Spritkassören inledde provningen med att beskriva det olika beståndsdelarnas inverkan vid framställning av whisky. Där han denna gång satte fokus på mältningen av kornet. Uppslaget till provningen var en snilleblixt (nåja) som enligt egen utsago inträffade klockan 15:10 på julafton. Det framkom i samband med det bildspel som spritkassören visade att mältningen är en viktig del i whiskytillverkningen. Vi fick oss till livs en teknisk genomgång av mäskning: golvmältning, saladinlådor, centrala mälterier, mäskpannor, torv, torvbrytning (olika slag av torv). Vi slutar aldrig att imponeras av ”Spritkassörens oändliga kunskap om whisky”.

Dagens provning skulle ge oss en kunskap att känna igen doften av malt och slutligen försöka oss på att känna om vi kunde finna malt i de whiskies vi provade, och dessa var.

Craigellachie 14 y 40 % pris 500:- Destilleriet grundat 1891 av Glenlivet distillery med delägarna Alexandr Edward och Peter Mackie. Produktionen startade 1898. Firman får nya ägare1916 då Mackie & Company tar över. Tyvärr avlider Peter Mackie 1924 och destilleriet byter namn till White Horse Distillery. Ny ägare efter uppköp 1927 blir DCL.

I början av 1960 så sker en tillbyggnad av destilleriet och två nya pannor köps in för att då bli fyra styckna. 1998 säljer United Distillers & Vintners Craigellachie som tillhör denna firma då tillsammans med flera andra märken till Bacardi Martini. År 2004 kommer den första officiella 14 åringen som ersätter UDV,s Flora & Fauna. samtidigt så släpps en 21 årig cask strength på ¨Craigellachie Hotel”.

An Cnoc 12y 459:- Whiskyn producerad på destilleriet Knockdhu. Grundat 1893 av DCL. Arkitekter var Gordon & Macbey från Elgin. Man startar produktionen 1894. Skötseln av destilleriet överförs till Distillery Agency 1924. Produktion tas över 1930 av SMD. År 1931 så stänger man Knockdhu för att åter öppnas 1933. Sedan följer ett 50 –årigt öppethållande innan destilleriet åter stängs i mars1983.

Iver House köper Knockdhu från United Distillers 1988 och produktionen återupptas den 6 februari 1989. Första officiella buteljeringen sker 1990 och 1993 så kommer An Cnoc. Det nya namnet tillkommer för att det inte ska ske förväxling med Knockando. Inver House köps upp av Pacific Spirits (Great Oriole Group) för 85£ million. Resten är nutidshistoria.

Old Pulteny 12Y 295:- Producerad av Pulteney. Grundat av James Henderson. Destilleriet är för övrigt ett av få som fått namnet av en person, Sir William Johnstone Pulteney. Destilleriet köps av James Watson 1920, för att säljas till Buchanan – Dewar 1923. B D blir 1925 en del av DCL. Fem år senare upphör produktionen för åter starta 1931 efter att ha köpts av advokaten Robert Cumming som samtidigt köper Balblair. Cumming säljer destilleriet 1955 till James & George Stodart som är ett dotterbolag till Hiram Walker & Sons.

År 1958 så byggs Pulteney om. Året efter upphör mältningen. Allied Breweries köper 1961 James & George Stodart Ltd. Allied Breweries ändrar namn 1981 till Allied Lyons som ett led i uppköpet av J Lyon 1978. Allied Lyon köper Pedro Domecq 1994 och byter åter namn, nu till Allied Domecq. AD säljer till Inver House 1995. I denna köp och säljkarusell så byter destilleriet åter ägare 2001. Nya ägare blir Pacific Spirits (Great Oriole Groupe) som köper Inver House för £852 millon.

Till provningen som också innehöll en överraskning.

Glas 1. Namned The Surprise, vilket det också var. Det visade sig vara en whisky från Indien – hör och häpna! Nämligen en AMRUT single malt whisky ingen årgång, till det facila priset av 500:-. Whiskyn kom från Bangladore i Indiens ”Silicon Valley”. Destilleriet grundat 1948.

Glas 1. Färg: 24 karat, doftar apelsin, clementiner och lite gräsklipp. Tung doft – ja det fanns inslag av honung och lönnsirap. Lagrad på amerikansk ek därav spår av vaniljdoft. Angels share är 10-15% och år p.g.a. den höga luftfuktigheten. Någon sade att detta var en typisk ”tjejwhisky”. Det doftar som i en parfymbutik.

Glas 2. Craigellachie 14 y var lite torrare i smaken med mer intensitet. Diskussionen fastnade på det återkommande fruktighet och blommighet. Det kom fram att frukten var åt äpplen (Granny Smith) alltså mycken syrlighet och citrushållet. Vidare så hittades under tung doft spår av honung, lite svavel etc. Någon kände doft av torr choklad och Arrak. Mer whisky än den föregående var det samfällda intrycket.

Glas 3. An cnoc 12 y färgen åt halmstrå kanske 24 karat en viss oenighet rådde. Relativt komplex smak med medelintensitet. Växlar i doft och smak. Det doftar urkokta ärtor med inslag av citrus, äpplen och lite torkade plommon. Även doft av mer spektakulära inslag hittades – finnes senare att läsa i mötesprotokollet. Fat och trä – här nämndes gammal teakdörr (ej inoljad). Det fanns även sherry i doften.

Glas 4. Old Pulteney 12 Y vackraste flaskan av alla i provningen. Färgen drog åt gammal ”Sauternes”. Låg intensitet – komplexitet – det kommer lite efter ett tag. Doftar kanderade violer och smakar lite av bränt socker. Omdömet om denna whisky var att den passar många. Priset är ju lågt för en maltwhisky – det indikerar att den är gjord för att många ska tycka om den. Inget sticker ut på denna whisky – möjligen då lite söt sherry.

Hur gick det då med malten? Kände vi någon malt? I några av exemplaren kunde man känna maltdoft. Indiern var verkligen en överraskning. Gissningarna om ursprungsland var många. Några kände ganska omgående doften av Östern. Japan som ursprungsland föreslogs men även USA, Australien, Irland och Spanien nämndes

Det var en synnerligen intressant provning som vår spritkassör bjöd på som alltid ska sägas.

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg

Härligt intensiv karaktär av tjära, torv, rök och havssalt och en lätt sötma. Islay är den mest kända av öarna utanför Skottlands kust som tillverkar skotsk whisky och har den mest karaktäristiska stilen. Whiskyn från denna västliga ö har blivit uppmärksammad över hela världen av två anledningar: tjärad eka och rök.

Islay Mist Deluxe lanseras på Systembolaget första oktober ( 228 Kr)
Islay Mist är en Blended whisky med sitt ursprung i ön Islay i nordvästra Skottland. Whiskyn är baserad på Laphroaig Single Malt vilket ger en lätt identifierbar rökighet och tydlig karaktär av tjära och torv. Genom att blanda Islaymalten med maltwhisky från Highland och Speyside samt grainwhisky av hög kvalitet så mjukas smaken upp samtidigt som den karaktäristiska rökigheten fortfarande finns kvar.

Islay Mist skapades 1928 till John Granville Morrisons, den blivande Lord Margadale, 21 årsfest som hölls på familjens gods, Islay House. Självklart skulle whisky serveras men Islaymalten Laphroaig ansågs lite väl kraftig för att passa alla gästers smak.

Ian Hunter på Laphroaig Distillery fick därför i uppdrag att skapa en whisky som skulle serveras på festen. Instruktionerna var att skapa en karaktärsfull whisky som var tillräckligt mjuk för att de unga damerna på festen skulle uppskatta den, men samtidigt behålla den kraftiga Islaysmaken.

Resultatet blev en deluxe blend av Laphroaig, Glen Grant och The Glenlivet och det blev upp till den dåvarande Lord Margadale att fälla det slutgiltiga avgörandet. Ian Hunter varnade dock Lord Margadale att whiskyn han skulle smaka kunde få honom att hamna ”in a fog”. Lord Margadale smakade på whiskys och utbröt glädjefullt ”No Ian, not a fog. A mist, Islay Mist” och namnet var givet.

Bakom Islay Mist står det lilla företaget MacDuff International i Glasgow. Företaget startades 1992 av Stewart MacDuff, Charles Murray och Ted Thompson, med tillsammans mer än 75 års erfarenhet av ledande befattningar i den skotska whiskyindustrin. Man exporterar i dag mer än 2 miljoner flaskor per år till mer än 50 länder. De största produkterna i dag är Lauder’s och Grand MacNish.

De olika whiskysorterna i Islay Mist har alla mognat på ekfat för att utveckla sin fulla personlighet och dessa blandas under stor omsorg av MacDuff Internationals egen master blender, Gilmour Burnet. Burnet har ett förflutet inom United Distillers där han under 20 års tid bland annat sett till att Johnnie Walker har smakat korrekt.

Ön Islay är den sydligaste av de västra öarna utanför Skottlands atlantkust. Huvudnäringarna i området är lantbruk och whiskydestillering. Whisky från Islay är väldigt karaktärsfull och är en av de mest omtalade whiskysorterna i Skotland. Här tillverkas whiskyn traditionsenligt och hantverket går i arv från generation till generation. Mycket små förändringar i produktionen har gjorts sedan whisky började framställas här 1815.

Islay Mist är en blended whisky med stor personlighet som kommer att tilltala nya upptäckare av Islay såväl som mer härdade kännare som söker en Islayupplevelse utan att behöva gräva djupt i plånboken.

Smokehead Islay Single Malt (379 kr)
Smokehead är en whisky som är mycket traditionell i smaken med alla attribut som det innebär att härstamma från Islay, detta framhävs också tydligt på den moderna och icke traditionella flaskan och förpackningen. Ian Macleod & Co har alltid värnat om sitt oberoende, sin självständighet och har haft ett långt nära samarbete och med sina leverantörer, som säkerställer deras inköp av whisky. De köper enbart de bästa whiskysorterna. Idag har de etablerat ett avundsvärt anseende och rykte på den skotska whiskymarknaden, vilket tillsammans med sitt oberoende ger dem bra tillgång till förstklassig Single Malt – både kända och mindre kända. Ian Macleod & Co Ltd etablerades av klanen Macleod 1934 på ön Skye och är idag ett av de få kvarvarande familjeföretagen inom spritindustrin i Storbritannien. De är också kända för deras prisbelönta Glengoyne Single Malt, Ian Macleod Regional Malts, Chieftains Choice, King Robert Blended Whisky, Isle of Skye Blended Whisky och London Hill gin.

Black Bottle 10 Years Old (279 Kr)
Varumärket grundades 1879 av Gordon Graham & Co. Black Bottle är en unik blended Whisky halten av maltwhisky är mycket hög och all maltwisky kommer från ön Islay. I denna whisky finns maltwhisky från samtliga sju destillerier på Islay. Det vill säga Bunnahabhain, Caol Isla, Bowmore, Ardbeg, Lagavulin, Laphroaig samt Bruichladdich.Bunnahabhain är den av de sju som finns mest i Black Bottle.

Foto: Anders Hallberg

Vår eminente spritkassör hade denna kväll kommit fram med några riktiga rariteter.

Den första whiskyn var ”Convalmore 28Y cask strength” till det facila priset av 1 099:-. Convalmore´s nuvarande ägare är Diageo. Dock grundades destilleriet redan 1893 av Convalmore – Glenlivet Distillery Company. Produktionen startade först året därpå.

Tio år senare så såldes företaget till W. P. Lowrie & Co. Nya ägare tillträdde 1906 p.g.a. att de tidigare ägarna fick finansiella problem. I oktober 1909 så ödelades stora delar av destilleriet i en brand. Året efter var produktionen igång igen och i samband med detta så experimenterade man med ”Continous Stills”, dvs. samma metod somanvänds vid produktion av grain whisky. Denna metod överges tack och lov 1916.

Distillers Company Limited (DCL) köpte destilleriet avJames Buchanan & Co 1925. Fem år senare övergick firman till Scottish Malt Distillers (SMD). 1964 så ökade man pannornas antal från tv till fyra. Tyvärr så lades destilleriet i malpåse 1985. United Distillers som var ägare ålde byggnaderna till William Grant & Sons 1990 och som därefter användt dem som lagring för de egna malterna Glenfiddich och Balvenie.

Förra gången vi provade Convalmore var det en 24-åring som släpptes 2003 av Diaego i serien ”Rare Malts”. Denna gång var det en 28-åring som vi provade.

Convalmore från Speyside rönte många a:haan och suckar bland de församlade medlemmarna. Vilken whisky – dock fanns det en och annan avvikande mening om prisvärdheten. En medlem menade att ”den är inte god för 1000 kr”. I doften märktes, maltextrakt, citrus, lime, gräsmatta, hö hö, löv, torv, ljunghonung, sherry, lite peppar och övermogna astrakanäpplen. En viss diskrepans fanns mellan två falanger avseende om det fanns mer blommighet än frukt i whiskyn!

Smaken var mycket lång, intensiv och komplex vilket beskrivningen ovan konfirmerar. Undertecknad måste med emfas påpeka att denna whisky är ett fynd för sina dryga 1000 kronor.

Glas två innehöll ”Glen Albyn” nuvarande ägare är Diaego. Destilleriet grundades 1844 av James Sutherland i Inverness. Produktionen startade 1846. Tyvärr så förstördes destilleriet delvis i en brand 1849. Året därpå så startade produktionen igen efter intensiva reparations-arbeten. Ägaren gick i konkurs fem år senare p.g.a. att de reparationer som pågått blev dyrare än beräknat. Destilleriet bjöds ut till försäljning, men ingen vill köpa det. År 1866 gjordes destilleriet om till en kvarn för produktion av mjöl. I nästan 20 år producerades det mjöl istället för whisky i byggnaderna.

Nya ägare tillträdde (Gregory & Co) 1884 och produktion av whisky togs upp igen. Glen Albyn Company bildades 1891. Mackinlay & Birnie Ltd ägare av Glen Mohr köpte Glen Albyn 1920.

Drygt 50 år senare köper DCL destilleriet. Tyvärr så tas Glen Albyn ur produktion 1983. Slutligen så går Glen Albyn i graven 1986 då destilleriet rivs.

Till whiskyn, som hade den respektingivande åldern 32 y och kostade modiga 1 946 riksdaler. På flaskan gick att läsa följande; destillerad 1970 i september, buteljerad 2003 i februari månad, flaska nummer 1 av 216 buteljer. Drygt 7% mindre alkoholhalt än i prov ett.

Det som märktes i doften var sherryinslaget, vilket stack ut påtagligt. Denna whisky var mindre komplex än Convalmore. Dock var den mycket intensiv ”som en spark i r…..a” som en medlem uttryckte sig. Mer fruktig än blommig – trots sin ålder. Bland sherryälskarna framstod denna whisky som dagens höjdare.

Slutligen så kom då prov 3. I glaset fanns S:t Magdalene från Gordon & McPhail´s serie Rare Malts; 30 år 43 %, pris 2 250 pistoler – ägare Diaego. Detta destilleri grundades 1795 av Sebastian Henderson, såldes vidare 1797 till Adam Dawson ägare till destilleriet Bonnytoun i Linlithgow.

Nästan 100 år senare bildades A & J Dawson samtidigt så expanderade verksamheten. Dawson gick i konkurs 1912 och DCL (Distillers Company Ltd) köpte upp St. Magdalene. Omfattande reparationer av destilleriet genomfördes 1927. Tyvärr så slog destilleriet igen sina portar 1983.

Citat från en medlem om glas 3 ”Den här whiskyn tycker jag om, är ni med på samma provning eller”? Whiskyn var inte lika intensiv och komplex som prov 1 och 2, dock mycket välbalanserad. Mer blommighet än frukt i doften.

Här skulle provningen kunnat ta slut men se icke det. Vår spritkassör hade naturligtvis med ett fjärde glas som referens. Efter lite hjälp så kom provarna fram till att detta också var en maltwhisky från Skottland. Prismässigt så lämnades förslag på ett pris mellan 350-500 kr. Vilket skulle visa sig stämma rätt bra. Det gissades på en whisky som var 10-18 år. Någon nämnde att det kunde vara en Blair Athol. Det visade sig att i glaset fanns Aberlour 10 år gammal för 340:-. För övrigt en bra malt för det priset.

Visst var detta en kväll att komma ihåg. Fantastiskt bra whiskies som vi fick prova. Vår spritkassör slutar aldrig att överraska oss!

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg

Underrubriken löd ”Gamla favoriter i repris”. Nåväl detta skulle så småningom avslöjas… Spritkassören inledde kort och provningen startade omedelbart med att glas 1 liksom de följande serverades blint:

Efter avlutad provning fick medlemmarna en stund för sig själv, nåja att försöka hitta svaret till vilka länder de tre whiskies vi provat kom ifrån.

Glas I

Några olika förslag nämndes bl a att whiskyn kan vara gjord i förslagsvis Amerika, Skottland Irland. En medlem som betalar sin medlemsavgift dubbelt var dock säker på att whiskyn kom från Mackmyra – bra gjort Antus! Whiskyn kom från Mackmyra.

Mackmyra  Preludium 2002 First filled bourbon cask och Visingsö-ek Flaska 3121 av 4536 st. 54,2% 50cl  Pris: 431:-

Det var den andra utgåvan i serien Mackmyra Preludium. Whiskyn var buteljerad  den 14 juli 2006 vid fatstyrka 54,2 procent. Totalt 8500 flaskor varav 2000 går till restauranger, 4536 säljs via Systembolaget med start 7 augusti och resten exporteras till Danmark, Norge och UK. Nu återstår fyra preludium, innan det blir dags för den storskaliga seriösa lanseringen någon gång efter 2008 då whiskyn fyller 5-6 år.

Glas II
De allra flesta trodde nog att denna whisky kom från Skottland – mera noggrant Speyside. Ack vad vi bedrog oss. Whiskyn var gjord i Japan.

Nikka cask strength doubled nature blended whisky  51,4% 50 cl pris 309:-

NIKKA grundades 1934 av Masataka Taketsuru. I början på 1920-talet begav sig han till Skottland för att studera kemi på universitetet i Glasgow. Intresset för whisky tog så småningom överhanden och han tjänstgjorde under kortare perioder på några olika destillerier. Några år senare återvände han till Japan och tog anställning på Suntorys destilleri i Yamazaki och var ansvarig för att sätta upp driften för Japans första destilleri. År 1934 kunde han starta sitt eget destilleri, Yoichi Distillery i staden med samma namn på ön Hokkaido i norra Japan. Likt Suntory började NIKKA gå riktigt bra efter världskrigen och 1969 kunde även NIKKA starta sitt andra destilleri i Miyagikyo. Detta destilleri kallas även Sendai Distillery efter staden som ligger i närheten. 1989 köpte NIKKA Ben Nevis Distillery i Skottland.

Glas III
Whiskyn som fanns i glas tre, där förekom det gissningar på de allra flesta länder som gör whisky i världen, dock sade ingen Nya Zeeland vilket det var.

Milford single cask malt whisky 10Y 43% butelj nr. 6777  Pris 495:-

Milford är en single malt whisky som destilleras och buteljeras på New Zealand’s South Island vid Willowbank Distillery i Dunedin. Destilleriet grundades för cirka 30 år sedan av några affärsmän från Dunedin med skotskt påbrå. Till Milford används lokala råvaror och den destilleras i traditionella pot stills. Milford säger själva att deras whisky liknar skotsk låglandsmalt.

Dagens bästa whisky blev Nikka. Som avslutning på provningen ställdes frågan till spritkassören om vad denna provning hade med gamla favoriter att göra? Det har den inte- ja ville bara luras lite….

Vi frågade oss om Mackmyras whisky skulle bli bättre av längre lagring. Spritkassören har en teori (väl underbyggd), att det Mackmyra bör göra är att inte lagra whiskyn på svensk ek, lagra längre tid etc. Teorin om att whisky mognar fortare i ett mindre fat som Mackmyra hävdar finns det inga belägg för. Den Mackmyra som vi provade hade destilleriet förvisso ändrat lite på faten. Whiskyn var lagrad både på bourbon och Visingsö-ek.

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg

En solig och skön sommarkväll den 16 juni träffades på Murberget (Spjutegården)  TWAANG för säsongens sista medlemsmöte. Före mötet fanns det tillfälle att intaga en öl i ”Biergarten”, vilket ett flertal medlemmar kändes sig uppmanade att göra.

De Whiskys som provades var namngivna på den svarstalong som vi fick i samband provningen. Det vill säga, vi fick före veta vilka whiskies (nåja) som skulle provas men inte i vilket glas de fanns i. Så gick då provningen igång. Det doftades, smackades och sörplades och smakades. Vi använde oss naturligtvis av TWAANG(s) utomordentliga provningsmall för att beskriva de whiskys som var satt under lupp.

De tre whiskies vi provade fick alla tre höga värden på intensitet och eftersmak. Mest komplex ansågs Dalmore Cigarr Malt vara. På benet spannmål: fick Dalmore Cigarr Malt också högsta värde så och på blommighet. Mest frukt hade Bushmill 16 y. Torvinslag var lågt hos alla tre whiskies. Tung doft, Dalmore fick högsta värde där. Svavelinslag där fann menigheten att Bushmill hade mest av det. Fat och trä, fanns mest hos Tamdhu 18 y. Vinösitet: igen så fick Dalmore cigarr malt högsta värde.

Ju längre kvällen led så framkom fler och fler sannolika och osannolika kommentarer om de whiskies vi provade. Här nere följer några av dessa. I vanlig ordning så började vi med glas 1. Vilket kan tyckas vara logiskt och också är det.

Glas I
Bushmill Malt 16 år pris: 419:- , beskrevs som följer av medlemmarna: torkade sviskon, kokta morötter, fruktsoppa, sötma samt mycken smak av citrus och söt.

Glas II
Dalmore Cigarr Malt pris: 399:- , beskrevs av någon som det doftar ouppackade kläder och surt, vidare föreslogs det att med en bingolottodutt så blir det c:a 1,5 på spannmål. Det doftar ingångna lederhosen föreslogs även av en medlem.

Glas III
Tamdhu 18 år Speyside, pris 469:- Vid det tredje glaset hade ljudnivån höjts betänkligt, varvid en späd stämma genljöd; har vi inte bestämt att frukt och blommighet ska vara olika? Svaret lät inte dröja; det kan vara låg – låg på frukt och blommighet. Vidare framkom att doft av ensilage och getskinnsjacka fanns i denna whisky?

I den förskrivna svarsblanketten fanns nedskrivet vilka whiskies som skulle provas där var inte Tamdhu medtagen utan istället Glenlivet. Anledningen till detta finns att förstå i det förhållandet som en viss medlem (har oftast hängslen) har till Glenlivet. Mer info kan fås av administrative sekreteraren i fallet.

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg

Dagens provning med temat ”Back to Basics” inleddes med att vår spritkassör via ett bildspel förklarade skillnad mellan grain, blended och singel malt whisky. En kort beskrivning med historik följde, där framförallt EU:s lag om livsmedel drogs till sig intresse. Whisky är ett livsmedel konstaterar EU och därmed så bör det regleras, vilket också gjordes 1989. Där deklareras bl a att vattenkvalitén beskaffenhet ska klara vissa kriterier för att användas till livsmedelsproduktion. Spritkassören tog i samband med detta  chansen att avliva en gammal myt om att destillerierna använder sig av vatten som runnit över högländerna, vatten via egna brunnar etc. Sanningen i dag är att de flesta destillerierna använder sig av kommunalt vatten.

Vid tillverkning av sprit för maltwhiskyproduktion får inte alkoholhalten överstiga 94,8 %, efter destillationsprocessen, whiskyn ska ha lagrats på ekfat ej överstigande 700 liter under minst 3 år. Det ämne som ska användas för att färga whiskyn är bränt socker.

Vid framställning av maltwhisky används alltid mältat korn. För annan Whisky såsom Bourbon, Grain och Rye Whisky används majs, råg och vete.

Maltwhisky destilleras i regel två gånger, förutom Auchentoshan som destilleras tre gånger. Grain whisky är en pågående process som dag ut och dag in, vecka ut, månad ut och år ut för att producera billig sprit för att tillgodose blended marknaden.

Med Single Malt whisky menas att whiskyn kommer från ett enskilt destilleri och blandas enligt recept från flera av destilleriets fat. När det står Single Cask på en flaska betyder det att innehållet kommer från ett enda fat. Vid blandning av maltwhisky från olika tunnor från ett destilleri är det den yngsta tunnan som beskriver årgången av whiskyn. Spritkassören förklarade vidare för medlemmarna uttrycken; not chilled filtered, cask strength, natural cask strength, single barrel whisky, straigth whisky och raw cask.

Om malt från flera destillerier blandas ska den produkt som då blir till numera benämnas blended single malt. Andra uttryck som använts och används för blended single malt är ”Pure malt” något som Glenfiddich och Cardhu praktiserar.

Därmed var det slut på bildspelet och provning av whisky företogs. De Whiskys som provades var som följer:

Black Barrel 40 % singel grain whisky, ingen årgång 289:- Producent: W. Grant

Whyte&Mackay blended, dubbel lagrad 40% 249:-

Longmorn Highland malt Speyside 45% 15 år 359:-

Clontarf single Irish malt whiskey  40 % 279:-

Som vanligt gick diskussionerna höga vid provningen. De närvarande fick sig en duvning i de skillnader som finns mellan en singel malt, grain respektive en blended whisky. De flesta var rörande eniga om att som de konnässörer de är, var Longmorn den whisky som bäst motsvarade de smakpreferenser de är vana vid. Därvidlag var provningen ett utmärkt tillfälle för menigheten att bekanta sig med andra whiskys än singelmaltwhiskies. Det ska tilläggas att Whyte&Mackay rönte viss uppskattning och måste sägas vara ett bra köp till det modesta priset av 249 kr. Clontarf irish single malt whiskey fick också den uppskattning av några i församlingen. Black Barrel single grain whisky ansågs som lite för söt av de flesta medlemmarna.

Text: Karl-Erik Norin
Foto: Anders Hallberg

Springbank – ett minne för liver utropar Symposion glatt och fortsätter:

”Äntligen lanseras en av whiskyvärldens största malter på Systembolaget. Som första representant från Campeltown väljer Systembolaget att lansera Springbank 10 Years Old på bästa sätt.

Genom att köpa upp drygt 30 procent av destilleriets produktion blir Sverige den största marknaden i världen för whiskyvärldens Rolls Royce. Tack vare de stora inköpsvolymerna hamnar prislappen på oslagbara 439 kronor. Kanske är detta den mest prisvärda whisky som kan köpas i Sverige.

Vinjournalisten Bengt-Göran Kronstam ger Springbank 10 Years Old högsta möjliga betyg – ett minne för livet – och rankar den som ”Bästa köp” i nya numret av Allt om Vin.

Kronstam skriver: ”Ytterst rökig och potent, väldestillerad doft med mäktig, aptitretande, djup arom. Lång, mycket god, eldig smak med skön fruktsötma och förnäm rökighet, galant parad med en mäktig, cigarrvänlig alkoholfetma.”

Lanseringsdatum: 3 april Springbank 10 Years Old (46%) Art.nr: 20410 Pris: 439 kronor

Whiskyspot meddelar att ”Systembolaget gör en kovändning när det gäller singelmalten Longmorn. Priset sänks 1 april med nästan en hundralapp till 359 kr och sätts i landets samtliga butiker. Nyheten lär slå ner som en bomb i maltwhiskykretsar där destilleriet länge rankats som ett av Speysides bästa. Priset är oförskämt lågt, trots den svenska högskattenivån slår prislappen det brittiska listpriset med 70-80 kr.

Longmorn är en byggsten i blenden Chivas Regal och har inte status som singelmalt i Chivas-koncernen. Går lanseringen bra lär Sverige bli whiskyns största marknad volymmässigt. 15-åriga Longmorn blindprovades fram till finalen i Maltwhisky-VM under 2005. Där blev den näst bästa whisky i klassen MALTY (varken rökig eller sherryfatslagrad maltwhisky).”

Twaangs årsmöte var som vanligt inramat av ett ordinarie medlemsmöte vilket självfallet betydde provning. Temat denna gång var begränsad upplaga eller Limited Edition.

Tre sorter dukades fram

Bowmore, en 16 åring, destillerad år 1989 som kallas Cask Strength Limited Edition eftersom den buteljerats direkt från fatet. Den var icke kylfiltrerad och med en styrka av 51,8%.Världen har begåvats med 6 000 buteljer. Priset var 689 kronor.

Numro två var Talisker Anniversary som utkommit i åminnelse av destilleriets 175 års jubileum. Styrkan var 45,8% och priset 550 kronor.

Trean var Royal Brackla i Symposions tappning och iförd en träfrack. Buteljen var nr 91 av 258. Styrkan angavs till 46% och priset var 499 kronor. Denna whisky hade lagrats på Olorosofat.

Som vanligt gick diskussionens vågor höga när frukt och blommor skulle avgöras. Det kunde konstateras att diskussionerna under provningarna är ett mycket viktigt inslag för att ta oss till nya höjder. Tre bra whiskies med Talisker som vinnare mycket tätt följd av Bowmore.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Dagens provning var en fortsättning på tidigare teman bl.a. om pannornas form och destillationsmetoder. Idag var pannhusets mästare eller The Stillman i fokus. Vid destillationen är The Stillman som avgör när det som kallas fore shut är ett passerat kapitel och när den sprit som ska tas till vara (middle cut) börjar och slutar innan the second cut slutligen uppträder. Provningen denna dag koncentrerade sig på brytpunkten mellan middle och second cut och uppdraget var att hitta den som smakade mest skosula, dvs. den whisky som hade största andelen svavelinslag. En schematisk bild av av denna process finner du här.

De som skulle upp till bevis var:

Inchgower, 55 %, 14 år, 768:-

Glenburgie, 40%, 10 år, 489:-

Tamdhu, 40%, 8 år, 445:-

Efter sedvanligt provande, diskuterande och ifyllande av provningsprotokoll så kunde det konstateras att det var svårt att hitta skosulorna eller gränsen till second cut. Det borde ha varit Inchgower som hade stråk av gummi och kemikaliska råvaror i smaken. Mötet kunde dock förenas i åsikten att, om priset inte spelade någon roll, så var det ganska jämt skägg mellan Inchgower och Glenburgie vad smakpreferenser denna kväll anbelangade.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg