Laphroaig har lagt upp en del anekdoter på sin svenska del av sin hemsida. |
Laphroaig har lagt upp en del anekdoter på sin svenska del av sin hemsida. |
Från Mackmyra har vi fått följande:Förberedelserna inför utbyggnaden går vidare. Tidigare under hösten har ni kunnat läsa om receptutvecklingen och planerna för det ”nya” destilleriet. Två förutsättningar återstår inför byggstarten, finansieringen och förnyelse av tillstånden. Avseende tillstånden har vi fått klartecken från de flesta inblandade myndigheter och inväntar de sista under första halvan av november.Som ett led i finansieringen planerar vi att under november/december genomföra en aktieemission. Kapitalet kommer främst att användas för investeringar i Destilleriet och whiskytillverkningen. Vi samarbetar med vår finansiella rådgivare – KPMG Corporate finance – i detta. Med ovanstående förutsättningar uppfyllda kommer byggstarten att ske omgående. Under nästa år blir det i så fall en ny-invigning av Sveriges whiskydestilleri, nu i den slutliga skepnaden. Mer information kring detta kommer i ordinarie nyhetsbrev inom kort. Hälsningar, |
En whiskyskola lanseras nu på Bladnoch Distillery. Under en tredagars kurs får man delta i whiskytillverkningen.LAUNCH OF THE WHISKY SCHOOL – Distil your own whiskyWe are pleased to inform our readers of the lastest development in the world of whisky – A chance to attend a 3-day course at a Scotch malt whisky distillery to participate in the making of malt whisky. The delightful Bladnoch Distillery is being made available for a maximum of 12 participants during the first weekend of December (Friday 30th November till Sunday 2nd December). For those attending we are sure it will be like a dream come true as they become honourable distillery workers for 3 days, filling the casks at the end and taking away a small sample of ’new-make’ whisky that they themselves have distilled. For full information and how to reserve a place visit http://www.whiskyschool.com. |
Följande har skickats ut per brev och e-post till klubbens medlemmar:
Efter många mödor har vi nu ett koncept för en resa till Sthlm och Öl och Whisky festivalen vid Nacka strand. Följande gäller: Vi samåker med Hellstrands Tobak i Hsd som skall på en travresa. Avresa: Lördagen den 29/9 kl 0600 (från torget i Hsd) Boende: Hotell Com på Döbelsgatan i centrala Sthlm, frukost ingår (dubbelrum). Enl Hellstrands ett fint hotell med bra frukost. Återresa: Söndagen den 30/9 ca kl 1800 (tycker ni att det är för sent kan ni själva boka återresan med ex Cerisbussar, tel 060-57 25 45, enkel resa kostar 210 kr). Pris: 700:- (kraftigt subventionerat av klubben). Inträdet till festivalen ingår ej, kostar mellan 50 – 100 kr. Antal platser ca 15 st. Anmälan: Det är bråttom, anmälan skall vara mig tillhanda senast fredag lunch (tel 070-698 50 83 alt e-mail magnus.svedjemo@marinbo.mil.se (dagtid) eller magnus.svedjemo@ka5.nu (kvällstid). Billigare än så här blir det inte!! Först till kvarn! Anmälan är bindande! |
Den kände whiskyexperten och författaren Per Ellsberger besökte TWAANG vid juni månads medlemsmöte. En stor del av TWAANG:s medlemmar hade mött upp tillsammans med delar av officerssällskapet. Det hela blev en mycket lyckad afton som lades upp enligt modellen MFP, alltså Mat – Föreläsning – Provning.Per Ellsberger är i våra kretsar kanske mest känd för den eminenta och detaljerade boken om Skotsk Whisky. Lika eminent och detaljerad blev föreläsningen som följdes av en provning av fyra sorters maltwhisky. Temat var lagring, d v s whiskyns påverkan av tunnor och miljö m m. Eftersom det förutom oss vanliga Whisky Admirers fanns utomstående och gäster inleddes det hela med en kort genomgång av maltwhiskyns tillverkningsprocess. Även om denna process var känd för många av klubbens medlemmar kan det nog sägas att det var den hittills mest grundliga och detaljrika genomgång av whiskytillverkning som någonsin presenterats inom klubben.Ett längre och mer analyserande referat skrivet av Thomas Normark följer nedan, vilket även publiceras i höstens medlemstidning Bulletinen. Groningsprocessen avbryts i kölnan, där kornet utsetts för en värme högre än 220 och sedan övergå i en produkt som kallas grönmalt. Traditionellt har kölnorna värmts upp med torv och röken från denna har strömmat genom de grodda kornen. Trenden idag är att allt mindre mängd rök används av rent kommersiella skäl. I blandningsindustrin efterfrågas rökig whisky allt mindre och det går 10 tunnor orökt whisky på en rökt dito. Per fortsatte att noggrant gå igenom grönmaltens fortsatta öden och äventyr i malningsmaskinen, mältningsprocessen och jäsningsprocessen med olika jästprodukter. Det må nämnas att restprodukter i dessa processer omvandlas till briketter och säljs som djurfoder. Det har den senaste tiden blivit stora förändringar vad gäller det vatten som används i processen. EU:s regler om vatten som används i produkter som vi människor konsumerar har medfört att många traditionella vattentäkter med för whiskyn nödvändiga smakinslag inte längre får användas. Resultaten har blivit smakförändringar i whiskyn. Särskilt märkbar är denna förändring i Auchetoshan. Destilleringens olika steg blev föremål för en grundlig genomgång. Mäskpannan och spritpannans olika roller och deras samband i destilleringen belystes. Pannornas utformning genererar olika typer av whisky beroende när och hur den förångade mäsken träffar pannhalsen eller som Per uttryckte det; densiteten får man genom pannans konfiguration. Det bör observeras att det siktfönster som kan observeras på pannorna endast finns på mäskpannan. Siktfönstret är till för att kontrollera att den skumpelare som bildas vid uppvärmningen inte stiger för högt. Innan det var tekniskt möjligt att tillverka detta fönster löstes detta problem genom en träboll som var upphängd i ett snöre från halsens topp. Genom att knacka på halsen med träbollen kunde skumpelarens höjd avgöras. Destilleriet Glenmorangie har de högsta pannorna med ett eget utseende och bakgrunden till detta är att det saknades pengar till ”riktiga” whiskypannor när destilleriet byggdes och ägarna köpte ginpannor från England. Under denna del av föreläsningen fick menigheten möjlighet att dofta på färdigdestillerad men olagrad whisky från Springbank. Det var en färglös vätska med en unken doft! Men bättre blir den ju efter lagringen! Skotsk whisky ska enligt lag lagras minst tre år för att få kallas sådan. Trätunnor har genom seklerna använts som lagringskärl. Erfarenheten har get vid handen att ek på grund av dess olika egenskaper är det träslag som bäst lämpar sig för alkoholhaltiga drycker och skänker dessa nya egenskaper. Engelsk ek användes i hög utsträckning fram till första världskriget. I mitten av 1800-talet härjade vinlusen i Europa. Det blev brist på konjak i England och sherry blev en ersättning. Efter buteljering fanns det stora mängder av tomma fat som skottarna raskt fyllde med whisky. sherryfaten kom att bli de vanligaste lagringsfaten fram till och med 1950-talet. Under 1970-talet blev sherrfaten en bristvara. Spanien förbjöd nämligen av inhemska ekonomiska skäl export av sherry på fat för att själva få kontroll över sherryindustrin. De sherryfat som idag förekommer är snarare sherrybehandlade sådana, dvs sherry har tillförts faten och sköljts runt i dessa. Vad göra? Jo, i USA fanns massor av begagnade fat gjorda på amerikansk vitek. Vid borubonframställning är det så vist ordnat att faten endast får användas en gång efter ett resolut ingripande av tunnbindarnas fackförening. Dessa bourbanfat bränns hårt invändigt och den amerikanska varianten av whisky får sedan förenas med eken i cirka fyra år, varefter faten genomgått den nödvändiga förändring för att duga till skotsk whisky! Eken tar dock inte åt sig någon bourbonsmak. För att gardera sig mot eventuella kommande brist på fat så experimenterar destillerierna idag med olika typer av fat som portvin, rom, och nya fat. Faten kan användas tre till fyra gånger och man skiljer mellan first fill, second fill och refill. Tunnornas och träets egenskaper kan bland annat ge följande smakförnimmelser: Nytt trä växtsav, kåda, cederträ (nyvässade blyertspennor) Plain wood etylalkohol (endast oxidering av whiskyn) Boubon wood torr, jordig, karamell, väldoft Sherry valnöt (ljus sherry), bränt gummi (mörk sherry) Faten indelas i huvudsak i tre typer; butt om 500 liter, hogshead 250 liter och american barrel 180 liter. Om bourbonfaten importeras i nedmonterat skick byggs de ofta om till hogsheads och får då ett tillskott av nytt trä. Tunnorna lagras i två typer av lagerlokaler. Dels den traditionella Dunnagelagret med stampat jordgolv och och stenväggar där tunnorna förvaras liggande på ekplankor med upp till tre tunnors höjd och där whiskyn utsätts för temperaturväxlingarna. De moderna lagerhusen består av korrugerad plåt där tunnorna förvaras stående på lastpallar och upp till nio tunnor på höjden. Idag försöker man också att imitera destilleriernas olika microklimat för att på så sätt undvika långa och dyrbara transportleder. Den optimala lagringsstyrkan har efter noggrant experimenterade kommit att hamna på 63,5 %. Under denna del av föreläsning fick vi så prova olika lagringar. Första provet var en femåring från Loch Lomonds destilleri som lagrats i plain wood. Whiskyn var ej färdig. Den hade knappt oxiderat och luktade fortfarande unket. Andra provet var också det lagrat i plain wood. Det var en 12-årig Deanston som hade oxiderat färdigt. Tredje provet var en 10-årig Glen Keith lagrad på bourbonfat och slutligen det fjärde provet en 12-årig Blai Atholl lagrad på sherry butt. Skillnaden mellan dessa prover var mycket märkbar. Efter drygt två timmars föreläsning kände nog många sig fortfarande förvirrade, men på en högre nivå. |
TWAANG har nu möjlighet att inbjuda till ett spännande och roligt evenemang.Vid medlemsmötet den 12 juni kommer Per Ellsberger och genomför en föreläsning och provning av whisky. Per Ellsberger är författare till boken Skotsk Whisky som många i klubben håller som en av de bästa på marknaden. Temat är lagring, d v s whiskyns påverkan av tunnor och miljö m m.Evenemanget genomförs i samarbete med officerssällskapet. Antalet platser är begränsat och det gäller att vara snabbt ute för att få plats. En separat inbjudan kommer via brev eller e-post. Ingen möjlighet finns att anmäla sig i förväg utan alla ges samma chans. Priset är 250 kr per person inklusive mat, starköl, provning och föreläsning. I mån av plats finns möjlighet till inbjudan av gäster, priset är i så fall 400 kr.Mer information om evenemanget kommer alltså i separat inbjudan. |
Text: Anders HallbergTemat för provningen den 26 april var den alltmer sällsynta lomondpannan och dess influens på whiskyn. Det är känt att whisky framställd från lomondpannan har jämfört med andra whiskysorter en tydligt fyllig, fet och tung smak som direkt beror på pannformen. För att åskådliggöra denna skillnad så tydligt som möjligt valdes whisky destillerad från dubbla lomondpannor att ställas mot whisky destillerad från dubbla lanternpannor. Dubbla lanternpannor garanterar normalt en lätt whisky fri från alla tunga och illaluktande ämnen. Valet föll på Mosstowie och Tormore, den första destillerad från dubbla lomondpannor medan den senare är destillerad från dubbla lanternpannor. Att whisky framställd från lomondpannor är sällsynta och svår att få tag i fick sprikassören vidkänna. Först efter idogt arbete kunde landets sista flaska innehållande Mosstowie landas för TWAANG: s räkning.Efter det att divergenserna hade påvisats och bekräftats med alla till buds stående medel, däribland luktoteket så sattes kvällens konnässörer på hårda prov, dolt prov. Skulle närvarande admirers med den för kvällen insupna kunskap kunna särskilja whisky framställd från lomondpannor från annan whisky? ”Upp till bevis.” Nej, tyvärr lyckades ingen med bedriften att pricka in Scapa 12 Years vilket var innehållet i det okända provet. Att provet med den okända whiskyn skulle vara en skotsk single malt rådde det dock inget tvivel om. Avslöjandet att det var en av tre whiskysorter som destillerats från en lomondpanna hjälpte heller inte. Förts efter avslöjandet att whiskyn härstammar från regionen Islands prickade Thomas Normark rätt och ansågs därmed vara värdig ”Gröna Bandet”.Lomond pannan (Straight sided still) som är en variant på Onion still uppfanns 1956 av Fred Whiting, anställd vid Hiram Walkers graindestilleri i Dumbarton. Lomondpannan har fått sitt namn av att Dumbarton ligger i närheten av Loch Lomond samt att lomondpannan användes tidigare för tillverkning av en whisky som kallades Lomond. Avsikten med Lomondpannan var att man skulle kunna producera en renare och lättare maltwhisky som skulle tilltala de amerikanska konsumenterna mer än den traditionella och mer smakrika maltwhiskyn. Resultatet blev dock något oväntat att whiskyn onekligen blev lättare i karaktären men samtidigt något rivigare och tuffare i smaken. Lomondpannan är som sagt numer en sällsynt företeelse för maltwhisky framställning och återfinns nu bara i Scapa Distillery vilken sedan 1994 ligger i malpåse. Scapa Distillery använder lomondpannan som mäskpanna och en traditionell lökpanna används som spritpanna. Tidigare fanns även lomondpannor i Miltonduff Distillery där whiskyn Mosstowie tillverkades varifrån lomondpannorna avlägsnades 1981 samt Glenburgie Distillery där maltwhiskyn Glencraig tillverkades fram till 1980. Utan tvekan ansågs Tormore kvällens absoluta höjdare.
Whisky som provades (den sista i dold provning):
|
Murray McDavid tillkännager genom ett pressmeddelande att man förvärvat Bruichladdich Distillery och har för avsikt att ta destilleriet ur malpåse under våren 2001. Eller som det heter på whiskyspråk ”Take Bruichladdich on stream”. Bruichladdich har legat i malpåse (moth-balled) sedan februari 1995 med undantag för några månader under 1998. Genom köpet blir Bruichladdich Distillery ett av de få i hela skottland och det ända på Islay helt oberoende destilleriet, helt kontrollerat av skotska intressen. Normalt är att storfinansen med förgreningar till Japan äger och ”förstör/slätar ut” den för mig älskade malt whiskyn.
Ägarbytet av Bruichladdich lovar gott för oss älskare av denna milda och svagrökta Islay Whisky. Bruichladdich betecknas som lite udda Islay Whisky. Detta genom avsaknaden av den för Islay whisky annars så framträdande rök och torvsmak. Det finns nu all anledning att tro att den för Bruichladdich säregna karaktär behålls då man värvat James McEwan till att leda destilleriet. James McEwan som är en ”an Ileach” vilket betyder mannen från Islay. När jag sommaren 1999 besökte Islay och alla dess destillerier låg Bruichladdich tyst och slumrande, endast fågelkvitter hördes från destilleriområdet. Nyheten att Bruichladdich åter tas i drift gör mig glad, ty nu har jag all anledning att återvända till Islay.
Pressreleasen hittar du på.
http://www.murray-mcdavid.com/press_release.htm
Bild1: Bruichladdich betyder strandsluttningen på gäliska vilket framgår av denna bild. Till vänster rakt över sundet ligger Bowmore.
Bild 2: Här innanför skall den mumsiga Bruichladdich whisky framställas.
Bild 3: En femtonårig gudagod Bruichladdich som kan få vilken whisky admirer som helst att tala i tungor.
Text & Foto: Anders Hallberg
Dagens Nyheter hade den 2/12-2000 en lördag-söndags-bilaga helt tillägnad starka drycker. I en av artiklarna som sträckte sig över två helsidor besöktes whiskyklubben Swedish Whisky Society i Stockholm, men även whiskyintresset runt om i landet kommenterades. Det står bl a: ”En sökning bland hemsidor på nätet visar att intresset är spritt över hela landet.” Därefter omnämns The Whisky Admirers of Angermannia i Härnösand som ett av exemplen. Alltid nå’t.
Annat att notera: I samma artikel finns en liten faktaruta med ”Whiskylektion för amatörer”. Där står bl a följande under beskrivningen till Islay: ”Kornet torvröks och lagras vid havet.” Hmmm…