Förfalskningsskandalen!

Vår spritkassör har fått följande alarmerande e-post från Henrik Aflodal

Ojoj Anders,

Whiskyvärlden befinner sig i chock. Vi har drabbats av stor sorg och villrådighet. Nyligen meddelade The Macallan efter en årslång äkthetsstudie av destilleriets historiska maltwhisky från 1850-talet och framåt att den stora samlingen är falsifikat. Flaskorna var autentiska men innehållet daterades till 1980-talet (enligt kol 14-analyser).

Just Macallan-whisky började ploppa upp i samlarkretsar på 1990-talet och även om röster höjdes för att det var märkligt att just världens mesta prestigewhisky ”återupptäcktes” i så stora mängder antogs det vara äkta vara. Bakom svindeln ligger antagligen skickliga förfalskare i Italien och offret Macallan är fullständigt bortgjort.

Händelsen kommer att få stora återverkningar lång tid framöver, maltwhiskyns nyfunna roll som världens lyxigaste (och dyraste) spritdryck får sig en allvarlig knäck. Min magkänsla är obehaglig, tänk om all historisk whisky därute är bluff? Det vimlar av tomma flaskor på antikmarknader ute i världen, för en förfalskare är frestelsen stor.

Kaoset gör annalkande Aberlourprovning ytterst intressant. Nu handlar det om historisk whisky gjord på 1960- och 70-talen som skall jämföras med moderna utgåvor. Är detta också bluff? Rimligen inte, i början av 1970-talet (då whiskyn inköptes personligen av den samlare jag fått flaskorna ifrån) hade kommersen kommit igång med maltwhisky och Aberlour var en tidig spelare ute på marknaden. Vår uppgift, att jämföra två epoker för att avgöra om whiskyn är bättre nu jämfört med förr, kvarstår. Efterkrigswhisky är mer trovärdig alltså, att hoppas på att hitta äkta förkrigswhisky eller 1800-talswhisky en bit in på 2000-talet är bara våta drömmar, den whiskyn tog slut för länge länge sedan. Folk dricker nämligen upp whisky, de sparar inte. Så kom till Aberlour Epochs 9 juni och hjälp mig!

– Henrik Aflodal

Chefredaktör Whiskyspot.com

April månads provning

tomatin2April månads provning var en dold sådan och med ett visst tema. Ingen lyckades dock pricka rätt, men de två första sorterna identifierades som skotska single malts och den tredje som en japans dito.

De provade sorterna voro:
1.         Tomatin från 1962 i Folke Anderssons serie Part Nan Angelen
2.         Tomatin, 10 år, single malt
3.         Yoichi, 10 år, single malt från japanska Nikka

Så här beskriver V&S Part Nan Angelen Tomatin Vintage 1962, som buteljeras i en numrerad upplaga om 1 428 flaskor.

För den som söker en whisky utöver det vanliga, kan Part Nan Angelen Tomatin Vintage 1962 varmt rekomenderas.  Destilleriet som ligger på den ansenliga höjden av 315 meter över havet producerar nämligen en alldeles utmärkt whisky i både smak och kvalitet.

Tomatin Distillery byggdes bland the Monadhliath Mountins år 1897, och är därmed Skottlands högst belägna destilleri.  Destilleriet är beläget invid floden Findhorns övre lopp.

Efterfrågan på destilleriets fina whisky med sin fina kolakaraktär och kryddiga nyanser har under åren tilltagit. Idag är Tomatin Distillery ett relativt stort destilleri i Speyside, och man kan räkna till hela 24 stycken rostfria washbacks, och ett lagerhus som rymmer inte mindre än 31 miljoner liter whisky.

Detta till trots är det inte storskaligheten som är hemligheten bakom Tomatin, utan den finkänsliga och konsekventa hanteringen av malten och dess lagring. I synnerhet upptäcker man det i de utgåvor som fått mogna och utvecklas i stilla harmoni under en ansenlig tid.  I dessa varor får man en smakupplevelse med många komplexa nyanser.

Doft: stor maltig, frisk fruktsyrlighet med lakritstoner, toffé, latt vanilj, lätt fin rök
Smak: maltig, fruktig, viss sötma, gräddkola, lätt fin rök
Eftersmak: lång rund med balanserad fin rök.
Pris: 1425:-

Tomatin 10 år, single malt har enligt Per Ellsberger en tilltalande kolasötma, svagt kryddd med ingefära samt en pepprig eftersmak.

Tomatin ägs sedan 1986 av de två japanska bolagen Takara Shuzo Company Limites och Okara & Company Limites och var det första destilleri som köptes av japanska intressenter.

Enligt Systembolaget gäller följande för Nikka Single Malt Yoichi 10 Years
Färg: djupt gyllengul färg
Doft: aningen rökig doft med inslag av fat, malt och choklad
Smak: kraftfull, rökig smak med inslag av fat, malt och choklad

Grundaren till Nikka var Masataka Taketsuru, som 1916 begav sig till Glasgow för att studera whiskyframställning. Han arbetade på olika destillerier och lärde sig hantverket från grunden. Han återvände 1921 till Japan med sin skotska fru och medverkade till att producera Japans första whisky. År 1934 etablerade han Nikka Whisky och byggde sitt första destilleri i Yoichi, Hokkaido. Läs mer på www.nikka.com/eng/

Som vanligt gick åsikterna beträffande vilken som var godast starkt isär. Yoichi fann flera vara insmickrande med sin violsmak och lätta rökkaraktär. Tomatinproverna blev en intressant jämförelse där 1962:an representerade en äldre typ av destillering med annan typ av korn än den som används idag. Smaken var tydligt maltig.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Ny whisky från Wales

Wales har återetablerat sitt whiskyarv genom att lansera en ny whisky till St David’s Day (1 mars).
Penderyn, som tillverkas i byn med samma namn, är den första nya whiskyn från Wales sedan det sista destilleriet stängdes för ungefär 100 år sedan.

Endast 6 000 buteljer har producerats. Whiskyn har mognat på bourbonfat med slutlagring på sällsynta Madeirafat. Whiskyn kostar £ 29.90 pund (c:a 410 riksdaler).

Mer information finns på www.welsh-whisky.co.uk

Källa: Whisky Magazine

Februari månads möte – åldersprovning

jura-2aTemat för kvällen var stigande ålder. Spritkassören hr Anders Hallberg trollade fram tre buteljer Isle of Jura, samtliga lagrade på bourbonfat i 10, 16 respektive 21 år.

10-åringen bedömdes innehålla mer blommor än frukt och även vanilj och sälta. 16-åringen smakade mera. Det fanns mer malt i lukt och smak och här fanns det mer av frukt än blommor. 21-åringen var betydligt mörkare i färgen än de två yngre, mer spannmål, större komplexitet och förvånande nog mera rök. Hade man bytt Stillman eller var det något i kornets rökning som skiljde dem åt.

Vi kunde konstatera att samtliga fick relativt likartade stjärnbilder i vårt provningsprotokoll även om 21-åringen stack ut när det gällde komplexiteten. Även rent smakmässigt visade det sig att 10- och 16-åringen var mera närbesläktade. Priserna belöpte sig på 339, 469 respektive 749 kronor.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

November månads möte

20031126-02November månads möte var trots jubileumsåret ett helt vanligt dito!

Provningen bestod av en blindprovning och två öppna under temat A- nyheter, slutlagring – sherry.

Den blinda kunde härledas till Skottland som en single malt och där en medlem slutligen lyckades pricka in Arran, vilket belönades med Gröna Bandet. Produkten var inte åldersbestämd och kostade 329 kronor. Enligt uppgift från destilleriet så har den mognat på sherryfat. Den var inte helt oangenäm.

Nästa prov var en Auchentoshan. Efter 10 år på bourbonfat hade den fått sin finish via ett år på Olorosofat och slutligen sex månader på Pedro Ximenez fat. Denna mahognyfärgade whisky var således en dubbeltrea, dvs. trippeldestillerad och lagrad på tre fattyper. Priset uppgick till 469 kronor. Omdömena var inte helt positiva. Den var insmickrande, men det blev lite för mycket av sherryn. Slutfinishen hade tagit död på den ursprungliga Auchentoshan.

Sisten ut var Ardbeg. Denna var lagrad 13 år på sherryfat, Det har här varit fråga om ett enda fat som givit världen 403 buteljer á 695 riksdaler. Whiskyn hade den mörkaste färgen hittills i våra provningar; den kunde fastställdas till mörk sirap. Smaken då? Ja, inte alls dumt om man gillar rökig whisky, men flera tyckte att sherryn inte blev ett komplement till röken utan snarare en konkurrent och att dessa två storheter tog ut varandra.

Provningen visade sig frambringa stjärnbilder i våra provprotokoll av sällan skådat slag.

Diskussioner om slutlagring följde på provningen. Blir whiskyn bättre, är det ett försäljningstrix, vill producenterna hitta nya nischer och nya kunder, är det nya vägar i en pågående produktutveckling som prövas, kommer det att bli en återgång till basics, kommer maltwhiskytrenden att ersättas av en ny trender var frågor som stöttes och blöttes.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

The Macallan Replica åter i Sverige

Från www.liquidinspiration.com/ har följande trevligheter hämtats hem:

Till vår stora glädje har vi lyckats få en extra tilldelning av The Macallan 1841 Replica! Som medlem i vår klubb blir du en av de första att få erbjudandet att kunna köpa denna replika. Du kan helt enkelt inte missa denna unika chans!

Whiskykännare stod i kö för att köpa den i december förra året och de 300 flaskorna som vi tilldelades såldes slut på några dagar.

För att komma i åtnjutande av denna fantastiska whisky går du till väga på följande sätt:
På Systembolaget begär du en blankett för privatimport som du lämnar till kassan efter att ha fyllt i alla uppgifter. Buteljen kan du sedan hämta någon vecka senare i din systembolagsbutik.

Priset är 1.450:- inkl. moms och om man inte själv är en whiskysamlare, är detta en utmärkt present till en större bemärkelsedag eller något annat man vill fira. Antalet flaskor är begränsat så först till kvarn gäller!

Originalwhiskyn till denna replika som tillverkats på det egna destilleriet 1841 lagrades på fat mellan 8 och 10 år och är den äldsta whiskyflaskan från The Macallan som man känner till. Det är också ovanligt att en så gammal buteljerad originalwhisky håller tillräckligt hög kvalitet för att återskapa. För att få fram den karaktäristiska smaken och doften togs prover från fler än tusen whiskyfat och en mängd blandningar gjordes innan den perfekta blandningen uppnåddes.

Om du vill veta mer om The Macallan 1841 Replica, gå gärna in på www.themacallan.com

2003-12-07 Exklusiva årgångar från The Macallan

Från Maxxium har följande nyheter inhämtats:

The Macallan har släppt världens mest omfattande och tillika världens dyraste kollektion av skotsk årgångswhisky.

Den historiska Fine and Rare-kollektionen omfattar fler än 10 000 sällsynta flaskor och är värderad till totalt 211,7 miljoner svenska kronor. Kollektionen är samlad i en guide för att konsumenten enkelt ska kunna överblicka utbudet, något som aldrig tidigare gjorts.

Fine and Rare-whiskykollektionen omfattar whisky från 26 olika årtal mellan 1926 och 1972 samt unika årgångar från 1800-talet. Den dyraste flaskan är en av världens tolv återstående The Macallan 1926, värderad till 292 000 kronor. Men 1800-talsårgångarna kan komma att bli ännu dyrare då de är några av världens mest unika årgångswhiskys och ska säljas på öppen auktion under 2003. Samtliga årgångar säljs på helbutelj och finns även som miniatyrer från 900 kronor och uppåt.

-Vi får ofta frågan varför de mer exklusiva årgångarna från The Macallan inte finns till försäljning, säger David Cox, ansvarig för The Macallan Fine and Rare. För att tillmötesgå våra kunders önskemål släpper vi därför den mest omfattande serien vintage single maltwhisky som hittills funnits till försäljning.

Fine and Rare-whiskykollektionen finns sammanställd i boken The Definitive Guide To Buying Vintage Malt, en guide som löpande kommer att uppdateras när årgångar sålts slut och nya tillkommer. I guiden finns information om The Macallan och produktinformation kring samtliga årgångar komplett med smak-, doft- och färguppgifter samt pris och bild.

Guiden går även att köpa på The Macallans hemsida för cirka 150 kronor. Samtliga whiskys från 1900-talet finns även de till försäljning på hemsidan och direkt från destilleriet. Årgångarna från 1800-talet kommer att auktioneras ut på The Macallans websida (www.themacallan.com).

Samtliga sorter kan också beställas via privatimport på Systembolaget. För mer information och prisuppgifter kontakta gärna Maxxium på telefon 08-440 46 30.

Källa: www.maxxium.se

Cardhu byter namn

Cardhu distilleri återvänder till sitt ursprungliga namn Cardow, som senast användes för mer än 20 år sedan.
Förändringen motiveras av att få slut på eventuell förvirring efter det att ägarna Diageo förändrat Cardhu single malt till en vatted malt.

Namnet Cardow användes första gången när destilleriet fick sin licens 1824. och ändrades för att vara detsamma som whiskymärkets namn. Nu när märket inkluderar andra  Speyside whiskies ansåg man att det ursprungliga namnet var det mest lämpliga. Cardow kvarstår i full produktion och tillhandahåller whisky till både sin 12 åriga Pure Malt och till Johnnie Walker.

Källa: Whisky Magazine

Svensk whiskyproducent i konkurs

Från Dagens Industri har följande nyheter hämtats

Misstänkta skenaffärer och en stor skatteskuld blev för mycket för den svenska whiskyproducenten Lodhian Distillery i Ludvika.

Lodhian Distillery i Ludvika har försatts i konkurs med en skatteskuld på 1,1 Mkr, skriver Nya Ludvika Tidning.

Nyligen avsattes förra VD:n för Lodhian, men bolagets kris var djupare än vad ägarna anat.

”Informationen om skatteskulden kom helt överraskande. Det i ett läge då en omstrukturering inletts efter sommarens bolagsstämma med gott hopp om fortsatt utveckling av verksamheten, säger styrelseledamoten Kjell Nyqvist till Nya Ludvika Tidning.

Skatteskulden på 1,1 Mkr kan jämföras med Lodhians intäkter som förra året uppgick till 300.000 kronor.

Bakom konkursbeslutet ligger också att Riksskatteverket dragit tillbaka ett tillstånd att hålla skattefritt lager av alkohol efter en misstänkt skenaffär med Kina. Tillståndet är nödvändigt för driften av whiskydestilleri.

Ekobrottsmyndigheten utreder nu bolagets affärer.

”Det pågår en brottsutredning och jag vill inte uttala mig i vad som eventuellt är en del av i en sådan utredning. Vårt problem var skattekravet och det skattefria lagret, säger Kjell Nyqvist till tidningen.

Konkursen kommer samtidigt som bolagets tioåriga whisky på prov skulle få plats i Systembolagets ordinarie sortiment. Lodhians whisky går i dag bara att köpa via beställningssortimentet.

Källa: www.di.se

Besök av Ulf Buxrud

Bux2Oktober månads möte den 30 samma månad bjöd ånyo på ett jubileumsarrangemang, där TWAANG gästades av ingen mindre än whiskykännaren Ulf Buxrud, som höll ett anförande och sedan tog aktiv del i den provning han föreslagit. Från detta möte antecknades bland annat följande.
Ulf Buxrud inledde med att berätta om att han sedan tidigt 70-tal varit en stor whiskyentusiast och att han under årens lopp samlat på sig ett stort whiskybibliotek (180 titlar, utgivna mellan 1783 – 2001) liksom ett stort antal whiskyflaskor.

Som en av pionjärerna inom IT for han fram och tillbaka mellan Sverige och Storbritannien, varje gång medförandes hem en flaska single. De blev rätt många, och idag har han en av Europas allra största och mest exklusiva samlingar av Single Malt. Faktiskt tillräckligt stor för att kunna bjuda in ledande världsexperter till London på sin 60-årsdag till en provning av 50 årgångar Macallan! Den från 1942 finns (fanns!) bara i tre kända exemplar i världen och värdera(de)s ensam till över hundratusen (kr). Ulf är också medlem av det exklusiva sällskapet Keepers of the Quaich

Historien om destillering är mycket gammal och härstammar från medelhavskulturen och hamnade så småningom via handelsvägar i de nordliga regionerna.

Whisky består av komponenterna Råvara, Teknik och Lagring.

Råvarorna består av korn, vatten, fenoler och jäst och där Ulf redovisade skillnaderna mellan två- och sexradigt korn. Det mesta av kornet tas idag från de baltiska länderna och Skandinavien. Kornet bör ha en så hög stärkelsevolym som möjligt, vilket i sin tur renderar en hög alkoholhalt.

Vattnet har inte så stor betydelse som det så ofta framhålls. I samband med mältning och mäskning kan vattnet inverka, men det mesta kokas ju ända bort i samband med destilleringen. När whiskyn förbereds för lagring och senare späds för buteljering tillsätts destillerat vatten.

Som fenol har traditionellt torv använts. Torven har olika karaktär på olika ställen. På Islay innehåller den tång, medan den på Orkney består av ljung och örter. Andra fenolgivare har också använts såsom antracit, dvs. kol, men även brännolja och diesel.

Bland jästerna finns Brewers yeast, Distillers yeast, Homegrow och Wild yeast, alla med olika karaktärer och effekter på jäsningsprocessen.

Tekniken har enligt Ulf den största betydelsen, varav panntypen svarar för 95 % av denna. Ulf redovisade de olika panntyperna och vilka olika karaktärer dessa kunde ge slutprodukten.

Lagringen handlar till största delen av vilken typ av fat som används. Bourbon dominerar idag med upp emot 93%. Tidigare dominerade sherryfaten, men dessa uppgår nu till mellan 5 och 6%. Den moderna trenden är idag att ge whiskyn en finish på en halvt och upp till ett och ett halvt år på andra typer av fat som madeira, portvin, sherry, rom mm. Platsen för lagringen och hur faten ligger har ofta framhållits som en starkt bidragande orsak till whiskyns karaktär. Förmodligen tillhör detta mytbildningen med tanke på att nästan all whisky idag lagras i centrallager. Tiden har dock betydelse. Om whiskyn lagras för länge omvandlas den med Ulfs terminologi till snickarwhisky, dvs. man dricker flytande plank.

Macallan lagrar all sin whisky på sherryfat. För att försäkra sig om kontinuerlig fattillgång, så tillverkar Macallan sina egna fat och hyr ut dessa till sherryindustrin, varefter de återgår till destilleriet för lagring av whisky.

Ulf avslutade sitt anförande med att konstatera att de gamla traditionerna i mångt och mycket har försvunnit, att vi i fortsättning kommer att få se fler trender såsom de nu populära slutfinishen och att det ser ut som att det är de oberoende buteljerarna som håller traditionen vid liv.

Bux4Bux3

Bux6 Bux7

Bux1Bux8

 

Provningen som sedan följde var på temat rom där följande sorter provades

BuxprovGlenfiddich, Havana Reserve, 21 år med cuban rum finish, 40% och till ett pris av 999 kronor. Whiskyn var justerad med karamellfärg efter sina år på vitromsfaten. Glenfiddich har ur exportsynpunkt begått ett misstag som använt kubansk rom. Produkter med kubanska komponenter får nämligen ej importeras i USA .

Clynelish från Douglas Laings serie All Malt Casks, 13 år och med en alkoholstyrka av 50%, var slutlagrad sex månader på romfat. Kostnad 1 056 kronor.

Från samma serie kom även Glenlossie. En 25 åring med 50% styrka och med sex månader på romfat. Denna krävde 1 567 kronor i vederlag.

Frågan som Ulf ställde efter provningen var om dessa whiskies vann något på den sluttouch den givits. Frågan besvarades med ett nej särskilt mot bakgrund av priserna. Ulf ansåg för sin del att Glenlossie möjligen hade tjänat på slutfinishen.

På Ulfs uppmaning skedde en omröstning medelst handuppräckning som resulterade i Glenlossie som en knapp vinnare före Glenfiddich.

Besök gärna  Ulf Buxrud på denna adress.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg