Så var det då dags för provning under temat 40 YO eller Aprilskämtet då dagens sorter började säljas 1 april eller Båtprovning då buteljerna inhandlades ombord på Cinderella i samband med en whiskyprovarresa till Mariehamn.

Innan den öppna provningen av dessa gamlingar vidtog blev det en dold provning med en slamkrypare. Denna visade sig vara anCnoc som tidigare hette Knockdhu och vars namn ändrats för att inte sammanblanda den med Knockando. Denna var en inte helt oangenäm 12-åring, men dock ingen höjdare, som lanserats just den 1 april och till det facila priset av 329 kronor.

När denna var avklarad gav vi oss in på Gordon&MacPhails tre gamlingar. Gordon&MacPhail  är Skottlands äldsta och största oberoende buteljerare som förutom whisky även har handlat med vin och under svårare tider kunnat överleva med stöd av ost och köttförsäljning. 1993. Gordon&MacPhail inte bara buteljerar sin whisky under eget märke utan sköter hela lagringen själv i egna lager. Numera är man sedan 1993 även ägare av Benromach destilleri. Se provning 2009-03-31.

De sorter som stod på borden var:

Highland Park i Rare Old serien. Denna var destillerad 1970 och buteljerad 2006 och med en styrka av 43%. Priset på båten var 1 999 kronor medan Systembolaget ville ha 2 950 dito.

Highland Park har fått sitt namn av en höjd utanför staden Kirkwall om kallades Highland Park. Läget var mycket bra om man ville destillera illegalt och hålla god uppsikt efter  skattmas. Platsen hade även tillgång till bra vatten och mycket torv. När Highland Park började tillverkas legalt 1826 var Highland Park redan ett inarbetat namn på whiskyn. I samband med detta tog Robert Borwick över. 1895 sålde han destilleriet vidare till James Grant som lät installera två pannor till, 1898. 1935 köpte Highland Distilleries Co. Ltd destilleriet och det ägs i dag av Edrington Group, och har under de senaste åren vunnit ett flertal prestigefulla utmärkelser för sin whisky.

Strathisla i serien Connoisseurs Choise med en 40 årsbeteckning, lagrad på sherryfat och med en styrka av 43%. Pris 1 543 respektive 1 999 (sys).

Strathisla Distillery grundades redan 1786 (illegalt) av Alexander Milne och George Taylor. Det är med säkerhet det äldsta destilleriet i Speyside. Det byggdes i dalgången, Strath, vid floden Isla. Från början kallade man det Milltown Distillery pga av det närliggande slottet Milton Castle. Namnet på den whisky man producerade var dock Strathisla-Glenlivet. 1850 byttes namnet till Strathisla Distillery men redan 1870 bytte man till Milton-Keith Distillery. Under mitten på 1880-talet brann omfattande delar av destilleriet ner och man byggde om det till klassiska och pittoreska utseende det har idag. De två pagoderna som man stoltserar med idag var troligen bland de första i Skottland. Faktum är att man K-märkt Strathisla Distillery tack vare dess vackra utseende. Ett namnbyte senare i slutet på 1890-talet gav destilleriet namnet Strathisla. De var även bland de första i Skottland under slutet på 1800-talet att enträget lansera sin whisky som single malt utöver att producera för blendedindustrin. Ytterliggare ett namnbyte senare, 1890, fick destilleriet namnet Milton Distillery. 1938 köpte affärsmannen Jay Pomeroy destilleriet och misskötte det under andra världskriget så att det försattes i konkurs. 1950 klev dess nuvarande ägare, Chivas Brothers in och köpte destilleriet,. Efter omfattande restaurering öppnade så igen destilleriet under det nuvarande namnet Strathisla Distillery.

Caperdonich, destillerad 1968 och buteljerad 2007, 46% Pris 890 respektive 1 050 kronor.

Caperdonich grundades av James Grant 1897 i Rothes. Destilleriet skulle vara ett ”extradestilleri” till Glen Grant och byggdes sålunda alldeles intill. Det döptes också till Glen Grant II och ingick under samma licens. Nedgång för whiskyboomen i början på 1900-talet gjorde dock att Glen Grant såg sig tvungna att stänga destilleriet. Det dröjde till 1965 innan destilleriet startades upp igen och då under nytt namn, Caperdonich Distillery. Enligt lag fick inte två whiskysorter ha samma namn och man valde då namnet på en lokal vattenkälla Caperdonich Well. Två år efter återuppstarten utökades produktionen med två nya pannor till totalt fyra pannor. Nästan all whisky producerat på destilleriet hamnar i Chivas Brothers blendedsorter. Inga officiella single malt buteljeringar har släppts från destilleriet men oberoende buteljerare såsom Gordon & MacPhail har släppt några äldre utgåvor.

Det må nämnas att dessa tre sorter är slutsålda på Systembolaget. Efter avslutad provning kunde vi konstatera att om priset inte spelade någon roll så var kvällens bästa whisky Highland Park följt av en delad andraplats mellan Starthisla och Caperdonich. Alla tre var riktiga höjdare. anCnoc bedömdes vara en bra whisky i köket, men var trots allt kanske den mest prisvärda whiskyn denna kväll.

Källa: whiskyguiden.se

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Fredagen den 24 april provades Mackmyra whisky på restaurang Royal. Denna provning hade tillkommit på Royals initiativ. Egentligen skulle Twaangs ordinarie möte ha ägt rum dagen innan, men styrelsen hade beslutat att ställa in sitt ordinarie möte och istället erbjuda medlemmarna med inbjudna gäster att delta i Mackmyraprovningen.

Denna strålande vårafton infann sig 21 medlemmar med åtta gäster till Royal för att med ett drygt tiotal övriga whiskyintresserade stifta närmare bekantskap med Mackmyra whisky.

Borden stod uppdukade med sex provglas och Mackmyras whiskykonsult i norra regionen Ulrik Nordin kunde hälsa oss välkomna. De prover som stod framdukade var hämtade från Mackmyra Reserve, det vill säga whisky som är avsedda för dem som valt att satsa på ett eget fat och inte den produkt som finns för försäljning på Systembolaget. Ulrik berättade vidare om att whiskyn till dessa fat tas fram enligt två recept; Mackmyra Elegant respektive Mackmyra Rök, varefter fattypen väljs och där finns tre alternativ; amerikanska bourbonfat, spanska sherryfat eller svensk ek från Visingsö. Lagringsplatserna är fyra till antalet; Bodås gruva några mil från Mackmyra, Fjäderholmarna i Stockholms skärgård, Häckeberga slott i Skåne, samt Smögen på västkusten.

De prover som härefter inmundigades voro följande:

 

1. Elegant, lagrad 4 år och 4 månader på bourbonfat – 47;8%
2. Elegant, lagrad 3 år och 1 månad på sherryfat – 55,8%
3. Elegant, lagrad 3 år och 6 månader på svensk ek – 52,5%
4. Rök, lagrad 3 år och 5 månader på bourbonfat – 51,9%
5. Rök, lagrad 3 år och 9 månader på sherryfat – 53,8%
6. Rök, lagrad 4 år och 3 månader på svensk ek – 50%

 

En kul detalj i sammanhanget var att Ulrik efter det fjärde provet uppmanade oss att gå tillbaka till prov ett och två och ta tre till fyra kraftiga andetag över dessa glas. Resultatet blev en smärre doftsensation med karamell och skumbananer respektive fikon och sherry.

 

Ulrik berättade vidare om Mackmyras historia, tillverkning och inte minst om Mackmyras uppfattning om små lagringsfats möjligheter att förkorta lagringstiden. Mer information finns på www.mackmyra.se.

 

Text: Thomas Normark

Provningen var på temat trender och denna gång olika fatlagringar. Försökskanin var fyra whiskies från Benromach.

Benromach som ligger utanför staden Forres i Speyside startade sin verksamhet 1898, men kom på grund av en nedgång i whiskyindustrin att ligga i malpåse i drygt tio år. Ytterligare perioder i malpåse följdes under världskrigen och under depressionen på 1930-talet.

Efter flera ägarbyten köpte Skottlands största oberoende buteljerare Gordon & McPhail destilleriet år 1993 och kunde efter omfattande ombyggnationer inviga detsamma 1998 under överinseende av prins Charles. Gordon och McPhail hade dessförinnan varit whiskyhandlare i mer än etthundra år och ansåg att tiden var mogen för företaget att även ta steget in i destilleribranschen. Förmodligen innebar köpet att Benromach räddades från att rivas.

År 1999 invigdes ett modernt besökscentra, Malt Whisky Centre. Benromach ingår sedan år 2000 i turistrutten Malt Whisky Trail.

Mer läsning finns på på Whiskyguiden och på Benromachhemsida.

De sorter som dukades fram var:

Benromach Traditional med en trolig ålder av drygt fem år, 40% och lagrad 80% av tiden på bourbonfat och resterade tid på sherryfat. Pris 450 kronor.

Benromach 21 Year Old, 43%, och lagrad på såväl nya som använda sherryfat. Pris 745 kronor.

Benromach Wood Finish – Marsala, 45%, lagrad på såväl bourbon som sherryfat och med en treårig slutlagring på Marsalafat. Pris 495 kronor.

Benromach Organic, 43%. Pris 499 kronor. Denna whisky är den första som fått certifiering från The Soil Association – en motsvarighet till den svenska kravmärkningen. Hela processen från råvaror via destillering, mognad och buteljering följer stränga ekologiska krav. Till och med eken har vuxit vilt i amerikanska ekskogar och faten har inte använts till något annan lagring. Tillgången på ekologiskt korn och jäst och fat som uppfyller de rigorösa kravspecifikationerna från Soil Association är minst sagt begränsad. Sverige är väl försett och den första ekologiska whiskyn kan nu beställas på Systembolaget.

Resultatet visade upp fyra helt olika stjärnbilder. I vanlig ordning fanns en viss skepsis gentemot den moderna trenden med slutfinish.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Årets första provning gick under namnet Springbank Semi Open. Fyra glas ställdes på bordet och där de tre första redovisades öppet med den fjärde var dolt, men det var dock en Springbank.

Prov numro 1 var Springbank Single Malt, 10 år, 46%, 439 kronor. Priset på denna är betydligt lägre i Sverige än på de brittiska öarna bl.a beroende på att Symposium köpt upp halva volymen för den svenska marknaden Bourbonfat.

 

 

 

 

Prov 2 var Springbank Vintage 1979, 55%, 639 kronor, lagrad på såväl bourbon- som sherryfat.

 

 

 

 

 

Prov 3 var en 16 årig Springbank, 54,2%, pris 855 kronor (2007) framställda under åren 1991-2007. En mycket ljus whisky. Springbank 16 Years Old Rum Wood whisky ingår i destilleriets serie ”Wood Expression” vilken ges ut en gång per år, varje gång med en ny typ av fatlagring. Whisky i denna serie buteljeras alltid vid dess naturliga alkoholstyrka (i detta fall på 54,2%), utan artificiell färgning och utan kylfiltrering. Årets version är begränsad till 5.100 flaskor, varav Sverige tilldelats 450 flaskor vilket är fler än något annat land.

 

 

Fjärde provet var det dolda. Den var mycket mörk till färgen, innehöll 56% alkohol och fanns ej till försäljning. Den var destillerad i december 1995 och buteljerad i augusti 2008, dvs nästan 13 år. Priset var okänt. Den var lagrad på portvinsfat. Det visade sig så småningom vara från den tunna som tre medlemmar plus en broder till en av dessa tre tillsammans köpt.

Stjärnorna uppvisade fyra helt olika utseenden. De flesta fördrog Springbank 10 år tätt följd av den portvinslagrade. Vinagen upplevdes som en sämre kopia av 10-åringen

Destilleriet har hand om hela produktionskedjan. Just nu ligger produktionen nere på grund av de höga priserna på skotskt korn. Även buteljering sköts av destilleriet. Slutprodukten är varken kylfiltrerad eller färgad. Springbank var mycket tidigt ute att lagra på andra fat än bourbon och detta långt före det blev modernt.

Mer läsning kan hittas under en tidigare provning av Springbank samt naturligtvis på Springbanks hemsida.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Henrik Aflodal tog oss med på en resa till Japan. Det blev en liten annorlunda tripp, då teknikaliteterna i stort sett lyste med sin frånvaro. Dock nämndes att en stor skillnad mellan japansk och skotsk malt gäller mäskningen. I Japan är vörten klar och inte grumlig, vilket innebär att estrarna poängteras på maltsmakens bekostnad. Förutom detta blev det nu en lång resa som kom att behandla japanska förhållanden; historiskt, kulturellt, ekonomiskt, klimatologiskt, krigets inverkan, skatteregler och framförallt dess dryckeskultur i allmänhet och whiskyns utveckling i synnerhet utifrån olika personer som betytt och bidragit mycket till dagens japanska whiskyindustri. Här må särskilt nämnas Nikkas grundare Masataka Taketsuru och hans långa väg inom whiskyn och som Henrik livfullt förmedlade. Allt detta interfolierat med provningar, där Henrik ägnade stor omsorg med att lyfta fram aromer, olika smaker och förklara vad som var karaktäristiskt för var och en.

De sorter som provades var:
Kauzizawa, Pure Malt, 12 YO 40%
Nikka Whie Pure Malt 43%
Nikka Yoichi Single Malt, 10 YO 45%
Yamazaki Single Malt, 12 YO,  45%
Nikka Yoichi Single Malt, 12 YO 45%
Karuizawa Single Cask 1988, Sherry Butt, Buteljerad 2007, 59,8%

Upplägget gör det svårt att närmare gå in på detaljer, men den som vill veta mer om japansk whisky kan länka sig vidare på whiskyspot och Aflodals hemsida.

Text: Thomas Normark

George S. Grant är inte bara Brand Ambassador för Glenfarclas utan även den sjätte generationen i ägarfamiljen Grant.

Goerge inledde sitt föredrag och provning för de 65 församlade personer med att berätta att Glenfarclas grundades 1836 i flodens Speys dalgång på gården Rechlerich.

Destilleriet ligger på berget Ben Rinnes sluttningar väster om Dufftown och söder om Rothes. Glenfarclas betyder ’dalen med det gröna gräset’. 1865 köpte bonden John Grant destilleriet för £511.19 vilket på den tiden var en aktningsvärd summa. John var för tillfället en framgångsrik bonde med ett flertal gårdar och prisbelönt boskap som såg sin chans i den snabbt växande whiskymarknaden. Fem år senare bildades firman J & G Grant med sonen George och familjeföretaget var ett faktum. Destilleriet har sedan dess varit i ätten Grants ägo i sex generationer.

Destilleriet utökade 1960 antalet pannor från två till fyra och 1974 utökades antalet pannor ytterliggare från fyra till sex. Således en tredubbling i produktion under 15 år. Ett stort modernt besökscentra öppnade 1973. Destilleriet har idag 30 anställda.

Destilleriet tar sitt vatten från Ben Rinnes sluttningar. Sedan 1972, då Glenfarclas inte ansåg att det var kostnadseffektivt att själva mälta kornet, tar de kornet från centrala mälterier. När kornet anländer mals det i fem kvarnar före mäskningen påbörjas. Mäskkaret är gjord av rostfritt stål och tillhör de största i Skottland med sina tio meter i diameter och 16.5 tons kapacitet. En mäskning på Glenfarclas tar 11-12 timmar. Destilleriet har tolv rostfria jäskar med vardera en kapacitet på 45.000 liter. Samtliga kopparpannor är av boiling ballmodell och mäskpannorna tillhör de största i Speyside på 30.000 liter. De sex kopparpannorna drivs av en öppen gaslåga vilket innebär att det kan brännas fast ämnen i pannans botten. För att förhindra detta har de installerat kedjemattor på insidan av mäskpannorna som kontinuerligt snurrar runt. På slutet av destilleringen väntar man 20 minuter innan destilleringens ”hjärta” kommer. Under tre till fyra timmar tar de tillvara på destillatet som kommer att gå vidare för lagring. Spriten ligger då mellan 72% och 60%. Den råsprit som de nu har ligger på 68% och blandas ned med lokalt källvatten till 63,5%. Denna utblandning kommer sig av att alkoholstyrkan 63,5% anses vara optimal för att interagera med fatets trä. Glenfarclas lagrar whiskyn på framförallt två typer av fat, amerikanska ekfat på 250 liter samt spanska sherryfat på 500 liter. Faten har alltid valts ut personligen av släkten Grant för att försäkra sig om hög kvalité. Det finns hela 30 lagerhus på området där ett flertal kan dateras till 1880-talet. Lagerhusen (Dunnagetyp) har stora tjocka stenväggar och jordgolv där whiskyn får åldras ostört i minst åtta år.  Buteljeringen sker hos Broxburn Bottlers utanför Edinburgh.  Produktionskapaciteten ligger på cirka tre miljoner liter per år.

De prover som stod framför oss på borden var följande och med beskrivningar hämtade från generalagenten Philipsson&Söderberg.

12 Years Old, 43%, 409 kronor. Glenfarclas 12 YO har en gyllene färg. Doften har inslag av torkad frukt och sherry och en lätt underton av rökighet. Smaken är torr och balanserad, med en härlig sötma av sherry och en lätt karaktär av tobak. Eftersmaken är lång och mjuk.

15  Years Old, 46%, 589 kronor. Glenfarclas 15 YO har en djup gyllene färg. Doften är kryddig och löftesrikt rökig. Smaken är fyllig, kraftig och balanserad. Härliga fattoner i eftersmaken, som är lång med söta sherrytoner. 15-åringen är ett riktigt kraftpaket för att vara Speyside och Glenfarclas,

21 Years Old, 43%, 769 Kronor. Mörkt gyllene droppar. Intensiv, komplex doft av bl.a. vanilj. Fyllig, varm frukt med antydan av torv, bananer och muskot (!). Lång, härlig, fin eftersmak. (George S. Grants favorit)

30 Years Old, 43%, 2 295 kronor. Mörkt gyllenbrun färg. Rik doft av fruktkaka, brittisk apelsinmarmelad, fat och mörk choklad. Smaken är fyllig med inslag av choklad, kaffe och underbara fruktaromer. Eftersmaken är lång, len, och nötig.

105 Cask Strength, 60%, 629 kronor. Glenfarclas 105 Cask Strength var den första maltwhisky som såldes i Cask Strength, dvs. den styrka whiskyn lagras på fat vid. När man väl provat whisky vid denna styrka är det svårt att inte bli kär – doft och smak uppnår en utomjordslig intensitet, och sherrytonerna i 105 går en utmärkt balansgång mot Glenfarclas lätt nötigt blommiga karaktär.

Siffran 105 avser alkoholstyrkan gammeldags uttryckt som five over proff.

1994 Family Cask, 12 Years Old, 59,8% 115 pund på thewhiskyexchange.com, vilketmotsvarar c:a 1 460 kronor.

Family Cask är en serie från 43 årgångar från 1952 – 1994 som tagits fram av George S. Sammanlagt rör det sig om 17 158 buteljer och han beskriver just denna årgång så här:

This golden brown bottling is the youngest of our first release of The Family Casks collection, but is has the character to stand up to its older siblings.The nose leaves you thinking of pear drops. It ’s buttery in character with gentle hints of vanilla essence. Perfumed. Citrus flavours are ever-present with some fresh herbs and spices, underpinned by light sherry and vanilla.The finish is pure sherry but some earthy flavours are also present.

Källor: whiskyguiden och Per Ellsberger

Bilder från Glenfarclas

Text: Thomas Normark

Kvällens provning var på temat – är det bara på Islay som  rökig whisky produceras?

Fyra prov ställdes fram:

Laphroaig Quarter Cask, 48%, 439 kronor, som lagrats på den typ av tunnor som tidigare användes när whiskyn transporterades per häst. En Quarter Cask rymmer 80 – 90 liter. Precis som Mackmyra vill Laphroaig hävda att mindre tunnor ger snabbare lagring enär spritens exponering mot träet blir större. Åldern på produkten var ej angiven. Normalt röks det korn som Laphroaig använder till 35 ppm.

Edradour Ballechin, 46%, 875 kronor, från Skottlands minsta och vackraste destilleri och som har ett mycket bra besökscenter. Normalt tillverkas inte rökig whisky, men när Ian Henderson pensionerades från Laphroaig blev han konsult till Edradour. Tillsammans med Andrew Symington (Signatory) skapades Ballechin. Ballechin har lagrats på ekfat som tidigare använts för att lagra Madeira. 180 flaskor har nått Sverige, varav två landat hos Twaang.  Malten är rökt till + 50 ppm.

Benromach Peat Smoke, 46%, 499 kronor, den oberoende buteljeraren Gordon&MacPhails eget destilleri sedan början av 1990-talet. Destilleriet har haft ett stort antal ägare och under flera perioder legat i malpåse.Under en högtidlig ceremoni återinvigdes destilleriet 1998 av Prins Charles och produktionen startade igen. Det första fatet signerades av prinsen och går att beskåda vid besök på destilleriet. År 1999 invigdes ett modernt besökscentra, Malt Whisky Centre.Malten är rökt till 55 ppm.

Longrow från Springbank, 55,8%, 695 kronor. Springbank producerar tre olika whiskies, Springbank, Hazelburn och Longrow i samma pannor, men med olika inställningar och framförallt olika malter.Destilleriet har behållit de gamla hantverksmässiga traditionerna. Allt från mältningen till buteljeringen sker vid destilleriet, och många av de metoder som används är mera traditionsenliga än vid många andra destillerier, exempelvis vänds malten under mältningen om helt för hand. Malten till Longrow utsätts för rök i 40 timmar. Den aktuella buteljen hade en ålder av sju år. Fem och ett halvt av dessa tillbringades i refilled Bourbonfat och de återstående ett och ett halvt i Gaja Barolofat (Barolo är ett rödvin från Piemonte i Italien). 600 flaskor av denna Longrow har nått Sverige via Symposion. Malten är rökt till c:a 50 ppm. Detta mäts ej.

Svaret på frågan om det bara är Islay som producerar rökig malt kunde efter provet besvaras med ett bestämt Nej. Här var förutom Islay, även södra Highlands, Speyside och Campbeltown representerat. Vilken som var rökigast var svårt att besvara, men mest prisvärd var nog Laphroaig tätt följd av Longrow.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Provning på temat en ska bort – favorit i repris. Denna gång var det priset som skulle avgöra. Tre sorter var tämligen likvärdiga i pris, medan en avvek uppåt eller neråt. Det var upp till församlingen att först avgöra vilken som var avvikande och därefter fastställa om denna vara dyrare eller billigare än de övriga. Efter genomförd provning så var alla bud i luften samtidigt och förslagen haglade både beträffande vilket prov som avvek och huruvida detta var dyrare eller billigare än de tre andra. Några lyckades dock föreslå att prov  numro 4 avvek och med ett lägre pris.

Facit avslöjade följande fyra prov
1. Highland Park 15 år – 449 kronor
2. Mackmyra 01 – 543 kronor
3. Ardmore 12 år – 545 kronor
4. Glentime pure malt 8 år – 150 kronor

Priset på Glentine var inte hundraprocentligt enär det rörde sig en ”översättning” från euro. Spritkassören hade nämligen inhandlat buteljen i Berlin.

Highland Park
Highland Park 15 y o lanserades på Systembolaget den 1 april. För 449:- kronor kan man köpa denna 15-åriga whisky från Orkney, varunummer 10419.

I jämförelse med den 12-åriga Highland Park är smaken på 15-åringen mer komplex, något sötare och lite mer fruktig. Även rökigheten framträder bättre i den 15-åriga. Från och med nu finns det Highland Park representerat med ett brett urval av olika åldrar på Systembolaget: 12, 15, 18, 25 och 30 y o.

Mackmyra – Den Första Utgåvan
Så här säger Mackmyra själva om Den Första Utgåvan. En stor del av whiskyn iDen Första Utgåvan har lagrats på 100-litersfat, vilket ger en spännande och kraftfull mognad. Vi har även använt nytillverkade svenska ekfat, tillverkade av ek som planterades på Visingsö för att bli krigsfartyg för 160 år sedan. Basen är vårt Eleganta recept lagrat på bourbonfat av first fill-kvalitet. Allt lagrat i Bodås gruvlager, 50 meter ner i urberget.

Färgen är ljust gul med inslag av bärnsten. Doften är fruktig med citrus, päron, äpple, honung, lätt ekighet med söta lätt rostade brödtoner och frisk smörkola. Smaken är fruktig och mjuk med citrus, kola och honung. En lätt ekighet kan skönjas på slutet. Eftersmaken är välstämd och balanserad med toner av mörk choklad.

För en optimerad smak är alkoholstyrkan justerad till 46,1%, med naturligt renat vatten från Valboåsen.

Ardmore
Det första destilleriet med namnet Ardmore låg på Islay intill Lagavulin och byggdes 1817.Det drevs under olika ägare fram till 1835 och inordnades två år senare under Lagavulin. Dagens Ardmore grundades 1898 av blandfirman William Teachers & Sons. Destilleriet ligger invid järnvägen mellan Aberdeen och Inverness i byn Kennethmont. Syftet med att starta destilleriet var att förse blandindustrin med maltwhisky och i detta fall ägarnas egen blended, Teachers Blend. 1974 byggdes destilleriet ut, bland annat  från fyra till åtta spritpannor. Den ökade produktionen gjorde det ekonomiskt fördelaktigt att stänga den egna mältningen och köpa in färdigmältat korn. Ardmore ägs sedan 1976 av Allied Distillers och är ett av de största destillerierna i Skottland och där huvuddelen av whiskyn går till blended. Ardmore tillhör de få destillerier som har ett eget tunnbinderi där faten renoveras och förbereds för lagring.

Dagens prov kom från Gordon&MacPhails tappning. Whiskyn destillerades 1991 och tappades på flaska 2003.

Glentime
Om Glentime finns inte mycket att säga annat att det är en 8-årig pure malt. Den intresserade och tillika tysktalande kanske får sig något mera till livs här.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Dagens provning var en travesti på ett inslag i TV-programmet fem myror är fler än fyra elefanter; Vem ska bort? Fyra provglas kom fram på bordet. Av dessa var en whisky en helskotsk produkt och denna skulle vaskas fram.  De fyra sorterna uppvisade olika karaktärer och när proven var genomförda röstade de flesta på prov två eller fyra. Två personer röstade på det intetsägande prov numro tre.

De fyra proven visade sig vara:
1. Armorik, en fransk maltwhisky från landskapet Bretagne, 425 kronor
2. Nikka Yoichi, japansk 10-årig  malt, 549 kronor
3. Speyside, skotsk 15-årig malt, 383 kronor
4. Amrut, indisk malt, cask strength 61,2%, ålder ej angiven, 799 kronor

Rätt svar var således prov numro 3.

Om dess whiskies må följande nämnas.

Armorik Single Malt de Bretagne 4 år, 40%, Frankrike
Armorik är en fransk whisky som tillverkas av Warenghem Distillery, som ligger strax utanför Brest. Man startade verksamheten 1990 och började då med fruktdestillat, bland annat marc som är Frankrikes motsvarighet till italienarnas grappa. 1999 började man även tillverka whisky och den är precis som de flesta i Skottland, dubbeldestillerad. Man har även en blended whisky i sitt sortiment.
hemsida

 

Nikka Yoichi
Nikka startades av Masataka Taketsuru 1934. Han hade dessförinnan studerat Skotsk whiskyproduktion på Lagavulin och Hazelburn, varit anställd vid Suntory och delaktig i starten av Japans första destilleri, Yamazaki. Platsen för att bygga destilleriet på blev den bergiga ön Hokkaido invid staden Yoichi Placeringen som är väster om Sapporo är idealisk på grund av den rena luften, den rätta luftfuktigheten för lagring, den rika tillgången på grundvatten som filtreras genom ett lager av torv.
Valet av Yoichi berodde mest på att Masataka kände igen miljön från Skottland.Whiskyn får sin arom och kropp från direktuppvärmda pannor. De eldars med kol, en metod som knappast används någon annanstans i världen. År 2001 fick Yoichi 10 år Single Cask högsta betyg i Whisky Magazines tävling ”Best of the best”.
hemsida

Speyside
År 1895 grundades av George Grant Speyside Distillery. Det lades dock ned redan 1910. Destilleriet var byggd av granit! Under femtiotalet återupptogs Speyside  av George Christie. Han ville bygga ett eget destilleri och gav en stenhuggare i uppdrag att bygga ett nytt och prcis som det gamla i granit. Byggnaderna uppfördes cirka sju kilometer ifrån det ursprungliga Speyside Destillery där bifloden Tromie rinner ut i Spey. Det nya destilleriet blev färdigt 1976 efter en byggtid på närmare 20 år. De tillverkar den bästsäljande Drumguish som är namngivet efter den by som destilleriet ligger vid.
hemsida

Amrut
Amrut single malt gjord av korn vid fötterna Himalayas höjder är destillerad och lagrad i det tropiska klimatet vid Bangalore 1000 meter över havet. De rika kornskördarna från Punjab och Rajasthan i kombination med det tropiska klimatet och läget skapar en whisky med smak och doft av frukt och choklad med kryddiga toner.

Tanken på en Indisk Single Malt Whisky har blivit verklighet tack vare en whiskyälskande affärsman och hans son, Neelakanta och Rackshit Jagdale.  Herr Jagdale har arbetat i den indiska destilleringsindustrin i över 30 år och utvecklade Amrut Malt Whisky i början på 1980-talet för att nå den indiska markanden. Whiskyn har sedan dess förfinats avsevärt med hjälp av rådgivning av skotska whisky experter.
hemsida

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Kvällens provning var uppdelad i två avdelningar; en för att komma i form till årsmötet och den andra efter årsmötet för att fira alternativt sörja. Kvällens tema gick under rubriken ”Var det bättre förr”, utifrån de vanliga påståendena om maltwhisky produceras på samma sätt som det alltid har gjorts. Visserligen är metoderna och processerna i stort sett desamma som de alltid har varit, men mycket har ändå förändrats. Det korn som användes på 1800-talet finns inte idag. Dagens jordbruk skiljer sig vad avser stordrift, mekanisering, gödsling mm. Förbättrade transportsystem har medfört att det ej längre är nödvändigt med lokalt odlat korn. Mältningen sker med några undantag i särskilda mälterier. Lagringen har effektiviserats och stora lagerhus där faten förvaras stående är i dag vanliga. EU har ett antal regler för livsmedelsproduktion och detta har bl.a. medfört att vattnet idag tas från djupborrade brunnar och inte från sjöar och åar. Till detta kommer naturligtvis större kunskaper om den kemiska processen, modern styr- och reglerteknik och överhuvudtaget förbättrade och mera effektiva metoder.

Den whisky som skulle tjäna som underlag för jämförelsen om det var bättre förr kom från Macallan. Den första provomgången bestod av en 17-åring som destillerades 1965 och den befintliga 18-åringen. Spritkassören hade hittat den förstnämnda i en välsorterad butik i Amsterdam till det facila priset av motsvarande 3 200 riksdaler. Dagens 18-åring betingar ett pris av 876 kronor. Bägge hade en alkoholstyrka av 43%. 17-åringen var mycket mörk i färgen, hade en fantastisk doft av russin och fikon, lång intensiv eftersmak, komplex och fruktig. Dagens 18-åring uppvisade samma karaktär, men smakade i jämförelse lite spritigare och fränare – hur nu en 18 årig Macallan kan göra det.

Den andra provomgången bestod av Replica 1876 och dagens 12-åring. Replican låg i en kartong invändigt klädd med röd sammet och var försedd med en kork som öppnades medelst en korkskruv (en extrakork medföljde dock) och betingade ett pris av 1 800 riksdaler. 12-åringen ligger på mer moderata 441 kronor. Replican gav intryck av att ha lagrats på bourbonfat, den var en ärlig och rak välsmakande whisky utan krusiduller, men det var ju av naturliga skäl svårt att bilda sig en uppfattning huruvida den motsvarade sitt original från 1876. En 12 årig Macallan är i de flesta sammanhang en mycket bra whisky, men denna kväll hamnade den i skuggan.

Var det då bättre förr? Svaret är ett obetingat ja, åtminstone när det gäller en 17 årig Macallan från 1965.

Upplysningar om The Macallan kan inhämtas på whiskyguiden på destilleriets officiella hemsida www.themacallan.com.
Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg