dadlar, kokos, marsipan samt mjuk rök i doften. Fatstyrkan innebär i detta fall att det behöver tillsättas en hel del vatten.
Tydlig sherry, mörk choklad, nötter, kryddor och även en lätt rökighet i smaken.

4: Fire Edition, 45,2%, 15 år, 1999kr
Lagrad 15 år på portvinsfat. Detta är en efterföljare till Ice Edition. En överdesignad förpackning och i detta fall även en flashig ställning till flaskan brukar i vanliga fall vara ett varningstecken. Återstår att se om det gäller denna release. Flaskan är inspirerad av Vikingamytologin om eldjättarna och deras kamp mot gudarna om världsherraväldet.
Lite egen doft jämfört med de andra i kvällens provning. Väldigt tydlig ljungdoft, vanilj, mörk choklad samt toner från portvinet. I smaken finner vi torkad frukt, punsch, citrus, kryddor och en tydlig rökighet och något torr i smaken.
Det är förmodligen 15 år på portvins fat som ger den en smak och doft som kanske inte faller alla på läppen. Det kommer även förslag på golvpolish och lösningsmedel från provnings deltagarna, oklart om det är i doft eller smak.

Postludium:
Highland Park är väl för det mesta ett säkert kort, om man tycker om rökig sherrylagrad whisky vill säga. Inga missnöjda miner eller kommentarer under kvällen. Dock har priserna stuckit iväg rejält, 7000kr för 25 åringen och 20000kr för deras 30 åring kanske är långt över de flestas budget. Men till deras försvar måste ju sägas att de faktisk har 25- , 30- och 40-årig whisky till salu. Det är inte alla producenter som lyckats med detta.
Kvällens omröstning gjordes i två omgångar då pris differensen var avsevärd. I första omröstningen där flaskorna förutsattes ha samma pris fick Valknut och Sigurd dela på första platsen med 7 röster vardera. Cinderella och Fire Edition delade på andra platsen med 5 röster vardera. Ovanligt jämnt.
I andra omröstningen där flaskorna har sitt faktiska pris, tog Valknut i stor sett enhälligt hand om första platsen med 21 röster.
Alltså mest pang för pengarna i båda omröstningarna går till kvällens billigaste Whisky ”Valknut”.

Text: Hans-Ove Wiklund
Foto: Anders Hallberg

Japansk whisky återfinns numera bland de bästa i världen.
Det finns väl dock de som kan ha åsikter om detta.
Alla har väl sina favoriter och sina egna smaklökar att ta hänsyn till.
Men med sin noggrannhet och kvalitetskänsla så har Japanerna säkrat sin plats, om inte i topp så väldigt nära.
Ett litet aber i sammanhanget är dock att Japansk whisky inte alltid är just Japansk whisky. I och med att det inte funnits regler i Japan för vad som är whisky (produktion, lagring, ursprung mm) så har det under åren blandats in whisky från andra länder i den Japanska. Dock fortfarande såld som Japansk whisky. Inköpen har skett mest från Skottland i bulk. Ren Skotsk whisky har även buteljerats i Japan och sålts som inhemsk whisky. Men från och med 1:a April 2021 så finnas det ett reglemente även i Japan för whiskytillverkning och allt runt omkring detta. Detta reglemente gäller dock inte alla tillverkare utan endast medlemmar i Japan Spirits & Liqueurs Makers Association. Så tyvärr kan vi fortfarande inte vara helt säkra på vad vi får, men det är ett steg i rätt riktning.

Japan har numera mellan 130 och 140 aktiva destillerier som tillverkar whisky. Många av destillerierna pruducerar mer än bara whisky. Gin och vodka naturligtvis men även sake, umeshu (plommonvin) och shochu (snapps). Eigashima Shuzo distillery i Akashi till exempel som egentligen tillverkar saké, startade med destillering av whisky som komplement för att det under sommarmånaderna var för varmt för sakén att jäsa på rätt sätt.
Allt började när Masataka Taketsuru 1918 åkte över till Skottland för att lära sig whiskytillverkning. Han läste kemi på universitetet i Glasgow och praktiserade hos Longmorn och Hazelburn där han lärde sig knepen med whiskytillverkning. När han återvände till Japan 1920 så började han arbeta för Shinjiro Torii, grundaren av Suntory. Masataka fick i uppdrag av Shinjiro att bygga upp Japans första whisky destilleri, Yamazaki. 1934 slutade han hos Suntory och grundade sitt eget företag, Dai Nippon Kaju, numera Nikka. Där producerades en mer traditionell whisky mer likt originalet i Skottland, mer robust och rökig. Suntory hade anpassat sin whisky till japanernas smak med en lättare och mjukare smak.

Temat för kvällens provning var Japansk baswhisky och som samlade 19 medlemmar.

1: Kakubin Yellow Label, 40%, Pris 348 kr
Detta är nog den mest japanska whiskyn om man ser till tillgänglighet och pris. Finns att köpa på alla 7-Eleven, Dawson och övriga närbutiker, supermarkets och varuautomater i Japan. Det är en blend, skapad redan 1937.
Den består whisky från Suntorys 3 Japanska destillerier, Yamazaki, Hakusho och Shita (grain destilleri). Den är kylfilterad och färgad.
Kakubin betyder 4-kantig flaska och reliefen är ett sköldpadds mönster, Kame-Wa som står för långt liv, lycka och styrka.
Toner av honung, malt och en aning kryddor gör den mångsidig att sippa ren eller skapa highball-cocktails med.
Suntory Highball: En del Kakubin och 3 delar sodavatten, is och garnera med citron skal.
Här hittar vi frisk citron, syrliga gröna äpplen, nötter. Men även arrak och en viss sälta. Definitivt ingen rökighet men vaniljen är tydlig.
Något intensiv och ligger kvar en stund.

2: Toki, 43%, Nr 8555001, 459 Kr
Även denna en blend från Suntory. Samma ingredienser som Kakubin men en betydligt lenare whisky. Speciellt framtagen för att göra drinken highball av. Släpptes först i USA, 2016.
Toki betyder tid på Japanska.
Numera finns även Toki Black som är en rökig variant av samma whisky.
Även om Kakubin och Toki är baserade på samma grund så skiljer sig smaken och doften avsevärt. Toki känns betydligt mer balanserad och trevlig.
En doft av kryddor, äpplen och honung. Lite intensivare än den föregående, ligger kvar längre på tungan. Grapefrukt, gröna druvor, vanilj, en aning peppar och någon färsk krydda som är svår att definiera.

3: Nikka Session, 43%, 648 kr
En Pure Malt på Yochi, Miyagiko och den skottska whiskyn Ben Nevis.
Nikka har använt Ben Nevis i sina buteljeringar under många år och köpte destilleriet 1989 för att säkra upp tillgången.
Det kan anas en viss rökighet i denna, förmodligen från Yoshi, Nikkas destilleri på Hokaido. Även denna passar att använda till highball. Producerades 2020.
En helt annan karaktär än Kakubin och Toki. De två är ju blended och denna är en pure malt, endast malt whisky. i skottland kallas det vatting eller blended malt när man blandar maltwhisky från olika destillerier men Japanerna kallar det pure malt.
Doft av äpple, päron, svartvinbär och en svag ton av ananas.
Smaken stämmer väl överens med doften men här finns även citrus, mint och en lätt rökighet. Tonar ut i en liten rökpuff och en lätt bitterhet.

4: Hatozaki Pure Malt, 46%, Nr 8495101, 629 kr
Denna finns även som blended, men skippa den.
Tillverkas av Kaikyo Distillery som ligger i staden Akashi.
Hatozaki Pure Malt är en blandning av flera olika maltwhisky som lagras på importerade bourbon- och sherryfat, samt Mizunara ekfat från Hokkaido.
Whiskyn har fått namnet från det äldsta sten fyrhuset i Japan.
Gräs, päron, citron, vanilj i doften. Smaken något tunn men kryddig.
Vi hittar peppar, rödvinbär, honung, och florsocker.
Avslutet är lite spritig med smaker av lime, socker, äpple, päron och även här en aning rök.

Postludium:
Japansk whisky ska enligt mig inte underskattas.
Problemen med den är dock att den kan vara svår att få tag på, kan vara väldigt dyr och som sagt, kanske inte alltid är helt japansk.
Kvällen avslutades traditionsenligt med en omröstning.
Till mest pang för pengarna denna provning röstades Nikka Session fram med 7 röster, Toki och Hatozaki delade andra plats med 5 röster vardera.
Text/Foto: Hans-Ove Wiklund

Whiskyklubben Twaang rullar nu in på sitt 33:e whiskylevnadsår vilket med största sannolikhet är landets äldsta whiskyklubb och om inte nog med det, vi är den absolut trevligaste, roligaste och mest lärorika whiskyklubb i Sverige. Vi ägnar oss inte åt några snobberier när whiskyvärldens varor penetreras, nej vi provar whisky från världens alla whiskyhörn. Bevis för detta hittar du här!
Trots svåra förkylningstider var 17 st whisky-admirers pigga nog att delta i aftonens provning, där fyra gånger Glenturret stod på tur att provas. Dock hade ordinarie provningsledare Hans-Ove Wiklund lämna Walk Ower och in som provningsledare med kort varsel var åter den gamle spritkassören som tog oss utan större darr på manschetten genom aftonens provningar.
På provningsmenyn för aftonen stod en Glenturret serie som lanserade 2015 bestående av tre whiskys, Triple Wood Edition, Sherry Wood Edition och Peated Edition samt en fjärde Glenturret från den oberoende buteljeraren Gordon & Co med serien ”The Pearls Of Scotland Rare Cask Selection”.
Kanske har du inte tidigare sett och/eller fått tillfälle att prova Glenturret som Single Malt. Det är inte så konstigt då destilleriet är ganska litet och tystlåtet vad gäller att torgföra sina produkter och får anses som sällsynta i Systembolagets utbud av whiskys. Faktum är att insamlingen av whiskys till denna provning tagit några år i anspråk.
Glenturret brukar hävda att de är Skottlands äldsta destilleri där det i trakterna finns tecken på att det funnit ett antal lönnbrännerier så tidigt som år 1717. Detta eftersom området kringgärdas av kullar vilka var idealiska för att hålla utkik efter exercismän (dåtidens skattmasar). År 1763 ska det ha funnits ett destilleri med namnet Thorut på platsen där Glenturret idag ligger, namnbytet från Thorut till Gelnturret har skett någon gång i slutet av 1700-talet och detta ges uttryck av inskriptionen av årtalet 1775 på Glenturrets buteljer.
Glenturret har legat i malpåsen flera gånger och under långa tider, under första världskriget var destilleriet helt stängt men hann köras något år innan det igen stängdes 1921 på grund av den stora depressionen och förbudstiden i USA. 1957 förvärvas destilleriet av James Fairlie och produktionen kan efter 2 års reparationer 1959 åter börja producera whisky.
I Glenturrets historia måste även katten Towser omnämnas. Katten Towser är troligen världens mest berömda destilleri-katt. Towser jagade möss vid destilleriet under 24 års tid (21 April 1963-20 Mars 1987). Towser var en mästerlig musdräpare som för destilleriets personal varje morgon stolt som en ”klockarkatt” visade upp dagens troféer i pannhuset. Towser var så skicklig som musdräpare att hon till och med prisats av Guinness rekordbok med 28 899 dräpta möss.

1: Glenturrat Triple Wood Edition, 43%, Nr 52003, Pris 479 kr
Denna Triple Wood Edition har lagrats på en tredjedel av faten från spanska oloroso sherryfat, en tredjedel amerikanska sherryfat och en tredjedel ex-bourbonfat.
En whisky som inleder med ett lite pepprigt inslag på tungan, ett inslag som avtar ganska snart. Fruktighet och vinösitet är den ben som står mest ut på vår smakstjärna. I smakerna/dofterna finner vi inslag av spannmål, kryddor, vanilj, torkade frukter. I största allmänhet en trevlig och städad whisky väl värd sin plats i whiskyskåpet.

2: Glenturrent Sherry Edition, 43%, Pris okänt
Denna whisky är inköpt för några år sedan på The whisky Shop till ett pris som numer är bortglömt men gissningsvis runt en femhundring.
En whisky som lagrats på spanska oloroso sherryfat och som ger ett mer pepprigt och komplext avtryck än den tidigare provade Triple Wood. Doften är sirapssöt med tydliga toner av sherry och malt, munkänslan är lite torr och varm som ger en känslan av en lite yngre oloroso-lagrad whisky, alltså inte så tung i inslaget av oloroso-sherry. Ben som för oss admirers står ut är av sherrylagrad whisky naturliga skäl fruktighet, blommighet och vinösitet.

3: Glenturrat Peated Edition (Batch 3), 43%, Nr: 518989, Pris 479 kr
Denna whisky är en blandning mellan icke rökt och rökt whisky som skulle motsvara en fenolhalt någonstans mellan 15-20 ppm. Whiskyn ger ett pepprigt första intryck som stiger upp i näsan. Doften är lite mer komplex än smaken. Whiskyn har en finstämd blandning med inslagen av rök, malt och fruktighet som drar mot den klassiska julkakan innehållande torkade frukter. Alltså den som är ute efter en rökbomb skall välja en annan pava, denna whisky har en fin och avstämt samspel mellan inslagen av malt, rök och fruktighet.

4: Glenturret The Pearls Of Scotland Edition, 55%, Nr: 85049, Pris 1459 kr
Så till aftonens mest utstickande whisky, kanske den mest unika whisky vi någonsin provat i whiskyklubbens 33-åriga historia. Whiskyn har en starkt parfymerad doft vi inte känner igen från whisky-världen, hade något sagt att vi har ett doftprov från Elizabeth Arden parfym framför oss hade det varit mer sannolikt. Whisky har en intensitet som ger en pepprig ton långt fram på sidorna av tungan. Eftersmaken kunde ingen av oss riktigt härleda, för min del påminde det om svartmögliga ekplankor ett intryck jag fått från tidigare prov av whisky som legat på defekt fat. Genom det kraftiga inslaget av parfym så sticker denna whisky ut rejält på benet för blommighet.
Det lustiga med denna whisky är att den är en vattendelare, några i kvällens panel tyckte den var en spännande och utmärkt whisky med önskan om påfyllning med det snaraste vilket resulterade i ett smaskade och sippade med ett gott och brett leende. Är du nyfiket på hur denna whisky smakar är det enklaste svaret, gör som Twaang, skaffa du också en pava.

Postludium:
Provningen avslutades sedvanligt med rundfrågan om vilken av provade whiskys som föredras om priset på pavorna varit det samma för de fyra (exempelvis 100 kr/pavan) och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP). Eftersom priset var i stort sett lika för de tre första utgick fråga om whisky som ger mest pang för pengarna.
Till aftonens whisky valdes prov Nr:3 Glenturret Peated Edition. Som tvåa valdes överraskande nog, endast med tre röster färre, whisky Nr:4 Glenturret ”The Pearls Of Scotland Edition”. Vad är sensmoralen av detta? Jo, skaffa dig en pava av Glenturret från serien The Pearls Of Scotland Edition du också.

Text/Foto Anders Hallberg

En oberoende buteljerare som har rykte om sig att hålla hög kvalitet på sina buteljeringar.
I och med sina många år i branschen så har de byggt upp ett stabilt nätverk för sina inköp av fat. En trogen och långsiktig kund som Cadenhead får förtur på bättre fat än de flesta andra företag i samma bransch. Cadenhead grundades 1842 i Aberdeen av George Duncan, som en vin och dryckes agentur. Whisky och annan sprit såldes inte på den tiden i butiker över disk, utan endast på pubbar och andra utskänkningsställen. Den stora tillgången på sprit från illegala destillatörer gjorde förmodligen att det inte heller fanns något behov av att köpa sprit legalt. George hade ingen lust att bli handelsresande i whisky, utan han började sälja whiskyn i sin butik tillsammans med the, vin och kaffe. Försäljningen gick lysande och George tog hjälp av sin svåger William Cadenhead som resande inköpare av whiskyfat.
När George dog 1858 tog William över rörelsen och döpte om den till Cadenhead.
Det var på den här tiden som blended whisky började introduceras och gjorde succé bland whiskydrickarna. George sålde ett antal egna blended whiskys med framgång. 1904 dog William och hans brorsson Robert Duthie tog över rörelsen. Han var en smart affärsman som insåg effekten av reklam. Cadenhead syntes över allt i Skottlands större städer, på bussar, pubmenyer, teaterprogram och idrottsarrangemang mm. När Robert 1931 mitt i depressionen skulle korsa gatan för ett möte med sin bank så såg han inte spårvagnen som kom körande och dog när han blev påkörd.
Det är nu som det börja gå utför med Cadenhead. Roberts två systrar tog över, men var inte intresserade av att driva affärsrörelsen. De överlät detta till Roberts sekreterare miss Ann Oliver. Hon var både excentrisk och speciell och drev företaget lite som hon kände för.
På det glada 60 talet fick Ann andra intressen än att driva företaget. Hon köpte gladeligen in det säljarna som besökte henne sålde. Bokföringen hamnade i bästa fall i skokartonger. I och med att hon inte var intresserad av att driva rörelsen utan i princip bara köpte in whiskyfat mm, så växte lagret och ekonomin gick i botten då försäljningen inte motsvarade inköpen. Fordringsägarna knackade snart på och miss Ann fick lämna företaget.
Lagren var fyllda till bristningsgränsen och ingen hade någon aning om värdet då bokföringen inte skötts. Oktober 1972 såldes hela lagret på en historisk auktion hos Christie’s i London. Auktionen slog alla tidigare rekord, bara katalogen var på 167 sidor.
Fat från destillerier som lagts ner för länge sedan klubbades ut. Detsamma gällde även vin- och romfat i världsklass. Till exempel såldes Macallan fat från 50 talet för 10000 kronor.
I samband med auktionen köptes företaget upp av J&A Mitchell, ägarna bakom Springbank.
Numera går företaget bra och har butiker i Campbeltown, Edinburgh och London.
Det finns även franchise butiker i Tyskland, Österrike, Danmark och Schweiz.

Till kvällens provning var vi 27 medlemmar.
Lite knepigt ibland att bestämma ordningen på vad som ska provas.
För kvällen så fick det bli stigande ålder på flaskorna, detta trots att den första förmodligen skulle vara den rökigaste.

1: Bunnahabhain 7år, 46%, Nr: 41360-01, Pris 641 kr
Lagrad 7 år på sherry fat, den yngsta buteljeringen i denna serie.
180 flaskor släpptes i Sverige.
Destilleriet ligger på norra sidan av Islay med Ardnahoe som närmaste granne.
Grundades 1881 och hade fram till 1960 ingen väg till destilleriet utan allt gick med båt.
Sista leveransen med båt skedde så sent som 1993.
Det har under åren fram till ca 2015 inte lagts många kronor på underhåll av fatigheterna.
Det påminde mest om ett öststats fängelse. Men efter ägarbytet 2014 har det rustats upp i omgångar.

Doft och smak:
Visst är den rökig, men på ett mjukt sätt. Inte den hårda kemiska rökigheten som hos vissa andra whisky. Betydligt snällare rökighet än flera andra Islay whisky.
Ligger högt upp på skalan både i intensitet och eftersmak.
Tydlig citrus och andra syrliga frukter. Det finns även en markant sälta.

2: Glencadam 10 år, 46%, Vikingline, Pris 715 kr
Lagrat på 75% olorosso och 25% bourbonfat.
90 flaskor släpptes i Sverige.
Glencadam ligger beläget på östkusten ca 3 mil norr om Dundee.
Destilleriet grundades 1825 och firade således 200 års jubileum i år.
Efter att ha varit i full drift ända från starten, med undantag för första och andra världskriget så lades destilleriet i malpåse år 2000. Detta på grund av överproduktion inom whiskyindustrin. Men redan 3 år senare återupptogs produktionen igen efter att Angus Dundee Distillers köpt Glencadam.
Lite märkligt att det inte finns fler destillerier på denna sida Skottland, då det är här det mesta kornet odlas.

Doft och smak:
Samma nivå på intensitet och eftersmak som på Bunnahabhain.
Sherry tonerna är tydliga. Söta frukter, gula päron, melon, krusbär mm.
Torkade frukter, fikon och russin. Men även här en hel del citrus.

3: Ardmore 11 år, 46%, Nr: 92705-01, 845 kr
Lagrad 7 år på bourbon fat och därefter 4 år på portvins fat.
60 flaskor släpptes i Sverige.
Destilleriet grundades av Adam Teacher 1898 för att leverera rökig whisky till den populära whiskyn Theachers Blend. Fram till 2009 låg destilleriet i Speyside, men enligt Scotch Wisky Regulation från 2009 så anses det numera tillhöra Highlands. Beläget nära byn Kennethmont precis utanför det sydöstra hörnet av speyside. Destilleriet ägs numera som så många andra destillerier i Skottland av Suntory Global Spirits.

Doft och smak:
Söt och kryddig, intensiv, citrus och honung, röda vinbär, samt en lätt rökighet.

4: Jura, 12 år, 46%, 844 kr
Manzanilla Sherry Cask finish, 1 år i sherryfat.
90 flaskor till Sverige
Destilleriet ligger på ön Jura strax norr om Islay och grundades år 1810.
Ön har 260 innevånare, men över 5000 hjortar.
Endast en kort färjetur skiljer öarna åt, men den kan vara väl så besvärlig då tidvattenströmmen i sundet kan vara våldsamt kraftig.
Den mest sålda singelmalten i Storbritannien är faktiskt Jura.
De har tidigare inte producerat rökig whisky, men från sent 1990-tal så har det skett ett par veckor per år för någon enstaka utgåva. Från 2018 har man tillfört en lätt rökighet i sin whisky.

Doft och smak:
Lite annorlunda doft, dämpad, tung, lite fadd.
Det kommer igen i smaken fast inte lika mycket.
Gröna bananer, citrus, syrliga frukter.
Honung och en aning rök.

Sammanfattning av kvällen:
Jag tror att vi alla var överens om att Cadenhead håller en hög kvalitet på sina buteljeringar.
Att de säljs i väldigt begränsad utgåva är väl i sig tråkigt men gör väl kanske att det känns mer exklusivt. Priset får anses vara väldigt modest för åldersbestämd whisky.
Mest pang för pengarna då?
Kvällens vinnare blev Glencadam med 12 röster.
Delad andra plats Bunnahabhain och Ardmore med 7 röster vardera.
Sist kom Jura med endast 1 röst.

Text: Hans-Ove Wiklund
Foto: Anders Hallberg

Till kvällen hade 21 Twaang-medlemmar samlats för en provning av Nordisk Whisky (Sverige undantaget).
Det finns numera ett ganska bra utbud av whisky från våra Nordiska grannar.
Generellt hög kvalitet över lag, men det kanske finns något undantag (kommer till det senare).
Destillerierna har dessutom hållit på i ett antal år och därmed kunnat släppa ett flertal buteljeringar.
Det finns inga exakta siffror på hur många Whisky destillerier det finns i varje land, men mellan tummen och pekfingret så har Sverige ett 20 tal, Norge minst 5, Danmark ett 70 tal, Finland minst 6 och Island endast 1.
Att Island hamnat på efterkälken beror förmodligen på deras hårda alkoholpolitik. Alkohol var förbjudet att sälja i 74 år och blev inte tillåtet förrän 1989. Island var trots det förmodligen inte torrlagt, utan det puttrade nog i de flesta hem.

Kvällen provning inleddes med en whisky från Norge.
1: Bivrost Yggrasil 50cl, 46% pris 870 kr
Från Världen nordligaste destilleri, Aurora Spirit Distillery AS som ligger i höjd med Tromsö i norra Norge. Det startade 2016 och detta är deras första core whisky.
Tillverkad av Nordiskt mältat korn och glaciärvatten, enlig deras hemsida.
Ordet Bivrost kommer från Vikingarna för att beskriva norrskenet.
Ordet ”Biv” betyder ”skakande” och ”Rost” som betyder ”väg”.
De trodde att norrskenet var en magisk bro mellan jorden och himmelen.
En whisky som inte sticker ut åt något håll. En rund och jämn smakstjärna förutom på torvbenet. Detta trots att den till viss del är gjord på rökig malt.
Frisk citrus doft och smak. Melon, päron och en liten lätt beska på slutet.
En lättsam och trevlig whisky.

Buteljerad: 2024
Ålder: NAS (4 – 6 år)
Malt: Planet och Popino samt Peated Distillers Malt (55ppm)
Rökighet: Ej angivet
Fat: Oloroso kryddade och egen kolade fat
Antal flaskor: Flaskan på provningen är nummer 2413 av 9009

Kvällens andra whisky.
2: THY PX & Olorosso 70cl, 49,5% 1099 kr
Från vårt grannland i söder, Danmark.
Destilleriet är beläget på nordvästra delen av Danmark i Jylland.
Det ägs av familjen Gyrup och ligger på deras ägor.
Whiskyn tillverkas av 100% organiskt korn som odlas av familjen.
Produktionen startade 2015 i liten skala. Numera så kan de mälta 18 ton korn åt gången.
En riktig Sherry bomb som man brukar säga.
Härlig doft och smakfull.
Torkade frukter, mörk choklad, fikon och russin, marsipan, honung och vanilj.
Kanel, en viss sälta och sirap.
Fyllig och kräver inget vatten trots sina 49,5%
Buteljerad: 2024
Ålder: 4 år
Malt: Odyssey (90% orökt och 10 % rökt malt)
Rökighet: Ej angivet
Fat: 7st PX och 3 st Oloroso fat
Antal flaskor: Flaskan på provningen är nummer 1222 av 1268
Övrigt: Organisk Whisky

Kvällens tredje.
3: Flóki Icelandic Birch finish 70cl, 47%, 569 Kr på Vikingline
En “whisky” från landets enda whiskydestilleri.
Eimwerk Distillery är familjedrivet och startade 2009 i Reykjavik.
Denna utgåva är slutlagrad 3 månader på björkfat. Björk är ett av de få inhemska träslagen på Island.
Då björk är väldigt poröst så går det inte att lagra sprit i faten någon längre tid.
Det är en whisky som man definitivt kommer ihåg om man någonsin provat den.
Doft och smak ligger helt i linje med varandra. En fadd underlig doft som inte riktigt går att placera och smaken är något av det mest annorlunda man kan prova i whiskyväg.
Destilleriet gjorde 163 provdestilleringar under 4 års tid för att komma fram till detta slutresultat.
Att Islänningarna tycker att detta är ett fantastiskt prov på sitt hantverk beror förmodligen på att deras smakpalett skiljer sig en hel del från vår. De har ju både surhaj och fermenterade fåglar på menyn.
Strömming, vinyl och ny vulkat gummi är några av smakerna och dofterna man kan hitta.
Ingen hitt bland de närvarande på kvällen provning.

Buteljerad: 2022
Ålder: 3 år och 3 månader
Malt: 100% Islänskt korn
Rökighet: Ingen
Fat: Ny Amerikans ek och björkfat
Lagring: 3 år ekfat och 3 månaders slutlagring på björkfat
Antal flaskor: Flaskan på provningen är nummer 80 av ca 290 från fat nummer 19
Övrigt: Single barrel

Kvällens fjärde.
4: Kyrö Olorosso barrel finish Rye whisky 50cl, 47,2%, 1098 kr på Vikingline
En Rye whisky från våra Finska grannar.
Finland har en lång tradition av att odla råg och är duktiga på att förädla den.
Tanken att starta tillverkning startade i bastun där 5 grabbar satt och drack Rye whisky. De började fundera på varför Finland som har mängder av råg inte skulle kunna producera egen Rye whisky.
Produktionen startade som så många andra i liten skala. Idag ligger destilleriet några mil öster om Wasa i Isokyrö i ett gamalt mejeri.
Söt honungs doft med sherry toner. Smaken är spretig som så många andra Rye whisky.
Pepprig, honung, nötter, en aning citrus.

Ålder: NAS
Malt: Råg
Rökighet: Ingen
Fat: Ny Amerikans ek, ex-bourbon och Olorosso

Sammanfattning:
I vanlig ordning avslutades provningen med en omröstning om den mest prisvärda whiskyn.
Med hänsyn taget till pris och antal centiliter i varje flaska så räckte det med en omröstning.
Med tanke på alla kommentarer om Flóki under provningen så undantogs den från omröstningen.
Det är en whisky som spelar i en egen division (långt ner), men det är samtidigt en whisky som man pratar mycket om efter att man provat den.
Kvällen vinnare blev THY PX & Olorosso med 13 röster, tvåa kom Kyrö med 5 röster och på tredje plats Bivrost med 3 röster.

Text/Foto: Hans-Ove Wiklund

Talisker har sitt destilleri beläget på ön Isle of Skye. Det grundades av bröderna MacAskill 1830, söner till den dåvarande lokala doktorn på ön. Destilleriet flyttades två gånger under sina första år. 1843 fick det sitt nuvarande läge vid Loch Harport. Fram till 1928 trippeldestillerade Talisker sin whisky.
Från 1879 ägdes destilleriet av Roderic Kemp som 1892 sålde det för att finansiera byggandet av Macallan destilleriet.
Talisker var länge det enda destilleriet på ön, men sedan 2017 finns ytterligare ett destilleri, Torabhaig.
Destilleriet totalförstördes 1960 av en brand. Vi återuppbyggnaden tillverkades nya pannor som, in i minsta skavank, var exakta kopior av de tidigare.
1988 började Talisker producera och marknadsföra sin single malt,
som en del av Diageo’s Classic Malts-serie.

1: Talisker 8 Years Special Release 2020, 57,9%, Pris 1049 kr på Vikingline
Den första whiskyn från Talisker som är lagrad på rom fat.
Rejält intensiv och med lång eftersmak. Pepprig med rejäl hetta.
Här hittar vi päron, kokos, marsipan och gula bananer.
Det som saknas är Taliskers signatur, röken och sältan.

2: Talisker 15 Years Special Release 2019, 57,3%, Pris 939 kr på Viklingline
En lite snällare variant av 8 åringen, trots att denna inte varit lagrad på rom fat.
Denna har lagrats i om kolade hogsheads av Amerikansk ek.
Något mindre intensiv och med kortare eftersmak.
Samma pepprighet men nertonat, förmodligen på grund av den längre lagringstiden som rundat av whiskyn.
Doft och smaker: kryddor, röda och gröna äpplen, nougat och gula russin.
Även här saknas också Taliskers signum, röken och sältan.

3: Talisker 18 Years, 45,8%, Pris 799 kr på Vikingline
Här har vi ytterligare en snäll variant av Talisker, ytterligare mer avrunda med sina 18 år.
Behaglig doft med citrus och ljung toner. En fin sötma.
Smaken följer doften, citrus med en viss beska, ljung, russin, torkade aprikoser och taragona choklad, samt även en viss pepprighet i eftersmaken. Här kan man ana en viss sälta och rökighet.

4: Talisker Neist Point, 45,3%, Pris 999 kr På Birka
Döpt efter fyren Neist Point på den yttersta västra udden av Sky.
Lagrad på Amerikanska ekfat.
En NAS whisky för tax free försäljning, även om den under Coronan även dök upp i vissa butiker.
Fortfarande en snäll variant av den rökiga, salta, riviga och lite råa Talisker man förväntar sig.
Men den här börjar i alla fall närma sig. Det finns en klar rökighet och sälta.
Pepprig, salt, grape och besk citrus. Syrliga frukter som kiwi och passionsfrukt.
Inte lika intensiv som de 3 tidigare på provningen, men inte långt efter.

Sammanfattning:
En spontan kommentar från någon i sällskapet sammanfattar på ett bra sätt uppfattningen av kvällens provning: ”Vad har hänt med Talisker, håller de på att spåra ur?”
En lärdom från kvällen provning är att om man gör en vertikal provning, så är det bra att ta med en bas whisky från destilleriet som referens. I detta fall hade Taliskers 10 åring kunnat vara en grundsten att utgå ifrån.
Det vi provade var kanske lite snällare än de flesta hade förväntat sig, men för den skull inte dåligt. Långt ifrån.
Kvällens mest pang för pengarna gick inte oväntat till Neist Point med 7 röster, tätt följt av 18 åringen med 5 röster. Tredje platsen togs av 15 åringen med 4 röster och sist 8 åringen med endast en röst.

Text/Foto: Hans-Ove Wiklund

Kvällen bjöd på en spännande provning med whisky från nya destillerier i Skottland.
Det har under de senaste åren dykt upp nya destillerier som svampar ur backen. Lite svårt att hänga med i alla nystarter. Vissa är helt nya och andra är namn som återanvänds från nedlagda destillerier.
Det finns dock regler för hur man får återanvända namn från tidigare destillerier.
Vill man ”återuppväcka” ett nedlagt destilleri med samma namn på som det gamla, så måste det ligga på samma mark. Det spelar ingen roll om det inte finns ett spår kvar av var det tidigare legat.
Wolfburn i Thurso är ett exempel på detta. Destilleriet byggdes upp på samma mark som det legat på 150 år tidigare. Med det sagt så kommer inget av det som provades under kvällen från något återuppväckt destilleri utan från helt nyöppnade.

1: Torabaigh Allt Gleann the Legacy Series, Chapter 2 , 46%, Pris 799 kr
Torabaigh öppnade som andra licensierade destilleriet efter Talisker på ön Sky. Sir Ian Noble tog initiativet till att starta whiskyproduktion på den övergivna gamla bondgården som förfallit rejält. Sir Ian var en förkämpe för den Gaeliska kulturen och språket. Det är hans förtjänst att det finns vägskyltar på gaeliska i Skottland. Han startade även en Gaelisk skola på Sky. Tyvärr så dog han innan destilleriet kunde öppnas. Projektet övertogs av Mossburn Destillers & Blenders. Hans minne lever dock kvar i destilleriet. Spritpannan fick namn efter honom (Sir Ian) och hans fru (Lady Noble) fick ge namn till wash still pannan. Whisky produktionen startade 2017.
Andra releasen i Legacy serien och tredje släppet totalt från start.
Destillerat 2017 och 2018 och har därefter legat på 80% Bourbon fat och 20% återfyllda Bourbon fat.
Totalt 30 fat användes för lagringen.
Malt: Concerto och Laurate korn som mältats till 77ppm.
Rökighet: 17 ppm
Övrigt: Ej färgad eller kylfiltrerad
Antal flaskor: Sverige fick en tilldelning på 2500 flaskor.
Det känns att det är en ung och spänstig whisky med en rejäl rökighet, trots att den bara ligger på 17ppm. Inte illa för en whisky som inte är mycket mer än 3 år. Rejäl intensitet, men inte så komplex. Även högt upp på torvbenet naturligtvis. Tydlig citrus, mycket vanilj och en del honung. Det finns även svaga toner av lakrits. Inte så mycket frukt, kanske lite kiwi. Lite högre på blommigheten.

2: Ardnamurchan Sherry Cask Release, Peated. 50%, Nr: 11606, Pris 598 kr.
De startade destillering samma år som Torabaigh, 2017. Enligt egna uppgifter det västligaste destilleriet på fastlandet i Skottland. En antydan till läget är att koordinaterna för fyrtornet Ardnamurchan finns på flaskornas etiketter. De använder sig av förnybar energi, vattenkraft och biobränsle från skogarna nära destilleriet. Mäskkaret tillverkades specifikt för att kunna transporteras på de smala broarna och vägarna till destilleriet. Max bredd på den smalaste bron var 3.2 meter, där av storleken på mäskkaret.
En release på 10000 flaskor för Sverige.
Även här finns toner av salmiak. Medel på både intensitet och eftersmak. En fyllig och angenäm doft, sherrytonerna är väldigt tydliga.
Ligger högt upp på benet för vinösitet. Kan med fördel vattnas något.Fruktbenet står ut på denna med dadlar, hasselnötter, citrus och gröna äpplen. Det finns även en svag ton av tjära och salmiak.
En rolig eller intressant detalj är att all information om nummer på flaskan, detaljer om fat och råvaror som använts finns att få om man skannar Qr-koden på baksidan av flaskan.
Malt: Concerto och Broomhall
Jäsning: 76 timmar
Destillation: 2018
Buteljerad: 2023
Ålder: NAS
Rökighet: 18 ppm
Fat: Butts, Hogsheads och Octaves. Olorosso fat av Spansk och Amerikansk ek samt även några PX-fat av Amerikansk ek.
Övrigt: Ej färgad eller kylfiltrerad
Antal flaskor: Flaskan på provningen är nummer 433 av 10000.

3: Ardnamurchan AD/10:22 Madeira Cask Release. 58,2%, Viking Line Pris 649kr.
En helt annorlunda doft. Lite tunnare men inte oangenäm. Väldigt intensiv men inte så komplex. Det är intensitet och eftersmak som dominerar smakcirkeln för denna whisky. Vi hittar honung, dadlar, citrus och en kryddighet. Här krävs en del vatten för att bättre hitta dofterna och smakerna.
Malt: Concerto och Broomhall
Jäsning: 76 timmar
Buteljerad: Oktober 2022
Ålder: NAS
Rökighet: 0 ppm
Fat: 25 st unpeated first-fill Bourbon Amerikanska ek fat. Och därefter en 14 månaders finish på 250 liters Madeira hogsheads.
Övrigt: Ej färgad eller kylfiltrerad
Antal flaskor: Flaskan på provningen är nummer 765 av 5781.

4: Ardnahoe Inagural release. 50%, Nr: 41704 Pris 879 kr
En riktig Islay whisky, rökig och fyllig. Första releasen från Ardnahoe. Destilleriet ligger beläget mellan Caol Ila och Bunnahabhain på norra sidan av Islay. Det var den oberoende buteljeraren Hunter Laing & Company som ville starta ett eget destilleri. Byggstart 2016 och startade destillering under 2018. De använder långsam destillering för att få fram en fruktigare och rökigare sprit.
Vi hittar citrus och vanilj under en tung rökighet.
Buteljerad: 2024
Ålder: 5 år
Rökighet: 40 ppm
Fat: Ex-bourbon och Ex-olorosso fat.
Övrigt: Ej färgad eller kylfiltrerad
Antal flaskor: 70000

Postludium:
I vanlig ordning avslutades provningen med en omröstning om den mest prisvärda whiskyn. Då prisspannet på flaskorna inte avvek allt för mycket så räckte det med en omröstning. Mest pang för pengarna gav Ardnahoe Inagural Release med Ardnamurchan Sherry Cask Release som god och klar 2:a.

Text/Foto: Hans-Ove Wiklund