Höstens första provning bjöd på extra allt, fyra gånger whisky från Annadale och två gånger nya provningsledare. Genom att stärka klubbens successionsordning vad anbelangar provningsledare hade klubbmedlemmarna Tomas Fousinette och Roger Boman tillfrågats att leda kvällens provning vilket gjordes med stor bravur. Kvällens provning lockade 22 whisky admirers.

Annandale distillery är ett nygammalt destilleri. Destilleriet byggdes ursprungligen 1830 av George Donald i Annan, Skottland. Destilleriet drevs under olika ägare fram till 1893 då destilleriet köptes av Johnnie Walker. Dock gick inte alla Johnnie Walkers planer för Annandale Distillery i lås vilket gjorde att destilleriet stängdes 1918 och slutligen 1921 plockas utrusningen för produktion av whisky ut ur lokalerna.
Därefter har lokalerna använts för att producera frukostflingor och hysa kreatur. År 2007 köptes platsen av Annandale Distillery Company, ledd av paret David Thomson och Teresa Church. Detta i syfte att återställa destilleriet för nyproduktion av malt whisky.

Destilleriet producerar sedan starten november 2014 två whiskystilar, Man O’ Words döpt efter poeten Robert Burns samt Man O’Sword döpt efter den skotske krigaren Robert the Bruce. Där Man O’Words är en orökt (unpeated) whisky medan Man O’Sword är en dito rökt (peated) whisky.

Till kvällens provning hade fyra pavor från Vintage serien valts, två från Man O’Sword och två från Man O’Words med fatlagringar på bourbonfat och sherryfat. Gemensamt för de fyra är att de är single cask samt alkoholstarka cask strenght.

1: Annandale Man O’Words, Cask 528 (Bourbon), 59,5%, Viking Line, Pris 1119 kr
Först ut för kvällen var en Man O’Words 2015 lagrad på ett bourbonfat med nummer 528. Denna whisky som egentligen alla för kvällen provade levererar mycket för att vara så unga. På benen för intensitet/eftersmak och komplexitet levereras en rejäl duns av upplevelse. Noter från bourbonfatet levereras också bl a i form av sötma och vanilj.

2: Annandale Man O’Words, Cask 822 Oloroso Butt, 60,8%, Viking Line, Pris 1189 kr.
Andra provet för kvällen var en Man O’Words 2015 lagrad på ett olorosofat med nummer 822. Denna whisky levererar ännu ett snäpp på benen för intensitet/eftersmak och komplexitet. Här hittar vi klassiska noter från sherryfat bl a i form av torkade frukter, äpplen och viol.

3: Annandale Man O’Sword, Cask 577 (Bourbon), 60%, Viking Line, Pris 1119 kr
Som kvällens nummer tre provades en Man O’Words 2015 lagrad på boubonfat med nummer 577. Denna whisky pikar rejält på vårt ben för intensitet/eftersmak medan den når något mer normala höjder på benet för komplexitet. Vidare finner vi smakliga toner av citrus, mango, aprikos som är ljuvligt insvepta i inslag av söt honung och allt toppas av mild och ljuvligt inslag av rök. Rökinslaget är inte att jämföras med Islay-whisky. Här är inslaget av rök inte lika distinkt och tjärigt utan en mild, len rök-ton. Enkelt förklarat, helt fantastiskt inslag av rök-toner.

4: Annandale Man O’Sword, Cask 760 (oloroso), 58,4% Viking Line, Pris 1399 kr
Som fjärde och sista provet för kvällen blev det en Man O’Sword 2015 lagrad på olorosofat med nummer 760. Denna whisky skiljer sig inte från de tre för kvällen föregående whiskys vad gäller benen för intensitet/eftersmak och komplexitet. På benen för fruktighet och blommighet kommer denna whisky inte riktigt upp i samma höjder som de tre övriga. Visst, här finns inslag som skvallrar om olorosofat med inte lika tydligt som i kvällens prov nummer två.

Sammanfattning:
Fyra fantastiska whiskys, dock anser vi att prislapparna är lite väl höga i förhållande till den kvalité som levereras. Att whisky lagrade på Oloroso-fat betingar ett högre pris har vi full förståelse för men för den här pengen får vi en bra 15-åring.
Till kvällens nummer ett, PP (Pang för Pengen), utsågs med stor majoritet whisky nummer tre, Annandale Man O’Sword, Cask No: 577, en riktigt mumsig whisky. Som alltid rekomederar TWAANG dig att anskaffa dig en egen uppfattning om whisky från Annandale genom en likaledes provning.

Och slutligen kan vi låta meddela att vad gäller klubbens successionsordning vad anbelangar provningsledare är det ingen fara på taket!

Text/Foto: Anders Hallberg

Tomatin Distillery grundades år 1897 och ligger i Aviemore precis väster om Speyside högt uppe bland Monadhliathbergen, vilket gör Tomatin till ett av Skottlands högst belägna destillerier. Ett utvecklingsprogram som påbörjades under 1950-talet och sträckte sig över en 20-årig period som resulterade i att Tomatin blev dåtidens största producent av skotsk whisky. Under Tomatin,s storhetstid, 1975 – 1985 fanns där 23 st puttrande kopparpannor som producerade nära 13 miljoner sprit per år. År 1986 var eran över då lågkonjunktur för whisky slagit till och konkursen var ett faktum.
Tomatin har från att varit sällsynt som Single Malt under de senaste 20 åren byggt upp en ordentlig portfölj av Single malts. Denna serie ”Fransk Ek” är den tredje provningen i raden av Single Malts från Tomatin som genomförts av Twaang.
Våren 2021 presenterade Tomatin sin nya franska kollektion. Det handlade om 12-årig whisky som slutlagrats på olika typer av franska ekfat. Fransk Ek är whisky som destillerades 2008 och lades då på vanliga bourbon barrels för att senare flyttas till franska ekfat som tidigare innehållit vinerna Monbazillac, Sauternes samt Rivesaltes. Till serien hör också en fjärde whisky som slutlagrats på cognacsfat.
Kvällens provning som samlat 25 whisky-admirers avslutades med en dold provning. Efter flera gissningar med utflykter till världens alla whiskyhörn slutade resan med lokalproducerat.

1: Tomatin Fransk Ek Monbazillac, 46%, NR:52355, Pris 995 kr
Gavs ut 26 april 2021. Destillerad 24 april 2008 och lagd på bourbon barrels. Överflyttad till Monbazillac-fat 10 juli 2017 där whiskyn legat i 3 år och 8 månader. Buteljerad 29 mars 2021.
Denna whisky ger vid första sippen en knockoutkänsla av intensitet medan eftersmaken tonar lika snabbt. Här finner vi många fina inslag av torkade frukter, citrus mm. Vidare finner vi inslag av lönnsirap, honung och mörkt kaffe. Allt avslutas till toner av mjölkchoklad med en viss kryddighet.

2: Tomatin Fransk Ek Sauternes, 46%, NR:52353, Pris 995 kr.
Gavs ut 26 april 2021. Destillerad 19 september 2008 och lagd på bourbon barrels. Överflyttad till Sauternes-fat 13 juli 2017 där whiskyn legat i 3 år och 8 månader. Buteljerad 29 mars 2021
Denna sauternes-slutlagrade whisky ger ett tvärtom intryck vid första sippen mot slutlagring av Monbacillac. Inte alls så intensivt första intryck men med längre eftersmak vilket ger samma utslagsnivå på smakstjärnans ben för intensitet/eftersmak. Även här finns angenäma inslag av citrus, torkade frukter, aprikoser och persikor vilket ger fina utslag på benet för fruktighet. Avslutningen liknar föregående prov med toner av mjölkchoklad och en viss kryddighet och ingefära.

3: Tomatin Fransk Ek Rivesaltes, 46%, NR:52366, Pris 995 kr
Gavs ut 26 april 2021. Destillerad 19 september 2008 och lagd på bourbon barrels. Överflyttad till Rivesaltes-fat 13 juli 2017 där whiskyn legat i 3 år och 8 månader. Buteljerad 29 mars 2021.
Denna Riversaltes-slutlagrade whisky ger ett lite mer harmoniserat intryck på benet för intensitet/eftersmak i form av lika delar intensitet och eftersmak. Här hittar vi också lite mer av allt vi hittat i föregående två whiskys. Mer fruktighet, mer tunga dofter (honung o tobak) och mer fat-trä.

4: High Coast Cinco II, 51,1% NR: 41406, Pris 885 kr
Så till kvällens blindtest, Cinco II som är den andra utgåvan av Cinco och som blivit en av de mest hyllade buteljeringarna från High Coast.
Till Cinco II har det använts orökt whisky som lagrats drygt åtta år på ett antal fat som tidigare lagrat fem olika sorters sherry. De fem sorterna är Fino, Amontillado, Palo Cortado, Oloroso och Pedro Ximénez.
Detta är en whisky som med dunder och brak ger ifrån sig grundligt på alla smakstjärnanas ben.
Systembolagets utlåtande instämmer vi till fullo i, se nedan.
FÄRG: Gulbrun färg.
DOFT: Nyanserad doft med tydlig karaktär av sherryfat, inslag av torkade fikon, hasselnötter, kanel, ljus sirap, sultanrussin och pomerans.
SMAK: Nyanserad smak med tydlig karaktär av sherryfat, inslag av dadlar, hasselnötter, kanel, ljus sirap, torkade aprikoser och vanilj.

Postludium:
Att Tomatin gått från 1970-talets massproduktion av bulk-whisky till att dra ner betydligt på volymer för att i stället leverera Single Malt whisky av kvalité värmer ett admirers-hjärta. Av de tre Tomatin-proverna är den sist ut till aftonens provning (Riversaltes) som föll de flesta av mötesdeltagarna på läppen. Pang för pengarna (PP) var det inget att fundera på, 995 kr per pava. Att slutlagra whisky på gamla vin-fat är inte lätt, oftast hamnar vinfatets influenser som ett löst liggande lager och gifter sig inte helt med whiskyn på samma sätt som exempelvis en sherrylagring.
Kvällens dolda prov, High Coast Cinco II, blev ett angenämt möte. En superb leverans av smakupplevelse, den ena smakupplevelsen avlöstes av den andra och utsågs utan någon invändning till aftonens vinnare. För Ångermanland lokalproducerade drycker (whisky, Gin och Öl) visste vi var bra men med Cinco II tar High Coast en ohotad första plats. The Whisky Admirers Of Angermannia gör 👍 för denna whisky som är i världsklass.

Här hittar du våra tidigare Tomatin-provningar:
Part 1: Tomauin Legacy, 12Y, 14Y Port Finish och 18Y
Part 2: Tomatin Earth, Metal, Water och Cù Bòcan.

Foto/Text: Anders Hallberg

Årets första whiskyprovning bjöd på tre gånger Springbank samt en goding från Speyside, Ardmore. Till mötet, där även årsmöte ingick som en extra ingrediens, anslöt 24 whiskyadmirers. Utfallet av årsmötet gick som vanligt traditionsenligt utan några som helst föryngringar i ledarstaben.
Springbank är ett av Skottlands mest egensinniga destillerier. Orubbligt har man i snart 200 år hållit fast vid traditionella metoder att framställa whisky detta genom att motstå moderniseringar som är vanliga inom skotsk whiskyproduktion. Dessutom har Springbank sedan det grundades 1828 förblivit familjeägt. Som exempel golvmältar man fortfarande 100 procent av den malt man behöver till processen. Springbank håller också fast vid sin mycket gamla destilleringsteknik där två mindre spritpannor jobbar i par med en mäskpanna.
Orsaken till obenägenheten att ändra är ibland av ekonomiska skäl, ibland rädslan whiskyn skulle förändras på ett icke önskvärt sätt samt att man vill behålla den image man genom åren byggt upp.
Vad som också är unikt med Springbank är att destilleriet producerar tre helt olika malter, Springbank, Longrow och Hazelburn där tre helt olika produktionsmetoder används. Detta görs genom att använda olika typer av malt samt att genom sinnrikt sätt koppla destilleriets tre pannor.

1: Springbank 10Y, 46%, 40893, Pris 630 kr
Springbank, destilleras genom att på ett sinnrikt sätt koppla det tre pannorna så att spriten destilleras två och en halv gång där malten är milt rökt.
Malt: Egenmältad, medelhårt rökt malt, 12-15 ppm
Jäsning: 72-110 timmar
Destillation: Destillerad två och en halv gång
Fatlagring: 60% Bourbonfat, 40% Sherryfat
En superb whisky som levererar på alla smakstjärnans ben. Hög intensitet/eftersmak och komplexitet. Inslagen av spannmål och fruktighet är ben som står ut, här hittar vi mycket mumsiga smaker och dofter. Malt och hölika toner komponeras tillsammans med generösa toner av torkade frukter, russin, mango, äpplen, päron, viol, vanilj för att nämna några.

2: Hazelburn 10Y, 46%, 40537, Pris 598 kr.
Den helt orökta och trippeldestillerade Hazelburn är ett exempel på en välbalanserad, len och mjuk whisky utan krusiduller.
Malt: Egenmältad, orökt malt
Jäsning: 72-110 timmar
Fatlagring: 100% bourbonfat
Denna whisky är jämfört med Springbank något tamare på benen för Intensitet/eftersmak och komplexitet. Men på benet för fruktighet ger den tydliga inslag av citrus, banan, päron och äpplen. Bourbonfaten ger traditionella inslag av vanilj och mjölkchokladtoner.

3: Longrow 18Y, 46%, 41304, Pris 1545 kr
Detta är Springbanks dubbeldestillerade rökbomb som har blivit lite av en klassiker.
Denna årligen återkommande buteljeringarna av Longrows 18-åring skiljer sig en del i fatkompositionen. Den här gången slår man till med en whisky som uteslutande har lagrats på sherryfat. Kombinationen sherry och rök är inte den lättaste att balansera, men Springbank har lyckats på det mest enastående sätt.
Malt: Egenmältad, hårt torvrökt i 48 timmar (50-55ppm)
Jäsning: 72-110 timmar
Fat: 100% Sherryfat.
Denna Longrow är motsatsen till den orökta Hazelburn, här dundrar det på i stort sett smakstjärnans alla ben. Intensitet/Eftersmak och komplexitet på topp. Fruktighet med inslag av dadlar, russin, nektarin och honung. Den kraftfulla inslaget av rök ger inslag av söt grillsås och barbecue. Helt enkelt en mumsigt orkestrerad whisky vilket ger en njutningsfaktor av toppklass.

4: Ardmore 1998, 55,8%, Viking Line, Pris 1183 kr
Så till kvällens fjärde och sista whisky, Ardmore. Ardmore grundades 1898 av blandfirman William Teachers & Sons. Syftet med att starta destilleriet var att förse blandindustrin med maltwhisky och i detta fall ägarnas då ägda blended, Teachers Blend. Ardmore ägs sedan 1976 av Allied Distillers och är ett av de största destillerierna i Skottland där nu huvuddelen av whiskyn går till blandwhiskyn Teachers’s Highland Cream och DYC (DYC som Twaang förövrigt provat för ett antal år sedan. Vid det tillfället tillskrevs inte DYC några större ovationer förutom av en medlem som lät meddela att det var den bästa whisky han någonsin provat. För det eminenta uttalande förärandes han ensam med återstående slatt).
Ardmore är sällsynt som ensamwhisky och levereras sällan direkt från destilleriet. Hos Gordon & MacPhail kan du dock finna tappningar av Ardmore. Den för kvällen provade Ardmore kommer just från Gordon & MacPhail exklusivt buteljerad för Viking Lines räkning.

Malten till Ardmore köps in centralt med en fenolhalt på 12-14 ppm. Fatlagringen sker på Refilled American Hogshead. Whisky från Ardmore är normalt ganska oljig och rökig för att vara en whisky från Speyside.
Den för kvällen provade Ardmore gör inte på något sätt alls bort sig men att göra ett framträdande med eftermäle efter denna trippel av Springbank leverans är få whiskys förunnat. Mest framträdande är inslagen av fruktighet plus att signalerna i form av vanilj och rostat tydliggörs från lagringen på bourbonfaten.

Postludium:
Att Springbank är mästare på leverans av högkvalitativ whisky visste vi sedan tidigare. Denna provning bekräftar bara den vetskapen. Haken är bara den sparsamma leveransen, önskar du bli ägare av en pava från Springbanks sortiment måste du vara pigg och alert. Vid webblanseringarna tar det normalt mellan 1 och 10 sekunder innan Sveriges och Systembolagets tilldelning är slut.

Provningen avslutades sedvanligt med rundfrågan om vilken av provade whiskys föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP). Oavsett priset föll valet, i stort enhälligt, på Longrow 18Y. I valet PP blev det dött lopp mellan Springbank 10Y och Hazelburn 10Y. Högst personligt måste sägas att Springbank 10Y är ett bra skolboksexempel hur en mumsigt välbalanserad Single Malt ska vara.
Men du bör bilda dig en egen uppfattning om detta utslag genom att göra som Twaang gjort, köp och prova alla fyra whiskys, du blir inte besviken.

Text/Foto: Anders Hallberg

Oktober månads whiskyprovning bjöd på tre gånger Arran samt ett dolt prov i Indiern Kamet. Till mötet anslöt 24 whiskyadmirers.
Att det överhuvudtaget byggdes ett destilleri i början på 1990-talet på ön Arran i fjorden mellan Kintyre och fastlandet var en smärre sensation. Branschen skakade ännu av 1980-talets nedläggningsvågor och på Arran, av alla platser, hade det inte funnits ett destilleri sedan Lagg stängdes 1837.
Fram till 1800-talets första hälft var Arran en fredad plats för lönnbrännare, fler än femtio pannor, de flesta illegala, fanns på ön. Ryktet om den goda whiskyn från Arran spred sig, och den kunde mäta sig med konkurrenterna från högländerna. När väl skattmasen i början på 1800-talet kliver iland på Arran upphör snart all whiskyproduktion där. Den gången förbjöds tillverkningen på Arran och allra flesta destillatörer tog sina pannor och drog till Campbeltown.
Det skulle dröja dryga hundratalet år till 1993 innan en före detta direktör på Chivas Brothers, Harold Currie, etablerade ett nytt destilleri på ön. Bygget hade föregåtts av ett sökande runt Skottland och till slut valde man Lochranza då vattnet här visade sig tillhöra Skottlands renaste, och klimatet på ön var i det närmaste perfekt passande för lagring av whisky.
I dag lockar ön Arran både whiskyturister och Tintin fanatiker eftersom ön och Brodick Castle stod som förlaga för Tintin,s äventyr ”Den Svarta Ön”. Whiskyturister kan välja på att besöka Lochranza Destilleri eller det nyöppnade Lagg Destilleri eller varför inte båda.

1: Arran Heavily Peated, 50%, 50101, Pris 549 kr
”The Crazy Swede” som denna extra allt whisky skämtsamt kallas av Arran. Kombinationen rök och sherry är vi svenska whiskyvänner smått galna i. Och här får vi tacka Symposions Thomas Kuuttanen som läst oss svenska whiskyadmirers så väl att han lyckats övertala Arran att skräddarsy en whisky efter vår lidelse av läckerheter.
Arran Heavily Peated Sherry Cask som är det korrekta namnet, har komponerats av minst sju år gamla olorosofat och alkoholstyrkan ligger på 50% för att ge en rejäl smakbomb. Därtill har whiskyn en stor rökighet (ca 50 ppm) som ändå inte kör över Arrans egen uttryckssätt med mängder av smakrika estrar.
En ganska intensiv och lång eftersmak med påtaglig rökighet och tydlig karaktär av sherryfat. Har hittar vi mängder av torkade frukter, aprikoser, russin mm samt inslag av hasselnötter, smörkola, ceder och choklad.

2: Arran Quarter Cask, 56,2%, 11529, Pris 599 kr.
Att lagra whisky på Quarter Cask, eller på mindre fat generellt, har ett historiskt ursprung. I en avlägsen smugglartid var det lätt att få upp sådana fat på hästryggar och vagnar. De små faten har också den fördelen att kontaktytan mellan whisky och ek är större och att mognaden skyndas på. I dag är det så mycket mer med att lagra whisky på små fat. Mycket av kostnadsskäl då mindre whiskysällskap kan gå tillsammans för att köpa ett fat whisky till en överkomligt pris och att under mognadsprocessen ha gemensamma event i form av fat-besök mm.
Här är det Arrans/Lochranzas tur att visa vad man med att 125 liter fat kan göra. Whiskyn har lagrats 7 år på Bourbonfat (first-fill ex-bourbon) och ytterligare 2 år på 125 L Quarter Casks (American Oak).
Whiskyn har en relativt hög eftersmak och intensitet. Smakstjärnans ben för komplexitet, spannmål, fruktighet och blommighet ger riktigt bra ifrån sig, här hittar vi bl a. inslag av citrus, ananas, gröna äpplen,kryddor. Benet fat och trä ger också fina utslag för smörkola, vanilj.

3: Arran Sherry Butt, Btld Exclusively for Sweden Cask Strength, 60,4%, 41295, Pris 985 kr
Denna ”Private Cask 2012” är en unik buteljering, endast för Sverige. Alla droppar har lagrats i ett exklusivt singelfat, Sherry Butt vilket är en fattyp vars rymd är ca 500 liter. Whiskyn är också buteljerat på fatstyrka 60,4 %.

Destillerad: 4 december 2012
Buteljerad: 4 maj 2022
Fat: Refill Sherry Butt, Cask No. 2012/2907
Totalt antal flaskor: 663 fl.

Detta är en smakrik whisky med stort inslag av intensitet/eftersmak och komplexitet och stor fruktighet med inslag av torkade frukter, päron, söta frukter. Vidare finns en hel del kryddiga inslag, du finner också inslag av läder, rostade nötter, choklad, vanilj samt att sherrytonerna är riktig framträdande. Älskar du en whisky med rikliga toner av sherry, då är detta en butelj för dig. Har du riktigt tur, kanske, kanske du kan greppa en på någon av Systembolagets utvalda butiker, på onlinebutiken tog de snabbt slut.

4: Kamet Single Malt Whisky, 46%, 53905, Pris 599 kr
Kamet är det senaste Indiska stjärnskottet inom Single Malt whisky. Whiskyn produceras i Indien av Piccadilly Distillery i samarbete med Peak Spirits. Kamet single malt whisky är lagrad på tre olika typer av ekfat, ex-Bourbon, franska vinfat och Sherry fat för att tillföra extra dimensioner och komplexitet till whiskyn. Piccadilly Distillery grundades redan 1967 och har producerat whisky sedan 1994.
Denna whisky ger fina utslag på benen för fruktighet, blommighet och vinösitet, där vi hittar inslag av fruktsötma, päron, gröna och röda äpplen, tranbär, ingefära, vanilj samt toner av ek.
En whisky väl värd att avsmakas.

Varför denna whisky kom med på aftonens provning berodde helt enkelt på att spritkassören för Twaang ville testa om kvällens admirers-panel kunde sortera ut deras favorit från blindtesterna i Henrik Aflodals VM i maltwhisky. Mjneaa ganska snart kom panelen fram till att det var indisk whisky i glaset men det tog lite längre tid innan orden ”Kamet Single Malt Whisky” kom. Dock skall tillerkännas att flertalet av kvällens gäster inte deltog i eventet för VM i maltwhisky.

Postludium:
Att Arran numer är en stor whisky råder inget tvivel om, det vittnar de för kvällen provade Arran whiskeys. Föredrar du en whisky med tydliga influenser från bourbon-fat är Arran Quarter Cask ett givet val eller om du föredrar kombon av rök och sherry så är Arran Heavily Peated ett lika givet val. Den finstämda, för Sverige exklusiva Arran Sherry Butt är också den ett givet val för konnässörer till sherry-influerad whisky.
Provningen avslutades sedvanligt med rundfrågan om vilken av provade whiskys föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP). Oavsett priset föll valet på Nr3: Arran Sherry Butt och till mest prisvärd utsågs, med en rösts övervikt, Nr1: Arran Heavily Peated före Arran Quarter Cask. Detta måste ändå sägas vara stort då den tidigare favorit Kamet Single Malt kammade noll i sällskap med Arran.

Text/Foto: Anders Hallberg

November månads whiskyprovning skulle ägnas till fortsatt botanisering av den svenska whiskyboomen, denna gång hamnade Agitator under luppen. Till provningen hade 20 förväntansfulla whiskybeundrare anmält sig.

Agitator grundades så sent som 2015 i Arboga där de första dropparna råsprit sipprade ut ur pannorna 2018. Agitator är ett destilleri där experimentlustan får rejält med utrymme. Vad sägs om att jäsningsprocessen håller på en vecka istället för den normala 2 dagar. Att den nybrända spriten tappas på fat vid alkoholstyrka av 55% i stället för den för Skottland normala styrkan av 63,5%. Att spriten kokas under vakuum eller kanske lite mer tekniskt korrekt uttryckt, under undertryck. Alltså genom att skapa ett undertryck i pannorna kokar det vid lägre temperatur och med det fås en annan karaktär på råspriten. Listan med olikheter mot traditionella whiskydestillerier kan göras lång i domänen runt Agitator. Roligt att någon inte räds att ta till experimentlustan i whiskymakeriet, sen om det blir bra avgör du!

Så är det tid att ta fram Twaang,s eminenta provningsprotokoll, dofta och sippa av den spännande whiskyn från Agitator.

1: Agitator Single Malt, 43%, 54089, Pris 479 kr
Agitator Single Malt är blandad av fyra olika typer av fat: Bourbonfat, sherryfat, fat av ny amerikansk ek och fat av kastanjeträ.
Nu är denna whisky inte åldersbestämd men med tanke på destilleriets ålder antar vi att whiskyn inte är särskilt mycket äldre än de tvingande 3-åren. Och med detta antagande ger denna whisky ett överraskande moget intryck.
Whisky har en rätt hög intensitet och eftersmak och vi finner också en viss komplexitet. Smakstjärnans ben för fruktighet står ut mest där vi hittar torkade frukter, citrus och äpplen. För andra ben finner vi en lätt ljungsötma samt inslag av vanilj och smörkola. En trevlig whisky som säker tar plats i många svenska whiskyskåp.

2: Agitator kastanj, 46%, 40414, Pris 599 kr
Agitator kastanj är lagrad på bourbonfat och slutlagrad kastanjfat vilket är ett ovanligt träslag i whiskysammanhang.
Inte alls samma intensitet och eftersmak som föregående ”Agitator Single Malt” och inte heller lika komplex. Även här står benet ut för frukt, här hittar vi massor av torkade frukter. Vi finner också en viss sötma av honung och vanilj.
Kastanjeträdet ger ifrån sig rikligt med smaker och dofter i form av frukt och tanniner vilket kan vara en vattendelare för whisky-admirers , gör som Twaang prova en pava när den väl kommer tillbaka på Systembolagets hyllor den 4 november 2022.

3: Agitator Småfat, 46%, 40415, Pris 599 kr
Denna whisky är lagrad på småfat vilka rymmer ca 130 Liter. Detta ger whiskyn mer fatkontakt under lagringstiden och en snabbare mognad. Whiskyn Agitator Småfat är blandad från tre fattyper: Islayfat, sherryfat och kastanjefat.
Även här är det benet för fruktighet som är mest utmärkande. Vi finner också en del på benen för intensitet/eftersmak och komplexitet. Islayfaten bidrar med tydliga röktoner och en finstämd sälta. I övrigt finner vi inslag av torkade äpplen, vanilj, nougat (Tarragona), salmiak och choklad.
I ett blindtest skulle denna whisky kanske förväxlas med en Islaywhisky.

4: Agitator Blended, 40%, 405, Pris 289 kr
I Agitator Blended whisky är basen grainwhisky som lagrats på bourbonfat och fat av ny amerikansk ek. Toppdressingen är en blandning av maltwhisky lagrat på fat av ny amerikansk ek, kastanjefat och fat som tidigare innehållit sherry och bourbon.
Denna whisky gör inget större intryck på något av benen i vår smakstjärna. Något litet utslag får vi på benet för fruktighet men mycket mer lyckas den inte åstadkomma. Priset är helt ok men troligen inget för en whiskykonnässör.

Sammanfattning:
Det är roligt att få prova whisky från ett destilleri som vågar ta ut svängarna och att det dessutom är ett svenskt destilleri gör det bara roligare. Hade dessa fyra whiskys framställts i Skottland hade de inte ens fått kallas whisky eftersom alla fyra prover innehåller whisky som lagrats på fat gjort av kastanjeträ. I Skottland måste whiskyn lagras på fat gjort av ek till skillnad mot inom EU där kravet är att whiskyn lagrats på träfat.
Provningen avslutades sedvanligt med rundfrågan om vilken av provade pavor föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP) och på denna punkt var svaret ett rungande ja till prov Nr1: ”Agitator Single Malt” för båda dessa frågor. Som god två kommer prov Nr2: ”Agitator småfat”.
Tyvärr ger Agitator Blended inte någon större mersmak till oss whiskybeundrarna från Ångermanland.
Vad anbelangar lagring på kastanjefat kan det bli för mycket av det goda med rikliga mängder av trä i form av tanniner etc. Men som i alla vet är smaken som baken, delad. Gör du som Twaang gjort, köp och prova alla fyra whiskys, du blir inte besviken.

Text/Foto: Anders Hallberg

September månadsmöte var förlagt till restaurang Bryggeriet där en kvalprovning i Henrik Aflodals Maltwhisky VM arrangerades. Det är tredje gången som Twaang är med och arrangerar Maltwhisky-VM.
Mötet som lockat 35 whiskyadmirers öppnades traditionsenligt med att ordförande, Per Skude, hälsade alla whiskykamrater, inbjudna gäster samt whiskygeneralen själv, Henrik Aflodal, välkommen till aftonens whiskyprovning.
I kvalprovningen skulle vi i blindtest utse två orökta favoriter ur ett startfält bestående av sex maltwhiskeys.

I startfältet ingick :

• Loch Lomond
• Glen Moray
• Deanston
• Glenmorangie
• Piccadilly
• Matsui

Under kvällens resa berättade Henrik lättsamt om whiskyproduktion och historia runt destillerierna som ingick i aftonens kval, dock utan att röja vad som provades.

När väl alla whiskyaromer lagt sig meddelades resultat enligt följande

1. Kamet 46% (Piccadilly)
2. Deanston 12 år 46,3%

Du kan läsa mer om upplösningen av kvalomgången här.

Text/Fotot: Anders Hallberg

Maj månads whiskyprovning var uppdelad i två akter, första akten skulle ägnas till att ta reda på kvalitén av Sydafrikans whisky, om den ens är drickbar. Akt två skulle två kändisar ställas mot varandra, alltså Bäst i Test (BiT). Till provningen hade 27 förväntansfulla whiskybeundrare anmält sig..

Sydafrikansk whisky
Historian med sydafrikans whisky startar redan på mitten av 1800-talet med en ensam pionjär, Kapten James Sedgwick seglade mot Godahoppsudden. Han startade J. Sedgwick & Co nio år efter det och blev hovleverantör av sprit, tobak och cigarrer. Mellan åren 1989 – 1991 flyttades företagets whiskyproduktion från R & B Distillery i Lyndoch, Stellenbosch, till destilleriet i Wellington som ligger en timmes bilkörning från Kapstaden. Destilleriet fick sitt nuvarande namn, James Sedgwick Distillery, först 2003.

Ansvarig för destilleriet och Master Distiller är Andy Watts. Han är från början engelsman och kom som professionell cricketspelare till Sydafrika tidigt 1980-tal, blev kvar och fick anställning på Farmers’ Winery som i dag en del av Distell Group, Sydafrikas ledande företag inom vin, starkvin och sprit.

Erfarenhet från whiskyframställning skaffade Andy genom att under en period arbeta hands-on på flera välrenommerade destillerier i Skottland. Väl tillbaka i Sydafrika var han fast besluten att bevisa att framställning av kvalitetswhisky inte var förbehållen skottarna.

I dag producerar destilleriet whisky under två varumärken, Three Ships och Bain’s Cape Mountain Whisky, vilka har belönats med flera internationella priser.

BiT
TV underhållning Bäst i Test är visserligen slut för säsongen men det hindrar inte Twaang att genomföra ett blindprov för att kora en av två whiskys som BiT.
Till testet hade Glenburgie 15Y valts att ställas mot Glenburgie 18Y. I testet ingick också ovetandes av testpanelen att se hur stabila vi är i våra stjärnbedömningar. Glenburgie 15Y provades i maj 2019 och frågan var nu också om någon känner ingen den och hur nära kommer vi smakstjärnan från 2019.

Avgör själv här hur nära vi kom Glenburgie 15Y provad 2019 mot Glenburgie 15Y provad 2022.
Och visst var det några för kvällen församlade som ganska snart kunde identifiera Glenburgie dragen, bravo!

1: Bain’s 15 Y Cask Strenght, 52,5%, Viking Line, Pris 649 kr
Den 15-åriga single grain whiskyn börjar sitt liv som Bain’s Cape Mountain Whisky. Bain’s Cape Mountain Whisky är enligt producenten den enda whiskyn i världen som är gjord av 100 % solkysst sydafrikansk spannmål (sun-kissed South African grain). Bain’s Cape Mountain lagras de första tre åren på fat som tidigare använts för bourbon innan den tappas över till en ny uppsättning ex-bourbonfat för ytterligare en två års lagring. Vid framställningen av denna 15-åring lagras whiskyn ytterligare 10 år på äldre amerikansk ek. Alltså är Bain’s 15Y Single Grain en Bain’s Cape Mountain som lagrats ytterligare tio år.

Detta är en whisky med hög intensitet och eftersmak och med en viss komplexitet. Att whiskyn är en grainwhisky avslöjas direkt vid första mötet, tydliga toner och smaker som för tankarna till arrak och/eller rom. Utmärkande är de söta inslag av frukter, russin, bananer, tropiska frukter. Allt sammanflätat med en len varm kryddig munkänsla.

2: Bain’s 18Y PX Cask Strenght, 50,5%, Viking Line, Pris 849 kr
Denna whisky, Bain’s 18Y Single Grain PX Cask Finish, är i grunden den ovan presenterade 15-åring och som fått sin finish med ytterligare tre år på PX-sherryfat.

18-åringen påminner mycket om 15-åringen men med något lite lägre intensitet och eftersmak men med en högre komplexitet. På övriga ben i smakcirkeln presterar denna whisky lite mer på alla fronter. En mycket smakrik och på alla sätt en spännande och trevlig smakupplevelse.

3: Glenburgie (Speyside) 15Y, 46%, Nr 911, Pris 399 kr
Glenburgie är en singel malt som har lagrats 15 år på first fill och refill bourbon fat och är tillsammans med Miltonduff ryggraden i världens näst mest sålda Scotch blended, Ballantines. Glenburgiedestilleriet grundades 1810 och ägs idag av Chivas Brothers (Pernod Ricard).

Whiskyn har en viss komplexitet. Vi finner också inslag av malt och viss fruktighet som honung, aprikoser äpplen samt inslag av vit sparris. Färska fat och trä, en viss nötighet och Tarragona choklad. Vidare finner vi inslag av gräddkola och vanilj.

4: Glenburgie 18Y, 46,7%, Nr 470, Pris 699 kr
Enklast beskrivs denna whisky som en kryddigare storebror till 15-åringen.

Sammanfattning:
Den sydafrikanska whiskyn imponerade stort på oss alla. Vi har tidigare provat Three Ships från destilleriet men dessa två Single Grains står i en klass för sig. På punkten vem av de två som ansågs vara bättre än den andre gick meningarna isär. För de som har en förkärlek till sherry inspirerad whisky var 18 åringen klart att föredra detta trotts prisskillnaden. Övriga pratade sig lika varm om 15 åringen. Alltså två pärlor som är ett måste för en läckergom. Tyvärr finns de inte i skrivande stund att inhandla via Systembolaget. Där finns sedan 20 januari 2020. Bain’s Cape Mountain Whisky i beställningssortiment, ej ännu provad av Twaang men vi vågor oss på en rekommendation. Hittar du någon av de två provade sydafrikanerna rekommenderar vi starkt ett inköp.

Vad anbelangar BiT mellan Glenburgies 15 åring och 18 åring blev det till en början lite platt och avslaget. Sydafrikanerna tog fortfarande stor platts i våra munhålor vilket gjorde att Glenburgie whiskyns budskap till en början inte riktigt nådde fram. 15 åringen levererar riktigt bra i kategorin ”pris prestanda” men att 18 åringen var den Glenburgie som för kvällen föredrogs.

Smaken är som bekant delad som baken. Gör du som Twaang gjort, köp och prova alla fyra whiskys, du blir inte besviken.

Källa: https://folkofolk.se/
Foto/Text: Anders Hallberg

Kanske, kanske börjar vi krångla oss ur det pandemiska järngreppet, i vart fall just nu till den grad att årets första whiskyprovning kunde genomföras. Mars månadsmöte ajournerades som vanligt för att klämma in klubbens årsmöte. Lika vanligt avlöpte årsmötet utan överraskande nya namn på ledamöter, samma gamla fornminnen omvaldes förutom på en punkt, välkommen Olav.

Så till aftonens provning som var en temaprovning på whisky från Campeltown destilleriet Glen Scotia. Glen Scotia Distillery grundades 1832 och är ett av få överlevande destillerier i regionen Campbeltown som är en liten stad på Kintyre-halvön.

Glen Scotia är lokaliserat mitt i staden Campbeltown. På sin topp i slutet av 1800-talet och fram till 1920 talet fanns det mer än 20 destillerier i denna lilla stad och ett 10-tal destillerier utanför stadsgränsen. Efter den stora branschkrisen på 1920 talet reduceras antalet destillerier i snabb takt och i början på 30-talet är det bara tre destillerier kvar, Glen Scotia, Springbank och Glengyle/Kilkerran.

Campbeltown är också kärleksfullt känt som ”Wee Toon”, och menar att de är den viktorianska whiskyhuvudstaden i världen.

Sedan 1994 ägs destilleriet av Loch Lomond Group som har investerat stort i platsen genom att utveckla varumärket, ökat kapaciteten och utvecklat ett besökscenter för destilleriet.

1: Glen Scotia Victoriana, 54,8%, Nr 40257, Pris 703 kr (idag 2022-03-20 799 kr)

Enligt Glen Scotias webb ska Glen Scotia Victoriana vara en riktig Campbeltown-whisky, inspirerad från den viktorianska tiden. En singelmalt med fatstyrka för whiskykännaren.

Detta är en whisky med ganska hög intensitet och eftersmak och med en viss komplexitet. Mest utmärkande är söta inslag av frukter, torkade aprikoser, honung, gula päron och apelsiner som avslutas med tydlig en fatkaraktär och nötter.

2: Glen Scotia Single Cask Ruby Port Finish, 55,3%, Nr 11752, Pris 839 kr
Denna whisky buteljerades exklusivt för den svenska marknaden. Whiskyn är destillerad 2012 och buteljerades februari 2021. Den har lagrats på ex-bourbonfat och fått en avslutade finish på 12 månader i en ex-ruby port fat. 310 flaskor släpptes och fatets nummer är 19/660-7.

En ganska komplex whisky med rätt hög nivå på intensitet och eftersmak. Mest utmärkande är inslagen av frukt och blommor. Tydliga toner av röda äpplen och djupa port-vintoner. Lång och fruktig finish med den klassiska kalkiga och peppriga Glen Scotia karaktären. En mycket trevlig och välbalanserad whisky väl värd en läckergom.

3: Glen Scotia 16Y, 46%, Pris 899 kr

Whiskyn inköpt på Viking Line då den tillhör kategorin ”Global Travel Retail Exclusive”. Whiskyn har legat 16 år på en blandning av amerikanska bourbon-ekfat innan buteljering. En ganska slät och anonym whisky, skriker inte ut någon speciell karaktär utan är mest bara lättdrycken. Mest utmärkande är söta kola-toner, fatkaraktär med inslag av sherrysmaker.

4: Glen Scotia 1991, 46,7%, Pris 3 499 kr
Även denna whisky inköpt på Viking Line ingående i kategorin ”Traveller Exclusive”. Glen Scotia Vintage 1991 har uteslutande lagrats på bourbonfat

Glen Scotia Vintage 1991 tilldelades år 2020 en utmärkelse i ”Travel Retail Master” vilken drivs av Spirits Business Magazine och syftar till att hitta den bästa spriten inom resehandelsmarknaden

Sammanfattning:
En mycket spännande, rolig och lärorik provning som påvisar Glen Scotias höga kvalité. Dock anser vi att 16 åringen genom det slätstrukna intrycket inte når upp till den klass vi kan eller ska förvänta oss av en skotte av klass. Övriga tre whiskys gör gott ifrån sig.

Provningen avslutades sedvanligt med rundfrågan om vilken av provade pavor föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP) och denna kväll gick båda utmärkelserna till prov numer två, Glen Scotia Single Cask Ruby Port Finish. En mumsigt god whisky med en speciell särprägel som mången läckergom tar till sitt hjärta.

Text/Foto Anders Hallberg

Det nuvarande pandemiska läget gör att Twaang fortsättningsvis kan utöva sitt samhälleliga ansvar i syftet att bredda Härnösandsbornas kännedom om Whisky till yttervisso mer alla andra whiskyintresserade med en webbläsare.
Mötet inleddes med korta formaliapunkter såsom uppläsande av gamla dokument författa av Hr protokollören. Därefter bad Hr Ordf om största möjliga tystnad och att tankarna skulle gå tillbaka till Mars. Detta för att det för marsmötena traditionsenliga årsmötet skulle genomföras vilket begav sig i rekordfart, 120 sekunder blankt. Och undrar du hur det slutat så kan det rapporteras om ett traditionsenligt årsmöte. Inga förändringar, allt som förr!

Så till provning som började med att också spritkassören utropade Mars, men va nu då tänkte väl alla för aftonen församlade deltagare med sina pandemiskt torrlagda whiskystrupar. Förklaringen låg i kvällens tema, små japaner. Fyra japanska whiskys under produktnamnet MARS skulle avsmakas och stjärnbedömmas.

Som i övriga världen pågår det en whiskyboom också i Japan. Kanske är japanernas experimentlusta större än i Skottland där skotsk whiskyproduktion omgärdas av en hel del experimenthämmande bestämmelser. Under produktnamnet MARS experimenteras det med såväl produktionsplatser, lagringsplatser och whiskyblandning.

Whisky som ingår i MARS produceras vid två olika destillerier, Shinshu Distillery och Tsunuki Distillery där ägarbolaget är Hombu Shuzo.

Shinshu Distillery invigdes 1985, men tvingades stänga redan 1992 när den inhemska efterfrågan sjönk. Efter nära två decennier i malpåse fick japansk whisky ett nytt uppsving och destilleriet kunde åter öppna 2011.

Shinshu ligger vid Kisobergen och är Japans högst belägna destilleri (798 m ö.h.). Klimatet kännetecknas av riklig nederbörd och stora temperaturvariationer med relativt varma somrar och kalla vintrar, alltså fina förutsättningar som normalt borgar för högkvalitativ whiskyproduktion. Destilleriet använder sig av malt med fyra olika rökighetsnivåer; orökt, 3,5 ppm, 20 ppm och 50 ppm. Kapaciteten är blygsamma 90.000 liter om året.

Sedan 2015 produceras whisky också på Tsunuki Distillery i sydliga Kagoshima vilket jämfört med Shinshu Distillery producerar whisky med lite andra klimatförutsättningar.

1: MARS MALTAGE ”COSMO” MANZANILLA SHERRY CASK FINISH, 42%, Pris 699 kr (Viking Line).

MARS Maltage ”Cosmo” Manzanilla Sherry Cask Finish är en Blended Malt Whisky gjord av både egenproducerad whisky och importwhisky (skotsk). Whiskyn blandas vid Shinshu Distillery efter recept skapat av destilleriets Master Blender. Whiskyn slutlagras på fat som tidigare innehållit spansk Manzanillasherry. Namnet ”Cosmo” lär härröra från nocturnemotivet som avbildas på etiketten, där kosmos stjärnor lyser över siluetten av Shinshu Distillery och de mäktiga Kisobergen.

En whisky med ganska hög intensitet och eftersmak med en viss komplexitet. Här hittar du också söta inslag av torkade frukter, vanilj och choklad.

2: MARS KOMAGATAKE SINGLE MALT LIMITED EDITION 2019, 48%, Pris 1049 kr (Viking Line).

Komagatake är namnet på en av de högsta topparna i Kisobergen. I en av dalgångarna ligger där, på 798 meter höjd, byn Miyata där destilleriet Shishu är beläget. Komagatake är en limiterad utgåva som lanseras en gång om året, den provade från 2019.
Komagatake är huvudsakligen lagrade på bourbonfat samt en mindre andel av amerikansk vitek och spanska sherryfat.

En whisky med lite högre intensitet och eftersmak med ganska hög komplexitet. Lite kryddig fruktig och söt smak i form av peppar, citrus, honung, vit choklad och rostade nötter.

3: MARS 2015 Komagatake Yakushima Aging 60%, Pris 1999 kr (Viking Line)

Destilleriet använder sig av malt med fyra olika rökighetsnivåer; helt orökt, 3,5 ppm, 20 ppm och 50 ppm. Denna Single Cask whisky är producerad i Shinshu destilleriet av malt som rökts till 20 ppm och som sedan fått mogna på fatet Cask No 2037 som är av typen first fill bourbon. Whiskyn har därefter fraktats till ön Yakushima i södra Japan där företaget Hombo Shuzo byggt upp en anläggning för whiskylagring.

Det fuktiga subtropiska klimatet som råder på Yakushima ska ge ett snabbare åldrande detta samtidigt som avdunstningen (angels share) är något högre än det normala 1-2% per år.

Detta är en whisky med hög intensitet och lång eftersmak, här kan du känna att smaken ligger länge i gommen. Här hittar vi också en viss rökighet som blandar sig snyggt i helheten med ett litet medicinskt register. Dofter och smaker av päron, vanilj, örter, blommor, honungssötma, choklad.

4: MARS 2016 Komagatake Shinshu Aging 61%, Pris 1999 kr (Viking Line)

Det som skiljer denna Single Cask whisky från föregående prov är, förutom det enskilda fatet Cask No 3320, platsen för lagringen. I detta fallet invid destilleriet Sinshu där mer traditionsenligt whiskylagringsklimat råder, därav något lite högre alkoholhalt.

Detta är en whisky med hög intensitet och lång eftersmak och en hög fin komplexitet. Även här gör sig den till 20 ppm rökta malten känna med ett fint saltigt/rökigt skimmer över helheten. I övrigt hittar vi många fina dofter och smaker i form av persikor, citrus, honung, choklad, kokos, vanilj och fräscha kryddor. Även parfymerade toner vilka inte är så ovanliga i japansk whisky.

Sammanfattning:
Vad anbelangar lagring av whisky i subtropiskt klimat med snabbare mognadsprocess och större avdunstning ger inte vad Twaang kan konstatera några nya revolutionerande whiskyuppleveser. Enligt Twaang och ur ett icke vetenskapligt perspektiv är vår uppfattning att det inte går att skynda på mognadsprocessen särskilt mycket med ex subtropisk lagringsmiljö. Val av fattyper och slutlagring är en parameter som påverkar slutresultatet i mycket högre grad.

Japansk whisky är och har under en tid varit på stark frammarsch vilket också i tider av tillgång och efterfrågan förorsakat höga inköpspriser, särskilt buteljer med åldersbestämd whisky. De fyra för kvällen provade japanska whiskys är spännande och roliga att fått vara med att avsmaka men överlag känns de inte speciellt prisvärda. Är du ute efter prisvärd whisky är det då bättre att kika i Systembolagets ordinarie sortiment. Skulle du mot förmodan bli less på de whiskysorter som där erbjuds kan du göra som Twaang gjort, vända dig mot Japan.

Av de fyra whiskys korade kvällens whiskykonnässörer med solklar samstämmighet att Bäst i Test (BIT) och Bäst för Samma Slant (BSS) gick till MARS Komagatake Single Malt Limited Edition 2019.

Och som vanligt rekommenderar vi dig att checka ditt eventuella tillstyrkande till Twaang,s yttranden angående subtropiska lagringsmiljöer, BIT och BSS etc genom inköp av dito Japaner.

Text/Foto: Anders Hallberg

ÄNTLIGEN! Ropade vi alla, Covidgreppet har släppt sitt pandemiska järngrepp och Twaang,s utomordentligt, för whiskyvärlden, betydelsefulla arbete kan återgå till den normala mötesfrekvensen. Det är i dagarna ganska precis ett år sedan senaste whiskyprovningen. Nu tillbedjes pandemigudarna att inte surfar vidare med våg fem, sex osv. och att vi därmed nödgas återgå till torra strupar.
Så till aftonens provning som till viss del inspirerats av AoW Nr 4 2020 varifrån fyra åldersbestämda whiskys ur GlenAllachies (GA) serie valts. Detta samtidigt som vi skulle i efterhand se om vi i smak och dofthänseende var samstämmig med skribenten David Mortimer-Hawkins.

Kanske har du inte tidigare sett och/eller fått tillfälle att prova GlenAllachie som Single Malt. Det är inte så konstigt då destilleriet varit mycket tystlåtet vad gäller att torgföra sina produkter som Single Malt. Det mesta har gått till blandningsindustrin där sorter som Passport, Glen Campell och 100 pipers kan nämnas.
GlenAllachie är i skotsk whiskytideräkning ett ungt destilleri som grundades så sent som 1967. De första dropparna destillat lämnade svanhalsarna tidigt 1968. Destilleriet är lokaliserat i Speyside strax utanför Aberlour.

1985 köps GlenAllachie av Invergordon Distillers som lägger destilleriet i den berömda malpåsen. Fyra år senare 1989 förvärvas destilleriet av Campbell Distillers och produktionen återupptas som till dags dato, dryga 30 år senare, varit oavbruten produktion.

2017 köps GlenAllachie av ett team privat ägare under ledning av Billy Walker och destilleriet får ett rejält uppsving under hans guidning. Bara någon månad efter köpet lanserades de första Single Malt buteljeringar av från destilleriets stora lager.

Som Single Malt har GlenAllachie tidigare bara funnits att tillgå via oberoende buteljerare. Undantaget var 2005 då Chivas Brothers lanserade en Glenallachie Single Malt whisky som en del av Cask Edition Series. Det var en 15 år gammal whisky som legat sherryfat och som destillerats 1989.
Vi ska tacka importören/oberoende buteljeraren Selected Malts som tar pavorna från GlenAllachie till Sverige, hatten av!

1: GlenAllachie 10Y Batch 3, 58,2%, Nr 86579, Pris 876 kr
Finns nu en 10Y Batch 6 (Nr 53463) till det facila priset av 888kr

Så här beskriver David Mortimer-Hawkins i AoW Nr:4 2020 dropparna från den 10-åriga GlenAllachie.

Citat ”Doft: Att lägga sin »standardbuteljering« i core-rangen på fatstyrka strax över 58 % vittnar om att man riktar sig till en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare. Trots den höga styrkan nyper alkoholen inte till i doften, och det är en snyggt kryddig, kaffedriven doft initialt. Kakao och russin fyller på, och även om det saknas information om fat-typer är det inte långsökt att tänka sig en del PX eller Olorososherryfat här.

Smak: Russin och sherrytoner kliver fram tydligare och den höga alkoholstyrkan värmer snarare än blir skarp. Med några droppar vatten och ett par minuter i glaset får whiskyn skarp-are drag av mandel och nötighet. Eftersmaken är kraftig och drar mot ett kryddigt avslut. En bedrift att få en så kraftig whisky att inte slå över i alkohol och tanninfest.”

Kvällens provningspanel från Twaang prickar detaljrikt otäckt nära Davids beskrivning. Att vi från Twaang tillhör en kategori whiskydrickare som provat en del tidigare råder det inget tvivel om, på vår webbplats kan du botanisera bland ca 500 st dokumenterade provningsstjärnor. Slå det den som kan!

Kvällens whiskybeundrare pratade om ganska hög faktor av intensitet och eftersmak utan att alkoholstyrkan för den delen tar överhand, kryddig/pepprig med viss komplexitet. Sedan hittade mycket av torkade frukter i form av russin m fl, tydliga toner av sherry, choklad och vanilj.

2: GlenAllachie 12Y, 46%, Nr 81801, Pris 663 kr
Även för den 12-åriga versionen sammanfaller Twaang,s smakupplevelser med Davids vilken citeras här.

”Doft: En försiktigare whisky än den uppkäftige 10-åringen, som tar en stund på sig att öppna upp. Men, för att citera ett väldigt stort danskt ölbryggeri: det är »worth waiting for«. Med ett par minuters luft i glaset framträder snygga kolatoner, mjölkchoklad och honung i doften. Sådana toner i sig vittnar om bourbonfat, men här finns ett djup och tre-dimensionalitet i doften som är både vrålsnygg och imponerande.

Smak: Honungen träder fram, men smörkolan ackompanjerar den som hand i välskräddad handske. Bakom kolan dyker russin och pekannöt upp i snygg balans. Varefter whiskyn dör ut går tonvikten mer mot sherrytonerna och hänger kvar snyggt. En gjuten kandidat i whiskyhyllan för vardagswhisky.”

Twaang,s omdöme kan kort sammanfattas med -are på alla smakstjärnans ben. Alltså påfallande lik den 10-åriga whiskyn men lite mer av allt som, mer -sherry, -torkade -frukter, -choklad -sötma etc.

3: GlenAllachie 15Y, 46%, Nr 80410, Pris 896 kr
Inget undantag här inte, förutom halleluja toner om Fru Fortuna går det knappt att skilja Davids smaknoter mot det whiskybeundrarna från Angemannia frambringar.

Citat ”Doft: Här slår sherrytonerna ut i full blom – mörk smörkola, russin och nymalda kaffebönor och en ton av marsipan. Överlag en ren, väldefinierad doft – här finns inga svavel eller gummitoner i bakgrunden som ofta kan skönjas från den här typen av fat.

Smak: Hade Fru Fortuna gjort whisky tror jag det här hade varit resultatet. Balansen är perfekt. För att ta en extremt smal musikreferens: den här skulle kunna ha mixats av Andy Wallace (har ni hört Jeff Buckley sjunga Halleluja har ni hört Andy Wallace mixa). Kaffe, pekannöt, russin och kakao samsas med mörk citrus och honung. Eftersmaken är konsekvent och hänger i länge. Givet att det står närmare 50 000 fat på GlenAllachie måste man beundra Billy Walker och teamet för att hitta riktiga guldkorn. En ruskigt snygg whisky.”

Twaang,s lite mera återhållsamma tongångar säger att vi här hittar mycket av mycket. Mycket av Nougat, choklad, rostat, smörkola, sherry, torkade frukter etc. På en punkten vaniljinslag noterar vi lite mindre än för kvällen tidigare prov.

4: GlenAllachie 18Y, 46%, Nr 82463, Pris 1291 kr
Fullt hus! Detta då även kvällens sista provning tydligt går i samklang med Davids noteringar.

Citat”Doft: Mot alla odds är det en något mer anonym doft som möter näsan i artonåringen. Här finns toner man känner igen från tidigare buteljeringar, men försiktigare i anslaget. Visst, det är snygga drag av vaniljstång, russin och kola, men de är alla lite tillbakadragna och blyga i glaset.

Smak: Trots att, för att citera den briljante rapparen Erik Lundin, »whiskyn har blivit myndig« är den ung och förvisso vital i smaken. Honungssötma, kola uppbackad av russin blandas snyggt men hade lätt kunna tas för en 12-årig whisky om man provat blint. Vad vet jag, det kanske vittnar om en genial blendingnäsa att kunna hålla äldre fat vitala och vibrerande? Eftersmaken är medellång och går mot vaniljsötma i karaktären. En förvisso god whisky som inte skulle skadas av lite mer säregenhet.”

Mycket intressant är att Twaang under detta prov kom att tala om när whiskyn börja pika, alltså när tilltagande lagringstid försämrar slutresultatet. Vi tyckte nämligen att 18-åringen i förhållande till 15-åringen började blekna i smakupplevelsen, eller på idrottsspråk vika ned sig. David uttrycker det som att den blir lite mer anonym. Ja, vi menar samma sak men med andra ord. Absolut ingen dålig whisky men 15-åringen ger i jämförelsen en bättre smakupplevelse i vart fall i Twaang,s läckergommar.

Sammanfattning:
Av provningen har vi åter fått del av fyra mycket angenäma whiskys samt ett mycket intressant test om Twaang,s läckergommar upplever samma smak och doft referenser som whiskyexpertisen vilket med svaret är ett genljudande JA. Skillnaden ligger i att Twaang aldrig poängbedömer whisky utan att vi försöker så sanningsenligt det går beskriva upplevd smak och doft. Om det sedan är en god och bra whisky avgör du.

Spritkassören brukar avsluta provningen med en rundfråga om vilken av provade pavor föredras oavsett pris och vilken pava som ger mest pang för pengarna (PP) och denna kväll gick båda utmärkelserna till 15-åringen.

PS. Håll ut, vi återkommer inom kort med en part II av GlenAllachie provning, då med spännande slutlagringar. DS.

Text/Foto Anders Hallberg