Till denna provning, den första för året 2012, hade Glencadam valts. Glencadam som fram till 2005 aldrig buteljerats som en officiell singel malt. De få droppar av Glencadam Singel Malt som tidigare nått oss ”Whisky Admirers” har kommit via oberoende buteljerare som ex Gordon&MacPhail. Dess för innan har hela produktionen gått till blandningsindustrin och då i första hand till Teacher’s Highland Cream, Ballantine och Stewart´s cream Of The Barley.
År 2000 lade Allied Distillers Glencadam i malpåse på grund av överproduktion. År 2003 köptes Glencadam av whiskybolaget Angus Dundee Distilleries plc, rätt snart efter köpet så återupptogs produktionen.
Från 2005 till 2008 fanns bara den 15 åriga Glencadam Singel Malt att tillgå. Under 2008 händer det en hel del på Glencadam, en helt ny och omgjord 15-åring lanseras tillsammans med en 10-åring och en 21-åring till det kommer ytterligare två nylanseringar i form av en 14-årig som slutlagrats på Olorosofat samt en 12-årig som slutlagrats på Porvinsfat. Alla med en alkoholstyrka av 46% och icke kylfiltrerad.

Så till provningen i nämnd ordning:
1: Glencadam 10Y, Nr 85790 469 Kr
Enligt destilleriet själv har tunnorna till denna 10-åring valts medvetet för att ge en whiskyn med färska, livliga, rena och tydliga toner av citrus. Och på den punkten har de lyckats bra, hur det faller i din läckergom vet bara du. I övrigt en hygglig whisky till ett relativt lågt pris, inget som sticker ut och blir fel med andra ord en prisvärd whisky..

2: Glencadam 15Y, Nr 10045, 569 Kr
En trevlig bekantskap som drar i väg på benen för intensitet/eftersmak, fruktighet och blommighet. Det som tydligast går att hitta är toner av salt, sötma, malt, grönt gräsklipp samt inslagen av fat och trä. Värd den extra hundringen? ja varför inte.

3: Glencadam 21Y, Nr 85029, 698 Kr
Sveriges kanske billigaste 21-åring. En ännu ett snäpp upp, 21-åringen drar iväg på i princip alla benen. Här finns det mycket av blommor och frukt med lång och en härligt balanserad eftersmak.

Kvällens whisky admirers var alla överens om att 21-åringen var bästa valet, även inräknat prisskillnaden. En tvåhundring upp på 10-åringen eller hundringen på 15-åringen är väl investerat whiskykapital.

Text/Foto: Anders Hallberg

Kvällen skulle komma att bjuda på en vertikalprovning av Glen Garioch eller [glenn gii´ri] som det enligt skottarna själv skall uttalas. Glen Garioch är lite av en bortglömd och osynlig whisky för oss i det avlånga landet Sverige. Först för något år sedan har den funnits i systembolagets beställningssortiment. Annars har vi hittat den mest på internationella flygplatser eller andra taxfree – shopar världen runt. TWAANG,s panel av läckergommor som tränats i mer än tio år och genomfört över 290 protokollförda provningar är evigt tacksam att Glen Garioch hittat till Systembolaget hyllor. Ett spontant rop ”Äntligen!” hördes efter provningen.

Så till provningen i nämnd ordning:
1: Glen Garioch 12Y, Nr 86405, 499 Kr.
Kort kan denna whisky beskrivas som ”Stor och komplex”. Alla ben utom torv och svavel -inslag närmar sig maxutslag. Tror bestämt att även panelens puls närmade sig max.

2: Glen Garioch 1797 Founder’s Reserve, Nr 86725, 439 Kr.
En mycket trevlig och tilltalande whisky men maxar inte stjärnbedömningen på samma sätt som den 12 -åriga. Inslag av yngre whiskys känns, på gott och ont, ganska tydligt.

3: Glen Garioch Single Cask 13Y, Nr 86826, 799 Kr.
Denna single cask har ”Allt om Whisky” stipendiaten Hans Edenwall valt för den svenska marknaden. Ett val som Hans Edenwall utfört med bravur, en fantastik whisky som till stor del liknar den 12 -åriga i karaktären men slår ännu hårdare mot maxutslagen. Alltså ännu mer smakupplevelse.
Mer om stipendiet och hur valet av fat gick till hittar du här.

Kvällens whiskypanel var alla överens att sett till pris, kvalité och smakupplevelse är den 12 -åriga Glen Garioch helt överlägsen det mesta som provats och utsågs också till kvällens klart lysande pärla. Detta trots att den 13 åriga single casken gav ännu mer smakupplevelse så uppvägs det inte av att priset nästan är det dubbla. Detta understryker TWAANGs devis att normalt är destilleriernas standard årgångar den whisky som ger mest för pengarna. Sällan eller aldrig är en whisky för närmare tusenlappen dubbelt så bra som en för femhundringen. TWAANGs tes ISO 400 håller fortfarande om än inflationen gjort att den kanske skall höjas till ISO 500. Mer om ISO 400 finner du här.

Text/Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning är ett bevis för att Twaang inte är någon snobbklubb för maltwhiskyfetischer. Nä, Twaang utforskar med stor nyfikenhet allt där ordet whisky ingår, så om det är ost, senap, snus, kondomer så skall det bara undersökas. Denna kväll skulle en Filippinsk whisky, White Castle 5Y, som huvudnummer avsmakas.

Prov numro 1 för kvällen, White Castle 5Y Filippinerna (nr 86359) 333 kr
White Castle produceras av Destilleriet Limtuaco som startades av en kinesisk invandrare invandrad från Amoy i Kina. Hans namn var Lim Tua Co och kom med ett segelfartyg, 36 år gammal, till Filippinerna år 1850. Med sig hade han familjens hemliga recept på en undergörande dryck som han snart tillverkade och sålde.

Han startade senare upp ett destilleri i de kinesiska kvarteren i Binondo för att där producera en bittersöt dryck ”Vino de Chino”. Drycken blev känd för att bygga upp samma känsla som dagens energidrycker. Drycken blev snabbt populär både för kvinnor och män.

Idag är det den femte generationen som driver destilleriet, Olivia Limpe-Aw.

Sortimentet är mycket brett med ett 30-tal produkter, som Vodka, Gin, Likörer, Brandy och Whisky. Man licenstillverkar flera stora varumärken. Ekfaten som whiskyn lagras på importeras från USA.

Två olika whisky´s produceras.
White Castle Calibre 69, 34,5%
Enligt de skotska reglerna ska denna whisky egentligen inte få kallas whisky eftersom alkoholhalten är under 40%.

White Castle, 5 år, 40%.
Filippinernas mest aktade whisky. ”En blended whisky, lagrad på ekfat till en perfekt dryck med garantier om – no hangover” står att läsa som produktinformation.

Att det fanns Filippinsk whisky var känt för klubbens sjömän, för övriga var det en nyhet. Till sin karaktär som whisky är det en helt ny dimension som presenteras. Arom och doft har lika lite med skotsk whisky att göra som vodka och skotsk whisky. Men för den delen behöver det inte vara fel. Dock är arom och doft lite åt det artificiella hållet. White Castle 5Y bär en tydlig parfymerad, påklistrad, smak och doft. Någon ropade spåntant ”White Castle 5Y kan göra sig bra som ersättare till kaffelikören”. Varför inte, White Castle 5Y är väl värd att prova för den nyfikne whiskyadmirern.

Prov numro 2: Queen Margot
Queen Margot är för systembolaget en okänd produkt medan den är en storsäljare i Lidel butikerna i Tyskland. Hatad eller älskad, älskad för priset, ca 65 kr, hatad för den utslätade smaken. Queen Margot kan ändå beskrivas och jämföras med i stort sett vilken blended som helst, inget som står ut och ger bestående minnen. Kanske är den trots allt mer prisvärd än en Chivas Regal för 379 kr. I vart fall får man mer yschla för pengarna.

Prov numro 3: Teacher´s (nr 480) 239 kr
Tvärt mot Queen Margot är Teacher´s en välkänd produkt i hyllorna på systembolaget. Återigen, blended whisky skall jämföras med blended whisky allt annat är som att jämföra en hederlig VW bubbla mot en Ferrari. Teacher´s står sig bra mot jämförbar blendeds i prisklassen, inget som står ut i smaken, rund i smaken med inslag av frukt, malt, och blommor. Alltså en normal blended som skall passa så många som möjligt i smaken, väl värd att prova. Gör som Twaang, testa det kostar inte en förmögenhet.

Prov numro 4: SWF buteljering nr 10, Bunnahabhian 1997 peated
Som ett litet plåster på såret plockades denna SWF buteljering av Bunnahabhian 1997 peated malt fram. En riktig Boeing 747 för konnässörer i rökig whisky (stor på allt). Buteljen som sprättades var butelj numro 747 av totalt 1638. Normalt är Bunnahabhian inte speciellt rökig whisky, 2 ppm, medan det i denna tappning inte har sparats på fenolerna, ca 38 – 40 ppm. Mums mums för den som gillar rökig whisky, blä för andra. Buteljeringen består av 5 st Refill Borubon Hogsheads (fatnummer 5310-5314) som sammanslagits för att nå önskat antal flaskor.
En fet whisky är den enkla beskrivningen, den har mycket på alla ben i Twaang,s stjärnbedömning. En mycket potent whisky, synd bara att 700 ml flaskor är så små.

Text/Foto: Anders Hallberg

Dewar’s whisky stod på menyn denna kväll. Precis som alla bra historier börjar historien om Dewar’s med en fattig familj vars yngste son John vandrade iväg från den lilla hembyn ut i världen för att söka lyckan. Att Dewar’s är där de är på dagens whiskykarta beror till stor del på Thomas Dewar. Om Dewar’s historia mm läser du här.

Dewar´s White Label ca 170 kr
Först ut för kvällen var Dewar’s blandwhisky White Label. Det skall med en gång sägas att denna whisky inte saluförs av systembolaget. Vanligast är att du hittar den i taxfree butiker. Vanlig White Label säljer topp-fem globalt. Blended whisky kan på intet sätt jämföras med maltwhisky men White Label står sig hyggligt i jämförelse med andra blended whiskys.

DEWAR’s 12 YO. 289 Kr
Produkten som kom till Sverige våren 2008 och klättrade rätt snabbt på systembolagets försäljningslistor. Kanske inte så förvånande med tanke på priset, med 289 kr helflaskan utmanas standardwhisky som The Famous Grouse och Ballantine’s och även Chivas Regal som kostar nära hundralappen mer.

Dewar’s 12 åring tar ut svängarna rejält, ett bra hantverk där pris och prestanda är i toppklass för en blended whisky.

DEWAR’s 15 YO. ca 400 Kr
Åter igen en produkt du får leta på annat ställe än på vårt kära systembolag.

Aberfeldy 12Y ca 400 kr
Aberfeldy Distillery ligger vackert strax intill staden Aberfeldy invid floden Tay. Destilleriet grundades 1898 av bröderna Dewar som även drev en bland- och buteljeringsfirma i Perth. De insåg att den ökade efterfrågan skulle göra det svårt att finna maltwhisky av god kvalité och startade därför Aberfeldy Distillery för att ha en säker tillgång på maltwhisky. Av stor betydelse de första åren var en järnvägsförbindelse som regelbundet fraktade stora mängder whisky mellan destilleriet och blendedfabriken. 1925 köptes de av Distillers Company Ltd för att fem år senare förvärvas av Scottish Malt Distillers. 1972 renoverade de och byggde ut destilleriet till totalt fyra kopparpannor. 1998 köpte Bacardi Ltd destilleriet. Destilleriet är idag en viktig del i Dewars blendedwhisky. Besökscentrat som moderniserades år 2000 som numer kallas ’World of Whisky’ och präglas starkt av blendedwhiskyn Dewars. Dewars är den populäraste whiskysorten i USA.

Text/Foto: Anders Hallberg

Denna afton skulle, i vart fall till viss del, jobbet utföras vilket hoppades över en oktoberafton anno 2008 då Brand Ambassador för Glenfarclas George S. Grant besökte Twaang. Aftonens arbetsinsats bestod i att på ett typiskt Twaangmanér ”Stjärnbedöma” Glenfarclas underbara produktfauna. Orsaken till den långa vilan är lätt att förstå, vi vill ju inte störa en underbar provning och föreläsare med att Twanng,s medlemmar munhuggs om det skall vara 1,4 eller 1,5 på benet för komplexitet.

Grunden till Twaang,s sätt att prova whisky finns i form av ett provprotokoll. Vi har istället för att poängbedöma kvalitén för en whisky försökt att hitta ett objektivt sätt att beskriva hur whiskyn smakar, smaken är ju som bekant delad. Vi inbillar oss att vi med detta ger en mer rättvist information av ”konsumentkaraktär” och det är ju det som det egentligen handlar om, hur kan whiskyn tänkas smaka? Se mer om våra provningar här.

En hyllning måste ges till Glenfarclas, här är det inte en massa jidder om slutlagringar på olika fat hit och dit. Nej, här är det rakt och ärligt utvalda fat och lagringstid som genomgående fått bestämma.

Så till aftonens provning, fyra prover ställdes fram och provade i tur och ordning
1. Glenfarclas 15Y Nr 452 549 kr
2. Glenfarclas 21Y Nr 86570 799 kr
3. Glenfarclas 25Y Nr 320 995 kr
4. Glenfarclas 105 Nr 80221 629 kr

Efter avslutad provning kunde vi konstatera att om priset inte spelade någon roll så spelar det heller inte så stor roll om du väljer Glenfarclas 15Y, 21Y eller 25Y, alla tre håller en jämn och hög kvalité. Glenfarclas 105 var det prov som inte gillades, en ung och alkoholstark (60%) whisky gör att den blev utan röster och snart gick diskussionen om APK (Alkohol Per Krona) igång.

Text/Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning gick under temat ”Rare-Iteter” och var uppdelad i två steg; en för att komma i form till det i månadsmötet insprängda årsmötet och den andra efter årsmötet för att fira alternativt sörja.

Twaang har vid flera tillfällen provat whisky från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail och på den punkten finns egentligen inget att tillägga. Elgin firman levererar inga halvmesyrer, bara förstklassig whisky och så även denna gång. Tre gudabenådade malter provades och är det något som skall sörjas efter genomfört årsmöte är det faktumet att eftervärlden nu saknar en pava Glenugie 1970. Pavan öppnades med viss vemod och tömdes till sista droppen, smaskens.

Glenugie 1970 -2010 , pris 1720 kr
Först ut till provning var den nu framlidne Rare Malten Glenugie, destillerad 1970 och buteljerad 2010. Buteljen inköpt på whiskymässan ombord på Cinderella till det facila priset av 1720 Sek. BILLIGT, Twaang är annars van att betala 12 850 Sek för en 40-åring, skepp ohoj.

Glenugie var det östligaste destilleriet i skottland och grundlades 1831 i hamnstaden Peterhead. Destilleriet lags ned och rivs för skotsk whisky nödens år 1983. Idag finns inga rester kvar av destilleriet, allt som finns kvar är ett begränsat parti pavor som med Twaangs hjälp raskt närmar sig den magiska gränsen ”när det är slut är det slut”.

Miltonduff 1996 – 2007, pris 696 kr
Kvällens prov numro två var en spännande Miltonduff hämtad från Gordon & MacPhails serie Cask Strenght. Provet destillerat vid speysidedestilleriet Miltonduff 1996, buteljerad 2007 och lagrad på Refill Sherry Butts med en alkoholstyrka av 60,9% till priset av 696 kr.

I destilleriet Miltonduff har det också producerats annan whisky. 1964 installerades ett par Lomondpannori vilka det fram till 1981 producerades en tyngre whisky som kallades Mosstowie. Att produktionen av Mosstowie upphörde orsakades av den komplicerade pannfunktionen samt att destilleriets egen produkt, Miltonduff, efterfrågades allt mer.
Miltonduff Distillery producerar huvudsakligen maltwhisky till storsäljare Ballantines Blend. De få flaskor som släppts som single malt buteljeras av Gordon & MacPhail.

Mortlach 21Y, pris 749 kr
Så kvällens prov numro tre, även den hämtad från Gordon & MacPhail och serien ”Distillery Labels”, speysidewhiskyn Mortlach 21Y till priset av 749 kr.

Mortlach som grundades av James Findlater och Alexander Gordon 1823 blev det första av sju destillerier med licens i whiskyepicentret Dufftown. Mortlach tidiga historia är turbulent då anläggningen tjänstgjort både som kyrka och ölbryggeri.

Mortlach är unik på så vis att den är, liksom Springbank, destillerad två och en halv gång. Om man ser till processen kan det enklast beskrivas som hälften av spriten destilleras två gånger medan den andra hälften destilleras tre gånger

Koncentrat
Vid ett läge där all tre prov betingade att likalydandes värde ansågs, hårfint, prov numro ett vara att föredra. Vidare meddelade spritkassören med nykter stämma att en pava av vardera tre sorter är ett MÅSTE för vilket whiskyskåp som helst.

Text/Foto: Anders Hallberg

Whiskyårets första provning gick under namnet Blandat, Blandad Malt och Malt där fyra sorter skulle provas. En del i provningen var att bena ut begrepp som vatted malt, pure malt och blended malt.
The Scotch Whisky Association försöker fasa ut termer som pure malt och vatted malt till förmån för termen blended malt. Detta för att undvika missbruk och missförstånd samt att stärka termen Single Malt och Scotch Whisky. Faktum är att det mesta kring Scotch Whisky regleras i lag där det bl a innebär att en skottsk whisky endast kan tillhöra någon av följande fem kategorier: Single Malt Scotch Whisky, Single Grain Scotch Whisky, Blended Scotch Whisky, Blended Malt Scotch Whisky och Blended Grain Scotch Whisky. Dessutom måste det tydligt framgå av flaskans etikett vilken av dessa kategorier whisky tillhör.
Kvällens första prov var en dold provning där gröna bandet stod på spel och där det till sist visade att ingen för kvällen benade ut gåtan. Det dolda provet visade sig vara Folke Anderssons nya skapelse, The Latitude 55° följt av Lochranza 10Y, Glencoe 8y och Big Peat i namn ordning.

The Latitude 55° (Nr 20414, pris 229 Kr)
Målsättningen med The Latitude 55° har varit att kunna erbjuda en högkvalitativ skotsk blended whisky anpassad till den svenska marknaden. Mannen bakom The Latitude 55° är för Twaang den bekante Folke Andersson. För Twaang,s medlemmar behöver han inte någon närmare presentation, Folke har besökt vår klubb vid några tillfällen samt att vi haft nöjet att besöka honom i Vin&Sprit,s lokaler.
Precis som annan skotsk blended whisky har The Latitude 55° framställts genom en blandning av maltwhisky och sädeswhisky. En del av det maltinnehållet kommer från Islay där rökig whisky dominerar och bidrar med en lätt ton av rökighet i doft och smak. Fatlagringen har skett på sherryfat som rundar av whiskyn samt ger fruktighet och en angenäm sötma.
Att Folke har järnkoll på svenska whiskykonsumeter bevisas med The Latitude 55°. I epitetet pris prestanda torde Latituden vara svårslagen. Nu är det upp till konsumenterna att hitta fram till Systenbolagets Latitudhylla, det är ett bra val. Finns det något risktagande i detta projekt så skall det möjligen vara den miljövänliga PET-flaskan men vem gillar inte en okrossbar och lätt butelj.

Lochranza 10 Y (Nr 82853, pris 765 kr)
Kvällens andra prov var en ”Single Malt Distilled at Lochranza Distillery” och tappad på flaska av den oberoende buteljeraren The Clydesdale. Destilleriet Arran, verksamt på ön Arran, har förlagt sitt destilleri just till orten Lochranza på ön. Detta föranleder en att tro att denna whisky är producerad av Arran Destillery. Flaskan var nr 1 av 484 där whiskyn lagrats på sherryfat och tappats på flaska vid en alkoholstyrka av 55,5%.
En mycket trevlig whisky där många av våra ”bedömningsben” blir stora och avrundas med en lagom framskjutande ton av sherry.

Glencoe 8 Years (Nr 83605, pris 598 kr)
Tredje provet, Glencoe 8Y som är en blended malt som göra av Ben Nevis Destillery, alltså blandad av två eller flera single malts. Denna whisky lanserades redan i slutet av 1960-talet av Rory McDonald, en direkt ättling till Long John McDonald, grundare av Ben Nevis destilleri 1825.
Glencoe är en berömd dal i Skottland där den ökända massakern av Clan Macdonalds skedde den 13:e februari 1692. Massakern utfördes av the Campbells på uppdrag av kungen.
Trots den höga alkoholstyrkan, 58%, är denna whisky mycket passionerade whisky innehållande massor av spannmål, fruktighet och krydda.

Big Peat (Nr 10351, pris 469 kr)
Sist ut för kvällen var åter en blended malt, nu tilltalandes Big Peat. Detta rör sig alltså om en blandning av single malts från Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och Port Ellen. Namnet Big Peat talar sitt tydliga språk, denna whisky är till bredden fylld med rök och åter rök. Till whisky av detta slag finns det inga halvmesyrer, antingen älskas den eller så hatas den.
Är du av första slaget, här har du en utomordentligt mumsig whisky med omisskännliga, superkraftiga toner av brinnande pelletssilo. Om du till äventyrs inte vet hur en brinnade pelletssilo luktar, fråga vilken härnösandsbo som helst.

Postludium
Fyra, var och en på sitt sett, utomordentligt trevliga whiskys provades. I epitetet ”kvällens whisky” blev det dött lopp mellan The Latitude 55° och Lochranza 10Y med Glencoe 8Y en knapp hästlängd där bakom, alltså knallhårt ända in i kaklet. Inkluderas variabeln priset så måste det sägas att The Latitude 55° tog en promenadseger. Till kvällens provning hade två före detta rökdykare anslutet vilka ansåg att Big Peat är den mustigaste och bästa whiskyn som provats på länge.

Text/Foto: Anders Hallberg

Warehouse 24, kvällens tema, är det lagerhus där The Balvenie lagrar deras finaste whisky (The warehouse there we keep some of our very special malts). Provningen omfattade 3 whiskies hämtade från just detta lagerhus.

De sorter som dukades fram under temat Warehouse 24 var:
– Balvenie Doublewood 12Y, nr 10477, 419 Kr
– Balvenie Golden Cask 14Y, 500 Kr
– Belvenie Port Wood, nr 10464, 899 kr

Den av de tre provade som stack ut mest var den 21 åriga portwood lagrade whiskyn. Priset till trotts så var det provningens minst älskade whisky av de tre. På punkten mest prisvärda av de tre ansågs den 12 åriga Doubelwood vara. Både Golden Cask, som slutlagrats på fat som under en tid innehållet Karibisk rom och Portwood som slutlagrats på portvinsfat har ett aromutstick som inte appellerar alla whiskyläckergommar. Men smaken är som bekant delad, se Twaang,s eminenta och oberoende konsumentupplysande stjärnbedömning.

Speyside destilleriet The Balvenie:
The Balvenie ligger i princip vägg i vägg med Glenfiddich invid floden Fiddich i Dufftown. William Grant startade Balvenie1892 endast fem år efter det att han grundat Glenfiddich. Genom att använda befintliga byggnader och begagnad pannor kom destilleriet i gång väldigt snabbt, knapp ett och ett halvt år tog det innan de första dropparna pressades fram. Orsaken till det forcerade bygget var den stadigt ökade efterfrågan av whisky från blendedmarknaden.

Det är först en bit in på 70-talet som The Balvenie börjar säljas som Single Malt. The Balvenie lagras vanligen på bourbonfat eller sherryfat. The Balvenie var tidigt ute och erbjöd whiskies med så kallas slutlagringar, Doubelwood, Golden Cask och Portwood är några exempel.

Buteljering sker numer oftast central, antingen i Glasgow eller Edinburgh. Tack vare närheten till Glenfiddich så tappas, på ort och stället, den störta delen av Balvenie på flaska i Glenfiddich buteljeringsanläggning.

Balvenie används som ingrediens i Grant´s, Clan Macgregor. Balvenie säljs inte vidare som single malt till någon oberoende buteljerare. Den färdiga whiskyn som inte går som single malt blandas istället med en skvätt Glenfiddich och säljs till blandindustrin under namnet Burnside . Burnside används bl a av Johnny Walker.

Text/Foto: Anders Hallberg

Provningen var på temat ”Två lucktäppning och ett läxförhör!”, dvs. fylla igen två av luckorna i vårt gedigna provningsarkiv samt en kontroll att våra läckergommar håller en hög och jämn standard. I vårt provningsarkiv finns nu över 260 stjärnbedömningar. Varje stjärnbild är ett samlat intryck av ett 20-tal medlemmars bedömning. Som en kvalitetssäkring av bedömningarna genomförs lite då och ett läxförhör. Alltså bedöma en redan tidigare stjärnbedömd whisky och då får ju stjärnbilden inte glida allt för mycket.

Att observera när du studerar resultaten av provningarna är det faktum att resultatet inte är ett mått på kvalitet. Vi har istället försökt att hitta ett objektivt sätt att beskriva hur sorten smakar. Vi inbillar oss att vi i och med detta mera rättvist ger information av ”konsumentkaraktär”. Och det är ju det som det egentligen handlar om, hur kan whiskyn tänkas smaka?

Som lucktäppare hade Fettercairn 13Y och Glen Keith 33Y valts, båda tillhörande serien Old Malt Cask från den oberoende buteljeraren Douglas Laing & Co Ltd. Till läxförhöret valdes Gordon & MacPhails ST Magdalene 33Y från serien Rare Old.

Först ut till provning var Fettercairn 13Y destillerad 1991 och buteljerad 2005. Byn Fettercairn ligger i det bördiga området How of Mearns vid foten av Campianbergen. Destilleriet räknas in i regionen östra högländerna och grundades 1824. Fettercairn ägs idag av Whyte & MacKay och är inte speciellt vanlig som Singel Malt.

Numro två var Glen Keith 33Y destillerad 1973 och buteljerad 2007. Destilleriet räknas till regionen Speyside och ligger i staden Keith. Destilleriet byggdes delvis i en gammal kvarnbyggnad och stod klart 1958, mitt emot på andra sidan gata ligger för övrigt Strathisla Distillery. Dåvarande ägarna Seagrams byggde destilleriet i syfte att trippeldestillera whisky för deras blendedsorter med sedan 1970 dubbeldestilleras whiskyn. Vid denna tidpunkt ägde inte Seagrams några destillerier på ön Islay men använde rökig whisky som stomme i flera av deras blendedsorter. Av den anledningen försökte man under 1970 talet att tillverka rökig maltwhisky vid Glen Keith och Benriach för att se om de gick att ersätta den med whisky inköpt från Islay. Först 1994 börjar Glen Keith säljas som Single Malt, då som en 10 åring. En stor del av whisky hamnar i Chivas blendedsort. Destilleriet lades under hösten 1999 i malpåse.

Numro tre och läxförhöret var ST Magdalene 33Y, destillerad 1975 och buteljerad 2008. Destilleriet grundades 1795 av Sebastian Henderson, såldes vidare 1797 till Adam Dawson ägare till destilleriet Bonnytoun i Linlithgow. Destilleriet stängdes för gott 1983 och är delvis rivet. Resterande byggnader är K-märkt och kan ses strax öster om järnvägsstationen i Linlithgow. ST Magdalene tillhörde regionen Lowlands. Normalt är en whisky från lågländerna trippeldestillerad men unik nog är både ST Magdalene och Glenkinchie dubbeldestillerad.
Byn Linlithgow är känd för att ha varit en medeltida handelsplats vars marker var historiska långt innan destilleriet uppfördes. Det första kända destilleriet på markerna runt Linlithgow startade 1750 och dessförinnan lär det ha funnits många lönnbrännerier i området.

Stjärnorna i provprotokollen var denna gång inte så svåra att få till. Alla tre sorterna tar ut svängarna rejält. Diskussionernas vågor går alltid höga när frukt och blommor skall avgöras, så även denna gång. Att kvalitén på våra bedömningar håller en hög och jämn nivå bevisas av läxförhöret som med bara små avvikelser skiljer mot tidigare provning, Guldstjärna i kanten.
Tre mycket bra whiskies med Glen Keith 33Y som klar vinnare.

Sorter som provades:
Fettercairn 13Y, 839 Kr
Glen Keith 33Y, 1599 Kr
ST Magdalene 33Y, 2295 Kr (inköpt på whiskykryssningen med Cinderella)

Text/Foto: Anders Hallberg