Oktober månads medlemsmöte vilket samlade 25 tappra TWAANG medlemmar Mötet genomfördes än en gång på ett för TWAANG nytt ställe, nämligen på restaurang Kajutan. Detta eftersom vår stam restaurang Apothequet fortfarande är sommarstängt. Å gudarna vet hur länge sommarstängningen skall fortgå, nu har vi också kunnat läsa i dagstidningen att restaurangen är till salu.

Kylfiltrerad whisky var temat för provningen. Hur står sig den naturella whiskyn mot den mer kommersiella whiskyn? Blackadders Highland Park1989 RAW CASK ställdes mot en originaltappad Highland Park 12 Y. Blackadder vars affärsidé är att saluföra whisky så naturell den bara kan vara, whisky och inget annat än whisky skulle man kunna säga. Detta gör att Blackadders produkter divergerar från tappning till tappning medan Highland Park 12 Y alltid skall ha samma färg, doft och smak, år efter år.

Vad Blackadder står för känner TWAANG till sedan tidigare men deras nya giv, ”RAW CASK” vars whisky inte ens är grovfiltrerad (eng. barrier filtering) har vi inte stiftat bekantskap med tidigare. Så här beskriver Blackadder RAW CASK.

Blackadder RAW CASK is carefully bottled as it is drawn from the cask retaining all natural CASK SEDIMENTS as well as all its natural OILS and FATS, thus ensuring the maximum possible NATURAL FLAVOUR en every bottle.

Det sediment som bildas på flaskans botten kan uppfattas av icke initierade whiskykännare som defekt whisky. Detta bekräftades då dyrgripen hämtades från systembolaget. Jag upplystes genast av systembolagets personal att whiskyn var kontrollerad mot leverantören och den ”skit” du ser i flaskan skall finnas där.

Blackadders Highland Park är inte fullt lika komplex som originalet. Kanske kan man beskriva den som lite mer kantig, något färre antal smaker vilka sticker ut mer markant. Whiskyn är lagrad på en sherry butt, troligen en ”second fill” eller möjligen ”refill”. Hade det varit en ”first fill” hade det säkert framgått av etiketten samt att både smak och färg varit betydligt mer sherry inspirerad. Highland Park 12 Y originalet är lite mer rund i sin karaktär och känns mer homogent hopsatt vilket ger en välbalanserad whisky. Faktiskt något underskattad singel malt. Blackadders Highland Park är onekligen en rolig bekantskap men om den är värd de 400 kr extra är tveksamt. Prova och avgör själv.

Provningen avslutades med ett dolt prov. Efter lite styrning från Herr Spritkassör enades alla om att det dolda provet härrör från Skottland. Men trots inlindade beskrivningar av en typisk lowlandwhisky kunde ingen pricka in Auchentoshan 10 Y. Kvällen avslutades på ett för TWAANG unikt sätt. Filmtajm, Caj-Åke Hägglund visade en otrolikt stämningsfull film om snö.

Nedan följer lite fakta om de provade sorterna.

Whisky som provades:

Sort Region Systembolagets nr.
Highland Park 12 Y Islands Nr 446 (395 Kr)
Highland Park, Blackadder RAW CASK 1989 Islands Nr 7055 (897 Kr)
Auchentoshan 10 Y Lowlands Nr 408 (335 Kr)

Av Åke Östlund

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom vi då äntligen iväg till Stockholm beer and whisky festival i Nacka. Det var jag, undertecknad, Anders Hallberg, samt två ytterligare ”tappra”. Vi samåkte med ett glatt, trav- och spelälskande sällskap som skulle till Solvalla och kamma in storkovan. Bussresan ner gick i pokerspelandets och whiskysmuttandets tecken. Hästälskarna stod för pokerspelet och vi för whiskysmuttandet. Det var gamla slattar från tidigare provningar som kom till heders. Resultatet blev att ett nyktert sällskap steg av bussen i Stockholm efterlämnande tre tomma whiskyflaskor på hatthyllan. Den ekvationen är fortfarande inte löst av bussbolaget.

Hotell Kom (det heter faktiskt så) på Döbelnsgatan blev vårt nattkvarter. Efter en österländsk lunch tog vi en taxi till Nacka Strand och mässhallarna (som heter Factory numera). Det var ganska mycket folk trots att klockan bara var c:a 14.00.

Vi kände oss som nyfikna barn på julafton när vi gick runt och bekantade oss med omgivningarna. Dock fann vi oss snabbt tillrätta och provningarna kunde börja. Eftersom jag inte är så hiskeligt väl bevandrad i whiskykunnandets ädla konst (The noble art of whiskylicking) har jag svårt att minnas allt godis som passerade strupen. Anders har många gånger talat om Blackadder och hur de fungerar, men det var först nu jag riktigt förstod deras affärsidé. De läckra, spännande etiketterna på alla flaskor och det unika innehållet (en viss sort, en viss tunna, en viss årgång) gör att man lockas att prova både det ena och det andra. Vi provade bl.a. Blackadders Longmorn 1973 RAW CASK, lagrad på first filld sherry butt vilket gjorde att den såg ut som CocaCola, med stora flagor på bottnen och till ett pris av 150:- för två cl (det fanns betydligt dyrare också). Den var spännande, doftrik och smakrik. Det ”normala” provpriset för två cl. var annars 20:-.

Hur många sorter fanns det? Svaret finns i psalmboken (jag kan inte räkna dem alla…). Här följer en lista över de företag och importörer som fanns på plats. Var och en med ett utbud på mellan 10 och 100 olika sorter/varianter. Totalt måste det ha varit mellan fyrahundra och femhundra.

Allied Domeco AB
Arvid Nordqvist HAB
Berntson AB
Bibendum AB
Blackadder International LTD
Fondberg & CO AB
Galatea Spirits AB
Master of Malt Scandinavia AB
Maxxium Sweden Fine Wine & Spirits AB
Philipson & Söderberg AB
PR-Sweden AB
Stellan Kramer AB
UDV Sweden
(SUCK !)

Jag vet inte om det var whiskyns fel, men vid sextiden på eftermiddagen var det plötsligt dubbelt så mycket folk i lokalerna. Det började bli varmt och trångt så de fyra-fem sista provningarna avnjöts under bar himmel på en bakgård på utställningsområdet. Ölfansen tog mer och mer över tillställningen och deras sinnesstämning var betydligt mera kraftfull än vår. Ett gott råd blir därför att besöka mässan så tidigt som möjligt på dagen.

Vi lämnade området vid 18.00-tiden och kände oss både nöjda och nyktra (???). Jag hade faktiskt befarat annorledes, men mina farhågor visade sig vara betydligt överdrivna.

Vid hemkomsten till hotellet var törsten fortfarande vid gott liv. Vi tre återstående (vissa for vidare mot södern efter mässbesöket) samlades ”på rummet” och återupptog det slattsmuttande vi hade ägnat oss åt under nedresan. Efter intagande av en enkel middag på ett enkelt ställe kände vi oss mogna för en sista smutt och en god natts sömn.

När vi lämnade hotellet på Söndag morgon, stod fem tomma whiskyflaskor kvar under bordet och rummet var trots detta i god ordning. Städpersonalen lär fortfarande vårdas efter det inträffade. De talar om besök av Utomjordingar?

Eftersom mitt whiskykunnande är relativt begränsat (trots allt…) har jag inte nämnt så mycket om vilka sorter vi provade. Det skulle i alla fall bara uppfattas som skryt. Om någon ändå insisterar att få veta vad vi provade, vill jag bara säga som Ingemar Stenmark: ”Åk själv, gubbe/gumma!!!”

Det enda som inte var bra var att det var alldeles för få TWAANG-are som var på plats.

Väldoftande, Välsmakande, Välvattnade Vhiskyhälsningar:

/Åke Ö.

PS Besök:

http://www.stockholmbeer.se/2001/indexsthlm2001.html

 

 

För snart ett år sedan skrev jag en artikel om svensk whisky. Artikeln avslutades med en önskedröm ”Det skulle vara roligt om TWAANG kunde komma över en flaska Skeppets whisky för en opartisk stjärnbedömning”. Tro det eller ej, drömmen har uppfyllts. Visserligen är det inte en hel butelj men tillräckligt för en provning. Nu undrar vän av ordning hur jag kommit över dessa droppar.

Hela historien börjar med en resa till Prag. Där på hotellets pub träffade jag och min fru två glada och trevliga livskonnässörer från Stockholm, eller som en göteborgare skulle ha sagt, två goa gubbar, Håkan Sjögren och Kaj Valtersson. Ganska snart visar det sig att Håkan kan en hel del om viner, öl och whisky. Kort och gott, väldigt insatt i all sköns dryckjom vilka innehåller alkohol och på det viset befruktades vår bekantskap. Efter hemkomsten från ölets förlovade hemland befäste vi vårt gemensamma intresse av alkoholhaltiga drycker genom e-brevväxling. Så en dag får jag ett e-brev från Håkan där han berättar om sin vän Peter Söderberg vars bortgångne släkting efterlämnat en flaska Skeppets Whisky. Peter bjuder välvilligt både Håkan och ytterligare några vänner till en exklusiv provning av Skeppets Whisky. Delar av den återstående slatten erbjuder sedan Peter via Håkan till TWAANG för en stjärnbedömning vilket TWAANG tackar allra vördnadsfullast för.

Eller för att inte krångla till som i stycket innan. Jag har en god vän som har en kompis vars bortgångne släkting efterlämnade en pava Skeppets Whisky varifrån jag kommit över några droppar. Hängde ni med?

Så till provningen. Nu skall man ha det klart för sig att Skeppets whisky är något helt nytt för mig. Då whiskyn lanserades raggade jag brudar med trehjuling. När sedan whiskyn togs bort från systembolagets hyllor raggades fortfarande samma brudar, men då med moppe.

När man luktar direkt ur buteljen förvånas man av den kraftiga röklukten. Detta förvånar mig på flera sätt. Dels så visste jag inte att Skeppets whisky var kraftigt rökt och dels förvånar det mig hur man vågade satsa på en kraftigt rökt whisky. För vad jag kan förstå var det mild blended whisky som gällde på den tiden, gärna blandad med päronsoda.

Doften som kommer direkt ur buteljen påminner om Coal Ila. Genast slår tanken, lanserades Skeppets whisky vid fel tidpunkt? För kraftigt rökt Islay whisky har ju blivit

någon form av machodricka i den nu i Sverige rådande maltwhiskyboom. Svaret på den frågan blir ett klart och rungande, nej. Skeppets likhet med Coal Ila slutar vid doften ur buteljen. I övrigt finns det inget mer än namnet whisky som har med skotsk whisky att göra. Eller som Steffo Törnquist skulle ha sagt. Lord Calvert har inte ett dugg mer gemensamt med maltwhiskyn Macallan, än vad Bert Karlsson har med Nelson Mandela.

När väl whiskyn är uppslagen i glaset blir doften som förbytt. En märklig svårdefinierad doft i vilken grainwhiskyn har tagit överhand och den sedan tidigare kraftigt annonserade rökigheten är som bortblåst. I den tämligen tunga doften är det svårt att hitta något angenämt. Smaken har en liten komplexitet och känns inte speciellt sammanhängande. De få smakerna som finns sticker ut med tydlighet. Whiskyn känns helt enkelt inte riktigt färdig. Skeppets whisky skulle säkert göra sig mycket bättre med ytterligare ett antal sorter i sig.

Nu kanske vi inte skall vara så hårda i bedömningen av Skeppets whisky. Whiskyn var en blandwhisky med få ingredienser, ca. 45% maltwhisky och 55% grain whisky som hade lagrats mellan 5 och 6 år på sherry butts.

Förresten, visste ni att Skeppets whisky har fått sitt namn från Regalskeppet Wasa? Bärgningen av Wasa och lanseringen av Skeppets whisky är nämligen samtida vilket i brist på annat gav namnet till den första svensktillverkade whiskyn

Se TWAANG:s stjärnbedömning av Skeppets whisky.

 

/Anders Hallberg