Provningstemat för kvällen var ”fatlagring” där fyra prover Tullibardine fick utgöra referenserna i fatlagringens mystik. Provningen kan också ses som en fortsättning på det i september genomförda studiebesöket vid Box Destilleri där vi fick en duvning i olika fatlagringar, sherry, bourbon och ungerska –ekfat.
Historien kring Tullibardine Distillery är oklar, destilleriet använder sig av 1488 på sin logotype. Detta för att destilleriet tar sitt vatten från samma källa som ett bryggeri använde för sin framställning av öl redan 1488. Destilleriet som ligger i orten Blackford mellan Stirling och Perth klassas som ett Highland destilleri.
Tullibardine har genom tiderna gått igenom många ägarbyten för att 2011 förvärvaras av ett franskt familjeföretag, Maison Michel Picard. I den nya ägarens sortiment fanns förutom vin också whisky i form av en blended vid namnet Highland Queen och som i flera år innehållit Tullibardine single malt.
Sortimentet består till största delen av olika vintages (framförallt 1988 och 1993) men sedan 2009 finns också Aged Oak, en version utan åldersbeteckning. Under senare år har också ett antal sk slutlagringar sett dagens ljus varifrån vi valt att användas till aftonens provning. Alla proverna inköpta på Fleggard i Burg Tyskland.

Prov nr 1: Tullibardine Aged Oak 40%, pris 21 Euro
Aged Oak edition har lagrats på bourbonfat. En lättdrucken maltig whisky med rätt stor intensitet och eftersmak. Det går också att finna inslag av frukt, blommor och vanilj.

Prov nr 2: Tullibardine Rum Cask 46%, 30 Euro
Tullibardine Rum Cask har slutlagrats under 12 månader på romfat vilket gjort att whiskyn utvecklat en sötaktig/sockrig kolasmak med mjuka linjer av vanilj, en rätt spännande whiskyupplevelse väl värd en chans.

Prov nr 3: Tullibardine Sherry Cask 46%, 38 Euro
Sherryfatslagringen har adderat rika toner av fruktighet i form av torkade frukter. Det går också att hitta inslag av ingefära, äpplen, korn och vanilj.

Prov nr 4: Tullibardine 228 Burgundy Cask 43%, 38 Euro
Tullibardine 228 Burgundy har slutlagrats på 228 liters Burgundy fat från den världsberömda Chateau de Chassagne Montrachet. Ett vitt vin som också brukar kallas månraket.

Sammanfattning: Till bästa malt utsågs aftonens billigaste whisky, prov nr 1 Tullibardine Aged Oak Edition. En bra och lättdrucken malt till ett det facila priset av 21 Euro. Som klar tvåa kom Tullibardine Rum Cask, en spännande sockersöt upplevelse.
I Tullibardine Sherry Cask upplevs inslagen av sherry som artificiell, osammanhängande och löst påklistrade.
Tullibardine 228 Burgundy Cask som slutlagrats på vitvinsfaten gör whiskyn till en svårplacerad tingest. Antingen utgör den ett hatobjekt eller en kärleksförklaring, troligen det första för lejonparten av whiskykonnässörer. Tullibardine 228 Burgundy Cask var den av aftonens panel minst uppskattade malt som dessutom toppade med högst priset.

Text/Foto: Anders Hallberg

Provningstemat för kvällen var ”De e Japaner, Japaner, Japaner…….” där fyra prover Hakushu stod för det japanska inslaget, Hakusku som för övrigt ska uttalas som en nysning Hack-shoo.
Det japanska undret omfattar inte bara kopiering av den västerländska bilindustrin för att sedan köra om densamme i kvalité och exportvolymer. Nej, den japanska kopieringen innefattar även den skotska whiskyn men med den skillnaden att kvalitén på japansk whisky är minst lika bra som den skotska whiskyn medan exportvolymerna har i vart fall fram till 2006 inte nått några större höjder. Det är först nu på senare år vi västerlänningar fått tagit del av den japanska whiskyn där bl a vi här i Sverige genomfört ett flertal dolda provningar där också den japanska whiskyn dragit det längsta strået. Det går väl inte att säga att vi översköljs av japansk whisky men det är inte särskilt svårt att på vårt kära Systembolag hitta en pava japansk whisky.
Den japanska whiskyindustrin skiljer sig också på punkten ”försäljning av fat”. Det förekommer inte att fat säljs utanför den egna produktionen och i det fall man behöver någon speciell karaktär på whiskyn så ser man till att producera den själv.
I Japan finns det lite drygt ett tiotal destillerier där Suntory och Nikka är de två volymmässigt största producenter av whisky. Hakushu Distillery som ägs av Suntory ligger på 760 meters höjd en bit upp i de sydjapanska alperna nära Mount Fuji nordväst om Tokyo. Destilleriet kallas ”skogsdestilleriet” och byggdes 1973 på den här platsen för att få ett mer tempererat klimat genom de svalkande vindar som sommartid drar ned genom bergen. Ekfaten ska på så sätt behandla whiskyn mildare till skillnad från låglandets sommarhetta.

Prov nr 1: The Hakushu 10 Y.O. Single Malt 40,5% Nr 590, 369 kr
Hakushu 10Y lanserades på Systembolaget i april 2011. En lätt och delikat whisky med medelmåttig intensitet, eftersmak och komplexitet. Ben som står ut extra är fruktighet (citrus, äpple och plommon), blommighet och ett visst mått av fat och trä går att finna. En kanonwhisky till kanonpris.

Prov nr 2: The Hakushu 12 Y.O. Single Malt 43,3% Nr594, 499 kr
Ett snäpp upp på alla punkter jämfört med 10-åringen av Hakushu. Lätt, ljus doft som ger en svag uns om rök. Efter en stund framträder en djupare ton av frukt(citrus, äpplen, persikor).
Lagringen sker på amerikanska, spanska och japanska ekfat och fördelas såhär:
80% amerikanska ekfat
15% spanska ekfat
5% nya japanska ekfat

Prov nr 3: The Hakushu 18 Years 43% (nr 86435), 789 kr
Hakushu 18 år har också den ”extra allt” som de extra åren på faten ger  i en jämförelse mot 10 och 12 –åringarna. Helt enkelt en angenäm whisky.

Prov nr 4: The Hakushu Bourbon Barell 48,2% Vikingline, ca 639 kr
The Hakushu Bourbon Barrel har lagrats uteslutande på fat som huserat bourbonwhisky. Faten bränns hårt för att ge en whiskyn en extra elegant doft och sötma av vanilj.

Sammanfattning: Till kvällens bästa malt, bortsett från priset, utsågs prov nr 2 The Hakushu 12 Y en högklassig malt till ett överkomligt pris.499 kr.

Text/Foto: Anders Hallberg

Provningstemat för kvällen var ”Den djuriska the whiskyn Isle Of Jura”. I detta kan det vägas in flera betydelser, antingen att det är betydligt fler djur än människor på ön eller att whiskyn är djuriskt god. Enligt uppgifter skall det på ön finnas mer än 6000 jura mot endast 180 diurachs, som på gäliska betyder 6000 hjortar mot endast 180 Jurabor. Alltså det är bara att själv välja betydelsen av provningstemat. Destilleriet grundades redan 1810 där den whisky som producerades fram till 1900 talets början ska ha liknat de traditionellt rökigare islaysorterna.
Whiskyn som tillverkades var klart rökig och påminner om de rökigare sorterna som vi finner på Islay. Efter en dispyt med markägaren i början på 1900 talet beslöt dåvarande ägarna till destilleriet att flytta destilleriets utrustning från ön. Efter att ha stått öde i över 50 år började man åter intressera sig för destillering på ön och 1963 återinvigdes det nya Jura Distillery. Den whisky som produceras efter 1963 är av en mildare karaktär, främst avsett för blendedindustrin.
Designen på flaskan ska likna en åtta beroende av att Juras standard whisky är lagrad under 8 år.

Prov nr 1: The Isle Of Jura 10Y Origin, 40% Nr 84436 389 Kr
Den 10 år gamla Origin bär den traditionella keltiska symbol för födelse, början och naturens krafter som ska symbolisera pånyttfödelsen av destilleriet The Isle Of Jura.
En lätt och delikat whisky med medelmåttig intensitet, eftersmak och komplexitet. Ben som står ut lite extra är fruktighet, blommighet och ett visst mått av fat och trä går att finna.

Prov nr 2: The Isle Of Jura 21Y, 44% Nr 85265 1199 Kr
Denna 21-åring tillkom 2010 som en del i destilleriets 200 årsjubileum och ska ge en anda av destilleriets och öns historia. På den punkten är det svårt att ha någon synpunkt men för att vara en 21-årig whisky har den ett förhållandevis lågt pris. Hitta en billigare 21-åring den som kan.
Jämfört med 10-åringen har denna whisky vuxit till sig på i princip alla breddar, kanske går det att säga ”Extra allt”.

Prov nr 3: The Isle Of Jura Boutique Barrels, Bourbon JO 1995, 56.5% Nr 10634 819 Kr
Ordet ”Boutique” framkallar en liten men speciellt utrymme fyllt med ett sortiment av fina och vackra saker (kläder, prydnadssaker, whisky). Den typ av saker du helt enkelt inte kan hitta någon annanstans.
Tanken med Isle of Juras serie “Boutique Barrels” har varit att skapa en rad mycket speciella maltwhiskys för entusiaster. Detta genom att skräddarsy single cask buteljeringar och göra dem tillgängliga för konsumenterna utan krångel med tjusiga lyxförpackningar som distraherar tanken med produkten.
Denna Isle Of Jura Boutique Barrels, Bourbon JO 1995 har faten levererat en tydlig kaktär av krämig kola och vanilj. Det finns också tydliga fruktinslag i forma av citrus, äpplen och päron samt ett stänk av krydda och kanel. Med denna whisky får du stifta en spännande upplevelse klart värd att prova.

Prov nr 4: The Isle Of Jura Prophecy, 46%, Nr 85511 599 Kr
Jura Prophecy är namngiven efter en legend om den ursprungliga ägaren av destilleriet. Legenden berättar om en klok gammal sierska som i början av 1700-talet vräks från Campbells Jura. Enligt sierskan skulle den sista i klanen Campbell på Jura lämna ön enögd i en träkärra dragen av en vit häst, en profetia som så småningom blev bortglömd. När så en senare ättling till klanen Campbell, Charles Campbell, stötte på hårda tider och tvingades lämnade ön år 1938 var han mycket riktigt blind på ena ögat när han tog sig till hamnen dragen av sin vita häst.
Jura Prophecy buteljeras i traditionell stil, kraftigt rökt och utan kylfiltrering för att ge en äkta smak av 1938. Här finner du förutom torv och rök en lång och intensiv eftersmak, inte fullt så komplex men ändå växlingar med kryddiga inslag som tonar över till färsk kanel.

Sammanfattning: Till kvällens bästa malt, bortsett från priset,  utsågs The Isle of Jura 21 Years en högklassig malt till ett facilt pris. 1199 kr får anses ett överkomligt pris för en 21-åring

Text/Foto: Anders Hallberg

Provtemat för kvällen var en fortsättning på tidigare provning ”Den egensinniga whiskyn –Part 2-”, dvs. whisky från John Glasers Compass Box.
Till provningen hade en dold provning av Singleton of Duffton 12Y fogats, denna gång för att först och främst se/hör om den samlade provningspanelen kunde placera den Skottland. Med lite hjälp hamnade den i rätt geografiskt och efter ytterligare hjälp fixades även namn på den provade whiskyn.

Prov nr 1: Compass Box The Peat Monster 46 % Nr 71530, 599 Kr
Först är detta en whisky för den som gillar rök och torv men kanske också en whisky till den som önskar sig inskolad i genren peated malt whisky, för riktigt så rökig är whiskyn inte som namnet vill utge. The Peat Monster hämtar inslaget av rök och torv från Islay destillerierna Caol Ila och Lagavulin, förstärkt med Isle of Mulls rökiga Ledaig och för att balansera upp det hela Speyside-frukt från Glen Elgin. Av smaken kan man ana att största inslaget av torv och rök kommer från Caol Ila. Detta då inslaget av torvrök är på något sätt klar, ärlig och rak. En spännande malt som du som läckergom inte ska missa att prova.

Prov nr 2: Compass Box Hedonism 43% Nr 10165, 725 Kr
Denna whisky är precis som den beskrivs i produktbladet, ”Hedonism is unusual whisky in the Scotch whisky world”. Eller varför inte använda Steffo Törnquists ordspråk i en jämförelse mellan Lord Calvert och Skotsk maltwhisky. ”Lord Calvert har inte ett dugg mer gemensamt med maltwhiskyn Macallan, än vad Bert Karlsson har med Nelson Mandela” vilket skulle i en jämförelse ge ”Hedonism har inte ett dugg mer gemensamt med Skotsk whisky än vad Bert Karlsson har med Nelson Mandela”. Faktum är att det står ”Blended Grain Scotch Whisky” på etiketten men ett minst lika stort faktum är att den är väldigt svår att bedöma och placera samtidigt som den är otroligt spännande och utmanande som många av John Glasers blandningar är.
De allra flesta whiskydrickare får visserligen i sig massor av grainwhisky men utan att veta om det eftersom grainwhisky ingår i varje blended Scotch. Grainwhiskyn används i blandningsindustrin som ”packers”, alltså den del i blandningen som tillför volym och inte karaktär i form av doft och smak. Det märkliga och spännande med denna Single Grain blandning är att den går utanför de gängse grainramarna genom att utstråla tydlig doft och smak som av allt att döma är hämtade från lång tids fatlagring. Denna teori byggs på att Hedonism blandas av 14- till 29-årig whisky från Cameron Bridge, Carsebridge och Cambus som lagrats i nya bourbonfat och begagnade hogsheadfat vilka bränts/kolats inuti för att piggas upp. En väldigt unik och svårbeskriven whisky men med tydliga inslag av vanilj, bakverk, kokos mm, väl värd en tur genom läckerstrupen.

Prov nr 3: Compass Box Great King St 43% Nr 85589, 325 Kr
Namnet till denna blandning är hämtad från adressen till Compass Box registrerade bolagsadress i Edinburgh. John Glaser kallar denna blandning Artist’s blend” och ställer upp fem regler som måste följas för att skapa en nutida kvalitetsblend.

1: Endast högkvalitativ grainwhisky lagrad i first-fill bourbon används
2: Mer maltwhisky än vanligt, minst hälften
3: Högsta kvalité av ek, first-fill American oak casks, first-fill European oak, ex-Sherry butts and new heavily-toasted French oak. Alltså bara first-fill och inget refill
4: Endast naturlig whisky utan karamellfärg eller kylfiltrering
5: Blandningen buteljeras i den traditionella styrkan 43%

Great King St är minsann en karaktärsfull blend, till förväxling lik en maltwhisky. Inslag av frukt, vanilj och rostade fat i ett samspel med en kryddig ton. Väl värd att tryck på beställningsknappen, men kom ihåg att det relativt låga priset är förknippat med buteljens storlek, 500 ml.

Prov nr 4: The Singleton of Dufftown 12Years 40% Nr 415, 329 Kr
The Singleton of Dufftown tillverkas på Dufftown Distillery som uppfördes 1896 i regionen Speyside. Den första oktober 2012 lanserades Singleton of Dufftown 12 Y i Systembolagets ordinarie sortimentet. Whiskyn har sedan den lanserades år 2006 endast varit tillgänglig via taxfree butiker. Dufftown Distillery är Diageo,s näst största destilleri i fråga om produktion räknat efter det nybyggda Roseisle Distillery vars anläggning öppnades 2009. Av de 27 miljoner liter som produceras vid Dufftown går cirka 97% till blandningar som Bells, Dewar´s och Johnnie Walker. The Singleton of Dufftown använder sig av en unik tillverkningsteknik med bland annat lång jäsningstid och långsam destillation, vilket bidrar med en viss finess till whiskyn. Whiskyn lagras på såväl amerikanska som europeiska ekfat. Den speciella formen på flaskan hos The Singleton of Dufftown är inspirerad av den traditionella fickpluntan, och glasets färg återspeglar det blå flintglas som användes vid förra sekelskiftet.

Systembolagets smakbeskrivning: 
Smak: Nyanserad, maltig smak med fatkaraktär, inslag av apelsin, honung, torkad frukt, nougat och vanilj.
Doft: Nyanserad, maltig doft med fatkaraktär, inslag av apelsin, honung, torkad frukt och nougat.

Sammanfattning: Till kvällens utropstecken utsågs The Singleton of Dufftown en högklassig malt till ett facilt pris.

Text/Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning ägnades till att täppa igen två för TWAANG luckor i det skotska whiskylandskapet, nämligen Glenrothes och Glenturret. Otroligt glädjande var att hela 27 medlemmar hörsammat ordförandes kallelse från andra sidan… Ja, Atlanten vad trodde du?
Glenrothes är beläget i det pittoreska Spey Valley där Rothes är hem till fem destillerier. Förutom Glenrothes finns där Caperdonich, Glen Grant, Glen Spey o Speyburn.
Av de ca 5,6 miljoner liter alkohol som varje år tillverkas vid The Glenrothes Distillery buteljeras endast omkring 2 procent som single malt. Knappt en tredjedel av den nya maltspriten köps av andra blandningsbolag, däribland John Dewar & Sons och Chivas brothers medan resten används i The Erdington Groups egen blandwhiskytillverkning.
På grund av dess höga kvalité är det många blendedsorter som innehåller Glenrothes. Det är den single malt som används som basmalt i bolagets blandwhisky Cutty Sark. Därför ligger också ett besökscenter för Cutty Sark invid destilleriet
Glenrothes ingår även tillsammans med bl a Glenturret o Highlandpark till viss del i Famous Grouse.
Sedan 1994 tappas single maltwhisky The Glenrothes på samma sätt som ett årgångsvin efter destilleringår och inte efter en viss standardiserad lagringålder, alltså mer som en årgångswhisky under betäckningen ”The Glenrothes Vintage Malt”.
En andra expression kallad ”The Glenrothes Selected Reserv” innehåller blandade destillat från olika år samt den tredje som kallas ”The Glenrothes Single Cask”.

Prov nr 1: Glenrothes Selected Reserve, Nr 81686, 485 Kr
Först ut för kvällen att provas var Glenrothes Selected Reserv. Designen på buteljerna säjs ha inspirerats av de buteljer som whiskyproverna förvaras i vid blandningslaboratoriet. Bärande inslag i denna whisky är mogen frukt (plommon o russin), citrusfrukter, vanilj och en svag kryddighet. Med andra ord en mycket prisvärd bekantskap.

Prov nr 2: Glenrothes 30Y Gordon & MacPhail, Nr 86592, 1499 Kr
Ut som nummer två var en buteljering av Glenrothes ingående i “The MacPhails Collection”. I denna 30–åring fanns det jämfört med första provet i princip mer av allt. Mer färg, mogen frukt, blommor och framför allt vinösitet.

Prov nr 3: Glenrothes 1969 Gordon & MacPhail, Nr 86338, 2175 Kr
Ut som nummer tre var också den en buteljering av Glenrothes ingående i “The MacPhails Collection”. Denna gång destillerad 1969 och buteljerad 2010, alltså har den tillbringat 41 år på fat.  Jämfört med kvällens andra prov har också denna i princip mer av allt, färg, frukt, blommor och vinösitet. Tyvärr får denna whisky trots detta inte fullt så höga betyg, den känns på några punkter lite överlagrad och dammig.

Prov nr 4: Glenturret 10Y
Som bonusprovning bjöds en 10 årig Glenturret. En i sammanhanget rätt slätstruken whisky som fick noteringarna ”lättdrucken”. Nu skall Glenturret inte dömas utifrån jämförelsen med de tre tidigare proverna. Här sticker framför allt inslagen av blommor ut, en trevlig och lättdrucken whisky vilket är väl så gott betyg som något annat.

Sammanfattning: Till kvällens utropstecken utsågs Glenrothes 30Y Gordon & MacPhail

Text/Foto: Anders Hallberg

Aftonens provtema var ”´Den egensinniga whiskyn”, dvs. whisky från John Glasers Compass Box. Den som ger sig in i whiskybranschen gör det allt som oftast med maltwhisky för ögonen. Ett lysande undantag till detta är John Glaser och The Compass Box som istället för maltwhisky satsar helhjärtat på blended whisky och blended single malt (vatted malt). John Glaser går inte att räkna som någon ”Rookie” inom området då han har ett förflutit som Global Marketing Director för spritbolaget UDV (nuvarande Diageo). John Glaser vill med Compass Box tänka i nya banor med nya smaker för att samtidigt skapa en drickvänlig whisky för både heta stranddagar som huttrade kalla vinterdagar, alltså ingen dussinwhisky utan en Top of the line -whisky. För att nå dit spänner idéerna inom området från det vilda till det galna. De kan ha handlat om allt ifrån att blanda apelsinkärnor i whisky till att sätta in nya trästavar av fransk ek i faten. Glasers experimentlusta har gjort att den konservativa branschorganisationen Scotch Whisky Association (SWA) har visat sitt tydliga missnöje och hotat med rättsliga åtgärder. Glaser rundar numera hoten om rättsliga efterspel genom att i stället ersätta fatgavlarna med fransk ek. Här kan du se Glasers egna presentation av sina blandningar.

Prov1: Compass Box Asyla 40% Nr 85307 485 Kr
Idén till Asyla är sprunget ur ett privat behov. Glaser ville ha en aperitif som kunde drickas utomhus i solen, något sött, delikat, lättdrucket. Asyla är blandad av 50 % maltwhisky och 50% grainwhisky. Maltwhisky kommer från Linkwood och Teaninich medan granwhiskyn kommer från Cameron Bridge. Asyla är till färgen ganska blek vilket smaken definitivt inte är. En riktigt mungod och litet söt och kryddig whisky med inslag av fruktighet där du bl a hittar äpplen. Det går också att hitta inslag av malt och honung. Avtrycken från de amerikanska bourbonfaten är också rätt tydliga, sötman och inslagen av vanilj.

Prov2: Compass Box Oak Cross 40% Nr 10164 449 Kr
Oak Cross är en blended single malt eller som det tidigare hette, vatted malt. Namnet har det fått av att slutlagring sker på fat som korsats av både amerikansk ek och fransk ek. De korsade faten är av typen amerikanska bourbonfat vars fatändar bytts ut mot lättrostad fransk jungfruek. Oak Cross är blandad av ett antal malter i 10-årsåldern varav ca 40 % tillbringat 6-18 månader korsade fat. Glaser beskriver denna whisky som en perfekt aptitretare före maten. Oak Cross har en rätt intensiv och lång eftersmak. Här hittar du också en hel del torkade frukter samt inslag av äpplen. aprikos, ananas. Grundämnet malt är också rätt tydligt som avtrycken från de amerikanska bourbonfaten, vanilj och sötman. Alltså en riktigt trevlig bekantskap.

Prov3: Compass Box Spice Tree 40% Nr 10150 499 Kr 
När Spice Tree 2005 för första gången lanserades tvingades produktionen ganska snart avbrytas på grund av rättsliga hot från Scotch Whisky Association (SWA). Glaser hade bl a infogat franska nyekstavar, som lufttorkats i två år och sedan hårdrostats, i sina fat. Detta ”manipulerande” ogillades av SWA som hotade att sätta in rättsmaskineriet. Efter några års experimenterande så nylanserades åter Spice Tree 2009. Istället för att byta ut ekstavar så byts nu hela fatgavlar. Gavlarna är av helt ny fransk ek rostas i tre olika graderingar vilket ger ungefär samma resultat och vägen runt SWA är funnen. Enligt Glaser är Spice Tree en whisky lämplig att sippa på efter en god middag, till ostar eller som ingrediens i cocktails. Denna whisky har precis som Oak Cross rätt mycket av intensitet eftersmak. Inslagen av krydda, kryddnejlika och ingefära gör att Spice Tree är ett passande namn. Förutom kryddor finns också en rätt stor fruktighet och komplexitet, inslag av vanilj och sötma, att finna i Spice Tree.

Aftonens höjdare:
Till aftonens mest prisvärd utsågs Spice Tree hårfint följd av Asyla. Tre rätt svårbedömda whiskys som skiljer sig från den normala skotska whiskyfåran. Alla tre proverna väl värt ett inköp.

Text/Foto: Anders Hallberg

Så äntligen vad vi whisky admirers sett fram mot, höstterminen 2012 är igång. Kvällens tema ”Rök, rök och åter rök” avslöjar genast vilken typ av whisky som kommer att avnjutas denna afton.

Först ut att avnjutas var en whisky producerad av Arran Distillery vilken döpts efter den på Arrans västkust vinpinade tormossen Machrie Moor. På torvmossen finns stencirklar från bronsåldern uppställda, och en av dessa stenar har ett utmejslat hål och kallas Fingal’s Cauldron Seat, där det sägs att jätten Fingal kedjade fast sin älsklingshund Bran.
Arran Destillery säger att den här rökiga utgåvan skall spegla stämningen från denna plats. Det för aftonen provade utgåvan av Machrie Moor är second edition och har släpps i 12.000 flaskor världen över. Den är producerad på malt rökt till ungefär 14 ppm.

Till aftonens andra njutning bjöds Ardbeg Alligator. I september 2011 släpptes 3 000 flaskor av Ardbeg Alligator på Systembolaget. Alligatorn är lagrad på riktigt hårt kolade fat vilket innebär att man bränner faten på insidan så hårt att ytan krackelerar och får en yta som påminner om krokodil- eller alligatorskinn. Detta är den hårdaste graden av kolning och som brukar benämnas “alligator charring”, termen används både i USA och Skottland.

Aftonens tredje och sista njutning var Bruichladdichs Octomore Orpheus 02.2 som lär vara världens mest rökiga whisky, på hela 140 ppm. Denna förvånansvärt komplexa femåring har slutlagrats på fat från Chateau Petrus, en av världens främsta Bordeaux vingårdar.

Det röda plåtröret som buteljen levereras i skall symboliserar lågorna i helvetet i historien om hur Orpheus sökte sig ned till Hades i dödsriket för att där återfå sin hustru.

Prov1: Machrie Moor Second Edition Nr 10502 479Kr
Denna whisky är långt från en rökbomb och sticker på intet sätt ut på benet torvinslag. Det vi hittar på detta ben är mer torv än rök. Mest utmärkande är benet för fruktighet följt av tung doft. I fruktigheten hittar vi inslag av päron, äpplen och toner av citrus. Från den tunga doften hittar vi inslag/toner av läder och honung.

Prov2: Ardbeg Alligator, Nr 10426 799kr
Ardbeg Alligator maxar om inte till 100 % så till den grad att vi sällan eller aldrig tidigare noterat för benen Intensitet/Eftersmak och Komplexitet.

Vad gäller smak/doft/upplevelse går det inte att beskriva på bättre sätt än det Ardbeg själva gör ”Lurking within is an Ardbeg of hidden depths. Extremely fierce charring of the cask has imparted additional smoky, barbeque flavors, giving Ardbeg Alligator a unique, spicy bite that’ll catch you unawares. Charge your glass with a splash of water and roll it around and around in your jaws!”

Eller vad sägs om dessa konsumentupplysningar:
Islayalligators
Whiskybith

Prov3: Octomore Orpheus 02.2 (5Y), ca 915Kr (99.90 Euro)
Detta prov inköpt under en ”sjukligt spännande” resa i Italien. De lyckliga lottade som var med på provningen vet vad som menas med sjukligt spännande, andra får nöja sig med vilda gissningar.
Hur som helst denna whisky når inte riktigt upp till förväntningarna, i vart fall inte för benet Torvinslag. För en whisky producerad på malt rökt till 140 ppm förväntades att maxvärdet 3 inte skulle räcka till. Så blev det dock inte utan whiskyn erhöll en, för islaywhisky, högst normalt värden på benet för torvinslaget. Octomore är ändå en stor och trevlig whisky då den når högt på benen för Intensitet/Eftersmak, Komplexitet och Tung doft.

Aftonens höjdare:
Till aftonens höjdare utsågs Ardbeg Alligator. Tack vare de kraftigt brända ekfaten har Ardbeg Alligator fått intensiva toner av rökt bacon tillsammans med den för Ardbeg kända krämiga sötman vilket tillsammans ger en höjdarwhisky alla kategorier.

Text/Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning var uppdelad i två teman. Det första temat gick under rubriken ”Var det bättre förr” vilken skulle ge oss svaret på frågan utifrån de vanliga påståendena om maltwhisky produceras på samma sätt som det alltid har gjort. Om så borde whiskyn vara i smak och karaktär nu som förr. Visserligen vet vi att metoder och processer i stort sett är densamma som alltid ”MEN”, som Tony Irving skulle ha sagt, mycket har förändrats.
Produktionen av vår ANGermanniaska delikatess ”surströmming” räknas likväl den som whiskyproduktion till livsmedelsproduktion och underkastas därmed EUs regelverk. Det gör att kornsorter som användes tidigare knappast finns idag. Dagens jordbruk skiljer sig vad avser stordrift, mekanisering, gödsling mm. Förbättrade transportsystem har medfört att det inte längre är nödvändigt med lokalt odlat korn. Mältningen sker med några få undantag i särskilda mälterier. Lagringen har effektiviserats och sker i dag i stora centrala lagerhus långt från destilleriet där faten nu också förvaras stående. EUs regelverk har också medfört att vattnet idag inte sällan tas från det kommunala vattennätet och inte från sjöar och åar. Till detta kommer naturligtvis större kunskaper om den kemiska processen, modern styr- och reglerteknik och överhuvudtaget förbättrade och mera effektiva metoder. Tidigare gav destilleriet sysselsättning till en halv by där nu det moderna och datoriserade destilleriet nu kan skötas av endast en person.
Till temat ”var det bättre förr” hade en Glenburgie från 1963 valts att jämföras mot en vanlig 10 årig Glenburgie, båda från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail. Nu kanske denna jämförelse inte ger rättvisande svar på frågan eftersom Glenburgie 1963 sovit lugnt och tryggt på en Sherry butt under 44 år (1963 – 2007) medan Glenburgie 10Y endast hunnit nattas med futtiga 10 år på en blandning av first fill Sherry butts och Sherry hogsheads. Kanske fick vi bättre svar på frågan ”vad gör ytterligare 34år på fat?”. Förutom färg har benen för Intensitet/Eftersmak, Komplexitet, Tung doft och Vinösitet tagit, om inte gigantiska kliv, så i vart fall stora kliv. Medan benen för Fruktighet och Blommighet minskat något. Det går från 44-åringen utskilja en viss dammighet i karaktären vilket gör att den troligen inte har tålt så mycket längre lagring. Glenburgie 1963 är en helt underbar whisky men det är svårt att räkna hem prisskillnaden, lite drygt 3000 kr, till det 34 år yngre syskonet.
Så till tema numro två för kvällen, ”Lucktäppning”. Under denna punkt skulle det täppas till luckor i Twaang eminenta karta över provade whiskys, på tur stod Coleburn och Pittyvaich. Alltså två sorter som Twaang ännu inte provat. Först ut av de tvenne varen en Coleburn 25Y destillerad 1980 och buteljerad 2005. Där vi särskilt noterade toner av citrus, malt, gräs både torrt och grönt, läder samt en bris av ingefära.
Ut som numro två i kavalkaden lucktäppning gick ansvaret till Pittyvaich 18Y destillerad 1990 och buteljerad 2009. Här hittar vi en komplex och lite oljig whisky där en kaskad av olika kryddor rullar runt i läckergommen. Vidare noterades toner av vanilj, päron och tobak. Meningen om vilken tobak gick isär och pendlade från Tidemans Gul till Greve Hamilton på burk för att slutligen landa i en klockren Borkum Riff, inget snack! Även en bris av lakrits går att finna i denna eminenta malt. Gemensamt för de tvenne är att de är hämta från Douglas Laings serie ”The Old Malt Cask”. Mumsigt så det föreslår, synd för den Admirers som missade fyra höjdare till det facila priset av 150 bagare.

Provad whisky i nämnd ordning:
1: Glenburgie 10 Years [Glenbö´rrgi], Nr 86663, 469 kr
2: Glenburgie 1963, Nr 86230, 3575 kr
3: Coleburn [Kåollburn] 25 Years (1980- 2005) Nr 84412, 1495 Kr
4: Pittyvaich 18 Years [Piddivejch] (1990-2009), Nr 86128, 1019 Kr

Text/Foto: Anders Hallberg

Glencadam Distillery
Denna provning är delvis en fortsättning på provningen ”Glencadam -Part 1-” som gjordes 2012-02-27 till vilka Glencadam 14Y Oloroso Sherry Cask Finish och Glencadam 12Y Port Wood Finish valdes. Som ”annat smått och gått” valdes Old Ballantruan The Peated Malt och en Mannochmore buteljerad av Gordon & MacPhail för SWFs räkning.
Om destilleriet Glencadam skrev vi en del redan till förra provningen, Part 1. Tilläggas kan att det endast finns två pannor (Pot stills) på destilleriet Glencadam med en årlig produktionskapacitet på ca 1.5 miljoner liter sprit. Pannorna är lökformade (Onion still) där den så kallade lyne arm lutar 15 grader uppåt, mot normalt nedåt, vilket gör att whiskyn blir en aning lättare då detta ger ungefär samma effekt som en något högre panna. Detta skall enligt destilleriet själv ge efter lagringen en extra sötma och fruktighet till whiskyn.
Glencadam köper, precis som många andra destillerier, sitt korn färdigmältat från centrala mälterier. För Glencadam rör det sig om helt orökt malt.
Glencadam har ett dunnagelagerhus samt två mer moderna lagerhus där tunnorna lagras på hyllor. I Glencadams lagerhus lär det finnas whisky som är upp till 30 år gammal och av god kvalité. 21-åringen har TWAANG redan berömt, kvalité och pris till en unikt bra nivå, kanske kommer det fler höjdare?

Nå, vad fick vi denna kväll i våra glas?

Jo, i glas numro 1:
Glencadam 14Y, Oloroso Sherry Cask Finish, 46%, Nr 85149, 599 kr
En whisky som slutlagrats 16 månader på Oloroso sherryfat.
TWAANGs noteringar är medelhög intensitet och eftersmak, något komplex med lite torra men samtidigt lite oljig inslag, inslag av ljungsötma, kryddig och med ganska tydliga inslag av sherry.

I glas numro 2:
Glencadam 12Y, Port Wood Finish, 46%, Nr 85054, 519 Kr
Denna whisky har slutlagrats 20 månader på ett fat av typen port pipe. Fatet rymmer ca 650 liter och är jämfört med andra fattyper långt och smalt fat tillverkade av tjocka stavar europeiska ek. De används för att mogna portvin och i whiskyindustrin för efterbehandling (finish) av whisky.
TWAANGs noteringar är något högre intensitet/eftersmak och komplexitet jämfört sherrylagringen. Tydliga toner av malt och fruktighet, ljungsötman finns där men på ett litet annat sätt mot sherrylagringen samt tydliga inslag av vanilj och fat. Färgen upplevdes som artificiellt påklistrad då whiskyn blev, med tillsatt vatten, märkligt kopparfärgad mot hållet rosa.

I glas numro 3:
Old Ballantruan, “The Peated Malt”, 50%, Nr 85640, 449 Kr
Old Ballantruan beskrivs nog bäst som ett trevligt experiment från Tomintoul Destillery som numer ägas av samma ägare som Glencadam, Angus Dundee. Detta är en rökig Speyside malt som enligt vissa källor skall påminna om en ung Ardbeg.
TWAANGs noteringar är rätt hög intensitet/eftersmak. Komplexiteten är enkel och består i stort sett endast av rök och kryddor. Citrustoner ger whiskyn en viss fruktighet. Något tung doft där toner från läder, ljunghonung går att finna. Annars är det torv och rök som Old Ballantruan andas.

I glas numro 4:
Mannochmore 14Y (SWF), 45%, 599 kr
Denna SWF buteljering av Mannochmore kommer från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail. TWAANG har tidigare haft nöjet att prova den gudabenådade Mannochmore, mums.
TWAANGs noteringar för denna SWF buteljering är som följer. Hög intensitet/eftersmak följt av en hög komplexitet, här flödar mångfacetteringen. Något torr, kryddig och tydliga inslag av fruktighet, citrus, gröna äpplen, torkade frukter mm. Tydliga utslag på benen för fat och trä och vinösitet där vi hittar vanilj, sherry med ett nötigt inslag.

Provningen:
TWAANG har sagt det förr, varför alla dessa slutlagringar? Än en gång visar det sig att det är svårt rent, av omöjligt att slå ett destilleris standard malt med en slutlagring dito. Vill man ha en riktig god malt från Glencadam är vårt råd, välj någon av deras 10Y, 15Y eller 21Y vilka är alla väldigt bra whiskys med 21-åringen som en riktig höjdare. Är du nyfiken så är det inte fel att testa någon av deras slutlagringar.
Att Old Ballantruan skall likna en ung Arbeg vet vi inte vart folk fått det från. Inslaget av rök och torv känns väldigt påklistrat, bifogat som att attachment i ett e-brev. Gillar du rök och bryr dig inte så mycket i övrigt av den whisky du konsumerar, ja då är detta rätta produkten för dig.
Mannochmore 14Y är den ohotade vinnaren för kvällen, den har allt en whisky av god kvalité ska ha. Den är ohotad även när vi väger in priset, det finns bara ett fel med Mannochmore…. och det är att den är så odryg. 700 ml flaskorna verkar vara väldigt små.

Text/Foto: Anders Hallberg

Inte sedan 1881, alltså 124 år sedan, då Bruichladdich grundades, har något nytt destilleri byggts upp på Islay. 2002 började Anthony Wills tillsammans med Mark French bygga ett nytt destilleri, som fick namnet Kilchoman. I december 2005 kom de första gudabenådade dropparna ur Kilchomans pannor. Valet av plats för destilleriet föll på Mark French bondgård Rockside Farm. Gården ligger på öns västkust invid Bruichladdich.
Kilchoman skall producera whisky på gammalt traditionellt sätt där de själva odlar kornet, torven bryts från närliggande torvmossar samt att de använder ett eget golvmälteri. Ca 100 ton maltkorn odlas och mältas på destilleriet. Detta motsvarar ca 30% av den årliga produktion, resterande malt köps från Port Ellen Maltings. Alltså lite av miljövänligt tänk med ”närproducerat”.
Kilchoman är just nu skottlands yngsta destilleri men de kommer också att tävla om epitetet ”skottlands minsta destilleri”. Produktionen planeras till 90 – 100.000 liter per år vilket är ungefär hälften av destilleriets maxkapacitet. Detta jämfört med övriga destillerierna på Islay som producerar ca 70.000 liter i veckan.

Provningen:
En mycket intressant provning på flera sätt, dels för att det nästan uteslutande använts bourbonfat i alla fyra proverna men också för att det tydliggörs på ett bra sätt vad som händer med ytterligare två års lagring.
Att alla de fyra provade Kilchoman är lagrade på bourbofat gör att de är påfallande lika i sin karaktär, lite till en aning oljig, lite mer eller mindre kryddiga, klara och tydliga inslag från bourbonfat, mer eller mindre inslag av rök samt mer eller mindre omoget inslag.
Vad ytterligare två års lagring innebär för en whisky märks tydligt när 100 % Islay (3år) jämförs med 2006 Vintage Release (5 år). Visserligen bär 2006 Vintage Release fortfarande tydliga tecken av ungdom men för 100 % Islay är ungdomen än tydligare.
Inslagen av rök är intet på något sätt tungt. Där det framgår tydligast är i 100 % Isaly och 2006 Vintage Release. Dock lättar röken rätt snart när väl dropparna vilat några minuter i glasen, därefter får man nästan kämpa för att åter upptäcka inslaget av rök.
Sammanfattningsvis fyra intressanta och spännande whiskys som provades. Lika spännande blir det att följa utvecklingen av Kilchoma Distillery och deras produkter.

Provade sorter:
Kilchoman Winter 2010 release, 46%, 3år, Nr 10203, 600 Kr
Av informationen från Kilchoman så har whiskyn till denna femte utgåva lagrats under 3 år på en kombination av fräscha bourbon fat hämtade från Buffalo Trace Distillery (Kentucky) och spanska oloroso fat.

Kilchoman 100% ISLAY, 50%, 3 år ,Nr 85234, 989 Kr
Med 100% Islay menas allt är rakt genom producerat och utfört på destilleriet. 100% Islay har framställts av egenproducerat korn, mältats, destillerats, lagrats samt buteljeras på destilleriet. Whiskyn till 100% Islay har under 3 år lagrats i en kombination av first filled och refilled bourbonfat.

Kilchoman Vintage 2006 Release, 46%, 5år, Nr 85344 698 kr
Den första officiella 5-åringen från destilleriet. Till denna Vintage 2006 Release har 80% first filled och 20% refilled bourbonfat använts.

Kilchoman “Viking Line”, 59,6%, 5 år, 779 Kr
Denna Single cask release är lagrad under 5 år på ett bourbonfat. Denna utgåva är buteljerad exklusivt för Viking Line vilket också gör att den bara finns att köpa ombord på Viking Lines färjor.

Mest prisvärd måste vi tillerkänna Kilchoman Vintage 2006 Release. Visserligen får du en 4 % starkare whisky och en riktigt fin och ombonad kartong om du väljer Kilchoman 100 % Isaly. Men vem spara på kartonger? Lägg hellre dessa tre hundringar som insatts till en ny malt och 4 % yrsla kan du också avstå.

Text/Foto: Anders Hallberg