För snart ett år sedan skrev jag en artikel om svensk whisky. Artikeln avslutades med en önskedröm ”Det skulle vara roligt om TWAANG kunde komma över en flaska Skeppets whisky för en opartisk stjärnbedömning”. Tro det eller ej, drömmen har uppfyllts. Visserligen är det inte en hel butelj men tillräckligt för en provning. Nu undrar vän av ordning hur jag kommit över dessa droppar.

Hela historien börjar med en resa till Prag. Där på hotellets pub träffade jag och min fru två glada och trevliga livskonnässörer från Stockholm, eller som en göteborgare skulle ha sagt, två goa gubbar, Håkan Sjögren och Kaj Valtersson. Ganska snart visar det sig att Håkan kan en hel del om viner, öl och whisky. Kort och gott, väldigt insatt i all sköns dryckjom vilka innehåller alkohol och på det viset befruktades vår bekantskap. Efter hemkomsten från ölets förlovade hemland befäste vi vårt gemensamma intresse av alkoholhaltiga drycker genom e-brevväxling. Så en dag får jag ett e-brev från Håkan där han berättar om sin vän Peter Söderberg vars bortgångne släkting efterlämnat en flaska Skeppets Whisky. Peter bjuder välvilligt både Håkan och ytterligare några vänner till en exklusiv provning av Skeppets Whisky. Delar av den återstående slatten erbjuder sedan Peter via Håkan till TWAANG för en stjärnbedömning vilket TWAANG tackar allra vördnadsfullast för.

Eller för att inte krångla till som i stycket innan. Jag har en god vän som har en kompis vars bortgångne släkting efterlämnade en pava Skeppets Whisky varifrån jag kommit över några droppar. Hängde ni med?

Så till provningen. Nu skall man ha det klart för sig att Skeppets whisky är något helt nytt för mig. Då whiskyn lanserades raggade jag brudar med trehjuling. När sedan whiskyn togs bort från systembolagets hyllor raggades fortfarande samma brudar, men då med moppe.

När man luktar direkt ur buteljen förvånas man av den kraftiga röklukten. Detta förvånar mig på flera sätt. Dels så visste jag inte att Skeppets whisky var kraftigt rökt och dels förvånar det mig hur man vågade satsa på en kraftigt rökt whisky. För vad jag kan förstå var det mild blended whisky som gällde på den tiden, gärna blandad med päronsoda.

Doften som kommer direkt ur buteljen påminner om Coal Ila. Genast slår tanken, lanserades Skeppets whisky vid fel tidpunkt? För kraftigt rökt Islay whisky har ju blivit

någon form av machodricka i den nu i Sverige rådande maltwhiskyboom. Svaret på den frågan blir ett klart och rungande, nej. Skeppets likhet med Coal Ila slutar vid doften ur buteljen. I övrigt finns det inget mer än namnet whisky som har med skotsk whisky att göra. Eller som Steffo Törnquist skulle ha sagt. Lord Calvert har inte ett dugg mer gemensamt med maltwhiskyn Macallan, än vad Bert Karlsson har med Nelson Mandela.

När väl whiskyn är uppslagen i glaset blir doften som förbytt. En märklig svårdefinierad doft i vilken grainwhiskyn har tagit överhand och den sedan tidigare kraftigt annonserade rökigheten är som bortblåst. I den tämligen tunga doften är det svårt att hitta något angenämt. Smaken har en liten komplexitet och känns inte speciellt sammanhängande. De få smakerna som finns sticker ut med tydlighet. Whiskyn känns helt enkelt inte riktigt färdig. Skeppets whisky skulle säkert göra sig mycket bättre med ytterligare ett antal sorter i sig.

Nu kanske vi inte skall vara så hårda i bedömningen av Skeppets whisky. Whiskyn var en blandwhisky med få ingredienser, ca. 45% maltwhisky och 55% grain whisky som hade lagrats mellan 5 och 6 år på sherry butts.

Förresten, visste ni att Skeppets whisky har fått sitt namn från Regalskeppet Wasa? Bärgningen av Wasa och lanseringen av Skeppets whisky är nämligen samtida vilket i brist på annat gav namnet till den första svensktillverkade whiskyn

Se TWAANG:s stjärnbedömning av Skeppets whisky.

 

/Anders Hallberg