Kvällens provning var en öppen sådan på temat är äldst bäst. Det kunde konstateras att det stora antalet närvarande medlemmar inte bara betydde att lokalen var precis fullbesatt utan också att spritkassören blev föranlåten att meddela att provningen skulle innebära en volym av 2,5 centiliter mot normala 3. En ny ekonomisk beräkning a´ la TWAANG innebar samtidigt att 2,5*3 numera var lika med 100 kronor.

Provning bestod av tre årgångar Highland Park och frågeställningen var vad lagringen medför och är densamma prisvärd. De som skulle upp till bevis var:

12 år              40%               399:-

18 år              43%               499:-

25 år              50,7%            1 335:-

Efter ihärdigt provande och diskuterande framkom att fat/trä och vinösiteten stegrades med ökande ålder. Komplexiteten tilltog, men bara delvis. Frukt, blommor liksom spannmålsinslag reducerades något med åldern. Samtliga var mycket delikata whiskies. 25-åringen kan ej sägas vara prisvärd med tanke på att man för samma pris kan köpa tre 12-åringar eller en 18-åring och två 12-åringar.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Nu när finalen är över och vinnare har korats är det dags att avslöja hur det gick i Härnösand. Vilka sorter som provades var ju känt innan själva semin, men vi hade lovat Henrik Aflodal att inte avslöja något eftersom finalen skulle vara fullkomligt blind.

Här är resultatet i Härnösand:

PLATS	PROV	Startnummer
1 guld	Sendai 12Yo 45%	9
2 silver	Mortlach 16Yo 43%	6
3 brons	Blair Athol 12Yo 43%	3
4	Rosebank 12Yo 43%	8
5	Craigellachie 14Yo 40%	5
6	Glengoyne 10Yo 40%	4
7	Isle of Arran 40%	7
8	Tyrconell 40%	2
9	Auchentoshan 10Yo 40%	1

I finalen placerade sig våra tre medaljörer som 6:a (Mortlach), 9:a (Sendai) och 10:a (Blair Athol) av sammanlagt 12 finalister.

Spritkassören herr Hallberg inledde dagens provning med ett bildband i modern teknisk tappning. Temat var destillationsprocessen. Smaken på whiskyn härrör sig från ett antal variabler och där mäsk- och spritpannan vardera står för 10%. Hälften av dessa värden kan härledas till pannornas storlek och form. De tre vanligaste typerna av pannor är Onion Still, Boiling Ball Still och Lantern Still. Till dessa ska också läggas den idag ovanliga typen Lomond Still som används av Scapa. Som kuriosa kan nämnas att det vid Loch Lomonds destilleri används en helt egen typ av panna som ger sex olika maltwhiskies; Inchmurrin. Old Rhodshu, Glen Douglas, Croftengea, Inchmoan och Craiglodge, samt dessutom en ordinär grainwhisky.

Onion Still

Boiling Ball Still

Lantern Still

Lomond Still

Till pannorna får väl också räknas Coffey Still som med kontinuerlig drift framställer grainwhisky och som också är den typ av panna som används för framställning av vanligt hederligt brännvin.

Olika destilleriers pannor förevisades och det kunde konstateras att skillnaderna var ganska stora även om det rörde sig om samma grundtyp av panna. Pannornas höjd, bredd och svanhalsens utformning ger olika karaktärer på slutprodukten liksom Stillmans påverkan av processen. Pannorna form avgör också hur den s.k. refluxen inverkar på karaktären. Reflux innebär att ångarna stiger uppåt genom uppvärmning – avkyls uppe i pannans hals – faller ner – värms upp osv. Refluxens omfattning avgör i vilken koncentration de olika smak- och doftämnena tillförs spriten.

Destilleringen består minst av två steg. I det första steget destilleras mäsken i mäskpannan som ger s.k low wine och som håller en alkoholstyrka på c:a 25%. Det andra och sista steget sker i spritpannan där ”lågvinet” destilleras till en färdig sprit med en styrka av c:a 70%. Denna metod kallas dubbeldestillering och är också den vanligast förekommande metoden. Ett skotsk destilleri (Auchentoshan) använder sig liksom irländarna av trippeldestillering. Detta innebär destillering i mäskpanna, mellanpanna och spritpanna. Spriten blir med denna metod ytterligare renad och ger en högre alkoholstyrka, c:a 80%.

Sedan finns också ett mellanting mellan dessa båda som innebär att huvuddelen destilleras två gånger medan den s.k svansen från mäskpannan genomgår tre destilleringar, dvs en två och en halv (2,5) destillering.

Temat för provningen var just 2,5. De sorter som provades var:

Mortlach 15 yo, 40%, i Gordon & McPhails tappning, 699:-

Rosebank destillerad 1989 och buteljerad 2003, dvs 14 yo, 40 %, Connoisseurs Choise av Gordon & McPhail, 695:-

Benrinnes destillerad 1981 och buteljerad 2001, 50%,  Old Malt Cask av Douglas Laing & Co, 50%, ej kylfiltrerad, ej färgad, 987:-

Mortlach och Benrinnes var från Speyside, medan Rosebank kom från Lowland. Rosbank är nedlagt sedan 1993. Mortlach smakade som den luktade, dvs mycket bra. Rosebank var också en mycket bra whisky, men inte riktigt i samma klass som Mortlach. Den ofärgades Benrinnes var mörk som mahogny, luktade och smakade sherry så det bara skrek och blev med detta relativt svårbedömd. Provprotokollens stjärnor kunde uppvisa tre karaktärsfulla whiskies som i smakhänseende låg långt över genomsnittet med Mortlach som kvällens höjdare.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Macallan har presenterat en ny whiskyserie som huset själva betraktar som en av de största nyheterna i företagets 180 år långa historia. Nyheten heter The Macallan Fine Oak. Fine Oak serien har lagrats på en blandning av spanska sherryfat och amerikanska bourbonfat. Den traditionella Macallan lagras enbart på spanska sherryfat.

Att Fine Oak till viss del fått lagras på bourbonfat ger den en något mjukare och lite torrare känsla i smak och karaktär. Det ska dock inte var några dramatiska förändringar det handlar om utan enbart nyansskillnader. Fine Oak finns i Sverige att tillgå som 12, 18. 25 och 30 år. Priset är detsamma som den vanliga Macallan i motsvarande ålder, dvs 449, 899, 2 495 respektive 4 490 kronor. Enligt Macallans hemsida så finns serien även i åldrarna 8, 10, 15 och 21 år.

12 years old18 years old

Text: Thomas Normark
Källa: Liquidinspiration och www.themacallan.com

Temat för oktober månads provning var nyheter. Inför provningen kunde hr spritkassören presentera ett nytt luktotek innehållande ett antal burkar med varierande innehåll och dito dofter, vilka var systematiserade i enlighet med våra provningsprotokoll.

Förts ut på provningsarenan var en favorit i repris, nämligen Whyte & Mackay. Denna blended har TWAANG rekommenderat på hemsidan, men den har en tid lyst med sin frånvaro på systemet. Whiskyn innehåller ca 40 olika sorters maltwhisky, bl.a. Dalmore, Isle of Jura, Fettercairn och Tamnavulin. Efter blandningen lagras whiskyn ytterligare 8 månader. Avslutningsvis tillsätts firman egna grainwhisky Invergorden. Enlig Systembolaget är doften maltig med inslag av vanilj, torkat gräs och en liten ton av rök. Smakmässigt beskrivs den som en maltig whisky med viss rökighet, ton av fat och gräddkola. För en blended för 249 kronor så höll den måttet.

Prov två var Glen Gyle, en åttaårig Highland blended single malt som vatted malt numera betecknas efter Cardhuskandalen. Glen Gyle produceras av Glen Catrine Warehouse Ltd som idag är Skottlands största oberoende buteljeringsanläggning. Märket registrerades 1995 och ska inte förväxlas med destilleriet Glengyle i Campeltown som lades ner 1925. Doften är enligt systemet maltig med viss rökighet, torkade öreter och knäck och med en smak som innehåller en ton av rök, fatinslag, vanilj och örter. Priset på endast 239 riksdaler måste i sammanhanget betecknas som ett fynd.

Nästa prov var Gentleman Jack, som var den första nya produkten från Jack Daniel´s på 130 år när den presenterades 1989. Jack Daniels klassas som en Tennessee whiskey och är med andra ord inte en Bourbon. Skillnaden är förutom den geografiska sidan av saken att den nydestillerade spriten från Tennessee under tio dagar får sippra genom en tjock bädd av finmalen, hårt förkolnat lönnträ, s.k. Charcoal mellowing. Detta ger i regel en mildare whiskey än bourbon. Gentleman Jack skiljer sig från den vanliga Jack Daniel´s genom att den filtreras ytterligare en gång. Doften är enligt systemet stor, nyanserad med karaktär av kolade ekfat med inslag av vanilj, lönnsirap, lakritsrot och viol. Den är en smakrik harmonisk whiskey där smaken i övrigt beskrivs på samma sätt som doften. Det kunde efter provningen konstateras att produkter från Jack Daniel´s inte lämnar någon oberörd även om några glas lämnades orörda. Den som gillar smaken får kosta på sig ett vederlag om 349 kronor.

Sist ut denna afton var en ny produkt från Laphroaig, som benämnes Laphroaig Quarter Cask. Denna whisky hämtar sin inspiration från de små tunnor om cirka 80 liter som användes vid lagring och transporter av skotsk whisky i början av 1800-talet. Denna whisky är ej kylfiltrerad och åldern är cirka åtta år. Systembolaget beskriver doften som kraftfull, mycket rökig och maltig med tydlig fatkaraktär och med inslag av kola, jod och tjärpastill. Smaken beskrivs av samma källa som kraftfull, mycket rökig, smakrik med fatkaraktär, inslag av lakrits, tjära och vanilj. Denna whisky föll många på läppen och bedömningen klättrade uppåt på benen, även om preferenserna i vanlig ordning när det gäller rökig whisky drog åt olika håll.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Så var det då dags för den första semifinalen i VM i maltwhisky i Härnösand. 56 förväntansfulla domare -medlemmar i TWAANG och deras gäster samt en delegation från Mjälloms Whiskysällskap – hade bänkat sig runt ett antal bord på First Hotel Stadt för att ta itu med de nio semifinalisterna under Henrik Aflodals ledning.

Temat för semifinalen i Härnösand var Mixed Malts; Lowlands to Midlands to Speyside. Nio malter från Skottland, Irland och Japan skulle göra upp om tre finalplatser. Från Lowlands kom Rosebank och Auchentoshan Från Midland/Perthshire kom Glengoyne och Blair Athol. Från Speyside kom Craigellachie och Mortlach. Från Japan kom Sendai från Nikka. Från deltävlingen med ung maltwhisky kom Arran och irländska Tyrconnell.

Provningen var upplagd i tre gånger tre omgångars blindprovning. Inför varje omgång berättade Aflodal om tre av de tävlande destilleriernas historia, ägarförhållanden, typ av pannor, produktionsvolymer m.m.  För ytterligare information om de deltagande malterna, se denna länk.

Det skulle dock läggas märke till att informationen var slumpvis vald och inte skulle kopplas till de tre sorter som var på väg in. Till vår hjälp i provningarna fick vi ett protokoll där arom, smak, eftersmak och helhet skulle poängbedömas. I varje omgång gavs möjlighet till rangordning och efter att alla nio hade provats skulle var och en lämna in en talang där guld, silver och brons skulle anges utifrån provets ordningsnummer.

Aflodal rekommenderade starkt att spotta ut proven för att möjliggöra en så korrekt bedömning som möjligt med tanke på antalet prov. Överblivna slattar kunde med fördel hällas över i den lilla medicinflaskan som var och en fått framför sig och på så sätt komponera sin egen vatted malt för senare (invärtes) bruk.

Efter ett par timmars intensivt doftande, smackande och funderande kunde röstsedlarna samlas in. Resultatet grundade sig på en poängberäkning där guld gav fyra poäng, silver två och brons ett. Även Aflodal röstade och hans röster vägde dubbelt så tungt.

Resultatet kunde så avslöjas, men kan inte publiceras här. Skälet till detta är att de tolv maltwhiskies som når finalen ska vara fullständigt okända för finaldeltagarna. Det må dock avslöjas att slutresultatet till övervägande del stämde överens med Aflodals uppfattning. Han hade dock som bronsmedaljör satt upp den malt som hamnade på fjärde plats.

Vi avvaktar nu med spänning hur långt ”våra” medaljörer ska gå i den spännande finalen.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Enligt Expressens Robert Börjesson har en forskningsnyhet avslöjats som antagligen möts av jubel och skål.
Whisky kan skydda mot cancer!

Cancerexperten Jim Swan uppger att whisky innehåller så hög dos antioxidanter att det kan motverka cancer. Antioxidanterna i single maltwhiskey dödar eventuella cancerceller, hävdar Swan.
– Det har varit mycket i nyheterna om hälsofördelarna av antioxidanter i rött vin. Men forskning visar att det är större hälsofördelar om du dricker single maltwhisky, säger Swahn i brittiska tidningar.
Nyheten presenterades passande nog på en läkarkonferens i Glasgow, Skottland.
Lesley Walker, vid Cancer Research UK, är kritisk till forskningsresultatet.
– Det finns mycket statistik som visar att det finns en koppling mellan att dricka stora mängder alkohol och en ökad risk av att drabbas av flera former av cancer.

Källa: Expressen

Hr spritkassören meddelade att det denna gång skulle bli en dold provning. För ovanlighetens skull skulle protokollets samtliga stjärnbilder bli ifyllda innan kvällen var slut, dvs det stod fyra sorter på dagordningen. En ny form av det twaangska räknesättet avslöjades. Denna kväll skulle 4 x 30 kronor utmynna i en hundring jämnt. Proven var relativt lika i färg även om ettan och fyran var något ljusare. Dessa två hade snarlik doft, liksom tvåan och trean på sitt håll. Röster höjdes om att det kunde vara samma whisky, men i olika åldrar och eventuellt lagringar. Stjärnbilderna blev som vanligt spretande åt olika håll förutom fyran som nästan bildade en cirkel.

På fråga om vilket prov som kunde vara den billigaste whiskyn var en övervägande majoritet enig om prov nummer fyra, liksom att den dyraste nog var prov numro tre. De flesta trodde att proven kom från Skottland, även om det kunde gömma sig en slamkrypare från Japan.

Nåväl facit avslöjade följande:
Prov 1: Johnnie Walker Red Label, 259 kronor
Prov 2: Johnnie Walker Black Label, 12 år, 339 kronor
Prov 3: Johnnie Walker Gold Label, 18 år, 618 kronor
Prov 4: Mòr, 199 kronor

Så här säger allas vårt systembolag om de provade sorterna.

Johnnie Walker Red Label: Torr, rökig smak med fatkaraktär.

Johnnie Walker Black Label: Kraftfull smak med vaniljlik fatkaraktär och torr, ganska rökig eftersmak.

Johnnie Walker Gold Label: Rökig, maltig doft med ton av fat, halm och farinsocker. Smaken är balanserad, rökig, maltig smak med inslag av fat, halm och nötter.

Mòr: Maltig doft med viss rökighet, inslag av örter och mandel. Smaken är maltig med viss rökighet, inslag av örter och kola.

Om Johnnie Walkers historia kan följande nämnas. John Walker var en specerihandlare i Kilmarnock i sydvästra Skottland. John var snål och hans affär som öppnade 1820 omgavs av illasinnade rykten. Hans son Alexander började att experimentera med olika whiskyblandningar. Han blev klar med sin blandning 1856 och försäljningen tog snabbt fart. I början av 1860-talet sålde man en halv miljon liter av sin blandning. För att försäkra sig om råvara köpte familjen 1893 destilleriet Cardhu. Varumärket Johnnie Walker Red Label skapades 1908. Teckningen av den gående John och den kantiga flaskan blev snabbt en succé. Johnnie Walker Black Label skapades samtidigt med den röda. Till en början var den företagets de-luxe-blandning med äldre och mer högklassig whisky.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Gleann uisge” på skotsk gaeliska eller ”Glen of the Water” på engelska av idag. Där har vi förklaringen till det namn ­ Glenesk ­ som för många ter sig så udda.

Mången whiskykonnässör har hävdat vattnets betydelse vid tillkomsten av en bättre single malt, och Glenesk kan nog sägas vara ett mycket bra exempel på denna tes. Glenesk Distillery låg just vid floden South Esks mynning, men vattnet till whiskyn hämtade man från North Esk. Och det är ett vatten som är sägenomspunnet för sin renhet och unikt friska karaktär.

Som synes beskrivs destilleriet i imperfekt. Glenesk revs 1996 och är ett tragiskt exempel på en ”silent still” som aldrig kommer att producera någon mer whisky. Dess historia är exakt 88 år lång, men rymmer många till synes nyckfulla kast fram till dagen då verksamheten gick i graven 1985.

Ägarbyten och förändringar i processer kom att bli synonymt med destilleriet, men från 1897 då James Isle från Dundee grundade Glenesk har en kvalitet bestått. Vattnet. Och om någon utgåva av whiskyn från South Esk ska visa på vattnets betydelse så torde det vara Part Nan Angelen Glenesk Single Malt Vintage 1971.

Doften är medelstor, elegant och maltig. Men här finns också fina toner av ljungsötma, citrus, lakrits och viss rök. Smaken är frisk, relativt stor med lätt sötma och toner av såväl kola som citrus. Här finner du också en balanserad rök. Eftersmaken är ett sista signum på Glenesks unika stil. Det är en lång, frisk och värmande avslutning som borgar för genuin kvalitet.

Part Nan Angelen Glenesk Single Malt Vintage 1971 är en sann raritet från Highland med en volymprocent på 46,6 och buteljeras i en numrerad upplaga om 662 flaskor. Så det gäller som vanligt att hålla sig framme om man önskar ett exemplar av denna den senaste utgåvan i serien av PNA som finns i beställningssortimentet fr.o.m. 4 april.

Pris: 945:- (700 ml)

Källa: whiskyakademien.com

Folke Andersson, Master Blender på Vin & Sprit, är mannen bakom den nya blend som lanserades den 1:a april på Systembolaget.

Mòr Finest Scotch Whisky bär en omisskännlig prägel av ett myternas och mystikens Skottland. Namnet är av keltiskt ursprung och betyder stor, och det ligger nära till hands med tanke på dess generösa karaktär. Mòr är en blandning av 65 procent grainwhisky och hela 35 procent karaktärsfull maltwhisky.

På flaskan finns hunden Bran, trogen vän till krigarjätten Fingals. Berättelsen är en av Skottlands äldsta och mest kända sägner. Finn Mac Cumhaill, den jättelike krigshjälten, är den centrala gestalten i irländsk och keltisk mytologi.

I Skottland kallades Finn för Fingel eller Fingal

Blendwhisky står för 95 procent av den totala whiskymarknaden i världen, men det är få blends som har så mycket maltwhisky att bjuda på. Receptet i övrigt är naturligtvis hemligt, men Folke Andersson har valt ut malt från ett stort antal skotska destillerier för att få den komplexa och balanserade smak du finner i Mòr.

Mòr Finest Scotch Whisky har en mjuk och lättillgänglig smak som karaktäriseras av torkad frukt, en aning sötma, mjuk maltighet samt väl balanserat inslag av ljung. Eftersmaken är lång och varm med en antydan till torv och rökighet. Mòr passar bra att avnjutas som den är, eller med ett par droppar vatten, gärna tillsammans med en kopp kaffe.

Pris: 199:- (700 ml)

Källor: whiskyakademien.com och vinsprit.se