Patrik Strandberg, Diageo Sweden AB, har i ett pressmeddelande låtit meddela bl.a. följande:

Då det stora intresset för malt whisky fortsätter att öka lanserar nu Diageo
Caol Ila (uttalas ’kael i:la) på den svenska marknaden. Tills nu har den bara
funnits i oberoende buteljerares tappning, och äntligen kommer Caol Ila på
orginalbuteljering, vilket säkerställer en högre och jämnare kvalitet. Omdömena har varit odelat positiva, för att citera Bengt-Göran Kronstam ”godare kan inte islaywhisky bli”. Försäljningen av single malts har ökat kraftigt de senaste åtta åren. Bara under 2002 var ökningen 19 procent på Systembolaget med en försäljning på 790 000 liter maltwhisky.

Caol Ila ligger på en av de mest klassiska av de klassiska whiskyöarna – Isle
of Islay. Destilleriet ligger alldeles i närheten av Port Askiag där man normalt
kliver av färjan som kommer från Kennacraig. Whiskyn från Islay utgör en
egen kategori, deras karaktär kännetecknas av ett koncentrat av rökig
torvkaraktär, sälta och tjära. Många konnässörer talar gärna om hampa,
nytjärad eka och Lapsang Suchong tee. Caol Ila är idag ett av sju destillerier
som producerar whisky på ön Islay.

Caol Ila uppfördes år 1846 och är det gäliska namnet för ”Islay sundet”.
Destilleriet är mycket vackert beläget vid vattnet med utsikt mot ön Jura och
dess bergstoppar. Man tar sitt vatten från källan Loch nam Ban som är
kristallklart och mycket rent. Man byggde om destilleriet 1974 för att kunna
utöka produktionen, detta skedde med stor omsorg för att behålla den
distinkta karaktären samt kvalititen, och man nu är det största destilleriet på
ön.

Caol Ila 18-år. Alc. 43%
Färgen är ljust gyllengul.
Doften är tilltalande och fruktig med en nyans av rökighet, med lite vatten
framträder en lätt karaktär av mandelolja och sötma.
Smaken är angenäm, med en lätt kryddad rökighet som övergår i en sötare
karakatär av sötlakris, eftersmaken är lång och något torr.

Sammantaget är det en whisky som har en fin komplexitet och där de
primära karaktärerna som finns i doften lyfts fram. En typisk Islay whisky men
inte lika kraftig som några av de andra.

Artikelnummer Systembolaget 543
Pris: 499 SEK ink. moms

Det kan från Twaangs sida tilläggas att Caol Ila finns eller har i alla fall funnits på systemet i Timrå.

September månads möte ägde rum den 25 september och avhölls således i september.

Provningen var öppen och bestod av whisky som inhandlats av John McDougall som tidigare besökt Härnösand och lett en provning som Kajutan anordnade. John McDougall har 40-årig erfarenhet av whiskyframställning och har varit aktiv på ett stort antal destillerirer. Han har nu startat ett nytt destilleri på Shetland. John McDougalls whisky följer samma koncept som Blackadder, dvs han köper upp enskilda fat, buteljerar och sätter på sin egen etikett. Till skillnad från Blackadder finns inget större ekonomiskt incitament utan hans produktion bygger mera på ett rent intresse.

Första provet var ur serien The Golden Cask och bestod av en Dalmore, destillerad 1990, buteljerad 2002, flaska 195 av 341 från fat nr 10945 med en styrka av 58%.

Tvåan hade etiketten Whisky Life Series och var från Daluaine. Styrkan uppgick till 50%, flaskan var nr 62 av 156 och fat nr 4600 från 1986. Buteljen om 50 cl kostade 520 spänn.

Den tredje och sista var också en Whisky Life Series, men från Aultmore. Även här var styrkan 50%, butlejen var nr 126 av 156 och från fat nr 3067 från 1989. Priset för halvlitern låg på 466 kronor.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Efter ett par år i ”förskingringen” har nu TWAANG återkommit till Apothequet. Vi har nu möjlighet att för våra sammankomster disponera det innersta rummet i källarvåningen. I en till rummet angränsande skrubb finns möjligheter att förvara våra provglas. Om det kan förvandlas till en klubbskrubb återstår att diskutera. Även om Apothequet har förvandlats en hel del vad avser baren känns det ändå helt rätt och som att komma hem igen!

Symposion låter i ett nyhetsbrev meddela följande:

Från det lilla kultdestilleriet Ardbeg på Isle of Islay har vi lyckats komma över det nästan omöjliga – en sherryfatlagrad Ardbeg!
Om du aldrig hört talas om något liknande är du inte ensam. Destilleriet har nämligen aldrig lanserat en liknande whisky på den öppna marknaden.

Denna unika buteljering kommer från ett enda fat och kommer endast att säljas i Sverige. Tyvärr innehöll fatet inte mer whisky än att det räckte till 403 flaskor. Då dessa flaskor kommer vara slutsålda inom några få dagar ger vi våra trogna prenumeranter förhandsinformation om säljstart. Som vanligt är det ”först till kvarn”-principen som gäller.

Hur den smakar? Den destilleritypiska, robusta rökigheten dämpas initialt av elegant sherry. Istället för den sedvanliga rökbomben startar whiskyn någorlunda mjukt för att allt mer fylla gommen med en spännande palett av smaker: nygarvat läder, torv, salmiak, sherry och varm honung övergår snabbt till ett crescendo av solvarm tjära och massiv rökighet.

Eftersmaken är lång, varm och söt – men framförallt rökig. Om du trodde att en rökig Islay-whisky inte kan vara sofistikerad så är det dags att tänka om.

Pris: 695:-
Art.nr: 70012 (beställningssortimentet)

P.S. För att erbjuda en helt naturlig och så nyansrik whisky som möjligt har vi valt att inte använda kylfiltrering eller karamellfärg i produktionen. D.S.

Augusti månads möte inföll den 4 september allt i enlighet med den twaangska tideräkningen.

Provningen var en öppen sådan. Medarbetare hade i sommar varit utskickade till Spanien och återvänt med en medelhavssingelmalt från Skottland vid namn Cardhu. Denna Speyside är nästan omöjlig att få tag förutom i Spanien och Skottland. Det berättas att när Cardhu 1884 byggdes om, köpte dåvarande destilleridirektören vid Mortlach, William Grant, två av de gamla kittelpannorna för 102 pund och 97 pence. Han tänkte installera dessa i sitt nya destilleri som han ämnade kalla Glenfiddich. Cardhu vill nu erövra en större marknad, men kapaciteten vid destilleriet räcker inte till, varför de nu ska börja att framställa en vatted malt. Den vi provade var dock den 12-åriga singeln.

Det andra provet var en Knockando, vilket skulle betyda den svarta kullen. Knockando håller sig inte med årsbeteckningar utan buteljerar som de hävdar vid full mognad. Den aktuella buteljens innehåll var destillerad 1990 och fylld på flaska innevarande år.

Slutligen överraskade hr spritkassören församlingen med en verklig raritet; en spansk whisky med namnet DYC inhandlad för modiga 6 €. Förmodligen med skotskt ursprung då spanjorerna köper stora mängder bulkwhisky från Skottland.

Cardhu och Knockando var klart godkända, även om några hade svårt för den sistnämndas doft. DYC passar nog bäst ihop med coca-cola om man är ute efter yrschla.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

10 års jubileet fortsatte i juni med en resa till Vin&Sprit och en provning med Folke Andersson. Denna gång hade vi hyrt en större buss och ett 30-tal medlemmar inklusive några gäster kunde på internationellt vatten i höjd med Fröland avnjuta ett stycke starkpilsner.

Väl på plats mottogs vi av Vin&Sprits Chief Blender Folke Andersson som berättade historien bakom PNA-serien, dvs Part Nan Angelen och om Black Ribbon. Beträffande den sistnämnda avslöjades det att en 15-åring lanseras i höst.

En provning stod framdukad och denna bestod av
– Northern Highland, lika med Teaninich 24 år (670:-)
– Part Nan Angelen 21 år (446:-)
– Inchmurrin från Loch Lommonds destilleri med årgångsbeteckningen 1967 (1 025:-)
– Fettercairn 25 år, där delar av whiskyn var lagrad i 36 år på sherryfat (760:-)
– Banff som inte tillverkas längre och som var av årgången 1975 (985:-).

Det flesta torde ha varit djupt ense om att detta var en riktig höjdarprovning.

Efter provning fick vi en buffétallrik och till detta serverades vin. Vi var ju på Vin&Sprit gubevars, så ölen fick anstå.

Efter maten gavs utrymme för frågor. Av mängden frågor och svar kan här återges att whisky ej kan lagras alltför länge då den vänder efter 20-25 år och i vissa fall redan efter 15. Att den vänder innebär att smaken då endast består av alkohol och fat. Ett destillat från Frankrike kan däremot fortsätta att utvecklas ända upp till 70 år. Annat som kom fram var att svensken dricker mest maltwhisky per capita i hela världen, att Black Ribbon står för två sjundedelar av den svenska maltförsäljningen på systembolaget och att Folke Andersson halkade in på sin bana mer av en slump efter att ha inlett sin karriär som byggnadsingenjör.  Hade inte administrative sekreteraren rest sig upp och tackat för en mycket givande kväll hade vi nog fortsatt hela natten. Ytterligare information finns i en artikel i Bulletinen nr 3 från 1999 som skrevs efter Folke Anderssons besök hos TWAANG i augusti samma år. Använd denna länk och bläddra fram dig till Nr 3-99.

På bussen hem blev det en dram från slattförrådet,  men med bästa vilja i världen kan man ej påstå att den ens nuddade de kvaliteter vi tidigare under kvällen upplevt.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Under vårt jubileumsår har utlovats vissa speciella satsningar. Resan till Mackmyra var den första i raden.

Fredagen den 16 maj äntrade ett antal förväntansfulla medlemmar Svanbergs buss för vidare befordran till Mackmyra destilleri i Valbo utanför Gävle. När alla så småningom kommit ombord (de två sista i Gävle) var vi inalles 22 personer. Eftersom viss förning och diverse utensilier som ett bord, visserligen hopfällbart, skulle med blev det ganska trångt. Då bagageutrymmet i bussen snabbt blev  fullt och alla 22 sittplatser var upptagna innebar detta att även mittgången i bussen fick tas i anspråk, vilket medförde vissa logistiska problem vid in- och urstigning. Men som vanligt kunde det lösas med gott humör och lysande organisationsförmåga.

Ganska tidigt under resan förklarade Magnus att kommendanturen var öppen. Det vill säga det var fritt fram att köpa sig en pilsner eller två.

Därefter vidtog resans kulturella inslag. Först visades videofilmen om framställningen av Laphroaig och därefter delgavs vi skriftligen information om Mackmyra Bruk och dess historia som daterar sig från slutet av 1600-talet. På bruket, som varit ett järnbruk, finns alltifrån herrgård, smedbostäder till en engelsk park. Bruket är fortfarande privatägt. Mer information finns på www.jarnriket.com/karta020201/mackmyra.htm

Vi rastade söder om Iggesund och kunde avnjuta kaffe med pain riche, skinka, brieost, tomater, godbit och inte minst en avec från slattförrådet.

Väl framme på Mackmyra mottogs vi av Marlene som berättade om hur Mackmyra Svensk Whisky kom till i en stuga i Sälen 1998, om att det har krävts 14 olika tillstånd för att starta tillverkningen. Bland annat krävs tillstånd från Sprängämnesinspektionen, vilket tyvärr innebär att kameror och mobiltelefoner inte var tillåtna i det allra heligaste.

Inför rundvandringen fick vi dessutom styra ut oss i lämpliga skyddskläder, vilket framgår av nedanstående bilder.

Under rundvandringen fick vi bese jästrummet och destilleringsrummet. Jäsningen pågår under tre dygn och kornet levereras av Viking Malt i Söderhamn. Destilleringen sker i två pannor på 2.2 ton vardera. Lagringen sker därefter på Fjäderholmarna.

Väl tillbaka efter rundvandringen blev det kaffe med avec, tyvärr dock ej Mackmyra. Vi fick däremot lukta på produkten i olika lagringar, bl.a. ny svensk ek, sherry, enrisrökt och granrisrökt.

Besöket avslutades med att ordförande överlämnade TWAANGs standar och allmän shopping. Via ett mycket snabbt styrelsemöte inhandlade klubben ett serveringsförkläde och en keps så att spritkassören fortsättningsvis kan uppträda med för provningarna lämplig klädsel. För mer information om Mackmyra se www.mackmyra.se

Tilläggas kan att bruket i sig var mycket vackert vilket torde framgå av bilderna.

På denna bild kan pannorna skönjas genom fönstren

I den nordostliga snålblåsten satt vi ute och spisade medhavd middag; rostbiff, skinka och potatissallad med diverse tillbehör. Efter middagen vidtog provningen, en blind sådan, där det gällde att utifrån det ordinarie sortimentet med ett pris under 400 kronor pricka in de rätta svaren som var Aberlour, Cragganmore och Dalwhinnie.

På den återstående delen av resan fördrevs tiden med diskussioner, whisky från slattförrådet, försäljning av t-shirts och våra första glas med vår logga.

Samtliga objekt betingade det facila priset av 20 riksdaler. Sammanfattningsvis kanske själva besöket på Mackmyra blev väl kort och det var tråkigt att bestämmelser hindrade fotografering i det allra heligaste, men som helhet betecknad var resan en mycket lyckat arrangemang.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg

Provningen startades upp av hr spritkassören Hallberg som idag lyckades få till att fyra gånger 30 är lika med 100 kronor, i vanliga fall brukar han räkna så här; tre gånger 30 är lika med 100 kronor, men ingen sa nått utan låtsades som det regnade.

Dagen tema var ”NYHETER” på systemet.

Provning 1. Parkers Finest Scotch Whisky en blended för 224:- . Mötet gick runt i cirklar och försökte få nått grepp om denna, protokollföraren uppfattade ljumma ovationer, jasså!

Provning 2. The Grand Bark Scotch Whisky, ännu en blended som uppfattades som aningen bättre än 1: an men många sa, jasså! Pris 208:-

Provning 3. Upper Ten Finest Blended, bäst hittills tyckte många men en del rynkade på näsan åt inslaget av Islay Whisky. Hr Hallberg berättade om hur denna whisky framställs och att en herrans massa blandningar genomfördes för att få till detta Norska flaggskepp. Pris 249:-

Provning 4. Black Cat, ansågs av många som något som katten hade släpat med sig hem, eller var det Anders som släpat hem det från någon resa i Asien? Pris 127:- för en halva.

Text: Tore Lindståhl
Foto: Anders Hallberg

Skottarnas favoritwhisky har fått ytterligare en familjemedlem, The Famous Grouse Port Wood Finish. Ja, det utropar Maxxium glatt och fortsätter:
Den nya whiskyn har slutlagrats på noga utvalda portvinsfat för att addera en söt och rik finish till den karaktäristiska Famous Grouse-smaken.

Att whiskyn har en finish innebär att den har slutlagrats på fat som tidigare lagrat andra drycker. Detta ger whiskyn ytterligare en dimension av karaktär och smak. The Famous Grouse Port Wood Finish har slutlagrats på portvinsfat från regionen Douro i Portugal.
Vid framställningen av The Famous Grouse Port Wood Finish användes uteslutande fat som tidigare lagrat portvinet Tawny Port. Det var endast dessa fat som påverkade whiskyns karaktär exakt som man ville ha den. Den mjuka karaktäristiska Famous Grouse-smaken finns kvar men den har berikats med sötma och en rund, fyllig ton av port.

I Skottland arbetar destillerierna ständigt med att utveckla sin whisky för att kunna erbjuda kunderna en valmöjlighet. Den senaste trenden med en finish som ger en nyanserad whisky har slagit väl ut och uppskattas på marknader runt i världen. The Famous Grouse Port Wood Finish lanserades på Systembolaget den 7 april.

Pris: 289 kronor (70 cl)
Artikelnummer: 475

Källa: www.maxxium.se

Samtidigt som förevisandet av ett bildspel bestående av en gedigen orientering av hr spritkassören om TWAANG, om whiskyns historia, om olika typer av whisky och sist men inte minst om framställning, lagring mm och alla de (falska) myter som omger framförallt skotsk whisky skedde kvällens blindprovning.

Den första provning var inte så dum, smakade som en skotsk malt, men som Magnus på pekade var det inget som stack ut utan den var lite utslätad. Med viss hjälp hamnade vi i Japan, men på vilken japan det var kunde inte utrönas. Det visade sig vara en 15 årig Kuruizawa. Den hade tack vare kärlekens vägar funnit vägen till Härnösand och var inhandlad i Hiroshima för cirka 300 kronor.

Härnäst blev det en luring igen och som var det värsta hr Helsing inmundigat i whiskyväg. Några kunde härleda den till USA. Efter ledordet att symbolen på flaskan kunde ha blivit USA:s nationalsymbol gissade undertecknad att det handlade om kalkon och facit blev Wild Turkey

Sist ut var i de flestas tycke en utslätad sak som inte borde gå över första strecket på något ben. De flesta gissningarna gick åt det skotska blended hållet även om grainwhiskyn lyste med sin frånvaro. Det var helt fel. Det var en irländare från det år 1989 öppnade Coolys destilleri. Inte ens när vi fick veta att whiskyn började på bokstaven C lyckades vi identifiera Connemara.

Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg